Behov av skydd mot rovdjur

Interpellation 2010/11:427 av Österberg, Sven-Erik (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-05-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-06-01
Anmäld
2011-06-07
Sista svarsdatum
2011-06-10
Besvarad
2011-06-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 maj

Interpellation

2010/11:427 Behov av skydd mot rovdjur

av Sven-Erik Österberg (S)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

När förekomsten av rovdjur ökar i vårt land så ökar också risken för rovdjursangrepp på våra tamdjur markant. Den grupp av tamdjurshållare som känt av detta mest är landets fårägare.

Antalet rovdjursrivna får var år 2009 enligt Grimsö Viltskadecenter 664 stycken, en markant ökning mot tidigare år.

Många fårägare känner sig maktlösa inför utvecklingen och många överväger om man över huvud taget kan fortsätta med sin nuvarande verksamhet om inga tydliga förändringar sker.

Vad fårägarna pekar på som ett stort bekymmer är att stödet för att bygga så kallade vargstängsel har försämrats i de nya reglerna jämfört med tidigare regler. Eftersom stängselbyggandet är mycket arbetskrävande och kostar mycket så är detta för många ett stort hinder. Situationen har dessutom försämrats genom de lägre ersättningar som nu gäller.

Till detta har Elsäkerhetsverket ändrat reglerna för hur stor strömstyrka man får ha i de elbärande ledningarna i stängslet. Detta har fått till följd att manuell grässlåtter under ledningarna för att undvika jordning måste ske mer frekvent, vilket också kräver ökad arbetsinsats och ökad kostnad.

Vidare så anser många fårägare att ersättningen för rivna djur inte på något sätt motsvarar livvärdet eller kostnaden för att införskaffa nya djur.

Mot bakgrund av det ovan sagda blir min fråga till miljöministern:

Avser miljöministern att vidta några åtgärder för att lindra de problem som dagens fårägare har med de ökande rovdjursangreppen?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:427, Behov av skydd mot rovdjur

Interpellationsdebatt 2010/11:427

Webb-tv: Behov av skydd mot rovdjur

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 62 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Sven-Erik Österberg har frågat miljöministern om miljöministern avser att vidta några åtgärder för att lindra de problem som dagens fårägare har med de alltmer ökande rovdjursangreppen. Interpellationen har överlämnats till mig. I regeringen arbetar vi aktivt för att ha en levande landsbygd med ett blomstrande näringsliv. Detta inkluderar en levande fårnäring. Samtidigt har vi mål att säkerställa livskraftiga rovdjursstammar i vårt land. Dessa två mål är dock inte motsättningar - en lönsam fårnäring och livskraftiga rovdjursstammar kan mycket väl förenas. Trots att antalet stora rovdjur har ökat i Sverige minskade antalet rovdjursdödade får med nära 50 procent mellan åren 2009 och 2010. Procentsatsen indikerar två saker, nämligen att mellanårsvariationen beträffande antalet rovdjursangrepp är stor och att det inte finns någon trend av ökande angrepp generellt. Vid en närmare granskning av viltskadestatistiken ter det sig i stället som att angreppen av lodjur, björn och kungsörn på får uppvisar en vikande trend. Antalet angrepp på tamdjur av varg har varit högt de år vargrevir etablerats i områden med täta tamdjursbesättningar där förebyggande åtgärder vidtagits i liten omfattning. Utvecklingen av rovdjursskador stämmer därför inte med den bild som ges i frågeställningen även om det är en stor påfrestning för varje enskild individ som drabbas. Riksdagen har beslutat att Sverige ska ha livskraftiga rovdjursstammar och de ska tillåtas sprida sig till för dem naturliga utbredningsområden. För att spridningen av rovdjur söderut ska kunna fortgå behöver arbetet med förebyggande åtgärder prioriteras även i områden som länge saknat förekomst av rovdjur. Regeringen har givit Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en vägledning för hur skador av rovdjur på tamdjur ska kunna förebyggas i områden med täta tamdjursbesättningar. Uppdraget redovisades i mars i år. Rapporten innehåller ett antal förslag som jag kommer att titta närmare på. Det totala bidrag som har lämnats till enskilda för att uppföra rovdjursavvisande stängsel har legat stadigt runt 4 miljoner kronor om året alltsedan 2008. Från och med 2010 ändrades bidraget från att vara helt nationellt finansierat till att vara till hälften finansierat av EU. Ändringen har alltså inte inneburit någon lägre nyttjandegrad. Tack vare att åtgärden överfördes till landsbygdsprogrammet finns ett större utrymme än tidigare för att ge bidrag till rovdjursavvisande stängsel i områden med rovdjur. Jag är medveten om att bidraget för att uppföra rovdjursavvisande stängsel är något lägre inom landsbygdsprogrammet än vad det nationella bidraget var. Den saken uppvägs, enligt min uppfattning, av att fler djurhållare än tidigare kan erhålla bidraget och på så sätt ges möjlighet att skydda sina djur. När det gäller den tillåtna strömstyrkan i stängselaggregaten antogs, inom ramen för det europeiska standardiseringsarbetet, en standard för elektriska hushållsapparater och liknande bruksföremål, vilken även omfattar elstängsel. I standarden rekommenderas ett energiuttag som ligger en bra bit under vad de svenska rovdjursavvisande stängslen innehåller. Standarden, vilken antogs under föregående år, är inte EU-rättsligt bindande. Den har dock godkänts av det svenska standardiseringsorganet Svensk Elstandard, vilket gör att det behövs ett särskilt förtydligande om att de svenska rovsdjursavvisande elstängslen fortsatt kan sättas upp. Därtill ska detta anmälas och motiveras till Europeiska kommissionen eftersom det handlar om avvikande krav jämfört med en befintlig standard. Vad som nu sker är att Elsäkerhetsverket tar fram föreskrifter som ska förtydliga att det är möjligt att släppa ut starkare elstängselaggregat på marknaden. Framtagandet av föreskrifter har gjorts i samråd med andra berörda myndigheter för att garantera att hänsyn tas till samtliga aspekter. Om någon vecka kommer föreskrifterna att lämnas över till kommissionen för att möjliggöra ett slutligt ikraftträdande till hösten. Sven-Erik Österberg tar vidare upp frågan om ersättning för skadade och dödade får. Här vill jag tydliggöra att det inte finns någon enkel schablon som begränsar möjligheten till ersättning. I stället görs en noggrann bedömning av det enskilda djurets värde i enlighet med rekommendationer utfärdade av Viltskadecenter vid Sveriges lantbruksuniversitet. Till exempel kan nämnas att ersättningen för en avelsbagge enligt rekommendationen bör vara 2 500 kronor eller mer om djuret efter värdering bedöms vara särskilt värdefullt. Djur som varit anslutna till Fårkontrollen, Krav Ekonomisk förening eller maedi-visna-programmet berättigar till ytterligare 250 kronor per åtgärd. Dessutom rekommenderas djurhållaren vid större skador på fårbesättningar erhålla kompensation för eventuellt uteblivna miljöersättningar. Mot bakgrund av ovanstående är min uppfattning att befintligt ersättningssystem på ett rimligt sätt sörjer för att ekonomiskt kompensera fårägare som drabbats av skador orsakade av stora rovdjur. Frågan om våra areella näringars möjligheter att samexistera med rovdjur är dock mycket viktig. Den pågående Rovdjursutredningen (M 2010:02) ska i sitt arbete med att föreslå målnivåer för rovdjuren beakta de socioekonomiska aspekterna. De ska vidare ge förslag till förvaltningsåtgärder avseende rovdjuren som bidrar till samexistens mellan människor och rovdjur. Jag följer utredningens arbete noggrant och min hållning är tydlig. Vi ska ha en levande fårnäring i Sverige.

Anf. 63 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret! Bakgrunden till min interpellation är att jag bor på en adress som ligger inom flera vargrevir. Där har det under ganska lång tid funnits diverse husdjursbesättningar. Under de senaste decennierna har fårhållningen till viss del tilltagit eftersom tidigare betade marker av nötkreatur har tagits bort, vilket är ett känt fenomen i Bergslagsbygder. Man har använt får för att försöka hålla marken öppen runt sjöar och bosättningar. Det har medfört stora problem. I mitt närområde var det tre fårbesättningar som drabbades av rovdjursangrepp förra året. En fårhållare som hade 20-25 får blev av med 13 stycken i ett vargangrepp. En annan förlorade 7-8 stycken i ett lodjursangrepp. Detta gör att många fårägare överväger om man över huvud taget ska fortsätta. Det är ingen ekonomi i detta. Det här är ingenting man försörjer sig på. Det är husdjur som man har för att hålla marken öppen. Den indikation man får när man träffar dessa fårägare är att de är uppgivna och inte har lust att samla ihop rester av sargade får. Man har ju fåren på fritidsbasis för att inte marken ska växa igen. Det är bakgrunden. Jag vet att Eskil Erlandsson känner till detta väl. Det är riktigt som det står i svaret att vi har en rovdjurspolitik som säger att vi ska ha ett visst antal vargar och att vi ska försöka samordna detta. Jag tycker att landsbygdsministern tar i lite när han säger att det går att foga samman att hålla både rovdjur och fårbesättningar. Att säga att det går väldigt bra, tycker jag är att ta till i överkant. Det är ett problem, men vi måste naturligtvis försöka leva med det och hantera det på bästa sätt. Att göra vargstaket är ganska omfattande och komplicerat. Jag vet att Eskil Erlandsson mycket väl känner till det. Det är oerhört kostsamt. Per individ och meter är ersättningen sämre till djurhållarna i dag än tidigare. Det hjälper föga den enskilde fårägaren att man säger att fler kan nyttja detta. För den enskilde att avgöra om det är värt kostnaden eller om man ska göra sig av med fåren är ett svårt övervägande. Det resulterar på flera ställen med att man slutar hålla får. Man tycker inte att det är värt besväret. Man vill inte ta kostnaden. Om vi har en enig riksdag som beslutar att vi ska ha vargar - jag har ingenting emot det; jag står bakom det av flera skäl - måste vi också ha större ambitioner att skydda dem som i så fall drabbas hårt av vargangrepp. Det finns ett intresse för den enskilde djurägaren men det finns också ett nationellt intresse att se till att vårt land inte förbuskas, vilket kommer att hända om man slutar hålla djur. Jag skulle i detta mitt första inlägg vilja fråga Eskil Erlandsson om det finns någon ambition från regeringens och landsbygdsministerns sida att höja ersättningen så att det blir mindre kostsamt för den enskilde att sätta upp ett ordentligt fårstängsel, ett så kallat vargstaket, än vad som är fallet i dag. Faktum är att det för den enskilde blivit dyrare. Det krävs mer insatser i form av eget kapital för att få upp ett sådant staket. Den frågan skulle jag till att börja med vilja ha svar på.

Anf. 64 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! När jag tog del av landsbygdsministerns svar kände jag att jag måste gå upp i debatten och ställa en fråga till honom. Rovdjurspolitiken har vi diskuterat mycket i Sveriges riksdag. Som Sven-Erik Österberg säger har vi politiker i riksdagen ett ansvar för att underlätta samexistensen mellan areella näringar och rovdjur, vilket också ministern säger i sitt svar. Det är vårt ansvar att se till att det går att ha fåruppfödning i ett rovdjursområde. Då är det viktigt att det finns medel till rovdjursstängsel och till ersättning för dem som får sina djur rivna. Det som sägs i svaret är lite knepigt, hur ministern får det till att det nu är bättre med mindre pengar som fler får dela på. Minister säger: "Jag är medveten om att bidraget för att uppföra rovdjursavvisande stängsel är något lägre inom landsbygdsprogrammet än det nationella bidraget var. Den saken uppvägs . av att fler djurhållare än tidigare kan erhålla bidraget." Som jag tolkar det ska fler djurägare dela på mindre pengar. Hur får man ihop detta så att det blir bättre? Det skulle jag vilja höra från ministern. Vad händer om efterfrågan blir större, vilket vi vet kommer att hända när rovdjuren förflyttar sig söderut och till områden med mycket djurproduktion? Kommer ministern att se till att det tillförs mer medel, till exempel i höstens budget, för att kunna motverka de bekymmer som de som har fårproduktion har i de områdena? Också den sociala biten är viktig för lantbrukare. Man måste kunna känna att samhället tar ett ansvar, som när vi i Sveriges riksdag säger att vi ska ha en kraftfull rovdjursstam, vilket jag helt håller med om att vi ska ha. Hur kan samhället, politiken, då vara med och stötta dem som drabbas av att de får sina djur rivna av rovdjur?

Anf. 65 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig vara mycket tydlig med att säga att jag verkligen känner för människor som förlorar sina djur till följd av rovdjursangrepp. Jag förstår den traumatiska upplevelse det är att förlora ett djur; ibland kan det till och med vara ett mycket kärt djur. Om vi uppehåller oss vid fårägare kan de, till skillnad från vissa andra djurägare, få ersättning. Staten får och kan ge ersättning. Den ersättning som ges följer riktlinjer som är utfärdade av Viltskadecentrum vid SLU och ska motsvara djurens värde. Hur är det då med de så kallade rovdjursavvisande stängslen? Att hålla djur i hägnade beten kräver stängsel, och de stängslen kostar många gånger mycket pengar. Genom landsbygdsprogrammet kan vi ersätta de tillkommande, eller låt oss kalla det för extra, kostnader som krävs för att stängslet i fråga också ska bli rovdjursavvisande. Vi kan inte och får inte, vilket jag förmodar att Ann-Kristine Johansson och Sven-Erik Österberg väl känner till, ersätta "normala" kostnader med medel som anvisas i EU-sammanhang, till exempel genom landsbygdsprogrammet. Det skulle nämligen ge vår inhemska näring en konkurrensfördel jämfört med dem som inte har den fördelen. Det är skälet till att bidraget stannat vid, som det är i dag, 20 kronor per meter. Räcker pengarna? Vad jag känner till har det så här långt i detta sammanhang inte avvisats någon ansökan beroende på medelsbrist. Kan det behövas mer pengar i framtiden? Det får framtiden utvisa. Vi har en så kallad övervakningskommitté som noggrant följer landsbygdsprogrammet. Därest måluppfyllelsen blir för liten eller för stor och det blir pengar över eller behövs mer pengar på något område gör övervakningskommittén justeringar utifrån medelstillgång men också utifrån de behov som finns inom ramen för landsbygdsprogrammet. Vad betyder det att vi fått in dessa saker i landsbygdsprogrammet? Det betyder att vi nu har EU-pengar som gör att vi kan ha den samexistens som jag är övertygad om att vi alla vill ha mellan rovdjur och tamdjur i vårt land. För att vara konkret betyder det att vi kan betala ut ungefär fyra gånger mer än tidigare när vi bara hade nationella pengar. Det tycker jag är betydelsefullt i sammanhanget.

Anf. 66 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag vill förtydliga för landsbygdsministern och säga att jag varken i förra inlägget eller i min fråga till ministern påstått att någon vid ansökan om pengar till stängsel blivit nekad detta. Det var inte med i min fråga. Det problem jag tog upp var att den försämrade ersättningen per meter stängsel är ett bekymmer. Eskil Erlandsson vet själv att jag har ett jordbruksförflutet. Jag har varit med och stängt stängsel till får, kor och andra djur rent praktiskt. Det skiljer sig väsentligt mellan hur ett vanligt fårstängsel ser ut - eventuellt med eltråd - och vad som krävs när man gör dessa säkrade vargstängsel. Det gäller stolparnas tjocklek, men också hur långt stolparna ska slås ned, hörnstolpar och så vidare. Oftast krävs det att man har en särskild maskin som kör ned dem; man klarar det inte med handkraft. Jag har väldigt svårt att tro att skillnaden i kostnad mellan ett vanligt stängsel och detta så kallade vargstängsel skulle vara 20 kronor per meter, som Eskil Erlandsson pekar på. Fåravelsförbundet säger att detta inte är relevant. Kostnaden ligger mycket högre, för att inte tala om merkostnaden för den arbetsinsats som man måste göra för att sätta upp stängslet. Det är där problematiken ligger just nu: om vi ska ha fårhållning på många ställen eller inte, eller om man helt enkelt ska lägga av som fårproducent av den anledningen att merkostnaden blir så stor. Jag frågade om landsbygdsministern är beredd att se över ersättningen per meter. Det var det min fråga gällde, inte totalbeloppet i sig; jag har inte hört att det skulle vara något problem. Något annat man tar opp är att bedömningen är väldigt rigid. Det gäller i synnerhet dem som har får. Man kan få ett angrepp mitt i sommarvärmen när det är 25 grader varmt. Djur är egentligen oigenkännliga bara inom ett dygn. Jag pratade med en jaktvårdskonsulent som har till uppgift att bedöma vad slags angrepp det är. Han säger att det efter bara ett antal timmar eller ett dygn är omöjligt att avgöra på vilket sätt djuret har blivit skadat. Jag har ett exempel från min egen valkrets, Västmanland, där fårägare har förlorat stora mängder får men inte fått en krona i ersättning av den anledningen att man inte har kunnat slå fast att det är rovdjur som har gjort det, även om man rent mentalt vet till 99,9 procent att det är rovdjursangrepp. Men man kan inte få den bedömningen av jaktvårdskonsulenten, som med gott samvete kan säga att det inte går att fastslå att det är ett rovdjursangrepp, eftersom kroppen har förändrats under den tid som förflutit från att djuret angreps tills man upptäckte det och kunde få ut besiktningsmannen. Detta är ett bekymmer. Det handlar också om ersättningsnivån. Det är riktigt att man ska göra en lokal bedömning. En avelsbagge av bra kvalitet kan kosta upp till 10 000, 12 000 eller 15 000 kronor. Så ser det ut i dag när man köper in dem. Erfarenheten är att man i bedömningen aldrig kommer upp i de inköpsvärden som har varit på många av avelsdjuren. Detta är naturligtvis också ett bekymmer. Det sista gäller elen, som det finns en stark oro över. Jag vill bara kontrollera att jag uppfattade landsbygdsministern rätt. Får man en försvagad el i tråden bränner inte elen bort gräset, utan man måste då ta bort gräset mekaniskt med röjapparat under nedersta tråden för att inte få en onaturlig jordning och på så sätt inte få någon effekt. Men vad jag förstår anser landsbygdsministern att man kommer att klara att hålla en högre strömstyrka, så att man på så sätt slipper den oro som finns på detta område. Jag vill få bekräftat om jag har uppfattat detta rätt.

Anf. 67 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Jag håller med Sven-Erik Österberg, som pratar om arbetskostnaden när det gäller rovdjursstängsel. Dels kostar det mer att sätta ned rovdjursstängslen, dels tar det väldigt mycket tid för bonden att göra det. Jag var och besökte en fårägare utanför Karlstad i ett naturskönt område. Han har fåravel och sliter nu inför våren med att sätta upp rovdjursstängslen och också hela sommaren med att sköta om dem och se till att hålla rent runt rovdjursstängslen. Lägger sig gräs eller grenar över fyller inte stängslet sin funktion längre. Hela arbetskostnaden för stängslet blir mycket stor, och det kostar också mer att köpa in. Kostnaden för stängslen är viktig framöver. Ministern sade att framtiden får utvisa om det behövs mer pengar. Men jag tror nog att vi kan vara överens om att fler rovdjur och fler vargar, som vi vill ha här, ger fler rivna djur, en ökad oro och en ökad efterfrågan på stängsel och även andra sätt att skydda sina tamdjur. Det tror jag också är viktigt att ha med sig inför kommande budgetarbete, som landsbygdsministern säkert är i full gång med. Kan det behövas mer pengar för bland annat stängsel och ersättning?

Anf. 68 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Det är sant att det har funnits en oro för att de lite starkare elaggregaten inte skulle få användas exempelvis för rovdjursavvisande stängsel. Men jag är alltså glad att kunna skingra denna oro. Elsäkerhetsverket har tagit fram föreskrifter som tydliggör möjligheten att även fortsättningsvis kunna använda de här lite starkare aggregaten. Vi kommer således att kunna ha starka elaggregat och stängsel som enligt allas bedömning även fortsättningsvis förmår hålla de lite större rovdjuren utanför de tamdjurshägn som behövs för att skydda tamdjuren. Vad beträffar stängsling och stängslingskostnader är det så som jag försökte förklara i mitt tidigare inlägg. De kostnader som får ersättas är de som ligger över de kostnader som normalt finns för en åtgärd. Man har gjort bedömningen att den kostnaden torde uppgå till 20 kronor. Det kan säkert diskuteras i enskilda fall om det skulle kunna vara något annat, men för att få en schablonisering, för vi vill ju också regelförenkla och hålla kostnaderna för administration så låga som de bara går att hålla, har man stannat vid den här bedömningen. Med inflation och annat kommer ersättningen säkert att förändras över tid. Fru talman! Låt mig slutligen åter poängtera att ingen ännu vad vi känner till har blivit avvisad från att få stöd för att sätta upp de lite bättre stängslen för att hålla rovdjuren utanför de inhägnader som behövs för de tama djuren.

Anf. 69 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för klarläggandet om strömstyrkan. Detta tycker jag är bra. Då kan man gå ut med det beskedet och säga att det inte finns anledning till någon oro över sänkning. Detta oroar många fårägare på grund av det ökade underhåll av stängslen som det skulle medföra. När det gäller kostnaden per meter upplever jag att landsbygdsministern känner sig ganska nöjd och tycker att det är till fyllest med 20 kronor per meter som kompensation och att bedömningen i så fall är att det kostar ungefär 20 kronor per meter schabloniserat, kanske beroende på vilken mark det är och så vidare. Det betyder med tanke på de gamla ersättningarna att regeringen har kommit till insikten att fårägarna var överkompenserade med den högre avgiften tidigare och fick för mycket betalt. Är det så jag ska uppfatta det här? De beräkningar som jag har sett och som fåravelsföreningarna pekar på är att merkostnaden ligger mycket över det här. Det här är väl en indikation till dem att de ska argumentera för sin sak och lyfta fram detta, eftersom landsbygdsministern tycks nöja sig med att konstatera att det är på det här sättet. Jag hör heller ingen ambition från landsbygdsministerns sida att försöka höja det där, om det inte händer någonting i landsbygdsministerns sista inlägg. Det sista jag skulle vilja få en vinkling på är bedömningen av rovdjursangrepp, som i dag bland annat jaktvårdskonsulenterna gör. Det finns ett antal fall - gå gärna in till fåravelsföreningarna och titta - där man inte fått någon ersättning över huvud taget på grund av att det inte gått att fastställa vad det är, trots att man mentalt vet att det är rovdjur som har varit framme. 15 djur ligger inte döda på en gång på grund av något konstigt blixtnedslag när inte ens åskan har funnits i närheten. Det är klart att man vet att det är rovdjur, men det går inte att fastställa. Detta är ett jätteproblem för många. En fårägare i min valkrets pratade med mig för några veckor sedan och hade precis ett sådant exempel, där han inte fick någon ersättning över huvud taget. Är detta någonting som landsbygdsministern skulle vilja titta på?

Anf. 70 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig liksom i tidigare debatter tacka för interpellationen. Det är värdefulla frågor som diskuteras, inte minst för de områden där Sven-Erik Österberg har sin härkomst. Är till exempel fårägare överkompenserade, eller var de överkompenserade i det tidigare systemet? Varje gång vi lämnar in någonting som ska kompenseras för att vi har merkostnader måste vi ha en grund för det, och den grunden måste säkerställas dels av oss, dels - för att tala plats - nere i Bryssel. Man har gjort bedömningen, säkert utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, som det heter, att merkostnaden i genomsnitt är i storleksordningen 20 kronor. Det är skälet till att vi har valt den siffran. Över tid kommer den säkert att förändra sig. Jag är också medveten om att det krävs underhåll av de här stängslen, men det gör det av vanliga stängsel också. Merkostnaden för detta är inte kompenserad, och som jag ser det skulle det bli ett väldigt byråkratiskt arbete att kompensera för det extra underhåll som behövs när det gäller dessa lite bättre stängsel. Vi måste alltså notifiera varje åtgärd som vi föreslår i landsbygdsprogrammet. När det gäller den sista frågan om huruvida bedömningar är riktiga och så vidare vet Sven-Erik Österberg mycket väl att jag inte kan ge mig in i diskussionen. Jag är jättegärna med och tar upp detta vid någon av de träffar jag har med landets landshövdingar. Detta är en fråga att ta tag i, så att man får de här bedömningarna så snabbt som möjligt, så att det något lättare går att avgöra vad det är som har orsakat ett djurs död.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.