Behov av forskning kring strålning

Interpellation 2006/07:305 av Lindholm, Jan (mp)

av Lindholm, Jan (mp)

den 8 februari

Interpellation

2006/07:305 Behov av forskning kring strålning

av Jan Lindholm (mp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

39 procents ökad risk för elakartad tumör i den hjärnhalva som befinner sig närmast mobiltelefonen – detta är resultatet i en stor studie som letts av WHO-organet IARC.

Rapporten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidningen International Journal of Cancer och bekräftar än en gång flera tidigare studier. Den rekommendation som Statens strålskyddsinstitut för någon tid sedan lagt ut på sin hemsida, om att man bör använda handsfree om man talar mycket i sin mobil, tycks mer än rimlig.

I förhållande till andra hot är fortfarande riskerna med mobiltelefoner små, enligt forskningen. Osäkerheten i den kunskapen är dock stor, det erkänner till och med SSI. Antalet internflyktingar i Sverige, människor som flyr civiliserade trakter på grund av strålning, växer för vart år som går. Utbyggnaden av trådlös teknik för olika syften gör det samtidigt svårare för flyktingarna att hitta områden där de kan vistas utan stor olägenhet.

Några förklaringar till den ohälsa som drabbar dessa individer har sjukvården inte i dag. Det finns ytterst lite som vård och socialtjänst kan erbjuda för att stötta. Familjer inklusive barn drabbas självklart liksom familjernas ekonomi.

Sveriges förra regering var inte frikostig med forskningsresurser till detta område men den nya borgerliga regeringen är än snålare. Flera forskare flyr nu landet eftersom det är lättare att få finansiering för forskning kring strålning i andra länder än Sverige. Det Sverige som regeringen påstår ska utvecklas genom satsning på kunskap väljer medvetet bort forskning kring ett av de snabbast växande ohälsoproblemen. Med tanke på hur beroende Sverige är av elektronikindustrin vore det rimligt att göra tvärtom och bejaka den forskning som har bedrivits på flera institutioner. Det är nämligen mycket troligt att det är möjligt att med rätt teknik utveckla trådlös kommunikation utan de stora hälsorisker dagens teknik innebär. Några av de forskare som nu flyr landet har visat på sådana möjligheter. Varför vill inte Sverige vara föregångare?

Den exempellösa utbyggnad av trådlös teknik som genomförs i Sverige måste betraktas som ett gigantiskt experiment där hela befolkningen tvingas vara försökskaniner utan att de blivit tillfrågade. Det är i dag svårt att hitta stora opåverkade områden och kommuner som vill skapa frizoner för sjuka kommunmedborgare för en hopplös kamp mot exploatörerna och indirekt mot staten. Hälsan tycks i dessa sammanhang helt sakna värde. Många som protesterar blir till och med stämda och därmed ytterligare utsatta i det trängda läge de redan befinner sig. Man blir straffad för att man försöker försvara sin rätt att bo kvar i sitt hus utan att skadas. Omfattar regeringens program för bostadslösa även denna grupp? Det är många bland de drabbade som har tappat förtroendet för rättssamhället.

Den ohälsobild som enligt de drabbade själva kan relateras till elektromagnetiska fält (EMF) eller elektriska utrustningar och installationer går inte att förklara med den kunskap vi har kring effekt, fält, frekvens, modulation med mera. Det moderna samhället har präglats av nyfikenhet och en strävan efter förklaringsmodeller. Det är därför svårt att förstå varför politiken inte efterfrågar svar på hur sambandet mellan ohälsa och EMF ser ut. Min uppfattning är att det vore rimligt att starta ett särskilt FoU-program med uppgift att lösa gåtan.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

På vilket sätt avser statsrådet att hantera det faktum att upprepade forskningsrapporter pekar på ett samband mellan ohälsa och mikrovågsstrålning?

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att de människor som upplever sig tvingade att lämna sitt eget hem på grund av ökad strålning ska kunna leva ett människovärdigt liv?

Har statsrådet för avsikt att hantera frågan om huruvida den i svensk lag stadgade rätten till en bostad även gäller för de personer som flyr för sitt liv på grund av strålning?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de kommuner som så önskar ska få verkliga möjligheter att freda områden från strålning i syfte att rädda dessa för att strålskadade personer ska kunna överleva där i väntan på att gåtan får en lösning?

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att stoppa den kunskapsflykt från Sverige som nu pågår med anledning av att riktade forskningsmedel till detta område helt strukits ur statsbudgeten?

Slutligen vill jag höra om statsrådet avser att verka för att ett särskilt forskningsinstitut skapas med uppgift att lösa gåtan kring de oförklarliga ohälsofenomen som allt fler uppfattar är orsakade av strålning från digital och trådlös kommunikationsteknik.

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2007-02-08 Anmäld: 2007-02-13 Svar fördröjt anmält: 2007-02-26 Besvarad: 2007-03-16