Bankernas kontanthantering
Interpellation 2012/13:45 av Andersson, Ulla (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-10-19
- Anmäld
- 2012-10-19
- Besvarad
- 2012-11-06
- Sista svarsdatum
- 2012-11-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 oktober
Interpellation
2012/13:45 Bankernas kontanthantering
av Ulla Andersson (V)
till statsrådet Peter Norman (M)
Allt fler banker upphör nu med kontanthantering. En del upphör helt, andra inför stora restriktioner, till exempel genom att tvinga bankkunderna att beställa kontanter två dagar i förväg.
På ett övergripande plan är det positivt att hanteringen av kontanter minskar i samhället, inte minst ur ett arbetsmiljöperspektiv. Och utvecklingen är tydlig – ca 70 procent av alla köp sker i dag med kontokort.
Den här utvecklingen ställer emellertid till problem för många individer och grupper i samhället. Många har aldrig hanterat kontokort och har svårt med internet med mera. Det är inte ansvarsfullt av bankerna att inte tillhandahålla grundläggande kontanthantering.
Därför vill jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet att ta något initiativ för att tvinga de stora affärsbankerna att upprätthålla någon form av kontanthantering?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:45
Webb-tv: Bankernas kontanthantering
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:19 Tisdagen den 6 novemberProtokoll 2012/13:19 13 § Svar på interpellation 2012/13:45 om bankernas kontanthantering
Protokoll från debatten
Anf. 75 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att tvinga de stora affärsbankerna att upprätthålla någon form av kontanthantering.
Det är beklagligt att personer kommer i kläm till följd av minskad kontanthantering. Som jag tidigare framfört i svaret på riksdagsfråga 2011/12:312 följer jag därför noga utvecklingen vad avser bankernas kontanthantering och möjligheten att stärka konsumenternas ställning på finansmarknaderna.
Jag kan även konstatera att det vilar ett tungt ansvar på bankerna att tydligt förklara för sina kunder varför beslut tas om minskad kontanthantering och vad de kan erbjuda sina kunder i stället. Att tvinga de stora affärsbankerna att upprätthålla någon form av kontanthantering är dock inte i dagsläget den bästa vägen framåt. Jag följer emellertid noga utvecklingen på området och utesluter inte att frågan kan behöva analyseras ytterligare framöver.
Anf. 76 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det är tydligt att allt fler banker upphör med kontanthantering eller inför restriktioner om hur man får ta ut eller sätta in sina egna pengar. Det här har gått väldigt fort. År 2009 hade inget bankaktiebolagskontor upphört med kontanthanteringen, 2010 hade 179 kontor upphört med hanteringen och 2011 var det hela 560 kontor. Det är en ökning med 213 procent mellan 2010 och 2011. Frågan är hur många fler kontor som har upphört med hanteringen i år - för det bara fortsätter, man kan läsa om det ganska ofta i tidningarna - och hur dessa kontor är fördelade över landet.
Många har hört av sig och är upprörda över det som sker, och det är av olika anledningar, såklart. För en del är det viktigt att kunna ta ut kontanter för att det blir lättare för dem att se hur deras egen ekonomi ser ut. Andra vill inte ha kort av integritetsskäl. En del har problem med tekniken. Många affärer tar fortfarande inte kort, och kort kostar. Det är svårt att betala räkningar för många om de inte får sätta in kontanter, och många får oerhört långt till ett bankkontor där de kan ta ut sina egna pengar eller sätta in dem. Andra blir upprörda, med all rätt menar jag, över att de inte får bestämma över sina egna pengar och sätta in eller ta ut dem i kontanter. Det är ju trots allt deras egna pengar och inte bankens.
Dessutom tycker jag att det är märkligt att man gör så här med tanke på att bankerna använder kundernas insättningar för att garantera sin egen utlåning. Det är en stor andel. Om jag kommer ihåg rätt är det ungefär 42 procent. Bankerna motiverar det här med att bankkontoren blir säkrare utan kontanter, och det kan ju stämma. Men att då i stället hänvisa kunderna till livsmedelsaffärer menar jag är både direkt felaktigt och osolidariskt, för affärer löper mycket större rånrisk än vad en bank faktiskt gör. Därför tycker jag att det är direkt osolidariskt av bankerna. Om bankerna vill minska kontanthanteringen skulle de kunna göra det på många andra sätt, till exempel genom att ha billiga eller gratis kort, sänka kostnaderna för handlarna, slopa eller sänka avgifterna, erbjuda högre ränta på konton om man väljer att inte ta ut eller sätta in kontanter och så vidare. Men det väljer de inte, för då får de betala själva.
När bankerna väljer att sluta med kontanthanteringen uppstår självklart problem. För snart ett år sedan, precis som statsrådet sade, ställde jag en fråga till statsrådet om detta och fick svaret att man skulle följa detta för att se vad som hände. Redan då hade nästan en tredjedel av alla bankkontor upphört med kontanthanteringen. Jag får tacka statsrådet för svaret, men jag måste säga att jag är rätt besviken, för svaret är återigen att man inte avser att vidta några åtgärder eller tänker ta något ansvar i frågan. Statsrådet säger i stället att han ska följa detta för att se till att det blir det bästa läget framåt.
Jag undrar hur många fler bankkontor som ska sluta med kontanthanteringen innan statsrådet avser att agera. Du har ju verktygen i dina händer. Man kan genom Finansinspektionen ge föreskrifter till bankerna. Jag tror att det skulle kunna gå att lösa detta. Upp till bevis, statsrådet! Vilket är det bästa läget framåt?
Anf. 77 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Tack, Ulla Andersson, för interpellationen! Jag tycker att det här är en viktig fråga, och jag tänker försöka använda talartiden, som nu är längre än den jag hade till mitt svar, till att försöka bena ut den lite grann.
Ansvaret för kontanthanteringen ligger på Riksbanken, och Finansinspektionen reglerar inte kontanthanteringen. Jag tycker att det är ett problem i den meningen att, som Ulla Andersson säger, väldigt många äldre människor tycker att det är besvärligt med kontanthanteringen. Ofta har de inte tillgång till eller kunskaper om hur man till exempel betalar på internet. Men problemet är av en annan karaktär än den Ulla Andersson vill göra gällande, nämligen att på väldigt många orter finns inga bankkontor alls. Även om man skulle gå den vägen som Ulla Andersson föreslår och tvinga bankerna att ha kontanthantering löser det alltså inte problemet. Man måste se till en utveckling och se till vad vi kan göra för att stimulera en kontanthantering med modern teknik.
Det här är ett problem som har funnits förmodligen lika länge som vi har haft kontanter i samhället. Det är ett rörligt mål. Ganska långt tillbaka i tiden såg lantbrevbärarna till att det fanns kontanter i samhället. Sedan några år tillbaka har i alla fall lite större livsmedelsaffärer möjlighet att antingen låta kunderna ta ut kontanter direkt i kassan när de handlar eller att ha en bankomat i affären. Jag tycker att det principiellt är en bra ordning, därför att då minskar rånrisken för affären då man blir av med de kontanter som man får in. Det är en bra utveckling.
Jag tror att man måste vara noga med vilken spak man drar i så att man inte stannar upp en process som gör kontanthanteringen mer modern, tillgänglig och billig. Jag har talat med ett antal pensionärsorganisationer och insett att detta är ett problem.
Jag tycker också att Panaxiahärvan tangerar det här området. Det man märker i just Panaxiahärvan är att det är en aningslöshet i kontanthanteringen som jag tycker är oroväckande. Ett exempel är affärer som har dagskassor på ett antal tusen kronor och lägger dem i en liten väska som de ger till ett värdetransportföretag utan att ens få så mycket som ett kvitto eller än mindre en uppräkning av hur mycket pengar det är. Sedan får de ett telefonsamtal från banken som säger att det var inte alls 7 300 kronor som det stod på lappen, utan det var 7 100 kronor. Jaha, säger man från butiken, och så är det inte mer med det.
Jag tror att den kartläggning som vi nu håller på att göra med anledning av Panaxiahärvan kan få effekter på den här större frågan. Men bankerna tror jag inte är rätt verktyg, för prognosen är nog att vi kommer att få färre bankkontor i Sverige, och då blir det ännu svårare att med bankens hjälp se till att kontanthanteringen fungerar i glesbygden. Jag tror att vi måste trycka på andra knappar.
Anf. 78 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det är både spakar och knappar men inget tryck eller drag! Man kan i alla fall konstatera, som du säger, att ett stort problem är att många orter inte har några bankkontor alls. Ja, så är det ju. Jag har haft en del förslag på och debatter om detta med finansmarknadsministern. Men det blir inte bättre av att de bankkontor som faktiskt finns lägger ned sin kontanthantering. Det är en väldigt stor andel i dag som har gjort det. Nästan en tredjedel av alla bankkontor är kontantlösa. Jag tycker att det är oroväckande.
Innan den här debatten började tittade jag på Bankföreningens statistik för att ta reda på hur det faktiskt ser ut. Där kan man se att av de 560 bankkontor som har slutat med kontanthantering är SEB värst. Nästan 60 procent av deras bankkontor har upphört med kontanthanteringen. Nästan hälften av Nordeas bankkontor har upphört helt med detta, liksom nästan en tredjedel av Swedbanks kontor. Handelsbanken är ett undantag. De finns i stora delar av landet, och det ska de ha en eloge för. Jag vet att det finns kunder som har gått över till dem av just den anledningen.
Jag tycker att läget är allvarligt, och jag tycker också att det här är en viktig principiell fråga. Om jag sätter in mina egna pengar på banken tycker jag att jag också borde ha rätt att ta ut dem i kontanter. Banken ska inte få bestämma på vilket sätt jag har rätt till mina pengar. Jag tycker att det finns en viktig principiell fråga i det här.
Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om Panaxia. Jag har fått en föredragning om detta av finansmarknadsministern i finansutskottet, och det är en komplex situation. Jag blir förvånad över att det kan tillåtas vara på det sättet. Jag menar att man behöver göra någonting redan nu, för det här har gått väldigt fort. Pensionärsorganisationerna var först ut på banan och protesterade tidigt med anledning av till exempel svårigheterna med tekniken.
Sedan finns det andra som menar att det också finns andra problem. Integritetsfrågan tar många upp och menar att man inte vill ha sitt liv kartlagt.
Jag tycker inte att det räcker med att man pratar om spakar och knappar och om att vänta och se tiden an. Jag är mer otålig än så. Jag tycker att man borde göra något redan nu för att på olika sätt upprätthålla en kontanthantering. I övrigt tycker jag visst att det är bra att kontanthanteringen minskar. Det har den ju gjort på senare år också, men jag menar att bankerna har andra möjligheter och andra vägar, men det kostar dem själva lite pengar, och det är väl det som är grundproblemet.
Anf. 79 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! När jag gick på dagis hade man något som kallades flanellograf, där man satte upp änglar och sådant. När jag började skolan hade man overheadapparater. Nu har man i stället sådana där kanoner som visar bilder. Det är bra att vi inte är fast i flanellografen i dag utan att utvecklingen har gått framåt. Det här måste bejakas även när det gäller kontanthanteringen.
Jag tror att kontanthanteringen är gammalmodig, eftersatt, präglad av dålig uppfinningsrikedom och så vidare. Däremot är det uppenbart att mängden kontanter håller på att gå ned i samhället, och det tycker vi ofta är bra.
Jag kan hålla med om det viktiga i integritetsfrågan. Jag tror att de problemen går att lösa med ny teknik.
Förutom dessa är det dock andra saker, till exempel rånrisk, transport- och miljökostnader liksom sådant som har att göra med svart ekonomi. Bankerna har självklart en betydande roll.
När det gäller det moraliskt rätta med bankerna tycker jag att man själv kan ställa krav på sin bank. Tycker man inte att det är möjligt som enskild kan man gå ihop flera och göra det. Jag har i andra sammanhang framhållit att jag är väldigt förvånad över att inte till exempel Villaägarnas Riksförbund, fackföreningar eller andra intresseorganisationer har gått samman och ställer krav på banken. Det kan gälla bolån eller fondavgifter och också kontanthantering. Intresseorganisationerna är dåliga på detta, och de skulle kunna bli en stor maktfaktor om de verkligen gick ihop. Då är det många tusen intressenter som är med och förhandlar gemensamt med en bank.
Däremot tror jag att den utveckling vi har haft på senare tid när det gäller bankomater och möjligheter till kontantuttag i livsmedelsaffärer är något som vi bör underblåsa från politiskt håll snarare än att gå på bankerna. En av de saker jag är bekymrad över här är rånrisken. För att göra en liten Panaxiautvikning kan jag nämna att det uppenbart var så att de företag som hade Panaxia som värdetransportföretag blev sittande med väldigt stora belopp innan de hann byta till något annat värdetransportföretag och exponerade sig därigenom för rånrisker som egentligen var ganska onödiga. Detta gäller alla större livsmedelsaffärer, framför allt i glesbygd, där det ofta är långt till polis och så vidare.
Att ta ut kontanter i livsmedelsaffärer tror jag är en mycket bra lösning, säkert ofta bättre än bankerna. Bankerna kan man nog pressa genom att gå samman flera stycken. Kan vi politiskt underblåsa detta och göra det lättare deltar jag gärna i en sådan process.
Anf. 80 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Nu har jag inte kollat på statistik över rån inför den här debatten, men jag skulle kunna tänka mig att de är mångdubbelt vanligare i livsmedelsaffärer och andra affärer än i banker. När finansmarknadsministern hänvisar kontanthanteringen till livsmedelsaffärer innebär det att man utsätter de människor som där hanterar pengarna för en väldigt stor risk. Det menar jag att finansmarknadsministern inte riktigt tar i beaktande när han lägger upp sin retorik. Den gruppen är i så fall mer utsatt. Om man tar landsbygdsperspektivet skulle jag vilja säga att jag tror att risken är än större i livsmedelsaffärerna där, där det kanske också är svårt med bankkontor i övrigt.
Kontanthantering må vara gammalmodig, fantasilös och jämföras med en flanellograf, men jag menar ändå att människor har rätt till sina egna pengar och att de har rätten att veta att de kan ta ut dem i kontanter från sin bank. Det är inte banken som ska kunna bestämma över hur deras kunder ska ha det med sina egna pengar. Jag tycker att det är den grundläggande principiella frågan, och den tycker jag inte att finansmarknadsministern har svarat på. Inte minst med beaktande av att bankerna till 42 procent finansierar sig genom inlåning på det här sättet är detta också en viktig principiell bankfråga.
Jag får hoppas att finansmarknadsministern tar med sig mina uppmaningar och tänker vidare, så att han kan tänka sig att åtminstone trycka på någon knapp eller dra i någon spak framöver, så att människor kan känna att de har rätt till sina egna pengar.
Anf. 81 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Min poäng med att tala om livsmedelsaffärer är att man skulle minska rånrisken genom att ha kontanthantering där. De får ju in kontanter när folk handlar, och om de sedan kan lämna ge ut kontanter till dem som vill ha skulle man därigenom kunna ha en mindre sedelhållning än annars. I min värld skulle det innebära att man minskade rånrisken.
Jag vill återigen framhålla att jag tror att en framkomlig väg är att större intresseorganisationer - ett fackförbund, Skattebetalarnas förening, Villaägarna eller någon liknande organisation - tillsammans gör en framstöt mot en eller flera banker och försöker få förmånligare villkor för kontanthantering. Jag tror att den möjligheten är långt ifrån uttömd.
Jag vill också säga att jag håller med om att detta är ett problem, men jag är inte lika alarmistisk som Ulla Andersson. Jag tror att ny teknik är välkommen. Jag tycker att kontanthanteringskedjan tekniskt är nästan undermålig, och man borde också höja säkerheten.
I dag finns ett stort inslag av tillit mellan aktörerna i den här branschen. Det är alldeles utmärkt så länge tilliten fungerar. När den faller ihop hamnar man i positioner som är väldigt märkliga, där olika aktörer har helt olika uppfattningar om vilket belopp som ska betalas in och så vidare. Jag tror att vi måste få mycket mer ordning och reda och eventuellt ny lagstiftning. Jag tror också att den kartläggning vi gör, som då är kopplad till Panaxiaaffären, får verkningar också på detta område, som jag tycker är viktigt och prioriterar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.