Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Avregleringens konsekvenser för tågresenärer

Interpellation 2010/11:248 av Bergström, Stina (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-03-03
Anmäld
2011-03-03
Besvarad
2011-03-15
Sista svarsdatum
2011-03-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 mars

Interpellation

2010/11:248 Avregleringens konsekvenser för tågresenärer

av Stina Bergström (MP)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Riksdagens trafikutskott har blivit kontaktade av ett flertal tågpendlare som drabbats av stora kostnadsökningar på årskort i och med att fler operatörer kör på spåren. Ett exempel är Pia Sandström och Lars Hallenberg från Motala. De pendlar båda mellan Motala och Stockholm, och de upplever att det sker successiva försämringar för dem som resenärer på flera plan.

För det första så har giltigheten för SJ:s årskort blivit alltmer begränsat i och med att fler operatörer tagit över den sträckan de reser. Samtidigt som priset för årskortet har höjts, så är gäller det numera enbart på de sträckor SJ trafikerar. Det går att köpa till ett resplustillägg från Rikstrafiken men det gäller bara inom ett län. För att få ett årskort som täcker hela resan får Pia och Lars betala ett årskort på SJ plus två kort med resplustillägg på drygt 13 000 kronor vardera. Sammantaget har kostnaden för årskortet ökat från 55 000 kronor till 89 000 kronor på två år, en ökning med 62 procent!

Förut kunde Pia och Lars boka hela resan på ett ställe. Det går inte längre, i och med avregleringen. Än värre är att samordningen mellan tågoperatörerna vid förseningar brister. Den ena operatören väntar inte in den andra operatörens försenade tåg. Frustrationen blir förstås stor hos resenären, som vet att det skulle ha räckt ifall det anslutande tåget väntat på perrongen några minuter, för att slippa bli två timmar sen.

Denna utveckling gör mig orolig. Det ska vara enkelt, bekvämt och prisvärt att åka tåg. Många resenärer runt om i landet vittnar om att utvecklingen går åt fel håll; just nu blir det i stället svårare, osmidigare och dyrare.

Även Motala kommun är oroad över denna utveckling och den försämrade möjligheten för Motalabor att pendla till sina arbeten. I början av januari 2011 skrev kommunen därför ett brev till SJ och Tågkompaniet med ett antal önskemål om att dessa båda parter

·       snarast träffar överenskommelse om att årskort med resplustillägg ska gälla på samma sätt som överallt annars i Sverige

·       samordnar trafiken så att anslutande tåg inväntar vid förseningar

·       justerar tidtabellerna så att byte till/från Stockholm i Mjölby underlättas.

Svaret från SJ, Tågkompaniet och Samtrafiken är nedslående. SJ och Tågkompaniet konstaterar att Motala kommuns önskemål inte är lätt att uppfylla bland annat eftersom ”avregleringen innebär frihet för aktörerna att skapa egna förbindelser och produkter på en tidigare reglerad marknad. Samverkan mellan aktörer kommer att utvecklas vid de tillfällen då det gynnar parterna sett ur ett kund- och företagsekonomiskt perspektiv. Om inte det senare uppnås kommer heller inte berörda parter att vilja söka en lösning.”

Svaret är tydligt. Samordning mellan aktörerna kommer enbart att ske då det gynnar operatörerna. Om inte, blir det ingen samordning helt enkelt. Jag är bekymrad över vad detta kommer att få för konsekvenser för resenärerna och undrar hur infrastrukturministern, som ofta pratar om ”att sätta resenären i centrum”, tänker agera.

Den situation som Pia och Lars beskriver är inte acceptabel. Det är inte underligt att flera av dem som tågpendlar nu funderar över att ta bilen i stället, trots att de helst vill åka tåg. Förutsättningarna för tågresande måste förbättras.

Just på grund av risken med sämre samordning och dyrare biljettsystem är vi i Miljöpartiet kritiska till avregleringen av tågtrafiken. Nu blir tyvärr våra farhågor besannade. Och regeringen har ett stort ansvar att agera.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa ett antal frågor till statsrådet:

1. Hur avser statsrådet att agera för att förbättra situationen för tågpendlare som drabbas av stora kostnadsökningar och dålig samordning mellan tågoperatörer i och med avregleringen?

2. Avser statsrådet att agera för att det ska finnas en samordning av operatörer så att det återigen ges möjlighet att åka med alla tåg i Sverige med ett och samma kort till ett rimligt pris?

3. Hur avser statsrådet att agera för att säkra resenärernas intressen, nu när avregleringen genomförs i full skala?

4. Hur avser statsrådet att agera för att öka incitamenten för samordning mellan olika tågoperatörer, nu när avregleringen genomförs i full skala?

5. Är statsrådet beredd att göra ett omtag kring avregleringen av tågtrafiken då dess konsekvenser för resenärerna i allt större omfattning visar sig vara negativa?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:248, Avregleringens konsekvenser för tågresenärer

Interpellationsdebatt 2010/11:248

Webb-tv: Avregleringens konsekvenser för tågresenärer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 92 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Stina Bergström har frågat mig hur jag avser att agera för att förbättra situationen för tågpendlare som drabbas av stora kostnadsökningar och dålig samordning mellan tågoperatörer i och med avregleringen, om jag avser att agera för att det ska finnas en samordning av operatörer så att det återigen ges möjlighet att åka med alla tåg i Sverige med ett och samma kort till ett rimligt pris, hur jag avser att agera för att säkra resenärernas intressen, nu när avregleringen genomförs i full skala, hur jag avser att agera för att öka incitamenten för samordning mellan olika tågoperatörer, nu när avregleringen genomförs i full skala, och om jag är beredd att göra ett omtag kring avregleringen av tågtrafiken då dess konsekvenser för resenärerna i allt större omfattning visar sig vara negativa. Stina Bergström och jag delar uppfattningen om att det är viktigt att det finns en grundläggande samordning av tågresandet. Vi skiljer oss dock uppenbarligen åt vad gäller synen på vad en öppen och konkurrensutsatt marknad kan innebära för positiva effekter för resenärerna. Den avreglering som Stina Bergström tar upp - eller marknadsöppning för kommersiell persontrafik på järnväg som jag tycker är en mer korrekt beskrivning - får i praktiken effekt först i slutet av detta år. Därför kan vi konstatera att det förhållande som Stina Bergström redogör för i sin interpellation gäller när SJ AB i stort sett fortfarande har monopol för kommersiell trafik. Det har dock funnits flera säljare av tågtrafik under många år eftersom det även funnits upphandlad trafik. Det var alltså många år sedan det var möjligt att resa med all tågtrafik i landet med ett och samma kort. Sedan dess har tågresandet ökat kraftigt, vilket tyder på att denna differentiering inte bör ha varit alltför hämmande för resenären utan snarare ett verktyg för järnvägsföretagen att utveckla sina erbjudanden till resenärerna. Jag tror att marknadsöppningen successivt kommer att leda till förbättringar för resenären genom att järnvägsföretagen kommer att bli effektivare och att de därmed kan erbjuda resenärerna bättre kvalitet och mer konkurrenskraftiga priser på tågresor. Följaktligen anser jag att nyttan av öppen marknad för persontrafik på järnväg vida överstiger nyttan av att det endast finns en enda produkt för resenären att köpa. Även riksdagens beslut från förra året om att ge de regionala kollektivtrafikmyndigheterna rätt att organisera länsgränsöverskridande tågtrafik som domineras av arbetspendling och annat vardagsresande syftar till att öka samordningen och att förbättra för resenärerna. Jag vill alltså förbättra för såväl kommersiella som offentliga organisatörer av tågtrafik. Jag tycker att det är bra att det har införts resenärsrättigheter för tågresenärer. På så sätt ges ytterligare incitament för järnvägsföretagen att sätta resenären i centrum. Resenärsrättigheterna reglerar bland annat vilken reseinformation som ska ges och vilken ersättning som resenären har rätt till vid inställda eller försenade tåg. För att det ska vara rimligt lätt för resenären att hantera en situation där det finns fler säljare på marknaden har branschen själv infört ett väl utvecklat samarbete i form av det gemensamma bolaget Samtrafiken. Jag ser mycket positivt på denna typ av frivilliga lösningar för att ur ett resenärsperspektiv skapa en bra samordning. Samtrafiken möjliggör bland annat kombinationer av olika trafikföretag och färdmedel på en och samma biljett, en så kallad Resplusbiljett. Vidare är reseplaneraren Resrobot ett för resenärerna värdefullt verktyg vid planering av resor. De gemensamma samordningslösningarna kommer att bli alltmer betydelsefulla i och med den stundande marknadsöppningen. Jag vill dock poängtera att det är viktigt att de frivilliga samverkanslösningarna även fortsatt behöver vara konkurrensneutrala. Avslutningsvis svarar jag på frågan om jag är beredd att vidta åtgärder för att förbättra för resenärerna efter att marknadsöppningen är genomförd i praktiken. Självklart är det min och regeringens avsikt att noga följa utvecklingen och vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra för resenärerna. Regeringen fattade av den anledningen den 3 mars i år beslut om att ge Trafikanalys i uppdrag att utvärdera effekterna av öppnandet av marknaden för kommersiell persontrafik på järnväg samt av ny lagstiftning på kollektivtrafikområdet. Jag kommer att med stort intresse ta del av resultatet av utvärderingen och kommer även på andra sätt att följa utvecklingen.
Stina Bergström (Mp)
Anf. 93 Stina Bergström (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaren. Det är dock ett svar som oroar mig, och säkert många tågresenärer. Som resenär bryr man sig egentligen inte om vem som kör tågen. Man vill resa en bestämd sträcka på en bestämd tid till ett rimligt pris. Man vill att biljetten ska gälla hela vägen, och man vill komma fram i tid. Man vill också att någon tar ansvar för att man tar sig vidare om tåget är försenat och man missar sin anslutning. Att det inte alltid är så i dag vet vi, och det är många resenärer som vittnar om att det kan bli än krångligare och dyrare när man ger sig ut på en tågresa där mer än en operatör kör tågen. Det vet till exempel Pia Sandström och Lars Hallenberg från Motala, som har arbetspendlat till Stockholm i 14 år. Sedan 2008 trafikeras sträckan av två bolag - SJ och Tågkompaniet. Sedan dess har kostnaderna för tågresorna ökat med 62 procent. 62 procent! Förut kunde Pia och Lars boka hela resan på ett ställe. Det går inte längre. Än värre är att tidtabellerna inte är samordnade och att den ena operatören inte väntar in den andra operatörens försenade tåg, även om det bara handlar om någon minut. Motala kommun är förstås oroad över utvecklingen. I början av januari 2011 skrev kommunen ett brev till SJ och Tågkompaniet där man önskade sig en överenskommelse om att förbättra årskortens giltighet och att samordna trafiken bättre. Man undrade också om det möjligen gick att justera tidtabellen något så att bytet skulle underlättas för dessa resenärer. Det är inga orimliga önskemål, kan man tycka. Svaret från SJ, Tågkompaniet och Samtrafiken var dock nedslående. SJ och Tågkompaniet konstaterade helt krasst att Motala kommuns önskemål inte gick att uppfylla eftersom avregleringen innebär frihet för aktörerna att skapa egna förbindelser. Samverkan, menade de, skulle bara utvecklas om aktörerna kan se att det gynnar dem ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Det samhällsekonomiska perspektivet är i sammanhanget ointressant för ett enskilt företag - även för ett statligt bolag som SJ. Det är denna utveckling som gör mig orolig. Det ska vara enkelt, bekvämt och prisvärt att åka tåg. Just nu blir det i stället svårare, osmidigare och dyrare i de många fall där det är flera aktörer inblandade - trots att vi, precis som ministern säger, bara har sett början på avregleringens och marknadsöppningens effekter för resenärerna. Fullt genomslag kommer det att få först om ett år. Jag tycker inte att vi behöver diskutera vad som beror på att länstrafikbolagen kör tågtrafik eller vad som med den nya kollektivtrafiklagen handlar om att även öppna upp för kommersiell persontrafik. För resenären är detta ointressant. Det handlar om samordning mellan olika aktörer, och det måste någon ta ansvar för. Jag hade hoppats att Catharina Elmsäter-Svärd skulle ta detta ansvar, men hennes svar om konkurrensneutrala, frivilliga samverkanslösningar oroar mig. Jag skulle gärna veta vad de innebär i praktiken.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 94 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Jag tycker att infrastrukturministern på ett mycket förtjänstfullt sätt har svarat på de frågor Stina Bergström har ställt i sin interpellation. Att jag går upp i debatten beror på att Stina Bergströms bakomliggande orsaker till interpellationen gör mig orolig. Det handlar nämligen om att Miljöpartiet likt Vänsterpartiet är emot en avreglering. Det står också tydligt i interpellationen. Jag tog därför och tittade lite grann på hur Miljöpartiet egentligen kan tänka i sådana här frågor. Jag läste motion 2010/11:T377 som Miljöpartiet har skrivit och som handlar om bland annat konkurrens. Där tycker de att Trafikverket bör utföra banunderhåll i egen regi. Samtidigt skriver Miljöpartiet i motion 2010/11:T10 om Riksrevisionen: "Det finns uppgifter om att brister i konkurrensen inom byggbranschen trissar upp priserna med upp till 20 %." Detta är väldigt insiktsfullt av Miljöpartiet. De ser att ett monopol, en icke-konkurrens, gör att det blir dyrare. Ändå hävdar de när det gäller järnvägstrafik att det ska vara monopol. Jag har fortsatt att titta på vad det egentligen är Stina Bergström och Miljöpartiet tycker. De skriver, återigen i motion 2010/11:T377, att SJ ska ha huvudansvaret för nationell tågtrafik. Då måste jag ställa frågan till Stina Bergström om hon vill att Tågåkeriet i Bergslagen inte ska få vara en aktör på marknaden. Stina Bergström besökte själv Tågåkeriet i Bergslagen den 23 februari, vilket man kan läsa på hennes blogg, och då var hon så entusiastisk till att de finns på marknaden. Jag måste fråga om Stina Bergström samtidigt sade att hon tycker att de inte ska få finnas på en konkurrensutsatt marknad. Det kunde jag tyvärr inte läsa i hennes blogginlägg, men jag kanske kan få svar i dag på frågan om hon vill att de ska försvinna från marknaden. Stina Bergström tar också upp någonting som kanske förvånar mig än mer, och det är det hon sade även i detta inlägg, nämligen att resenären inte är beroende av vem som kör utan bara att det fungerar. Ja, kanske är det så att det är bra med konkurrens för att det ska fungera. Stina Bergström sade även att det måste vara prisvärt att åka tåg. Då måste jag fråga en sak. I dag gick jag in och tittade på SJ:s och Veolias hemsidor. Om man vill åka med ett bolag som är fullt konkurrensutsatt och som agerar på marknaden kan jag konstatera att en biljett Malmö-Stockholm 199 kronor. Det är det billigaste alternativet, för student. Det billigaste jag kunde finna hos SJ var 400 kronor. Varför vill Stina Bergström ta bort möjligheten att åka billigt? Hon vill att den som ska åka tåg ska ha färre alternativ att åka med, och man ska dessutom betala ett högre pris. Jag ser fram emot Stina Bergströms förklaring till varför hon vill att Veolia ska försvinna från den svenska marknaden och att tågresenärer ska betala mångdubbelt högre priser bara för att monopolet ska få gälla.
Siv Holma (V)
Anf. 95 Siv Holma (V)
Fru talman! Vi har just lyssnat på marknadsfundamentalismens talare. Han menar på fullaste allvar att ökad konkurrens, det vill säga fler operatörer på spåren, leder till förbättrad och utökad trafik. I dag är dock inte det stora problemet att vi har för få operatörer. Vi har i stället kapacitetsbrist, dels i form av för lite spår och dels i form av låga anslag till banunderhåll. Fler operatörer kommer alltså inte att ge fler tågavgångar, eftersom det inte får plats fler tåg. Fru talman! Om man vill sätta resenären i centrum behövs en sammanhållen järnväg. Resenären blir knappast lyckligare av att veta att det är ett annat företag som har hand om delar av en enhet när det inte fungerar. Individer vill kunna beställa en resa som en helhet, inte uppdelat på olika operatörer. Avreglering, bolagisering och konkurrensutsättning tvingar fram försämringar inom järnvägstrafiken, vilket inte gynnar vare sig miljön eller resenären. Vi i Vänsterpartiet menar att avregleringar i grunden handlar om att minska demokratin. Om infrastrukturen och annat samhällsviktigt i stället styrs av samhället sker det under demokratisk kontroll och är därmed påverkbart. Den privata infrastrukturen minskar demokratin. Avregleringar försvårar möjligheten att öka andelen kollektivresande, eftersom priser och utbud kan försämras. Detta är oroande. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att fördubbla andelen resande med kollektivtrafik fram till 2020. Avregleringar leder till att företag plockar russinen ur kakan och överlämnar allt icke-kommersiellt till samhället. Då blir det svårare att bedriva kollektivtrafikresande. Med ett sammanhållet system kan de lönsamma sträckorna i stället bidra till att finansiera de olönsamma. Kollektivtrafiken är oftast inte företagsekonomisk lönsam när den är isolerad, även om den kan vara samhällsekonomiskt lönsam. Det finns också en mytbildning om att konkurrens leder till lägre priser. I SOU 2005:4 visas exempel på det motsatta, det vill säga där det har blivit dyrare efter att man liberaliserat och ökat konkurrensen på en marknad. Det här gäller för post, el, flyg och taxi. Varför är det så? Jo, privata företag har inget intresse av att i allmänhet vara snälla, utan de är vinstdrivande företag som har till uppgift att skaffa vinst till ägaren. För dem är det inte konstigare att tjäna pengar på kollektivtrafik än att sälja korv eller blommor. Ett privat företag kommer att sätta priset så att intäkterna blir så optimalt höga som möjligt. Det har visat sig att en avreglering blir väldigt dyr för staten. Rikstrafiken har kommit fram till att regeringens avreglering ökar Rikstrafikens framtida åtaganden. Kostnaderna kommer att öka med ca 100 miljoner kronor. Det var väl inte tanken?
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 96 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! I en monopolsituation finns det egentligen inte mycket att välja mellan. Det är dessutom ganska svårt för kunden eller den som är i behov av någonting att påverka. Om vi har en monopolsituation, säger Siv Holma - jag tolkar det så, fru talman, om man inte har en avreglerad och konkurrensprövad situation - finns det i stället möjlighet för samhället att påverka. Det är en fantastisk möjlighet. Det blir lika för alla, oavsett vilket behov man har. Men det finns åtminstone något. Jag tror snarare på det omvända, att konkurrensen i sig är ett incitament för att trimma och hela tiden söka det bästa, i det här fallet för den som är resenär. Det kan handla om tider, olika typer av komfort eller möjligheter eller vad som helst. Jag tror inte att det som Stina Bergström var inne på, det här med att drömma sig tillbaka till tiden med en enda utförare, är ett sätt att vara framåtsyftande. Det kan låta som lite nostalgi att gå tillbaka till det som var förut. Men fram till 1990 var det enbart det statliga SJ som man hade möjlighet att boka resor hos och åka med. Sedan blev det möjligt för trafikhuvudmän att upphandla av andra. Uppenbarligen fanns det då ett behov som man kanske inte tyckte tillgodosågs. Under tiden har också antalet resenärer ökat rätt kraftigt. Det var, som jag sade tidigare, väldigt länge sedan man kunde använda ett enda kort och betala överallt när man bokade. Det finns några utmaningar. Jag ska ge Siv Holma ett rätt: Kapacitetsbristen är ett bekymmer. Det är alldeles riktigt. Det är en annan fråga, som vi har resonerat om tidigare. Men här handlar det också om konsekvenserna när en stor aktör i en monopolistisk ställning, som i dag SJ, drar in olika tågsträckningar. Då blir det dyrt, eftersom andra måste kliva in och ta täckning, oftast länstrafiken. Det som öppnar upp möjligheterna är den nya kollektivtrafiklagen i kombination med att vi marknadsöppnar för konkurrens inom persontrafik på järnväg även för den kommersiella sidan, något som ännu inte har skett, men som är på väg att ske. Då kan vi se det som vi hörde Jan-Evert Rådhström tala om, med tågoperatörer som Veolia som på en sträcka kan konkurrera genom pris och avgångar med till exempel SJ. Vi kan jämföra med samordningen av bankomater som ett exempel. Det finns många olika bankföretag. Där har man lyckats hitta en gemensam lösning, där man använder samma bankomat och har kort utan att vi har reglerat det. Det finns också ett driv från de olika operatörerna att bli så resenärsfokuserade som möjligt. Men här har även SJ en nyckelroll i det system som de har för bokning och avräkning med de centrala tekniska delar som förutsätter samverkan. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi får ett operatörsneutralt system för till exempel bokning och information. Jag tycker i alla fall att det finns många saker som är på väg att bli bättre, men vi ska också vara observanta på att detta kommer att ta tid. De som verkligen vill konkurrera om de tåglägen som finns har en tuff utmaning, och det är att få fordon. Det är nog den svåraste utmaningen. Den måste vi också ta med oss.
Stina Bergström (Mp)
Anf. 97 Stina Bergström (Mp)
Fru talman! Catharina Elmsäter-Svärd tar upp det här med ett kort som ska gälla för resor med alla tåg i Sverige och säger att det inte har funnits något sådant på väldigt länge. Det är en sanning med modifikation. SJ:s guldkort gällde i alla fall fram till den 1 januari i år på så gott som alla tåg i Sverige. Visserligen är det kortet mycket dyrt, 80 000 kronor per år. Jag undrar om det är några andra än riksdagsledamöter som har det. Men tidigare har det funnits olika billigare varianter av sådana här kort. De finns också i andra länder, till exempel i Schweiz, där de är så billiga att de köps av många, och även i England, som har återreglerat en del av sin tågtrafik och också infört regler för privata aktörer om samordning. Där finns det också olika kort med olika giltighetstid som gäller för alla bolag. Att tågresandet har ökat de senaste åren är både sant och glädjande. Men jag är rätt säker på att det inte gäller den grupp resenärer som vi diskuterar nu, det vill säga de som reser med flera bolag och som har drabbats av krångel och förseningar. Jag är övertygad om att resandet skulle öka ännu mer om det fanns olika kort som gällde på alla tåg i Sverige, kort som gällde en vecka, tre veckor eller ett år, kort för turister, för dem som åker mycket i jobbet och för dem som vill resa på fritiden. Men då måste någon få ansvar för dessa resenärer. Då måste det finnas någon som tar huvudansvaret för nationell tågtrafik och får i uppdrag att se till att man samverkar och att det fungerar med gemensamma biljetter och rabattkort. Jag tycker att det vore en bra uppgift för SJ. Det vore väl bättre om SJ ägnar sig åt det i stället för att som i dag ägna sig åt att säga upp sina samverkansavtal med andra tågoperatörer, som i fallet med Motala och Tågkompaniet. Jag vet inte vilka erfarenheter ministern har av tågpendlande. Men jag vet hur det känns att från en dag till en annan få reda på att årskortet som jag har köpt för dyra pengar inte gäller på den avgång som jag måste ta för att kunna hämta mina barn på fritids i tid. Sorry! Det här året kom inte SJ och länstrafikbolaget överens. Bättre lycka nästa år! Det har varit lite som ett lotteri. När du köper ett årskort vet du inte om du kommer att kunna åka på det under året, eller som det står på SJ:s hemsida: "Årskortets förutsättningar kan ändras under giltighetstiden. Sträckor som SJ trafikerar kan förändras som en följd av olika upphandlingar." Lotteri börjar det också handla om när det gäller samordning mellan länstrafikbolagen och SJ:s tidtabeller, och snart också de privata operatörernas. Kommer mitt länståg eller mitt privata tåg in innan eller efter att tåget till Stockholm har gått? Det är en fråga många resenärer har anledning att ställa sig vid varje tidtabellsskifte. I dag är det ingen som har ansvar för att försöka samordna detta. Trafikverket, som delar ut tåglägena, har det inte, även om jag tycker att det vore naturligt att de fick det. Därför skulle jag vilja fråga Catharina Elmsäter-Svärd om hon skulle kunna tänka sig att ge detta uppdrag till Trafikverket.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 98 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Siv Holma kallar mig för marknadsfundamentalist. Det var nog att ta i, men det är ju inte var dag som Siv Holma över huvud taget tar ordet "marknad" i sin mun, och det är väl i det sammanhanget som hon kan säga det. Nu finns Veolia på marknaden. Stina Bergström vill inte ge någon kommentar till varför hon vill få bort dem från marknaden. Jag rekommenderar ändå Stina att gå in och se på Veolias hemsida på resealternativ. Det är märkligt att ett sådant företag, som nu är en sådan nagel i ögat på Siv Holma och Stina Bergström, visar olika resealternativ. De visar vilka tåg som går mellan Malmö och Stockholm, alltså även SJ:s tåg. De erbjuder alla som går in på hemsidan att välja om de vill åka med SJ eller Veolia. Jag behöver knappast kommentera om den möjligheten finns hos monopolbolaget SJ. Där får man nog leta med ljus och lykta om man vill finna information om ett konkurrerande företag. Det finns naturligtvis inte. Men ett marknadsföretag ser fördelen med att erbjuda många alternativ, och då erbjuder man även tjänster som konkurrenter har. Stina Bergström nämnde England. Vi träffade Brian Simpson, som är ordförande i transportutskottet, när vi var i Bryssel nyligen. Han lovordade den svenska avregleringen av järnvägsmarknaden. Han är labourpolitiker och såg Sverige som ett föredöme. Det är glädjande att se. Jag frågar mig: Vill ni också återreglera flygmarknaden? Vill ni återreglera telekommarknaden och få tillbaka gamla Televerket?
Siv Holma (V)
Anf. 99 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag läste nyligen en artikel om just avregleringarna i Storbritannien. Jag noterade att Margaret Thatcher inte var pigg på att avreglera järnvägen, för det var viktigt att den var sammanhållen och robust. Nu var det hennes efterträdare som genomförde avregleringen. Jag kan anta att den labourman som Jan-Evert Rådhström talade om jämför avregleringen i Sverige med det som förstördes i Storbritannien. Allting är ju relativt. Marknadsfundamentalism är tragiskt. Det är när en fri marknad och konkurrensutsättning blir ett överordnat mål och man glömmer bort resenärens behov. Tyvärr verkar regeringen vara helt ideologiskt förblindad av företags rätt att etablera sig på marknaden. Vänsterpartiet talar hellre om individens frihet att få ett sammanhållet system med god överblickbarhet. Det kallar Catharina Elmsäter-Svärd för monopolism. Här är skillnaden. Sätter man företagen i centrum, eller sätter man resenären i centrum? Det ska vara lätt och smidigt att byta mellan linjer och få information från en och samma källa. Järnväg är en klimatsmart samhällelig nyttighet som kräver stabilitet och pålitlighet. Detta har regeringen glömt bort.
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 100 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Siv Holma bör nog i sammanhanget nämna att man i Storbritannien avreglerade även infrastrukturen som sådan. Det är inget vi har gjort här i Sverige. Man såg heller inte att det blev särskilt bra när det gällde rådigheten. Stina Bergström ställde frågan om jag inte kunde ge Trafikverket ett uppdrag när det gällde ansvaret att fördela tåglägen. Det är ett ansvar som Trafikverket redan har. Jag hoppas att jag inte missuppfattade frågan. I uppdraget ingår också prioritering. Man ser på hur godståg ska prioriteras - det finns olika typer av gods - och också persontrafiken. I det uppdrag vi gav till Trafikanalys för snart en månad sedan att titta på arbetspendling är detta också en viktig förutsättning. Allt fler behöver ha de här styva tidtabellerna, både de som arbetspendlar och de som planerar länstrafik. Vid ett tidigare tillfälle har Stina Bergström och jag diskuterat hur man värderar arbetspendling kontra fjärrtåg. Detta finns med i det uppdrag som Trafikverket har. Att villkoren för SJ:s årskort, som Stina Bergström refererade till, kan komma att ändras är ett av de problem som finns när det är en stor aktör som ganska självsvåldigt kan styra över sin och andras situation. Ibland känns debatten ganska sammanblandad. Det verkar som om man menar att det är avregleringens fel att saker och ting är som de är, och då har den inte ens kommit fram dit den ska vara. Just nu söker olika tågoperatörer olika tåglägen, alltså vissa sträckor och tider, och man har fram till april på sig. Det är först därefter vi ser hur många nya aktörer som kommer att vilja komma in. Effekten börjar vi kunna se först efter nästa år. Inte minst just därför beslutade vi i regeringen för lite drygt två veckor sedan att ge Trafikanalys ett uppdrag att särskilt följa och utvärdera effekterna av marknadsöppningen för kommersiell persontrafik på järnväg. Dessutom ska man i utvärderingen följa hur det blir med den nya kollektivtrafiklagen. Den kommer i sig nog också att vara bra för människor. Då har man möjlighet att med både tåg och buss köra över länsgränser utan att regeringen först måste fatta beslut om att det är tillåtet. Då måste man fundera över var människorna finns och behoven av att resa finns. Jag tror att när flera aktörer är inne och söker bästa möjliga nytta för enskilda kommer också fler att få sina behov bättre tillgodosedda. När det gäller den svenska kollektivtrafikbranschen gjorde jag tidigare en jämförelse med bankkort och bankomater. Det finns ganska långt gångna tankar på ett system med betalkort som kan användas oavsett vem som är aktör eller operatör. Systemet registrerar sedan vem som ska ha betalningen oavsett om man reser inom ett län eller mellan olika län. Här är man inte riktigt framme, men jag är fullt övertygad om att detta är något som vi kommer att få se på järnvägssidan också. (Applåder)
Stina Bergström (Mp)
Anf. 101 Stina Bergström (Mp)
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen har gett Trafikanalys i uppdrag att utvärdera effekterna av öppnandet av marknaden för kommersiell persontrafik på järnväg. Det är väldigt bra att ministern säger sig vilja följa utvecklingen och vidta nödvändiga åtgärder. Men varför inte också mota Pelle i grind? Varför inte börja med att göra något åt dagens problem för de tågresenärer som redan har drabbats? Varför ska man utsätta kollektivresenärerna för ett storskaligt försök som kan äventyra det ambitiösa mål som kollektivtrafikbranschen ställt sig bakom, en fördubbling av kollektivtrafiken? Jag är övertygad om att även branschen skulle välkomna en bättre styrning av detta ostrukturerade försöksprojekt. Det handlar om någon som tar ansvar, ställde krav och delade ut ansvar till SJ och Trafikverket och också de privata aktörerna som Tågkompaniet och Veolia. Jag skulle vara väldigt glad om Catharina Elmsäter-Svärd skulle ta det ansvaret.
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 102 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! När jag hör aktörer som jobbar med till exempel godstrafik är det en trafikering som för rätt många år sedan öppnades för fler aktörer att kunna vara med. Det har varit en ovan tid under lång tid, men det har börjat sätta sig. Det är inte många som säger att de skulle vilja gå tillbaka till det som rådde tidigare. Det driver en förändring och en vilja att hela tiden söka nya möjligheter. Stina Bergström kallar detta för ett försöksprojekt. Det handlar mer om att våga, vilja och kunna. Vi är inte nöjda med såsom det ser ut i dag. Det finns en del spännande idéer som dyker upp som jag hör när jag är ute och träffar många aktörer. Vi har till exempel flygplatser som nu tas över av andra. Därför försöker man att hitta lösningar framför allt vid långa avstånd till Stockholm. Tänk om vi kunde få jobba med flygresenärer på sträckan och kombinera det med att erbjuda tågresor på sträckan och se det som en helhet för att få bästa möjliga lösning för dem som måste åka denna långa sträcka. Det kommer upp olika tankar och idéer som jag tror är värdefulla för resenärerna. Det är viktigt att vi följer utvecklingen. Trafikanalys har just fått det uppdraget. Det är bra att Stina Bergström också delar den uppfattningen. Kan vi utveckla detta med att boka på ett ställe, som faktiskt går i dag med Resplus, med mer av samordning? Det drivet kommer att finnas efter årsskiftet när fler aktörer kommer in. Alla kommer att vilja måna om sina resenärer. Det är bra att det även på EU-nivå finns rättigheter och garantier som ska gälla för alla.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.