Anf. 29 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Herr talman! Åhörare! Den interpellation som Jens Holm ställde till mig för en tid sedan har sin utgångspunkt i de preliminära siffror som finns sammanräknade för vilka klimatutsläpp Sverige hade under 2015. Det fanns mycket positivt i de siffrorna. Det är fortsatt minskade utsläpp i Sverige. Det svenska klimatarbetet har en fortsatt styrka i att vi minskar våra utsläpp, som nu ligger 25 procent under de utsläpp som vi räknar med att vi hade 1990.
Vi går alltså internationellt sett en mycket lycklig resa till mötes där vi kan visa för andra länder att det går att minska utsläppen på hemmaplan relativt mycket, trots att man bygger ett välfärdssamhälle och tack vare att man får ett samhälle att hänga ihop och får människor att se att de kan bidra till en förbättrad miljö.
Däremot fanns det en oroande tendens i de mätningar som preliminärt togs fram för förra året, och det var att vi i transportsektorn, särskilt på personbilssidan, inte ser de minskningar vi skulle behöva se. Jag är därför glad att vi redan har satt igång utredningar.
En utredning presenterades faktiskt samma dag, den så kallade bonus-malus-utredningen. Den visar hur Sverige ska gå från ett system där man enbart ger incitament och pengar och underlättar för dem som köper nya, miljövänligare bilar till ett helgjutet system som också ser till att de som väljer bilar som ger mer klimatutsläpp får betala mer. Det är egentligen detta som principen om att utsläpparen ska betala handlar om. Man behöver både någon som får betala mer och underlättande stimulanser för dem som gör rätt.
Detta förslag har nu presenterats, och Regeringskansliet bereder det. Till skillnad från Jens Holm tillhör jag ett parti som tror att man, om man jobbar i en regering, också måste säkra att man gör en genomtänkt lagstiftning och lägger fram förberedda och genomtänkta förslag för riksdagen. Man kan inte bara rent politiskt komma på en idé, skriva fram den i sitt eget huvud och sedan lägga fram den utan att ha låtit den svenska sakkompetensen och inte minst beredningskraven i Regeringskansliet verka.
Det är bra att vi gör det; det visar att vi står på stadig grund när vi steg för steg genomför reformer i Sverige. Att bara vifta och säga att nu måste vi plötsligt fatta ett nytt beslut är inte trovärdigt.
Herr talman! Jens Holm tar upp ett antal ytterligare frågor som inte var med i interpellationen men som han ställde här i debatten och som jag gärna svarar på.
När det gäller miljöskadliga subventioner är det helt riktigt att kartläggningen och strävan att minska i huvudsak ligger på de icke skattebaserade subventionerna. Det är för att om man ska höja miljöskatterna får man alltid ett problem om man hela tiden ska höja lika mycket för alla samtidigt. Det har vi inte gjort i Sverige tidigare, vilket jag tror har gjort att vi har kunnat vara mer framgångsrika med miljöskatterna. Det betyder att vissa aktörer under en period får betala mindre i miljöskatt än andra.
Motsvarigheten, om man skulle ha ett så slaviskt och fyrkantigt tankesätt som Jens Holm visar prov på när det gäller miljöskadliga subventioner, är att vi aldrig skulle kunna höja miljöskatterna så effektivt som vi i dag gör. Men det är viktigt att kartlägga vilka icke skattebaserade miljöskadliga subventioner vi har, och vi är tydliga med att regeringens inriktning är att fasa ut dem alltmer.
Vi behöver en starkare klimatpolitik när det gäller konsumtionen, inte minst för livsmedel, det håller jag helt med om. Men jag undrar i vilket Sverige Jens Holm lever i när han inte ser att det som nu händer i skolor och offentliga matsalar runt om i Sverige precis är att man gör konkreta insatser för att få det mer hälsosamt och grönt med mer grönsaker och frukt, mindre kött och kött av högre kvalitet.