Åtgärder mot sexualbrott mot barn

Anf. 33 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Marléne Lund Kopparklint har frågat mig om jag avser att vidta några ytterligare åtgärder för att förhindra att sexualbrott mot barn begås i och med att anmälningarna om sexualbrott mot barn har ökat. Vidare har interpellanten frågat mig hur jag ämnar verka för att polisen ska ha tillräckliga resurser för att utreda sexualbrott mot barn.

Detta är mycket viktiga frågor, som jag nyligen har berört i svar på riksdagsfrågor från Marléne Lund Kopparklint. Jag vill upprepa att regeringen ser mycket allvarligt på sexualbrott, särskilt sexualbrott mot barn. Många åtgärder har därför vidtagits för att förbättra möjligheterna att bekämpa den här typen av brott, och nya initiativ tas fortlöpande.

Regeringen ser behov av att ta ett fortsatt samlat grepp för att förebygga och bekämpa våld och brott mot barn. Regeringen avser bland annat att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inbegripet hedersrelaterat våld och förtryck.

2020 års sexualbrottsutredning ser över vilka principer som bör gälla för straffansvaret för sexualbrott på distans och utnyttjande av barn för sexuell posering samt analyserar om relevanta straffbestämmelser bör ändras. Utredningen ska också se över straffskalorna för sexualbrotten och lämna förslag på de förändringar som kan behövas för att dessa i tillräcklig mån ska spegla brottens allvar. Utredningen ska redovisa sina slutsatser till regeringen senast den 31 maj 2021.

En viktig del av regeringens politik är att förstärka den brottsbekämpande kapaciteten. Regeringen har gjort stora satsningar på Polismyndigheten. Den kraftfulla satsningen på att bygga ut Polismyndigheten pågår oförtrutet. Regeringens mål om 10 000 fler polisanställda år 2024 jämfört med 2016 har uppnåtts till mer än hälften. Vid årsskiftet hade Polismyndigheten 33 726 anställda. Det har aldrig tidigare funnits så många polisanställda i Sverige.

Den pågående utbyggnaden av Polismyndigheten har inneburit att myndigheten har kunnat förstärka den resurs som arbetar med bland annat våld i nära relation. Under 2020 har det rekryterats närmare 380 nya utredare som är särskilt inriktade på våld i nära relationer, sexualbrott och brott mot barn. Myndigheten riktar också ökad uppmärksamhet mot att säkerställa att den i utredningarna följer det metodstöd som finns för arbetet, exempelvis gällande tidig bevissäkring och förhör. Även Åklagarmyndigheten har de senaste åren fått ökade resurser för att kunna utveckla sin verksamhet och öka antalet åklagare.

Det är viktigt att Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten fortsätter att utveckla hanteringen av brott mot barn. I regleringsbrevet för 2021 ålägger vi därför båda myndigheterna att bland annat redovisa myndighetens arbete mot brott mot barn, där sexualbrott mot barn ska redovisas särskilt.

Polismyndigheten ska även redovisa vilket fortsatt utvecklingsarbete som myndigheten avser att bedriva och vilka tekniska hjälpmedel som behövs för att effektivisera och öka uppklaringen av sexualbrott mot barn via internet. Polismyndigheten ska också bedöma i vilken mån covid-19-pandemin påverkar eller har påverkat brottsutvecklingen och polisens insatser på området, särskilt gällande brott i parrelationer och brott mot barn.

Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen kommer att fortsätta sitt envisa arbete för att bekämpa sexualbrott, inte minst mot barn.

Anf. 34 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Åhörare! Min tanke var att berätta en historia. Men jag ändrade mig, eftersom den nog är för brutal. Men jag kan ändå berätta i stora drag vad den handlade om. Det är historien om det lilla barnet, den lilla oskyddade flickan, som blev utsatt för ett brutalt sexualbrott av en vuxen person gentemot vilken hon var i beroendeställning. Han som hade varit så nära en fadersgestalt man bara kan komma förvandlades till ett brutalt rovdjur.

Jag vill egentligen berätta om hur han berövade henne hennes barndom och hennes självkänsla för att återspegla den karga verklighet som tyvärr finns hos många barn. Jag vill berätta hur allt detta var ett öppet sår genom flickans tonår och in i hennes vuxna liv. Det såret skapade självmordstankar, ledde till drogmissbruk och kriminalitet och gjorde att hon slutade att lita på människor.

Det här barnet vågade inte berätta vad som hade hänt. Skulden och skammen överskuggade allt. Och självklart visste hon inte att man kunde göra en polisanmälan.

Den här flickan klarade sig mot alla odds. Nu står hon här i kammaren och ska prata om hur samhället ska motverka att pedofiler får fatt i barn och kan utsätta dem för sexualbrott.

Den här flickans berättelse, min berättelse, är på intet sätt unik. Den liknar många barns, ungas och vuxnas brutala erfarenheter. Det är människor som aldrig får upprättelse och som får lära sig att leva med ilskan, skulden och skammen.

Sexualbrott mot oskyddade barn är bland de vidrigaste brott som kan begås. Hjärtat går i bitar när man läser eller hör om barn som utsätts för det mest avskyvärda man kan tänka sig. Tyvärr har antalet anmälda sexualbrott mot barn ökat konstant sedan 2010. Ökningen under 2020 var nästan dubbelt så stor som den näst högsta noteringen de senaste fem åren.

Något som jag tycker är häpnadsväckande och som jag hoppas att statsrådet kan se över är något som jag läste på svt.se. Det handlar om att utredningar av sexualbrott mot barn regelbundet sorteras bort av landets poliser, eftersom det råder brist på personal som kan utreda de brotten. Det framkommer i en hemlig rapport som gjorts av Nationella operativa avdelningen.

Fru talman! Det visar att det krävs att kraftfullt agerande för att stoppa utvecklingen. Om inte politiken agerar kraftfullt kommer många barn att lida i det tysta. Det ska inte råda minsta tvivel om var samhället står när det gäller sexuella övergrepp mot barn. Menar vi allvar med att skydda barn mot vidriga brott måste vi effektivisera metoder, skärpa påföljder och utreda hur följder efter avtjänat straff kan införas.

Helt uppenbart är de insatser som finns inte tillräckliga med tanke på hur utvecklingen ser ut. Det här är en akut fråga, fru talman. Vi måste skydda våra barn från pedofiler som vill utnyttja dem och därmed beröva dem deras barndom och sätta spår hos dem för livet.

Står verkligen ministern här i dag och tycker att man gör tillräckligt när statistiken ser ut som den gör? Jag kan konstatera att ministern i sitt svar inte kommer med något nytt om ytterligare åtgärder. Jag kräver dock svar av ministern och regeringen när det gäller hur man tänker gå till väga för att bromsa utvecklingen med tanke på att barn utsätts för de här vidriga sexualbrotten. Hur tänker ministern agera nu?

Anf. 35 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag vill börja med att beklaga interpellantens berättelse. Det är fruktansvärt när barn utsätts på det sättet av människor man litar på och har en förtroendefull relation till. Det skapar sår för livet, tror jag. Jag har träffat många människor som har drabbats av allvarlig brottslighet som barn och som har fått ärr för livet. Därför måste samhället vara väldigt tydligt i fråga om vem som är förövaren, vem som ska bära skulden och skammen. Det ska inte brottsoffret utan förövaren göra. Det är ett otroligt viktigt perspektiv, inte minst i kommunikationen med barn och ungdomar så att de ska förstå att det inte är de som har gjort fel. Det är de som har utnyttjat dem som har gjort det.

På det temat, som ligger lite i samma härad, kan jag bara informera om att polisen i morgon kommer att starta en stor kampanj i skolorna om digitala övergrepp. De ska informera barn och ungdomar om vad som i dag gäller enligt lagen i fråga om att sprida nakenbilder och sådana saker. Men det handlar också om vilket ansvar som ligger på vuxna och på lärare i skolmiljön. Vi har sett på senare år att den digitala utvecklingen har ökat utsattheten och bidragit till att barn drabbas av övergrepp på olika sätt. Jag är glad att polisen växlar upp också det arbetet.

Med det sagt tycker jag att jag i mitt svar försökte förklara att det är flera förändringar som är på gång, bland annat på straffskärpningssidan. Jag tänker också på förra årets stora satsning på Polismyndigheten med 380 särskilda utredare. Den rapport som det hänvisas till är Noas sätt att kritiskt granska om polisen historiskt sett har hanterat det tillräckligt professionellt och bra. Det är därför man har gjort den här stora satsningen. Det är också därför det nu finns ett metodstöd mellan polis och åklagare. Det gäller hur de här brotten ska dokumenteras och hur man, inte minst när det gäller utsatta grupper, ska jobba med tidiga vittnesmål och förhör för att också säkra bevisning så att det kan leda till fler fällande domar framöver.

Jag berättade även att det är flera straffskärpningar och nya frågor på gång. Jag sa i radio i går att ny lagstiftning är på gång när det gäller möjligheten att göra husrannsakan på distans, eftersom en del av brotten sker i digitala miljöer. Vi kommer alltså att fortsätta att göra väldigt mycket mer på området.

Jag vill betona att Polismyndigheten verkligen har de här frågorna i fokus, och man kommer inte att se mellan fingrarna om det avskrivs brott som skulle kunna utredas som berör barn till exempel på det här fruktansvärda sättet. Nej, min bild är att Polismyndigheten i dag tar det här på väldigt stort allvar. Om det är någon del av Polismyndighetens tillväxt som man är extra stolt över är det nog de här särskilda utredarna. De känner man själv att man hade behövt ha, men nu har man det på ett helt annat sätt.

När det gäller utvecklingen är det rätt att antalet anmälningar har ökat ganska dramatiskt. För att komplicera debatten lite vill jag säga att det är ganska svårt att titta på bara antalet anmälningar. Man måste titta också på självrapporterat. I Brås undersökning kan vi se att det fram till för ett par år sedan var en stor uppgång när det gäller vilka barn som anger att de har blivit utsatta. Sedan har det varit en viss nedgång. Jag vet inte om det är en nedgång på riktigt.

Det har också gjorts flera förändringar i lagstiftningen, inte minst vad gäller utvidgat sexualbrott. Det kan leda till en del normförskjutningar som är bra. Det ökar anmälningsbenägenheten. Fler av de här brotten måste anmälas. Det är i grunden bra att de anmäls. Då kan vi komma åt det, och då kan vi få stopp på det.

När man gräver i det kan man alltså säga att det är lite mer komplicerat vad gäller hur utvecklingen ser ut just nu. Men även om det har minskat under ett par års tid är det ändå alldeles för höga nivåer. Mycket mer arbete kvarstår.

Anf. 36 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Att statistiken ser ut som den gör kan också bero på att anmälningsbenägenheten har minskat, på grund av att man inte känner sig trygg med att göra en anmälan.

Fru talman! Regeringen behöver göra mer. Det man har gjort är inte tillräckligt. Vi kan börja med offrets perspektiv. Det ska alltid sättas i främsta rummet.

För barn som blir utsatta för sexualbrott innebär det ett livslångt lidande. Det finns många röster som kan vittna om det. Jag lyssnade på en sådan röst för ett tag sedan, allas vår världsmästare i höjdhopp tillika författaren Patrik Sjöberg. Han vittnar om hur han föll genom samhällets alla skyddsnät och levde i tystnad under hela sin uppväxt på grund av att han under ett flertal år utsattes för hemska sexuella övergrepp. Han bar på en fruktansvärd smärta som förvandlades till ett stort lidande. Det tog sig i vuxen ålder destruktiva uttryck innan han till slut förvandlades till ett maskrosbarn.

För att det verkligen ska hända någonting behövs röster som för talan för alla dem som lider i det tysta. Sådana gripande berättelser behövs, så att man bär det med sig. Det blir en påminnelse om att vi måste agera kraftigare.

Fru talman! Jag har några förslag som jag skulle vilja att ministern på allvar funderar på. Och jag kommer inte att sluta kräva svar från ministern förrän fler åtgärder vidtas för att skydda våra barn från pedofiler som finns i vårt samhälle.

Det finns något som heter gallring ur belastningsregistret. Det innebär att när man har blivit dömd för ett brott och avtjänat sitt straff för det kan en markering i belastningsregistret vara kvar fem eller tio år, beroende på hur grovt brottet är. När vi talar om sexualförbrytare som har utsatt barn för grova sexualbrott kan denna markering diskuteras. Vi vet ju att återfallsrisken är hög. Ska markeringen verkligen försvinna efter fem eller tio år?

Jag anser att frågan om förlängd brottsmarkering i belastningsregistret gällande grova sexualbrott mot barn ska prövas juridiskt. En markering i brottsregistret är en viktig varningsklocka för utbildningsinstanser, arbetsgivare och ideella organisationer med en inriktning för barn och unga. De kan se om personen i fråga har varit dömd för sexualbrott mot barn.

Barnets rättighet att inte utsättas för risken att konfronteras med individer som har dömts för grova sexualbrott mot barn ska alltid väga tyngre än individens rätt att få utbilda sig och jobba med barn. Dömda pedofiler ska inte kunna få anställning i yrken som innefattar möten med barn. Jag tycker heller inte att de ska få sätta sin fot i verksamheter där barn är aktiva, till exempel i idrottsorganisationer.

Herr ålderspresident! Bara för att en pedofil stänger kriminalvårdens dörr bakom sig innebär det inte att personen i fråga är fri från sin sexualdrift. Den finns ständigt där, och då måste samhället se till att det finns varningsklockor, inte bara för att skydda våra barn utan också för att personen i fråga ska kunna få adekvata insatser för avhållsamhet.

Något annat som ministern också har nämnt är att det måste finnas specialutbildad personal inom polisen, socialtjänsten och rättsväsendet så att varje barn blir utrett på rätt sätt och framför allt blir lyssnat på. Visst borde det, herr ålderspresident, finnas barndomstolar med utbildade personer? Det finns hur mycket som helst att göra på området. Jag undrar hur minister Damberg ser på dessa förslag till åtgärder.

Anf. 37 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Herr ålderspresident! Låt mig börja i den del som handlade om att vi inte gör någonting för att vi ska få lite perspektiv. Det här är ett otroligt prioriterat arbete inom regeringen.

Under de senaste åren har regeringen - bara för att nämna några saker - skärpt straffskalorna för bland annat grov våldtäkt mot barn och gromning, det vill säga kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte. Vi har även skärpt straffen för utnyttjande av barn inom köp av sexuell handling och för grovt barnpornografibrott.

År 2018 stärktes dessutom det straffrättsliga skyddet för sexualbrott mot barn vid oaktsamhet hos gärningsmannen i fråga om barnets ålder. Det gjordes ett tillägg till bestämmelsen så att det skulle betraktas som en särskild hänsynslöshet eller råhet om gärningsmannen till offrets låga ålder hade visat detta. Detta gjordes för att det skulle bli en ytterligare skärpning.

År 2018 infördes också ett nytt brott, olaga integritetsintrång. Det blev därmed olagligt att utan samtycke sprida till exempel hämndporr eller nakenbilder. Vi vet ju att många barn och ungdomar utsätts för detta på internet. Det här var en utvidgning av olaga hot.

I maj 2020 avskaffades preskriptionen för bland annat våldtäktsbrott som har begåtts mot barn. Det här gäller även för brott som begicks före lagändringen men som inte hade preskriberats. I maj 2020 utökades också kriminaliseringen av barnpornografibrottet på så sätt att det vid skildring av barn i pornografisk bild räcker att gärningsmannen borde ha misstänkt att barnet var under 18 år.

Nu väntar vi på den nya sexualbrottsutredningen som ska presenteras i maj. Utredaren har bland annat analyserat och sett över principerna för straffansvaret vid sexualbrott på distans och utnyttjande av barn för sexuell posering. Utredaren har även sett över straffskalorna för sexualbrott, bland annat våldtäkt mot barn.

Därtill har vi den stora tillväxten inom Polismyndigheten och inte minst metodstödet för åklagarna och polisen. Jag har besökt såväl barnahus som åklagare och polis och fått höra hur de nu vet hur man ska jobba vid olika sexualbrott för att på ett bättre sätt säkra bevisning än man historiskt sett har gjort. Man har ju misslyckats med att få fällande domar då man inte har jobbet utifrån de sätt i utredningsarbetet som vi vet ger resultat.

Visst kan det behöva göras mer. Vi är i full färd med att genomföra det här. När det till exempel gäller gallring är det en viktig diskussion som måste föras. Principerna bakom gallring utgår från hur grovt brottet är. Ju grövre det är, desto längre tid ska det ta innan man gallras bort ur systemet. Det tycker jag i grunden är en rimlig princip. Vid allvarligare brottslighet ska man finnas kvar i systemet längre.

Något som inte förtar diskussionen är att det inte bara är anställningstillfället som är viktigt i detta. Om man bedriver en verksamhet, till exempel inom idrott, är det otroligt viktigt att man inte bara har fokus på anställningstillfället, utan man måste fundera på hur verksamheten sker. Finns det särskilda riskmiljöer där barn är mer nakna, såsom duschmiljöer, måste man från föreningen eller verksamheten tänka igenom det hela så att vuxna inte är ensamma med barnen. Det ska inte förekomma. Vi måste ha ett barnperspektiv även på verksamheten och inte bara vid anställningstillfället.

Detta förtar inte diskussionen, utan jag vill bredda den. En arbetsgivare är ansvarig för verksamheten även för de vuxna som finns där, oavsett om de är anställda eller bara finns inne i verksamheten. Man måste tänka igenom dessa frågor, för man har ett ansvar att skydda barn från de risker det kan innebära att möta vuxna.

Anf. 38 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr ålderspresident! Jag är glad över att ministern tar upp dessa områden. Självklart behöver man titta på kontaktförbudet när det gäller ytorna för dömda sexualbrottslingar. I dag kan en person som dömts för grova sexualbrott mot barn kan gå in på ett badhus där man har simträning för barn. Man kan fråga sig om det här eller att personen exempelvis vistas vid en förskola är okej. Det finns alltså mycket som kan göras.

Visst ska man inte bara titta på anställningstillfället när någon rekryteras. Jag tycker att man kanske också kontinuerligt ska kontrollera belastningsregistret. Folk kan ju begå brott under tiden då man är anställd.

Jag vill återkomma till frågan om vad som händer när någon stänger kriminalvårdens dörr bakom sig. Slutar sexualdriften då? Nej, det tror jag inte. Det är skillnad på sexualbrottslingar som återkommande har begått brott. Jag tycker att man måste vidta särskilda åtgärder och ha detta i beräkning. Man måste även forska på det här. Jag anser att det är en brist i dag att man inte ser på det här på detta sätt.

Vidare anser jag att en arbetsgivare som vill göra en rekrytering för en tjänst eller ett uppdrag inte ska kunna anställa en person som har varit dömd för pedofilibrott, det vill säga sexualbrott, i verksamheter där man möter barn och unga. Detta är något som man behöver ha med sig.

Som säkert märkts har jag en lång lista med åtgärder. Jag är helt övertygad om att jag inom kort kommer att stå här igen och tala om barns rättigheter och om hur vi på bästa sätt kan skydda dem från det här. Mitt medskick till statsrådet är: Sätt barnen i första rummet, och forska mer på brottsofferperspektivet så att man förstår de fatala konsekvenser som dessa brott medför.

Anf. 39 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Herr ålderspresident! Tack, interpellanten, för en väldigt viktig diskussion! Den kan vi gärna fortsätta. Vi är bara i början av arbetet för att pressa tillbaka brottslighet som denna.

Låt mig i mitt sista inlägg ta chansen och göra en spaning om framtiden om vad som växer och vad vi ser som särskilt utmanande. I ett europeiskt och internationellt perspektiv och inom europeiska polismyndigheter talas det mycket om att de under pandemin har sett ett uppsving av digitala brott som riktas mot barn i sexuellt syfte. Kanske beror det på att människor har varit hemma mer och att barn inte har varit i skolan utan har suttit vid skärmar. Det här har kanske blivit en inkörsport till sådan brottslighet.

Det är otroligt viktigt att polisen har rätt verktyg för att komma åt den här brottsligheten. Det för mig tillbaka till det vi började diskussionen om, nämligen digital bevisning. Jag tror att det på olika sätt blir allt viktigare. Vi ser att när vi äntligen börjar komma åt gängkriminaliteten sker det genom digital bevisning. Jag tror att det är exakt samma mekanismer som styr den industri som delar av sexualbrotten mot barn tyvärr innebär. Man delar bilderna med varandra. Man ingår i olika grupperingar där inträdesbiljetten blir att man delar övergrepp på barn för att få se andras övergrepp på barn. Det där är en internationell miljardindustri.

Det handlar om att följa pengarna och att jobba internationellt inte bara i Sverige utan även med andra länder för att komma åt brottsligheten. Europol har gjort stora insatser på området, där Sverige också deltar aktivt. Men mer kommer att behöva göras på det internationella området kopplat till digital bevisning. Det ser jag också fram emot att få återkomma till längre fram.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.