Åtgärder mot ökningen av antalet hivsmittade
Interpellation 2007/08:386 av Holm, Ulf (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-02-08
- Anmäld
- 2008-02-12
- Besvarad
- 2008-02-22
- Sista svarsdatum
- 2008-03-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 februari
Interpellation
2007/08:386 Åtgärder mot ökningen av antalet hivsmittade
av Ulf Holm (mp)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Enligt preliminära siffror från Smittskyddsinstitutet har hiv ökat med 20 procent på ett år, från 390 fall 2006 till beräknade 500 fall 2007. Man beräknar också att i stort sett hela ökningen beror på ökad smitta inom Sverige, huvudsakligen bland intravenösa missbrukare och bland män som har sex med män. RFSL har samtidigt undersökt nya hivfall och kan konstatera att i mitt eget hemlän Skåne har antalet smittade bland män som har sex med män i princip fördubblats från 18 fall 2006 till 33 fall 2007. Ansvariga läkare i Malmö tror också att ökningen fortsätter under 2008 samtidigt som ökningen följs av en kraftig ökning också bland heterosexuella. Samtidigt med ökningen av hiv kan man se en kraftig ökning av såväl klamydia som syfilis. Denna utveckling är givetvis oroande.
Orsakerna är nog flera men en bidragande orsak är säkert att hiv och aids inte längre uppfattas som ett dödshot eftersom det i dag finns bromsmediciner som gör att hivsmittade kan leva nästan som vanligt. Detta är givetvis en missuppfattning; man kan inte leva som vanligt även om man givetvis kan ha ett både långt och rikt liv tack vare medicinen. Självklart påverkar det hela livssituationen, men man dör inte längre inom ett par år. Samtidigt florerar det mängder av missuppfattningar och okunskap kring smittrisker. Det är lätt att tro att det är bland gruppen unga som ökningen är störst men så tycks det inte vara. I stället är det i åldersgruppen 30–39 år som den stora ökningen skett. Å andra sidan tycks det, inte bara rapporterat från kvällstidningarna, vara fler ungdomar som ägnar sig åt oskyddat sex. Det finns ett annat slags riskbeteende än tidigare. Detta innebär att faran med en än större spridning av bland annat hiv kan öka dramatiskt framöver ifall inte åtgärder vidtas i större utsträckning än man kan med dagens resurser. Den preventiva verksamheten behöver stärkas, dock inte i form av nya utredningar och utvärderingar; sådana görs redan kontinuerligt. Det som saknas är mer konkret handling och större ekonomiska resurser för att kunna nå ut till olika målgrupper.
År 2006 instiftade regeringen storslaget ett nationellt råd för samordning av arbetet mot hiv och STI, sexuellt överförbara infektioner. Men sedan deras då nyvalda ordförande blev minister har regeringen ännu inte tillsatt någon ny ordförande. Givetvis innebär detta att arbetet i rådet blir lidande. Det visar också att regeringen inte tycks ta så allvarligt på rådets arbete och helt enkelt inte bryr sig om rådets framtid och det viktiga arbetet. Inte heller har det skett någon stor ökning av medel från statsmakten för att sprida kunskap om hiv och för det förebyggande arbetet. Anslagen har i princip varit oförändrade, trots högkonjunktur och att pengar tycks finnas med tanke på alla sänkta skatter för den absolut rikaste manliga delen av befolkningen som regeringen genomfört. I det sammanhanget är några miljoner mer i förebyggande arbete småpengar, men ack så viktiga.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:
1. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för det förebyggande arbetet med att öka allmänhetens kunskaper om hivsmitta och riskerna med oskyddat sex?
2. Avser statsrådet att verka för att mer pengar avsätts i statsbudgeten för hivprevention?
3. Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att inom en mycket kort framtid presentera en ny ordförande i Rådet för samordning av arbetet mot hiv och STI?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:386
Webb-tv: Åtgärder mot ökningen av antalet hivsmittade
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:70 Fredagen den 22 februariProtokoll 2007/08:70 8 § Svar på interpellation 2007/08:386 om åtgärder mot ökningen av antalet hivsmittade
Protokoll från debatten
Anf. 1 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Ulf Holm har frågat mig
vilka åtgärder jag kommer att vidta för det förebyggande arbetet med att öka allmänhetens kunskaper om hivsmitta och riskerna med oskyddat sex,
om jag avser att verka för att mer pengar avsätts i statsbudgeten för hivprevention och
vilka initiativ jag kommer att ta för att inom en mycket kort framtid presentera en ny ordförande i rådet för samordning av arbetet mot hiv och STI.
En ökning av hivsmitta mellan män som har sex med män sågs redan 2006 i många nordeuropeiska länder, men Sverige var då relativt förskonat. Ökningen av klamydia, som indikerar att oskyddat sex har ökat, gör att vi naturligtvis är rädda att smittan ska spridas ytterligare.
En nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar beslutades av riksdagen våren 2006. Den nationella strategin lägger grunden för ett förnyat förebyggande arbete mot hiv och andra sexuellt överförbara infektioner och föreslår ett antal strategiska satsningar. I propositionen understryks också behovet av att förnya arbetet och att den tidigare stabila utvecklingen kan komma att ändras.
I statsbudgeten avsätts i år ca 145 miljoner kronor för preventiva åtgärder mot hivinfektioner och andra sexuellt överförda infektioner. Av detta anslag går ca 21 miljoner till nationella ideella organisationer. Vidare går 95 miljoner till landsting och storstadskommuner. Bidrag lämnas också till andra projekt och FoU-satsningar vid till exempel universitet och högskolor efter prövning av Socialstyrelsen.
En speciell överenskommelse görs varje år mellan Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, rörande inriktningen på de medel som går till landsting och storstadskommuner. Vi har valt att bland annat fokusera på insatser för att minska förekomsten av oskyddat sex, för att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar samt oönskade graviditeter. Satsningarna kommer att följas upp av Socialstyrelsen i samverkan med SKL.
Det tillskjuts redan i dag mycket pengar för hivprevention. Det centrala nu är att vi får till stånd ett bra lokalt arbete som i synnerhet fokuserar på metoder och strukturer som varar över tid i syfte att skapa kontakter och bedriva förebyggande arbete i skolor och på ungdomsmottagningar. Därför är de pengar som fördelas i samarbete med SKL så viktiga och centrala, för att vi ska ha ett bra förebyggande arbete. Det råd som vi har inrättat ska stå för samordningen och ha kontakt både med myndigheterna och med det civila samhället.
Socialstyrelsen har under 2007 tagit fram ett kunskapsunderlag som sammanfattar den samlade internationella forskningen om effektiva metoder i preventionsarbetet för gruppen män som har sex med män. Resultaten från denna rapport kommer att presenteras vid sju seminarier runt om i landet under 2008. Detta sker tillsammans med ytterligare en rapport som på likartat sätt sammanfattar effektiva metoder för förebyggande arbete med sexuell hälsa bland unga. Seminarierna sker i samverkan med kontaktpersoner inom landsting och storstadskommuner. Syftet är att förbättra och utveckla kvaliteten på det lokala förebyggande arbetet.
Regeringen har också gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett underlag för riktade insatser till ungdomar och unga vuxna inom området sexuellt överförbara sjukdomar inklusive sex- och samlevnadsinformation. Socialstyrelsen kommer också inom ramen för sitt uppdrag att bland annat utveckla en handbok för att förbättra kvaliteten på arbetet vid landets ungdomsmottagningar.
Socialstyrelsen har även påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan mot klamydia. Handlingsplanen omfattar insatser inom tre områden: hälso- och sjukvården, utbildningssektorn och skolan samt en kommunikationsstrategi för att nå ut till unga vuxna. Handlingsplanen kommer att ha indikatorer som möjliggör systematisk uppföljning och utvärdering av insatserna.
Anf. 2 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på interpellationen i ett dagsaktuellt ärende. Det kom nya rapporter i dag om att Smittskyddsinstitutet hade underskattat siffrorna. Tyvärr är det mycket högre procentsiffror än de som presenterades preliminärt för ett tag sedan. Det inger väldigt stor oro för framtiden.
Givetvis är den debatt vi såg när hiv och aids först kom till Sverige på 80-talet inte lika intensiv i dag. Det pratas alldeles för lite om hiv och aids. Samtidigt har vi sett genombrott när det gäller mediciner, vilket, tror jag, har lett till att många tror att det inte är några problem längre. Det finns bromsmediciner.
Det är givetvis helt fel. Bromsmedicinen bromsar upp sjukdomsförloppet, men man blir aldrig riktigt frisk. Att leva med hiv är inte att ha ett vanligt liv. Det ställer väldigt stora krav på personen i fråga, på omgivningen och på relationer. Man har också en skyldighet att informera om sin smitta i nära relationer. Det förändrar ens liv fullständigt.
När jag då hör statsrådets svar blir jag bekymrad, därför att det enbart utgår från att man är rädd för att smittan ska spridas ytterligare. Men ökningen är redan här. Vi såg de första rapporterna 2006. De kom från våra grannländer och andra länder. Sverige var då förskonat. Redan då borde man ha förstått att någonting var på gång.
I andra sammanhang lever vi i en fruktansvärt globaliserad värld, inte minst med EU-medlemskapet. Men just hivfrågan skulle tydligen vara en nationell sak. Det kommer inte att drabba oss. Så är det inte. Det drabbar oss också. Redan då borde man ha tagit initiativen för det förebyggande arbetet. Men det gjordes inte.
Regeringen har lagt fram flera budgetar, men det har legat på samma siffra hela tiden. Statsrådet säger att det är 145 miljoner. Jag tror att det är 142 500 000, men det kanske är en petitess. Det ligger på samma nivå, och dessutom är nivån densamma i den preliminära budgeten för 2009-2010. Där finns inte några ökningar av medel trots att man har fått veta att det är någonting på gång.
Min andra fråga gällde om statsrådet avser att verka för mer pengar i statsbudgeten. Den får jag inte svar på här. Det verkar vara ett: Men det räcker väl. Uppenbarligen räcker det inte.
Den nya regeringen har försinkat arbetet väldigt mycket. Det gäller framför allt det här nationella rådet. Jag har inte fått svar på frågan om när regeringen kommer att presentera en ny ordförande i rådet. Det rådet har fungerat sedan 2006. Det fanns en ordförande som avsattes av den nya regeringen. Man tillsatte en ny, och sedan blev den personen minister. Sedan hände ingenting och ingenting. Det är inte acceptabelt eftersom detta råd har en mycket viktig funktion. Ordföranden i ett råd brukar ha en mycket viktig funktion, men det hände ingenting.
En och en halv timme efter det att jag fick svaret i förväg fick jag ett TT-meddelande om att regeringen plötsligt hade utsett en ordförande. Jag tror att han heter Gunnar Wettergren. Det är ett bra val. Jag har stort förtroende för den mannen. Jag tror att han är ett bra val, men regeringen har uppenbarligen försinkat hela det här arbetet med över ett år. Det kan man inte annat än beklaga.
Anf. 3 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det finns anledning till stor oro - det uttrycker jag också i mitt svar - över den ökning av smitta, både när det gäller klamydia och när det gäller hiv, som vi kan iaktta i vårt eget land och också i länder runt omkring oss. Det ger skäl för oro. Då är det oerhört viktigt att vi gör rätt saker. Det är också avsikten med att vi nu har inventerat det internationella läget när det gäller bra preventionsarbete.
Jag tycker att det är en otroligt bra tajmning att just nu påbörjar Socialstyrelsen sju utbildningsseminarier runt om i landet för att sprida kunskap om bra preventionsmetoder när det gäller målgruppen män som har sex med män men också när det gäller ungas sexuella hälsa. Det är precis rätt tajmning. De här sju seminarierna för kunskapsspridande är naturligtvis inte bara till för dem som kommer att vara direkt berörda, utan den kunskapen ska sedan föras vidare.
Att få till stånd ett bra arbete på det lokala och det regionala planet är avgörande för hur väl vi lyckas. Här finns det mer att göra. Jag skulle vilja säga att flera av de saker som nu är på gång kan innebära en verkligt stor skillnad. Det handlar om ett resultatinriktat arbete där vi kan ha indikatorer att följa upp. Den tidigare regeringen har inte sett till att vi har uppföljningsbara indikatorer där vi kan mäta kvaliteten på arbetet. Jag tror att det är mycket centralt för att se till att det fungerar väl överallt. Det här är visserligen ett storstadsproblem, men inte bara det. Problematiken finns i hela landet.
Jag håller med Ulf Holm om den förändrade attityden och opinionsbildningen när det gäller hivfrågor. Vi hade en aktiv opinionsbildning om vikten av att skydda sig i sexuella relationer när hivsmittan diskuterades som mest under 1980-talet. Det har försvunnit. Jag tror också att det finns en väldigt stor tilltro till att bromsmediciner kan göra livet väldigt bra, för att inte säga nästan bota, vilket är en föreställning som jag ibland möter hos unga människor. Det är en stor fara. Här måste vi hjälpa till, och det måste vi göra genom kunskapsspridning. Vi måste tala om att bromsmediciner kan fungera mycket väl för en del individer, men många individer har svårt att hitta rätt bromsmedicin som verkligen ger en väl fungerande medicinering i vardagen. Det ger väldigt ändrade livsförutsättningar när det gäller relationer, när det gäller livet som helhet, när det gäller smittspridning vidare och när det gäller utlandsresor. Det får många implikationer på ett vanligt liv.
Därför är det så centralt att vi i ljuset av den ökade klamydiasmittan inte får in en hivsmitta utan får i gång ett bra kampanjarbete om vikten av skyddat sex.
Hivrådet ska samordna myndigheter och det civila samhället och se till att det här blir ett väloljat maskineri. Jag beklagar att vi inte har haft en ordförande där under hela den här tiden. Men Ulf Holm, som läser TT-meddelanden, har noterat att vi i går utnämnde en ny ordförande för rådet. Han heter Christer G. Wennerholm. Det var nästan rätt. Jag tror att det blir väldigt bra att vi får fart på arbetet igen. Jag beklagar att det här har tagit tid. Det är inte för att vi inte har arbetat med frågan. Vi har haft lite otur i frågan. Vi har haft personer framme för utnämning som sedan har dragit sig tillbaka i ett sent skede. Det har gjort att saken har fördröjts. Det beklagar jag, men nu har vi en person på plats. Det kommer att bli ett mycket effektivt och aktivt arbete framöver.
Anf. 4 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Statsrådet säger att det är precis rätt tajmning att nu sätta i gång någonting. Jag skulle inte vilja säga så till de 178 personer som blev smittade förra året. Vi hade kunskapen. Vi hade fått kunskapen om att något var på gång. I det läget kan man inte passivt sitta vid sidan om och bråka om vem som ska vara ordförande. Ni kunde ha behållit den tidigare ordföranden, Ingrid Burman, som jag har förstått var villig att fortsätta. Varför kunde inte hon fortsätta? Nej, det är internt partipolitiskt käbbel på den borgerliga sidan som har försinkat det här arbetet. Hade man gett henne klartecken och hade man gett resurser hade vi kanske förhindra något, och varje liv är viktigt i den här frågan. Det går inte att säga att det är rätt tajmning nu. Det har gått för långt redan nu. Det måste man ha i åtanke.
Statsrådet pratar mycket om seminarier och sådant, och det är jättebra med seminarier. Men en viktig punkt är missad där, och det är de frivilliga organisationerna. Om jag inte minns helt fel står det också i propositionen att samverkan ska ske med frivilliga organisationer i dessa frågor, men seminarierna riktar sig inte alls till dem. Jag tror att frivilliga organisationer som RFSL, RFSU, Noaks Ark och Hiv-Sverige har en mycket viktig uppgift i den här frågan för att man ska kunna nå ut till de målgrupper som är aktuella, nämligen män som har sex med män och unga.
Det är sant att unga kanske slarvar mest med kondomanvändningen, men hivsmittan bryter ut i åldersgruppen 30-39 år. De borde kanske komma ihåg diskussionen på 80-talet. Det är två olika målgrupper. Då kan till och med en lekman som jag räkna ut att då kanske man ska ha två målgrupper i en kampanj och att arbetet måste läggas upp på olika sätt. Det krävs olika informationer till olika målgrupper. Det behöver man inte vara expert på Socialstyrelsen och utreda i ett och ett halvt år för att se. Det kan man se ganska enkelt.
Jag säger inte att det är fel med de här seminarierna, men var finns frivilligorganisationerna? Vilket stöd ger regeringen till dem så att de kan göra någonting?
Lite vid sidan om kan jag tillägga att jag har stött på de här sommarkampanjerna som ibland haussas upp som det viktigaste vi har. Det är intressant att många tror att man bara har sex på sommaren. Jag skulle nog vilja säga att det förekommer även på hösten, vintern och våren, och det sker på olika ställen. Vi kan ha olika kunskaper i det ämnet kanske, men jag tror att man måste ha kampanjer året runt, på olika ställen och riktade till olika målgrupper. Det verkar man tyvärr ha missat ganska mycket.
För att kunna göra sådana här kampanjer riktade mot lite olika målgrupper krävs också pengar. Det handlar om att fokusera dels på att ungdomar ska lära sig använda kondom, dels på att nå ut till gruppen män som har sex med män. Jag vidhåller fortfarande att siffrorna inte har ökat de senaste åren. De ligger på 142 miljoner och har tydligen gjort så ganska länge. Vi hade en topp när det gäller bidragen i början av 2000-talet då jag tror att de sammanlagt var 240 miljoner. Sedan dess har de gått ned. Och det skedde även under den förra mandatperioden, så jag ska inte lasta statsrådet för den saken. Jag minns ingen hemställanspunkt från Kristdemokraterna om att öka på den punkten. Men vi behöver inte bråka om det.
Men frågan är: Varför ökar man inte summorna nu? Eller kommer statsrådet att verka för att summan ska öka, med den kunskap som statsrådet nu har fått sedan ett och ett halvt år tillbaka? Det är egentligen den viktiga frågan här: Vilka åtgärder sätter statsrådet in nu när det gäller ekonomiska resurser för att man ska kunna påverka och för det preventiva arbetet?
Anf. 5 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag tycker att det är en mängd grundlösa påståenden som Ulf Holm rabblar upp här som inte tar hänsyn till vikten av att använda sig av befintlig kunskap när man ska göra ett effektivt arbete. Ulf Holm tycker att det inte spelar någon roll att Socialstyrelsen har tagit fram aktuellt kunskapsläge när det gäller vad som är effektiva, bra och preventiva metoder i arbetet. Det tycker Ulf Holm är oviktigt. Att ha seminarier för att sprida den kunskapen vidare tycker han också är oviktigt.
Jag är förvånad och förbluffad över bristen på förståelse för att vi måste ta till vara forskningen - internationell kunskap och nationell kunskap - om vilka insatser som är effektiva. Det är ju det som hela det här arbetet går ut på. Jag blir mycket förvånad över Ulf Holms raljanta sätt att framställa det på.
Sedan är det väldigt många mer saker som måste göras och som är på gång, men det här tycker jag är en central och grundläggande sak inför det framtida arbetet.
Avtalet med SKL innehåller ett stort mått av samarbete och även pengar till frivilligorganisationerna. 21 miljoner går ut till dem. Jag ser deras arbete som ett väldigt viktigt komplement som är väldigt centralt för att nå olika målgrupper. De kan också arbeta på ett annat sätt med örat mot marken för att identifiera nya trender och skruva om i arbetet så att det verkligen träffar rätt målgrupper. Jag ser alltså positivt på fortsatt samverkan och utveckling av samarbetet med frivilligorganisationerna.
Kampanjverksamhet ska självklart pågå. Det görs också mycket kampanjer med statliga medel. Dock skulle jag vilja säga att det finns ganska stora skillnader i utvärderingarna av hur verksamma kampanjer är för att förändra beteenden. Det gick till exempel i somras bioreklam här i Stockholm. Det pågår hela tiden satsningar med olika typer av reklamkampanjer. Jag tycker att det är centralt att vi utvärderar varje kampanj för att se om den har varit effektiv och om den har påverkat beteendet, för det är det som är avsikten med kampanjen. Sedan kan det också vara ett trevligt illustrativt inslag, men det viktiga är ju frågan: Förändrar den människors beteende?
Väldigt mycket av forskningen visar att det som är centralt för att förändra beteendet är ofta att man sitter ensam och talar med en annan person som fungerar som rådgivare eller i grupp. Det är alltså på ungdomsmottagningarna, i skolorna och genom att mobilisera föräldrar att våga prata med sina ungdomar om sex och samlevnad som jag tror att den största möjligheten till förändring ligger på ungdomssidan. Frivilligorganisationerna har också en möjlighet att nå andra målgrupper.
Det är så centralt att vi gör rätt saker. Vi kan använda hur mycket pengar som helst på att göra fel saker och inte få någon effekt alls. Jag kan tycka att det är synd att det här arbetet inte har gjorts tidigare: att strukturera upp det, att ta till vara aktuell forskning och omvandla den kunskapen så att den blir verksam ute på de lokala och regionala fälten. Det har inte gjorts, och det är Ulf Holm medskyldig till eftersom hans parti har varit ett samarbetsparti till regeringen.
Jag kan inte heller se att Ulf Holm har pekat på vilka insatser som ytterligare skulle behövas. Jag kan inte se det i era motioner i någon större utsträckning. Jag kan inte heller se att ni har någon större anslagsöking på det här området. Det finns alltså en hel del svar som Ulf Holm borde ge som inte har blivit givna i den här debatten än.
Anf. 6 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag skulle gärna vilja vara i den situationen att jag var minister och att mitt svar om jag kunde ge mer pengar eller inte skulle spela stor roll. Men jag är i den situationen att jag är i opposition, och jag kan inte påverka lika mycket som statsrådet. Men att säga att jag har sagt att det är oviktigt med seminarier, oviktigt med forskningsresultat och oviktigt med utvärderingar är totalt fel.
Jag sade: Var är frivilligorganisationerna på de här seminarierna där rapporter ska presenteras? Var finns detta i statsrådets svar? Det finns inte skrivet klart och tydligt, och det är inte så enligt den information jag har fått heller. Det är helt koncentrerat på Myndighets-Sverige, och jag tror inte att det är helt lyckat att man ska köra sitt eget race. Det måste bli mer samverkan för att man tillsammans ska kunna nå de målgrupper som är så viktiga att nå.
Med den erfarenheten att det faktiskt har gått ett och ett halvt år sedan de första rapporterna borde någonting mer vara på gång. Jag får fortfarande inget svar på om mer pengar kommer att avsättas - fortfarande ingenting. Och det är klart: Ska man göra mer riktade insatser och man ska ha större ambitioner i det förebyggande arbetet mot hiv, ja, då kommer det att kosta lite.
Statsrådet sitter faktiskt i en regering som sänker skatten med åtskilliga miljarder kronor. Man kanske skulle stoppa några av sänkningarna och avsätta ytterligare några miljoner till hivprevention för att förhindra att fler människor drabbas av hiv, för att rädda deras liv och för att se till att de som har hiv blir bättre. Man kan göra en omprioritering. Man kan erkänna att det skulle behöva göras. Men jag hör inte en gnutta av det från statsrådet.
Jag har också frågat: Vilka är de nya arbeten som statsrådet funderar på behöver göras? Men jag hänvisas hela tiden till seminarier som är bestämda sedan ganska länge tillbaka.
Jag hoppas i alla fall att statsrådet efter den här interpellationen kommer att bjuda in frivilligorganisationerna och se till att de är med på banan ordentligt i det här viktiga arbetet.
Anf. 7 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Tack så mycket för den interpellation du ställt, Ulf Holm! Jag tror att det är viktigt att vi talar om de här sakerna. Det här är också en debatt som förhoppningsvis når någonstans utanför de här väggarna, och vi behöver ett mer aktivt och i högre grad opinionsbildande samtal om vikten av att vi förhindrar att hivsmitta och klamydiasmitta sprids i den omfattning som vi har sett det senaste året, vilket oroar mig, men också inför framtiden.
Därför är det så centralt att vi gör saker och att vi gör rätt saker, och det är precis det jag försöker göra, nämligen att försöka använda de budgetmedel vi har på ett bra sätt.
Budgetmedlen är för övrigt desamma som Ulf Holm har i sin budget. Det finns inget mer i Ulf Holms budget, och också i oppositionsställning lägger man fram en budget och visar vart man ska med politiken. Ulf Holm har hela tiden använt en sådan retorik här som om han hade avsatt många miljoner mer än vad regeringen har för arbetet. Det är inte sant. Låt oss fastställa det. Det finns inte mer pengar i Miljöpartiets budget heller.
Men det som är centralt är att vi använder pengarna på ett effektivt sätt. Det gör vi nu. Jag har nämnt seminarierna, men det är väldigt mycket andra saker på gång. En av de viktiga sakerna är den handlingsplan mot klamydia som nu är på väg ut på remiss och som särskilt ska vända sig med bra metodverktyg ut till hälso- och sjukvården, ut till skolan och ut till ungdomsmottagningar.
Det där tror jag också blir väldigt viktiga verktyg, nämligen att förse det lokala planet med bra verktyg för att göra ett preventivt arbete. Det är där arbetet kan göras allra mest effektivt, och det är därför väldigt mycket av våra insatser inriktas på det, nämligen att nå målgrupperna där de finns, på det lokala planet.
Sedan kan kampanjer ibland komplettera för att opinionsbilda kring en fråga och få upp den till samtal också kring köksbordet hemma hos familjer där det finns ungdomar så att man vågar kommunicera detta på ett mycket öppnare sätt än vad vi har sett den senaste tiden. Det tror jag att vi är fullständigt överens om, Ulf Holm och jag.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.