Åtgärder för Östersjön

Interpellation 2006/07:686 av Johnson, Jacob (v)

av Johnson, Jacob (v)

den 27 augusti

Interpellation

2006/07:686 Åtgärder för Östersjön

av Jacob Johnson (v)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

I augusti 2007 presenterade WWF rapporten Baltic Sea Scorecard med resultaten av dess granskning av hur kustländerna runt Östersjön lever upp till åtaganden för ett friskare Östersjön. Resultatet är nedslående. Flertalet av de nio bedömda staterna hade endast uppnått cirka hälften av vad de åtagit sig. Tyskland fick högsta betyg medan Sverige kom först på sjätte plats. WWF:s bedömning grundas på en sammanvägning av fem olika faktorer: havstransporter, farliga ämnen, biologisk mångfald, fiske och övergödning.

När det gäller havstransporter har Sverige visserligen tillsammans med Lettland den högsta bedömningen tack vare att Sverige har ratificerat olika standarder och regler för transporter till havs. Dock har Sverige ännu inte ratificerat regler för hantering av barlastvatten eller för kompensation till offer för farliga ämnen i samband med fartygsolyckor.

Bedömningen av de olika ländernas hantering av farliga ämnen grundar sig bland annat på i vilken grad länderna åtgärdat identifierade så kallade hot spots, det vill säga de största enskilda utsläppen av farliga ämnen. Sverige har enligt Helcom gjort ett åtagande på att åtgärda tretton sådana utsläpp men hittills bara klarat sju.

Biologisk mångfald bedöms dels utifrån hur länderna levt upp till Helcoms rekommendation att bilda ett antal marina skyddsområden och dels efter hur stor andel av ländernas territorialhav respektive ekonomiska zon är skyddade som Natura 2000-områden respektive ingår i Emaraldnätverket. Jämförelsevis har Sverige låg andel totalt skyddade havsområden, endast 6 procent av territorialvattnen respektive 2 procent av den ekonomiska zonen är skyddat. Detta kan jämföras med Tysklands 37 procent respektive 46 procent.

När det gäller fisket jämför WWF de olika ländernas landade torskmängder från det östra beståndet i Östersjön med ICES rekommendationer. Även om Sverige har minskat sin fångst med 84 procent från 1984 till 2006 så får Sverige liksom övriga länder underkänt eftersom alla länder under åren mellan 2002 och 2006 tagit ut mer än ICES rekommendationer.

Övergödningen är enligt de flestas bedömning det allvarligaste hotet mot Östersjön. På detta område får alla länder underkänt. Sverige får lågt betyg på grund av brister i implementeringen av EU:s vattendirektiv samt den låga minskningen av utsläppen av kväve och fosfor.

Vänsterpartiets politik

Östersjön är i dag ett av EU:s största miljömässiga katastrofområden. Vi anser att det behövs medel för projekt som minskar belastningen, till exempel byggandet av reningsverk och anläggning av våtmarker, men också medel till testning och utveckling av projekt som aktivt kan bidra till att tillståndet i Östersjön påtagligt förbättras. Sammanlagt kommer det att behövas miljardinsatser för saneringen av Östersjön. Frågan om hur dessa kostnader ska fördelas mellan Östersjöländerna måste lyftas på EU-nivå.

För att värna den biologiska mångfalden i havsmiljön vill vi se ett utökat skydd i form av fler marina reservat. Runt om i länen pågår ett aktivt arbete med att skydda 20–30 marina områden. Sedan den 1 januari 2006 har Sverige totalt 12 marina naturreservat. Det ger goda förutsättningar för att delmålet om ytterligare 14 marina naturreservat före utgången av 2010 som slås fast i de nationella miljömålen ska kunna nås. I Sveriges ekonomiska zon finns ännu inga naturreservat. Ett rimligt mål är att minst ett marint reservat på varje kust inrättas senast år 2010. Det är viktigt att i den kommande revideringen av de nationella miljökvalitetsmålen kraftigt höja ambitionen och utöka det marina skyddet.

EU:s fiskepolitik måste förändras i grunden. Fiskekvoterna måste till skillnad från i dag baseras på vetenskapliga uppskattningar. Fiskestopp måste kunna införas för att värna hotade arter.

Åtgärder på hemmaplan är viktiga, åtgärder inom EU likaså. Vi ser till skillnad från regeringen större hinder i att lämna över till EU att lösa problemen. När det gäller övergödningsproblematiken är det tydligt att EU:s nuvarande jordbrukspolitik försvårar kraftfulla åtgärder för att minska jordbrukets bidrag av främst kväve till Östersjön. Unionens politik stöder i stället en utveckling mot djurfabriker och industriella jordbruk vilka skapar negativa miljöeffekter genom ökad kemikalieanvändning, genmanipulation, övergödning av sjöar och hav, minskad biologisk mångfald och ökade transporter. Sverige bör agera för att EU:s gemensamma jordbrukspolitik reformeras i grunden för att i stället verka för en hållbar utveckling i linje med EU:s egna miljöhandlingsprogram.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga miljöminister Andreas Carlgren:

1. En utredning om Sveriges ratificering av IMO:s regler för barlastvatten pågår. Avser ministern att ta initiativ till att ratificera IMO:s barlastvattenkonvention?

2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att de återstående utsläppen från svenska så kallade hot spots ska få godkänd rening?

3. Avser ministern – liksom Tyskland har gjort – att verka för ett ökat skydd av den biologiska mångfalden genom att tillsätta flera marina reservat?

4. Vilka konkreta krav avser ministern att driva inom EU när det gäller den så kallade hälsoöversynen av EU:s jordbrukspolitik för att minska övergödningen av Östersjön?

Interpellationen är förfallen

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2007-08-27 Anmäld: 2007-08-30 Förfallen: 2007-09-07