åtgärder för att behålla och nyrekrytera personliga assistenter

Interpellation 2002/03:34 av Johansson, Kenneth (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-11-13
Anmäld: 2002-11-13
Besvarad: 2002-11-26
Sista svarsdatum: 2002-11-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 november
Interpellation 2002/03:34
av Kenneth Johansson (c) till statsrådet Berit Andnor om åtgärder för att behålla och nyrekrytera personliga assistenter

Assistansreformen infördes med Centerpartiet i regeringsställning. Reformen innebär stöd och service till vissa funktionshindrade, utifrån den enskildes behov. Reformen har inneburit en ökad frihet och en större möjlighet till ett självständigt, tryggare liv för en funktionshindrad @ han eller hon har fått ökad makt över sitt liv. Livskvaliteten har därmed ökat på ett mycket positivt sätt. Efter mycket diskussion och utredande har lagstiftningen, till slut, ändrats så att personer får behålla sin assistans även efter 65-årsdagen. Assistansreformen har även inneburit ökad trygghet och avlastning för de anhöriga. Jag och Centerpartiet värnar assistansreformen och har såväl tidigare som i år föreslagit utvidgningar av reformen.

Arbetet som personlig assistent är svårt och många gånger utsatt. Det är hög omsättning och behovet av åtgärder för att behålla och nyrekrytera personliga assistenter är stort. Detta bekräftades återigen vid den debatt som Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) nyligen inbjöd till. Assistansersättningens storlek diskuterades och krav på höjning restes. Personliga assistenternas dåliga löne- och arbetsvillkor och behov av utbildning och kunskapsutveckling påtalades. Förslag om uppsägningslön i samband med brukares dödsfall framfördes. Likaså problemen med att det inte utgår någon ersättning för den tid som brukaren vårdas på institution, vilket skapar otrygghet hos såväl brukare som assistenter.

En arbetsgrupp har, på regeringens uppdrag, arbetat och presenterat en lång rad förslag för att underlätta rekryteringen av personliga assistenter (Ds 2001:72). Förslagen överlämnades till regeringen för cirka ett år sedan. Även Riksförsäkringsverket (RFV) har lämnat konkreta förslag på åtgärder för att förbättra situationen för personliga assistenter. RFV har även föreslagit en höjning av schablonersättningen. Jag kan inte av budgetpropositionen, eller på annat sätt, finna att några förslag är på gång, utifrån arbetsgruppens rapport. Det är i så fall mycket olyckligt. Bristen på personliga assistenter kan i praktiken bli ett direkt hot mot den viktiga assistansreformen.

Jag vill ställa följande frågor till ansvarigt statsråd:

1.Hur avser statsrådet att ytterligare utveckla assistansreformen ?

2.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att klara rekryteringsbehovet av personliga assistenter ?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:34

Webb-tv: åtgärder för att behålla och nyrekrytera personliga assistenter

Protokoll från debatten

Berit Andnor (S)

Anf. 13 Berit Andnor (S)

Herr talman! Kenneth Johansson har frågat mig hur jag avser att ytterligare utveckla assistansrefor- men och vilka åtgärder jag avser att vidta för att klara rekryteringsbehovet av personliga assistenter. Målet för handikappolitiken är att samhället ska utformas så att människor med funktionshinder blir fullt delaktiga i samhällslivet och får samma levnads- villkor som andra. Syftet med personlig assistans och assistansersättning är att stärka den enskildes möjlig- het att leva ett självständigt och oberoende liv. Assistansreformen har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för personer med omfattande funktionshinder. Regeringen anser att det är mycket viktigt att intentionerna i assistans- reformen vidmakthålls. Alltfler personer beviljas assistansersättning. Un- der 2001 hade 9 800 personer assistansersättning. I år beräknas 10 600 personer ha assistansersättning, det vill säga en ökning på ett år med 800 personer. I ge- nomsnitt beviljades dessa personer 91 timmar assi- stansersättning per vecka. Som Kenneth Johansson nämner reformerades reglerna för assistansersättningen den 1 januari 2001. Från och med denna tidpunkt får de personer som beviljats assistansersättningen före 65-årsdagen rätt att behålla den. Samtidigt fick personer som förlorat rätten till personlig assistans och assistansersättning på grund av den tidigare åldersgränsen rätt att återfå assistansen. I september i år hade 783 personer över 65 år assistansersättning. Regeringen räknar med att utgifterna för assistan- sersättningen kommer att fortsätta att öka flera år framåt, bland annat till följd av att åldersgränsen ändrats men även av andra skäl. Riksförsäkringsver- ket konstaterade i en analys från förra året att de per- soner som får assistansersättning bedöms tillhöra den avsedda målgruppen. Ökningen av antalet personer med assistansersättning och antalet timmar visade sig bland annat bero på en ökad kännedom om reformen - dels en kännedom om vad reformen kan ge i form av självständighet och oberoende, dels en kännedom om vilka krav som kan ställas på assistansens inne- håll. De unga människor som vuxit upp med assi- stansreformen vet vad rätten till assistans innebär och ställer också krav därefter. Den personliga assistenten spelar en nyckelroll i förverkligandet av reformen. Det är avgörande att de som beviljats rätt till personlig assistans också i framtiden har möjlighet att rekrytera assistenter och att de har möjlighet att aktivt påverka vem eller vilka som anställs. I januari 2001 tillsatte därför regeringen en arbetsgrupp som bland annat skulle analysera de villkor som påverkar möjligheten att rekrytera per- sonliga assistenter, såsom arbetsmiljö, arbetstider, utbildning med mera. Arbetsgruppen skulle även föreslå åtgärder för att motverka en framtida brist på personliga assistenter. Rapporten, Rekrytering av personliga assistenter, inlämnades till regeringen i december 2001. Arbets- gruppen valde att presentera sina förslag och bedöm- ningar i nio punkter, en del mycket allmänt hållna och andra mer precisa. Under våren remissbehandlades rapporten, och sammanställningen visar att de allra flesta remissinstanser ställer sig positiva till försla- gen. Arbetsgruppen ansåg att Föreningen JAG och In- tressegruppen för assistansberättigade, IFA, är läm- pade att hålla samman tre av förslagen. Dessa tre förslag - utbildningens utformning för personliga assistenter, vägledning och kunskapsunderlag till arbetsgivare samt en informationssatsning om yrket personlig assistent - har nu sammanställts till två projekt. Projekten beviljades medel ur Allmänna arvsfonden i augusti respektive september i år. Vad gäller övriga förslag och bedömningar vill jag nämna att arbetsgruppens förslag om uppföljning och utvärdering med fokus på rekrytering ingår i det uppdrag om kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre och funktionshindrade som rege- ringen gett till Socialstyrelsen och nio andra myndig- heter. När det gäller förslagen om assistansersättning i samband med vård på institution och i samband med dödsfall bereds detta inom Regeringskansliet. Jag avser att återkomma i dessa frågor, som till syvende och sist handlar om den personliga assistentens an- ställningstrygghet.

Kenneth Johansson (C)

Anf. 14 Kenneth Johansson (C)

Herr talman! Först vill jag tacka för svaret på min interpellation. Jag vill också passa på att hälsa stats- rådet välkommen till viktiga arbetsuppgifter. Lördagen den 9 november i år medverkade jag i en debatt som Intressegruppen för assistansberättiga- de, IFA, inbjudit till. Vi var flera representanter från riksdagspartierna som fick del av deras kloka och insiktsfulla åsikter. Vi fick också kunskaper om assi- stansreformens stora betydelse och hur den fungerar, och inte fungerar, i praktiken. Jag var med i motsvarande debatt för fyra år se- dan. Tyvärr upprepades i mångt och mycket samma bekymmer och kritik nu som då. Det rör sig om att assistansersättningens nivå inte hänger med kost- nadsutvecklingen. Det är också hög omsättning och svårt att behålla och nyrekrytera personliga assisten- ter. Assistenternas dåliga löne- och arbetsvillkor och behov av utbildnings- och kompetensutveckling togs upp, liksom förslag om uppsägningslön i samband med brukares dödsfall. Det är ett problem att det inte utgår någon ersättning för den tid brukaren vistas på institution, vilket skapar otrygghet hos såväl brukare som assistenter. Andra områden där tillämpningen ifrågasätts är till exempel makars ansvar för hem och hushåll när den ene har personlig assistent. Även barns rätt till personlig assistent belystes. Det är ingen tvekan om att tillämpningen i speciellt de två senare frågorna skiljer sig över landet. Problemen är kända. Förslag till lösningar finns. Riksförsäkringsverket aktualiserade förslag för flera år sedan. Den arbetsgrupp som statsrådet nämnde tillsattes i början av 2001 och har lagt fram konkreta förslag för att underlätta rekrytering av personliga assistenter. Nästan ingenting konkret har dock ännu hänt, vilket också bekräftas av svaret. Det är jag och många med mig mycket kritiska till. Vi kan inte läng- re nöja oss med ord. Det krävs handling. Och det är allvar! Den mycket viktiga assistansreformen står faktiskt och faller med tillgången på bra personliga assistenter. Fyra femtedelar av statsrådets svar beskrev mål, hur uppskattad reformen är och hur den har utvecklats hittills. Här behövs egentligen ingen diskussion, för i de delarna är vi helt överens. Jag har i stället tre följd- frågor som mer knyter an till mina interpellationsfrå- gor. 1. Schablonersättningens nivå är ett bekymmer. Vi vet att det har lagts fram förslag om en höjning från Riksförsäkringsverket. Kommer den höj- ningen? 2. Har inte statsrådet några idéer och visioner inför framtiden om hur assistansreformen kan och bör utvecklas? 3. Assistansersättningen i samband med vård på institution och i samband med dödsfall är frågor som bereds, svarar statsrådet. När övergår be- redning till förslag och åtgärd?

Ulrik Lindgren (Kd)

Anf. 15 Ulrik Lindgren (Kd)

Herr talman! Statsrådet Andnor! Alla anser vi att assistansreformen är viktig och central för svensk handikappolitik, så också vi kristdemokrater. Men det finns också anledning till oro, och därför tycker jag att det är väldigt bra att Kenneth Johansson har ställt den här interpellationen och aktualiserat ämnet. Det behöver resoneras väldigt mycket om assistansrefor- men för att vi ska kunna hålla den vid liv och hålla kvaliteten i reformen ute i kommunerna. Den första frågan som Kenneth Johansson ställer är hur statsrådet avser att utveckla assistansreformen. Med anledning av den vill jag säga med skärpa att många handläggare ute i kommunerna upplever att det är oerhört svårt att tillämpa LSS när det gäller psykiskt funktionshindrade. Därför beviljar man ofta insatserna ute i kommunerna utifrån SOL i stället för LSS. Vi vet också att det varierar mycket kraftigt mellan olika kommuner om man tillämpar SOL eller LSS. Hur mycket som beviljas den enskilde varierar också, med många konflikter och överklaganden som följd. Det leder också till att den enskilde upplever sig orättvist behandlad, till och med utsatt och kränkt. Man upplever att man inte får det man är berättigad till. Oklarheterna i tillämpningen för de enskilda handläggarna i kommunerna underlättar inte, milt sagt, samarbetet mellan dem som ska utföra tjänsterna och de som är i trängande behov av exempelvis per- sonlig assistent. Herr talman! Jag undrar vad statsrådet Berit And- nor avser att göra kring problematiken. Är det något initiativ på gång för att underlätta tillämpningen i kommunerna? Interpellantens fråga 2 lyder: "Vilka åtgärder av- ser statsrådet att vidta för att klara rekryteringsbeho- vet av personliga assistenter?" Jag efterfrågar i likhet med Kenneth Johansson mer av handling. Det är en god lista från arbetsgruppens bok som kom för unge- fär ett år sedan. Statsrådet aviserade också att ett par projektgrupper är på gång. Men det måste till oerhört mycket mer av verkstad, praktisk handling, för att säkerställa att assistansreformen har ett rättssäkert och realt innehåll framöver. Det är mycket bråttom med åtgärderna för att vidmakthålla kvaliteten i re- formen.

Berit Andnor (S)

Anf. 16 Berit Andnor (S)

Herr talman! Låt mig börja med att säga till Ken- neth Johansson och Ulrik Lindgren att jag uppskattar den uppslutning som finns och den gemensamma synen kring värdet av denna mycket viktiga reform. Den är central och har oerhört stor betydelse för människors möjligheter att leva ett självständigt och oberoende liv, att göra det som både ni och jag tar för självklart: att gå upp på morgonen, att äta, att kunna gå till jobbet, att kunna ha en fritid - allt det görs möjligt genom reformen. Det är en oerhört viktig reform som vi kan vara stolta över. Det är en unik reform sett i ett större perspektiv, både i Europa och internationellt. Det som nu framkommer i diskussionen från er sida, att det är viktigt att värna kvaliteten och inne- hållet, att stå upp för de funktionshindrades rätt i detta sammanhang, är oerhört viktigt och värt att betona. Så till de frågor som ställs. Det krävs handling, säger Kenneth Johansson. Ja, jag delar den uppfatt- ningen. Därav de konkreta beslut som har lämnats från Arvsfondsdelegationen när det gäller beviljandet av bidrag till IFA, Intresseföreningen för assistansbe- rättigade, och Föreningen JAG, som direkt syftar till att ge dessa organisationer möjlighet att ge bättre information och kunskapsunderlag vid rekrytering av personliga assistenter. De problem som Kenneth Johansson lyfte upp känner vi väl till. Vi har, till- sammans med dessa föreningar, gjort bedömningen att de är bäst lämpade att ta hand om den delen av rekryteringen och kompetensutvecklingen för denna personal. Schablonersättningens nivå är en fråga som just nu bereds inom Regeringskansliet. Regeringen har för avsikt att fatta beslut i denna fråga ganska snart. Jag vill bara konstatera att vi har fått ett underlag och vi värderar just nu nivån. När det gäller visionerna inför framtiden vill jag klart säga att för mig som socialdemokrat är grunden för denna reform oerhört viktig, nämligen att alla människor ska betraktas som likvärdiga. Vi måste se till att slå vakt om reformens innehåll genom att till- föra resurser, framför allt till kommunerna men också till landstingen, för att de fullt ut ska kunna leva upp till den del som ligger på deras ansvar i detta sam- manhang. Jag har för avsikt att återkomma när det gäller rätten till assistans i samband med att man vårdas på en institution eller i samband med att en vårdtagare avlider. Min inriktning är att jag under första delen av nästkommande år ska kunna återkomma, möjligtvis i samband med tilläggsbudgeten. Det beror lite på hur beredningsarbetet går. Avsikten är dock att kunna genomföra dessa förändringar från halvårsskiftet nästa år. Det är bara att beklaga skillnaden i tillämpning ute i kommunerna. Det är inte någon ny kunskap, utan det är vi mycket väl medvetna om. Där måste vi arbeta vidare gemensamt med information och ut- bildning.

Kenneth Johansson (C)

Anf. 17 Kenneth Johansson (C)

Herr talman! Reformen är oerhört angelägen och viktig. Det är bra att vi är överens om det. Det är också bra att det har tagits några beslut i vissa delar, även om jag anser att det är för sent och för lite och det går för sakta utifrån de behov som finns. Riksförsäkringsverket har föreslagit en ökning av schablonersättningen med 8,4 %. Jag tror och hoppas att det kommer ett ställningstagande efter det besked vi nu har fått. Jag hoppas att det blir ett positivt be- sked så att inte förutsättningarna för de verksamma försämras ytterligare. Hur kan assistansreformen utvecklas? frågade jag. Det var ganska tunt från statsrådet med visioner och idéer. Jag har för Centerpartiets räkning redovisat några områden inom assistansreformen som behöver utveckling. Det handlar bland annat om att utreda de psykiskt funktionshindrades rätt till personlig assi- stans och deras behov av sysselsättning och daglig verksamhet, att se över barns rätt till personlig assi- stans samt tillämpningen av reformen när det gäller makar där en har personlig assistans och ansvar för hem och hushåll. Vi vill även se över hur personer med så kallade kognitiva funktionshinder kan ges rätt till daglig verksamhet. Vi vill utreda för- och nack- delar med ett statligt kostnadsansvar för assistansre- formen. Detta är frågor som jag och Centerpartiet har aktualiserat i motioner i riksdagen. Utan att föregå utskottsbehandlingen är jag hoppfull om att åtminsto- ne delvis få förståelse för en del av de förslag som lagts fram. Jag vill ställa frågan hur statsrådet ser på ett stat- ligt ökat ansvar. Det är inte lätt för många kommuner. För framför allt många mindre kommuner är det sår- bart i dag. Där har man inte möjligheter, och ska inte heller ha det, att fatta något annat beslut än att bedö- ma den enskildes behov. Det måste alltid gå först. Men om det uppstår oplanerade behov, vilket det kan och ska göra, betyder det för en liten kommun att det blir svårt ekonomiskt. I allra värsta fall kan det gå ut över den enskilde, även om det inte får hända. Vi från Centerpartiet har tyckt att det är högst motiverat att utreda möjligheterna att ta ett statligt kostnadsansvar, så att inte den enskilde individen med sina absoluta rättigheter kommer i kläm. Hittills har vi fått ett negativt ställningstagande från majori- tetspartiet. Jag undrar om det inte är dags att vi åt- minstone kan se på för- och nackdelar med ett statligt kostnadsansvar för assistansreformen, statsrådet. Det skulle kännas angeläget att få det.

Berit Andnor (S)

Anf. 18 Berit Andnor (S)

Herr talman! Den här reformen syftar till att ge funktionshindrade full delaktighet i samhället, att skapa möjligheter för funktionshindrade att leva det liv som både jag och Kenneth Johansson tar för själv- klart. Det är en oerhört viktig reform, och den bygger på de värderingar som vi nu gemensamt slår vakt om, nämligen människors lika värde, jämlikhet och full delaktighet. Jag tycker att det är viktigt att betona detta, och det är också vägledande för det fortsatta arbetet med reformen. Låt mig bara konstatera att detta är en reform som ständigt ökar i omfattning när det gäller antalet per- soner, antalet timmar per enskild person och också kostnaderna för både staten och kommunerna. Jag tycker att det är viktigt att betona kommuner- nas ansvar för alla sina medborgare. Alla är, enligt min uppfattning, fullvärdiga medborgare, oavsett om man har ett handikapp eller inte. Det är min grundin- ställning, och utifrån den har Socialdemokraterna i stor samverkan och i stor enighet med de flesta parti- er i denna riksdag utformat politiken inom detta om- råde. Jag hoppas verkligen att det även i fortsättning- en kan vara grunden för de överväganden som ska göras i den här frågan. Det är anledningen till min principiella tveksam- het till att lyfta ut olika grupper från kommunernas ansvar. Finansieringsfrågorna kan vi diskutera, och ska vi diskutera, men i grunden handlar det om vilka värderingar vi har, hur vi ser på människor, på indivi- der. Vi måste föra diskussionen utifrån det. När det gäller kostnaderna, och särskilt det faktum att kostnaderna skiljer sig åt väldigt mycket mellan kommunerna, vill jag bara konstatera att ett utred- ningsförslag, som avser kostnadsutjämningen mellan kommunerna, i förra veckan lämnades till Lars-Erik Lövdén. Det är för mig obegripligt att vissa kommu- ner i stort sett icke har några kostnader alls inom detta område, medan andra har skyhöga kostnader. Jag anser att det är mycket angeläget att kunna lösa detta, och jag ser fram emot den diskussion som kommer att bli följden när förslaget remissbehandlas. Det är vik- tigt att vi får en bättre utjämning mellan kommuner- na. När det gäller de nio förslag som lämnades av ar- betsgruppen vill jag säga, Kenneth Johansson, att med de två återstående förslagen som jag ska åter- komma till, troligen i samband med tilläggsbudgeten, har vi bockat av de förslag som arbetsgruppen lämna- de. Det tycker jag är att verkligen gå från ord till handling.

Kenneth Johansson (C)

Anf. 19 Kenneth Johansson (C)

Herr talman! Jag har i den här interpellationsde- batten velat klargöra hur viktigt jag och Centerpartiet, och de allra flesta i den här kammaren, tycker det är att värna och utveckla assistansreformen genom att göra det lättare att behålla och nyrekrytera de person- liga assistenter som verksamheten står och faller med. Jag tycker fortfarande, efter de svar som har gi- vits, att det har gått för långsamt att genomföra vikti- ga förslag. Dessa har funnits i flera år, om jag räknar med de ursprungliga förslagen från Riksförsäkrings- verket. Vi hade behövt se handling tidigare. Men jag är också glad om åtgärder nu är på gång. Vi ska kri- tiskt granska och, i den mån det behövs, också komplettera med förslag för att få en försörjning av personliga assistenter så att vi har en verksamhet som fungerar väl. Jag hade hoppats att statsrådet skulle ha en högre grad av öppenhet när det gäller ett statligt kostnads- ansvar. Jag är mycket väl medveten om att utredning- en om kostnadsutjämning har lämnat sina förslag, men den utredningen förvägrades av riksdagens ma- joritet att också titta på för- och nackdelar med ett statligt kostnadsansvar. Man ska inte vara så rädd för att väga för- och nackdelar mot varandra. När det gäller den principiella uppfattningen att man som medborgare har sin hemvist i kommunen så är vi helt överens om det. Det är en självklarhet också för oss i Centerpartiet. Jag hoppas att vi ska få till stånd åtgärder. Vi ska, som sagt, i positiv anda kritiskt granska förslagen så att reformen får fortsätta, och att den värnas på det sätt som den är värd att värnas.

Berit Andnor (S)

Anf. 20 Berit Andnor (S)

Herr talman! Jag vill avslutningsvis bara under- stryka den enighet som finns oss emellan om värdet av assistansreformen. Det krävs insatser för att säkra tillgången på personliga assistenter. De frågor som ännu inte är lösta avser jag att åter- komma till. Det handlar mycket om att skapa goda förutsättningar för att i framtiden kunna rekrytera personliga assistenter. En av de centrala frågorna för de personliga assistenterna är anställningstryggheten. Men naturligtvis finns det också en rad andra villkor som måste uppfyllas. Jag tycker att vi har ett gemen- samt ansvar att skapa goda villkor. Slutligen vill jag nämna att det inte är av rädsla som jag inte vill ta upp och diskutera det statliga ansvaret på detta område, Kenneth Johansson. Tvärt- om tror jag att det i grunden handlar om den syn jag har på medborgarna, vilket jag nämnde tidigare. Jag tror att det finns en stor risk i ett synsätt som innebär att vi lyfter ut grupper, individer, från kommunernas ansvar. Jag känner en stor tveksamhet inför detta. Det står i strid med den inriktning av politiken som vi har fört under de senaste 20 åren på både det här området och på andra områden, nämligen att alla medborgare i en kommun är fullvärdiga medborgare, och ska så vara. Alla ska ha lika rättigheter och lika skyldighe- ter. Den principen och den grunden tycker jag är viktig att slå vakt om. Vi kan återkomma till frågan om finansieringen framöver, men låt oss först titta på det förslag som lämnades i förra veckan. Låt oss avvakta remissom- gången och därefter se vad vi ska ta fasta på och hur vi ska jobba vidare för att utveckla verksamheten på bästa sätt.

Intressenter

Frågeställare

Kenneth JohanssonCenterpartiet

Besvarad av

Berit AndnorSocialdemokraterna