Åsikts- och pressfrihet i Turkiet

Interpellation 2011/12:205 av Ceballos, Bodil (MP)

den 26 januari

Interpellation

2011/12:205 Åsikts- och pressfrihet i Turkiet

av Bodil Ceballos (MP)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Den 19 januari för fem år sedan sköts den turkisk-armeniske journalisten och författaren Hrant Dink till döds utanför sin tidning i Istanbul. Nyligen dömdes en man för anstiftan till mordet på Dink, men samtidigt friades de 19 personer som anklagats för att ha ingått i ett illegalt nätverk inom den turkiska staten och som skulle ha planerat mordet. Den friande domen av de 19 är ifrågasatt och familjen Dinks advokat menar till och med att domen ingår i ”statens tradition av politiska mord och dess sätt att göra vissa medborgare till sina fiender”. Reportrar utan gränser hävdar att fallet långt ifrån är löst.

Hrant Dink hade tidigare åtalats enligt den turkiska lagparagrafen 301, som förbjuder ”förolämpning av den turkiska identiteten”. Han är långt ifrån ensam. Nobelpristagaren Orhan Pamuk till exempel är en annan som åtalats för detsamma. Orsaken är att de talat om folkmordet på armenier och andra kristna under första världskriget. Åtalspunkten är mycket vanlig och kan inrymma en mängd olika uttalanden.

Situationen är fortfarande den att journalister och intellektuella i Turkiet fortsätter att leva farligt i stället för tvärtom som väntat med demokratiseringen och närmandet till EU. Tisdagen den 20 december arresterades till exempel minst 40 journalister i polisrazzior vid olika kurdiska och vänsterinriktade medieinstitutioner runt om i Turkiet.

Sedan 2009 har Turkiet bedrivit en politik, som politiskt verksamma kurder i landet kallar för en ”arresteringspolitik”. Tusentals kurdiska politiker, journalister, intellektuella med flera har arresterats. Nästan 7 000 personer har gripits och väntar på rättegångar för att ha skrivit texter på kurdiska eller blivit medlemmar i ett prokurdiskt parti eller i en fredsorganisation. 3 895 personer har häktats och kommer med stor sannolikhet att dömas till fängelse för att de har använt sig av åsikts‑, yttrande‑, tryck- eller meddelarfrihet.

Antalet journalister och mediearbetare som riskerar fängelse eller böter är, enligt plattformen Frihet för journalisterna som utgörs av 25 olika journalistförbund, fler än 2 000 och fler än 4 000 utredningar mot journalister pågår. Plattformen uppgav den 31 mars 2011 att 68 mediearbetare satt i fängelseförvar, av vilka 61 var häktade och 7 dömda.

Mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet och frihet för medier är honnörsord i svensk utrikespolitik. När vi ser att människors rätt till det fria ordet kränks i våra grannländer har vi ett ansvar att stå upp till försvar för desamma, också när förövarna är goda vänner. Jag tror att både ministern och jag ser med oro på den försämrade situationen för respekten för det fria ordet och för minoriteternas rättigheter.

Jag vill därför fråga utrikesministern om han i samtal med den turkiska regeringen avser att uppmärksamma frågan om den stora mängden fängslade journalister och intellektuella.

Avser utrikesministern att lyfta frågan till diskussioner i EU-kretsen?