Arlanda flygplats utsläppstak

Interpellation 2010/11:392 av Sjöstedt, Jonas (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-05-16
Anmäld
2011-05-17
Sista svarsdatum
2011-06-07
Besvarad
2011-06-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 maj

Interpellation

2010/11:392 Arlanda flygplats utsläppstak

av Jonas Sjöstedt (V)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Arlanda flygplats har i dag stora problem med för höga utsläpp av koldioxid. Utsläppen hotar att överskrida flygplatsens eget utsläppstak. Hälften av utsläppen kommer från marktransporterna till och från flygplatsen.

Eftersom det är ett samhällsansvar att minska miljöbelastningen är det även det politiska systemets ansvar att föreslå lösningar som kan möjliggöra att de direkta och indirekta utsläppen från transporter kan ske på ett mer hållbart sätt.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att Arlanda flygplats inte ska överskrida utsläppstaket för koldioxidutsläpp?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:392, Arlanda flygplats utsläppstak

Interpellationsdebatt 2010/11:392

Webb-tv: Arlanda flygplats utsläppstak

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 157 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att Arlanda flygplats inte ska överskrida utsläppstaket för koldioxidutsläpp. Stockholm-Arlanda flygplats ägs och drivs sedan den 1 april 2010 av Swedavia AB. Det är således Swedavia AB som har ansvaret för att beslutade miljövillkor för flygplatsen, inklusive utsläppstaket för koldioxidutsläpp, uppfylls. Swedavia AB har i en skrivelse till regeringen den 18 oktober 2010 hemställt om att regeringen ska förbehålla sig prövningen av tillåtligheten för Arlanda flygplats med stöd av 17 kap. miljöbalken. Även Naturvårdsverket har uppmärksammat regeringen på frågan. Vidare har bolaget den 2 maj i år lämnat in en ansökan till mark- och miljödomstolen om ett nytt miljötillstånd för hela verksamheten vid Arlanda flygplats. Regeringen kommer inom kort att ta ställning till skrivelserna från Swedavia AB och Naturvårdsverket. Jag kan inte föregripa dessa ställningstaganden och således inte i dag närmare diskutera regeringens syn på miljöbalksprövningen av Arlanda flygplats.

Anf. 158 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag beklagar att statsrådet inte är beredd att ge sig in i en sakdiskussion om hur denna mycket allvarliga fråga ska lösas. Senast i dag såg jag att företrädare för Swedavia var ute i massmedierna och påkallade uppmärksamhet på att man akut måste få nya miljövillkor för att kunna fortsätta verksamheten som pågår i dag och inte överskrida utsläppstaken som blir bindande i år. I yttersta fall skulle ett överskridande av utsläppstaken kunna innebära inskränkningar i trafiken på Arlanda. Det är av nationellt intresse att så inte sker. Arlanda har stor ekonomisk betydelse, och det handlar om att använda de investeringar som har gjorts på ett förnuftigt och företagsekonomiskt rationellt sätt. Det vore ett slöseri i att inte kunna använda Arlanda flygplats fullt ut. Det vore också ett stort nederlag att ge upp de miljökrav som man har satt och höja utsläppstaket. Det vore inte en acceptabel lösning. Statsrådet hänvisar till Swedavia som ansvariga för verksamheten, och det är naturligtvis sant på ett plan. Men när Luftfartsverket, Swedavias företrädare, utredde frågan på regeringens uppdrag och för något år sedan tog fram en handlingsplan för vad man ska göra för att minska utsläppen från flygplatsen konstaterade man: "Dessa åtaganden är inget som LFV självt klarar. Det är avgörande att även andra aktörer bidrar, inte minst inom kollektivtrafiken." Det här beror på att merparten eller drygt hälften av utsläppen inte kommer från flyget eller från flygplatsen utan från trafiken till och från flygplatsen. Det kan Swedavia göra mycket lite åt i praktiken. I själva verket har andelen av utsläppen som kommer från flyget och från driften av flygplatsen minskat. Det är alltså trafiken som är huvudproblemet. En ganska uppenbar lösning är att öka det kollektiva resandet till flygplatsen och på så sätt minska utsläppen från privatbilismen. I dag reser 45 procent av dem som åker till Arlanda kollektivt. Man kan jämföra det med Kloten Zürich där 60 procent av resenärerna reser kollektivt till flygplatsen. Hur ska man då få fler att åka kollektivt till Arlanda? Det finns grovt sett två metoder. Man inför biltullar, gör det dyrare att åka dit med bil, eller sänker priset på kollektivtrafiken - vanlig enkel marknadsekonomi helt enkelt. Jag menar att den senare möjligheten är den som är att föredra, inte minst för dem som arbetar på flygplatsen och i dag ofta har dyra resor till och från arbetet, ofta arbetar skift och har obekväma arbetstider. Till Arlanda flygplats reser ungefär 10 miljoner resenärer årligen. Tåglinjen Arlanda Express har en kapacitet på 10 miljoner resenärer per år. Nu reser inte alla från centrala Stockholm och det är naturligtvis en högre belastning vissa tider på dygnet, men i dag är tågtrafiken till Arlanda fullständigt underutnyttjad. Det gäller dels att fler skulle kunna resa med Arlanda Express, dels att fler pendeltåg och fjärrtåg skulle kunna ledas in på den fjärrtågstation som finns på Arlanda. Trots att man gjorde den mycket kostsamma investeringen att bygga spåret dit har det inte använts till sin fulla kapacitet. Det här är inget mindre än ett nationalekonomiskt slöseri, menar jag. Förklaringen till det här är enkel. Arlandabanan är driven av en privat ägare. Det kallas A-Train och är ägt av ett australiensiskt investmentbolag. De har helt enkelt väldigt lite intresse av att öka resandet, eftersom deras huvudintresse är att göra maximal vinst på verksamheten. Då kan man ta 240 kronor för en enkel resa till Arlanda, vilket inte en privatperson eller en familj på semester betalar utan de sätter sig på flygbussen. Då tar man ut höga avgifter för pendeltåg och fjärrtåg som stannar på tågstationen, vilket gör att biljetterna blir dyra och de väljer att inte lägga trafiken den vägen. Min fråga till ministern är: Överväger ni att vidta åtgärder för att öka tågtrafiken till Arlanda flygplats?

Anf. 159 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag tycker att det är bra att Jonas Sjöstedt också tar upp den betydelse som Arlanda har som nav för hela Sverige, för människor och näringsliv över huvud taget men inte minst när det gäller gods med högt värde, och det är verkligen inte bara för Stockholm. Arlanda har halverat sina egna utsläpp sedan 2004 och de har som mål att helt och hållet fasa ut dem till 2020. Det stämmer att den situation som de har i dag bygger på det tillstånd som gavs med tillåtlighetsprövningen redan 1991 när man skulle bygga den tredje banan och som ger inskränkningar. Det är därför som de också säger att det är viktigt att samarbeta med andra. Arlanda var den första flygplatsen i världen att bli miljöackrediterad med Airport Carbon Accreditation, ett EU-program. Det finns åtta sådana miljömärkta flygplatser, varav fem är i Sverige. Arlanda är en av dem. Det är ett oerhört medvetet arbete som man gör. När det gäller samarbetet med andra är det framför allt fråga om transporterna. Arlanda är den enda flygplatsen i världen där man får räkna in utsläppen för dem som åker till och från Arlanda, oavsett var man startar. Det är inte bara inom området. Åker man från Uppsala eller Härnösand, vad man nu skulle kunna tänka sig, får man räkna hela den sträckan. Då är det naturligtvis så att det kollektiva resandet måste öka. A-Train, eller Arlandabanan, ökar sitt resande. De har också rabatterade resor för familjer och privatpersoner. Det är även på gång hur andra ska kunna trafikera den järnvägsrälsen, vilket nu alltså kommer att bli möjligt. Vidare pågår diskussioner, och det finns ett ganska långt gånget avtal, om att sätta in fler tåg mellan Stockholm och Uppsala som kommer att stanna på Arlanda, vilket jag tror är bra. Jag kommer inte riktigt ihåg hur många som arbetar ute på Arlanda flygplats, men det är en stor arbetsplats. Jag tror att det handlar om 15 000-16 000 personer. Det är klart att det är viktigt att inte heller de kommer dit med bil. Det man bland annat gjort som är viktigt är att se till att det finns tillgång till fordonsgas. Jag har själv varit med och invigt en fordonsgasmack och en elladdningsstolpe. En ambition har dessutom varit att alla taxibilar, som också är en form av kollektivtrafik, ska vara miljöfordon. Redan i dag är man uppe i 80 procent miljöfordon och räknar med att ganska snart nå målet om 100 procent. Det handlar alltså om att jobba med de delarna. Andra saker som vi från regeringens sida arbetar med för att minska flygets klimatpåverkan, där vi kan påverka lite till, är inte minst det fortsatta arbete som görs i samarbete mellan Luftfartsverket, SAS och Swedavia vad gäller de gröna flygningarna. Bara sedan 2006 har man gjort ungefär 50 000 gröna flygningar där varje resa jämfört med en vanlig resa innebär mindre utsläpp på 150 kilo. Det blir alltså rätt mycket. Man har även kvar möjligheten med rakare flygvägar. Det som också finns med och som jag tror kommer att vara bra från och med nästa år är handeln med utsläppsrätter. Då är det viktigt att ta bort den dubbelreglering som gäller för Arlanda. Det finns förstås flera faktorer som måste in i den prövning som nu ska ske. Det gäller att behålla kravet på miljö men ändå se till att vi inte minskar trafikrörelserna på flygsidan på Arlanda.

Anf. 160 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag delar uppfattningen om alla de åtgärder som statsrådet redogör för. De är bra och viktiga för att minska utsläppen av växthusgaser från Arlanda flygplats. Uppenbarligen är det inte tillräckligt för att klara utsläppstaket i och med att trafiken till flygplatsen har ökat såsom den har gjort. Om man ska få en kraftig ökning av kollektivtrafiken är det tågtrafiken som har potential. Här menar jag att vi har ett huvudproblem när det främst är de som får sin resa betald av någon annan, till exempel vi riksdagsledamöter, som åker med Arlandatåget medan vanliga människor helt enkelt tycker att det är för dyrt att betala över 100 kronor mer per person för att åka in till Stockholm. Uppenbart är att den privata ägaren av banan tjänar på att inte ha konkurrenter som stannar där, alltså andra pendeltåg och annan fjärrtågstrafik. Därmed har man byggt in en självmotsättning i konstruktionen. Jag menar att det står i motsatsställning till samhällsnyttan. Staten har en option på att ta över Arlandabanan från det privata konsortiet och inlemma det i Trafikverkets normala system. Jag menar att staten borde använda den optionen och då använda inflytandet över banan till att sänka priserna både för fjärr- och pendeltåg och för Arlanda Express. I ett nummer av Ekonomisk Debatt nyligen skriver Rickard Wall, doktor i nationalekonomi, om en omfattande studie han gjort för Arlanda flygplats. Han har beräknat vad det skulle innebära om man halverade priset på Arlanda Express. Man skulle förstås slå ut flygbusstrafiken. Man skulle också ta betydande marknadsandelar av taxitrafiken och av persontrafiken. När han räknar in kostnaderna för trafiken, även miljökonsekvenserna, är hans slutsats att detta vore samhällsekonomiskt lönsamt. Det är alltså en klassisk motsättning till att en sak som är privatekonomiskt lönsam för en australiensisk investmentbank inte är samhällsekonomiskt rationell. Dessutom skulle resenärerna få pålitliga och snabba transporter. Om staten använde optionen och kanske kombinerade den med en viss biltull - det är en möjlighet, även om jag tror att ett billigt, rationellt kollektivtrafikresande är det absolut viktigaste - skulle man uppnå flera saker. Man skulle uppnå något som är samhällsekonomiskt lönsamt. Man skulle ge anställda och resenärer billigare, snabbare och mer pålitliga transporter, med gott miljösamvete, till arbete eller resa. Man skulle sannolikt klara utsläppstaken för Arlanda flygplats utan att behöva rucka på de miljökrav man faktiskt har satt upp. Man skulle få mindre trafik till Arlanda, mindre trängsel på flygplatsen, sannolikt färre olyckor på vägen och man skulle få en mycket mer rationell användning av den stora investering som Arlandabanan har varit. Jag menar att man med den privatisering som investeringen innebar har tappat möjligheten att uppnå alla dessa samhällsnyttor, och man bör därför återföra den möjligheten till samhället. Jag skulle vilja fråga statsrådet om man överväger att använda optionen för att i förtid återföra Arlandabanan till det normala trafiksystemet för att uppnå det här. Då skulle man dessutom lösa det mycket besvärliga problemet med utsläppstaket. Jag tror också att en modern flygplats som ska vara attraktiv integrerar tågtrafiken fullt ut. Den som i dag landar i Paris eller Frankfurt räknar med att kunna ta ett snabbtåg eller pendeltåg vidare och att det är en integrerad del av trafiksystemet. Att så inte har skett på Arlanda är dåligt både för flygplatsen och för miljön. Jag menar att det är dags att göra någonting åt det.

Anf. 161 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jonas Sjöstedt frågar mig om staten har för avsikt att använda sin option i förtid. Det är inte en diskussion som vi har just nu. Jag delar inte den uppfattning som Jonas Sjöstedt här framför att det inte skulle finnas ett intresse från Arlandabanan eller A-Train att vilja hitta fler lösningar så att mer människor använder tåget för att ta sig till Arlanda från Stockholm. I så fall skulle inte de diskussioner som jag vet pågår faktiskt pågå när det gäller att knyta ihop det från Stockholm, och då inte bara från Stockholms central utan även söderifrån, via Arlanda och till Uppsala. Där har man diskussioner om att släppa in andra trafikanter på rälsen. Det finns alltså ett givet intresse. Förutom tågen handlar det om kollektivtrafiken och hur man planerar dels från Sigtuna och Märstaområdet, där många bor som jobbar på arbetsplatsen Arlanda, dels bussar som drivs med alternativa drivmedel. Där var till exempel den investering som gjordes med fordonsgas ganska bisarr när man fick åka till Uppsala för att tanka och sedan åka tillbaka. Det görs ändå en hel del. Den sammanvägda delen hur man ska ha tillåtlighetsprövningen och jämföra dagens tillstånd med det som ska gälla framöver är på vilket sätt man kan minska det totala utsläppet. Och då är frågan hur det ska räknas. Jag vet att Arlanda självt vill bli prövad utifrån god miljö, och det bör också vara med gällande regler, som är tidsenliga för dagen.

Anf. 162 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag vill först beklaga att man inte är beredd att använda denna möjlighet som finns att inlemma Arlandabanan i Trafikverkets system. Det hade varit den enda rationella lösningen på det här problemet. Jag tycker att jag anar lite av ideologiska skygglappar här. Det finns en naturlig rationalitet i att strukturer som järnvägen ägs och drivs gemensamt, att de har överordnade mål som är miljöhänsyn, samhällsnytta och samhällsekonomi. Arlandabanan agerar egentligen helt rationellt utifrån sina förutsättningar när det är dyrt att resa och dyrt att stanna på Arlanda, för det maximerar deras vinst. Om man skulle halvera priset skulle de kanske få dubbelt så många som reser. De skulle också få större kostnader och skulle minska sin vinst. Det här visar hur olämpligt det är att lämna över centrala investeringar som järnväg till privata händer, som inte har de mer övergripande samhällsmålen. Som socialist måste jag säga att det visar hur privatiseringarna sliter sönder möjligheten att ha ett gemensamt trafiksystem. Jag hoppas verkligen att regeringen inte kommer att försöka "lösa" det här genom att ge upp de miljömål som är satta, när det finns en rationell lösning precis framför ögonen. Det är viktigt att man planerar för pendeltågstrafik till Arlanda. Det är välkommet. Det borde ha skett för väldigt länge sedan. Det borde ha skett redan när järnvägen invigdes. Det är tidvis en ganska öde station på Arlanda. Jag menar att det är att beklaga. Vi kommer att motionera om att använda optionen för att inlemma Arlandabanan i Trafikverkets system. Det finns bara vinnare på den lösningen: resenärerna, miljön och de arbetande på Arlanda. Den enda förloraren skulle möjligen vara en australiensisk investmentbank, och det priset tycker jag är värt att betala.

Anf. 163 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det är möjligt, som Jonas Sjöstedt säger, att det kan finnas vissa ideologiska skillnader. Men det viktigaste för mig är egentligen att människor kan ta sig fram oavsett vem som äger tågen som man åker i, vem som kör dem eller vem som äger rälsen. Jag har också sett att Arlandabanan har den högsta kundnöjdheten men också den högsta tillförlitligheten inte minst när det har varit tuff vinter. Det har varit till nytta för resenärerna. Det är självklart att det hade varit mycket bättre om man mycket tidigare hade haft möjligheten att åka tåg. Jag tillhör exempelvis de som uppskattade att man tidigare kunde ta tåget till Södertälje och kliva av vid Arlanda och insåg att det var mycket sämre att inte ha den möjligheten, bara detta att man gör omstigningen på Stockholms Central. Därför tror jag att det arbete som har tagits på pendeltågssidan är bra. Jag vet att det inte kommer att ske i år utan blir först nästa år, om allt går som det är tänkt att det ska vara möjligt. På tågsidan är vi beroende av inte minst att Citybanan kommer på plats. Men den har vi inte på plats förrän 2017. Det hade varit mycket bättre om den hade varit på plats. På så sätt får vi använda de förutsättningar som vi har. Det är uppenbarligen så att det brinner i knutarna för Arlanda. Jag vill inte se en sådan ordning att de tvingas dra ned på sina flygrörelser därför att marktransporterna betyder så mycket. Jag vet att det pågår ett oerhört intensivt arbete. Men låt oss framför allt se hur och på vilket sätt Arlanda ska miljöprövas, där man fortfarande tar hänsyn till att utsläppen minskar och där Arlandas egen ambition som flygplats är att helt och hållet fasa ut CO2-utsläppen till år 2020.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.