Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Arbetstorget

Interpellation 2006/07:544 av Johansson, Ylva (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-05-16
Anmäld
2007-05-16
Besvarad
2007-05-29
Sista svarsdatum
2007-06-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 maj

Interpellation

2006/07:544 Arbetstorget

av Ylva Johansson (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Trots att erfarenhet och mognad är de viktigaste förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb i de allra flesta sammanhang så är det många 50-plus som upplever att de betraktas som ”för gamla” när de blir arbetslösa och ska söka sig ett nytt jobb. Att duktiga och erfarna människor skulle vara för gamla för arbetsmarknaden är en absurd inställning och en stor förlust för samhällsekonomin. För individen kan det ofta upplevas som en åldersdiskriminering som svårt sargar självförtroendet.

Forum 50 + som är en ideell förening har under tre år drivit ett projekt, Arbetstorget för erfarna, med stöd av svenska ESF-rådet. Syftet med projektet är att ge långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna personer över 50 år kvalificerat personligt stöd för att de ska kunna återvända till arbetslivet.

Projektet Arbetstorget har kontinuerligt utvärderats och en vetenskaplig rapport kommer att presenteras under hösten. Resultaten av projektet är mycket goda; vid mätning nio månader efter deltagarnas programstart har nästan hälften erhållit arbete med en varaktighet av minst sex månader. Om kortare anställningar hade räknats har 70 procent nått arbetsmålet. Under projekttiden har projektledningen, utbildare och coacher samlat en stor kunskap om 50-plusgruppens kapacitet, villkoren på arbetsmarknaden och förutsättningarna för äldre att få chansen till ett nytt jobb. När projektet läggs ned i juni i år skingras Arbetstorgets personal och den samlade kunskapen riskerar att försvinna.

Den nya arbetsmarknadspolitiska jobb- och utvecklingsgarantin ska ersätta den nuvarande aktivitetsgarantin för långtidsarbetslösa. Vad denna nya ”garanti” kommer att innehålla är fortfarande oklart.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

1. Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministerns att vidta för att den unika kunskapen om äldre och arbetsmarknaden som samlats genom Arbetstorgets verksamhet under de tre år som projektet varat ska tas till vara inom Ams arbete?

2. Kommer arbetsmarknadsministern att verka för att det i jobb- och utvecklingsgarantin finns särskilda resurser för att möta de långtidsarbetslösa 50-plusarnas behov?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:544, Arbetstorget

Interpellationsdebatt 2006/07:544

Webb-tv: Arbetstorget

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 45 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Ylva Johansson har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att kunskap och erfarenheter från projektet Arbetstorget ska tas till vara i Ams arbete, dels om jag kommer att verka för att det i jobb- och utvecklingsgarantin finns särskilda resurser för att möta de långtidsarbetslösa 50-plussarnas behov. När det gäller att bedöma mervärdet i enskilda arbetsmarknadspolitiska projekt och hur kunskaper och erfarenheter som genereras inom dessa kan tas till vara i den praktiska arbetsmarknadspolitiska verksamheten är detta i princip en fråga för berörda myndigheter. Det är där som den konkreta kunskapen och relevant professionalism finns. I myndighetsansvaret ligger också att till regeringen föra fram eventuella förslag till hur den arbetsmarknadspolitiska verksamheten kan förbättras. Ams har ett allmänt uppdrag att utveckla den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Vad gäller just mål 3-projektet Arbetstorget har Länsarbetsnämnden i Stockholm delfinansierat detta och nämnden torde därför vara väl förtrogen med verksamheten. Vidare har Svenska ESF-rådet, som ansvarig myndighet för bland annat Europeiska socialfondens mål 3-program, haft ett särskilt uppdrag att till regeringen redovisa erfarenheter i den samlade projektverksamheten inom mål 3, vilka myndigheten bedömer kan bidra till att utveckla den nationella politiken och verksamheten. Vad gäller frågan om särskilda resurser för äldre är min uppfattning att vi bör vara försiktiga med att slentrianmässigt tala om, och göra särskilda insatser för, särskilda grupper. Det finns en risk i fråga om äldre att vi gör åldern i sig till ett problem när det just är det omvända vi vill åstadkomma. Regeringens jobbpolitik tar primärt sikte på dem som står allra längst från arbetsmarknaden och allra mest behöver arbetsförmedlingens stöd. Tid i arbetslöshet är en viktig indikator i sammanhanget. Viktig är också strävan mot att sätta individen i centrum och utgå från var och ens förutsättningar och behov. Förslaget om jobb- och utvecklingsgarantin bör ses mot denna bakgrund. Med detta sagt är det förstås så att äldre arbetslösa kan möta problem av ett annat slag än andra arbetssökande på arbetsmarknaden. Detta avspeglas också i arbetslöshetsstatistiken. Och det kommer också - det är jag övertygad om - att avspeglas i andelen äldre inom jobb- och utvecklingsgarantin. En indikation på detta är att närmare tre av tio nya deltagare inom aktivitetsgarantin under förra året var över 55 år gamla. Många som kommer att vara hänvisade till jobb- och utvecklingsgarantin finns i dag inom aktivitetsgarantin. Jobb- och utvecklingsgarantin är i den meningen i sig en satsning på de många äldre som efter lång frånvaro har svårt att återetablera sig på arbetsmarknaden. Jag vill också gärna framhålla nystartsjobben som en ytterligare viktig åtgärd för att ge äldre arbetslösa nya chanser på arbetsmarknaden. För den som fyllt 55 år slipper arbetsgivaren att stå för arbetsgivaravgiften under dubbelt så lång tid som om personen hade varit frånvarande från arbetslivet.
Ylva Johansson (S)
Anf. 46 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Jag har frågat om erfarenheterna när det gäller Arbetstorget för erfarna, och arbetsmarknadsministerns svar handlar om arbetsmarknaden för äldre. Jag tror att vi ska akta oss lite för det där begreppet äldre. Om tio år, arbetsmarknadsministern, kommer du och jag att höra till gruppen äldre, om det är det vi menar, på arbetsmarknaden. Eftersom det är ett ord som används i många andra sammanhang tror jag att det leder fel. Det leder tankarna till någon som är gammal och skröplig och snarast behöver samhällets stöd. Det vi talar om är människor som är i full sving i arbetslivet eller borde vara det, för man har alla möjligheter att arbeta fullt ut och bidra på ett bra sätt både till sin egen försörjning och till den tillväxt som vi behöver i samhället för att finansiera vår välfärd. Det visar sig att redan när man har fyllt 50 tilltar svårigheter på arbetsmarknaden. Många människor upplever just detta, och det är mycket frustrerande att göra det. Få insatser har varit riktade just till denna grupp på arbetsmarknaden. Arbetstorget för erfarna är en ganska unik verksamhet som har funnits i tre år. Den har gett mycket goda resultat och har, menar jag, skaffat sig mycket kunskaper och erfarenheter. Jag tycker att det vore olyckligt om den erfarenheten inte togs till vara i ett vidare perspektiv. Problemet kan se ut så här: Du är en arbetssökande som kanske har varit borta från arbetsmarknaden länge. Du har alla möjligheter - god kompetens, god erfarenhet, inga små barn längre. Du söker jobb och får veta att du har jättebra kompetens, faktiskt den bästa av de sökande. Men nu var det ju så att man hade tänkt sig någon yngre. Detta är i allmänhet grundat på fördomar. Det är attityder från arbetsgivare som för den enskilde är oerhört knäckande. Hur känns det om man gång efter gång får höra att man är för gammal för ett arbete som man är fullt kompetent, kanske mest kompetent, för? Och hur lång tid tar det innan man själv känner sig nära döden om man får höra det många gånger? Men det är inte bara ett problem för individen. Det är också ett problem för samhället, för vi har inte råd med arbetsgivare med en sådan attityd. Vi behöver också dem som är över 50 i arbetskraften, och vi behöver få tillbaka dem som har stått långt borta från arbetsmarknaden, också de som har fyllt 50. Dessa fördomar och attityder hos arbetsgivarna har vi alltså inte råd med. Och det borde vara en huvudvärk, tycker jag, för arbetsmarknadsministern hur man ändrar detta och hur man ska ta till vara de goda erfarenheter som Arbetstorget för erfarna faktiskt har skaffat sig under den här tiden. Vad ska man annars göra om man är arbetssökande och får veta att man har fel kompetens? Ja, då finns ju möjligheten att skaffa sig den kompetens som saknas, och om man saknar en viss erfarenhet kan man försöka skaffa sig den erfarenheten. Men om man får veta att man är för gammal, vad gör man då? Det är väldigt lätt att ge upp, eftersom man ju inte kan påverka sin ålder och de förändringar som sker så att säga går i den andra riktningen. Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han inte är bekymrad över de fördomar och attityder som finns i svenskt arbetsliv och vad han i så fall tänker gör åt det.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 47 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det här skulle kunna bli en väldigt enkel interpellationsdebatt eftersom jag håller med Ylva Johansson i alla delar. Ylva Johansson har helt rätt. Vi kämpar mot en situation där det finns väldigt mycket fördomar, precis på det sätt som Ylva Johansson beskriver. Jag har besökt Arbetstorget för erfarna. Margó Ingvardsson, som är ordförande, var vänlig nog att ta hand om mig någon timme och beskrev då verksamheten där. Och det är oerhört lätt att bli engagerad och väldigt positiv, därför att man just är bekymrad, som Ylva Johansson säger, över att de som är något äldre på arbetsmarknaden ses som något slags stor kostnad eller belastning, när det i själva verket är precis tvärtom. Jag håller helt med Ylva Johansson om detta. Vi behöver göra det enklare för fler att stanna kvar längre på arbetsmarknaden och arbeta mer. Jag tror att det var Carl Bildt som brukade säga att ung ålder är ett övergående problem. Jag kan ansluta mig till att det är på det sättet. Ålder medför erfarenhet och kontaktytor. Vi alla i arbetslivet är nog lite grann som ett årgångsvin; vi blir lite bättre med åren. Jag tror att det är på det sättet. Framför allt kännetecknas en bra arbetsplats av en blandning av alla möjliga ingående variabler, ålder, kön, etnicitet och vad det nu kan vara, som är bra. Jag noterar också att det tyska ordförandeskapet i EU har lagt ned ganska mycket krut på någonting som de kallar silverekonomi. Man har samma grundfrågeställning: Hur gör vi det lättare och billigare för folk att vara kvar längre på arbetsmarknaden, det vill säga mer lönsamt att vara kvar? Här måste ett individperspektiv, ett samhälleligt perspektiv och ett företagsperspektiv komma in. Ylva Johansson frågar mig om jag är bekymrad. Ja, det är jag. Det ska erkännas. Vi har inte råd att förlora fullt friska personer som råkar vara några år äldre än vad Ylva Johansson och jag är. Framför allt vill jag själv se till att det finns en möjlighet och en arbetsmarknad för oss och andra som är något yngre även när vi blir lite äldre. Jag tycker inte att utgångspunkten för den arbetsmarknaden ska vara att den är speciell, att den är annorlunda, bara för att man råkar ha fyllt 55 år. Den måste kännetecknas av ungefär samma grundläggande förutsättningar och attityder. Det var möjligen det jag försökte antyda i svaret. Om man ser på äldre som en särskild grupp som det är lite synd om, tycker jag att man är fel ute. Det tror jag inte heller att Ylva Johansson menar. Den andra frågan handlar om vad vi ska göra för att säkerställa att de erfarenheter som Arbetstorget har gett oss tas till vara. Både länsarbetsnämnden och ESF-rådet har varit delfinansiärer av Arbetstorgets verksamhet och förväntas samla ihop den erfarenhet som har kommit därifrån och också bygga vidare på den och förse Regeringskansliet och andra debattörer med just den typen av erfarenhet. Jag hoppas också att styrelsen och de aktiva i Arbetstorget, som jag känner som väldigt verbala och skickliga debattörer, engagerar sig i debatten för att sprida den här kunskapen och motverka de fördomar som finns mot äldres deltagande i arbetslivet.
Ylva Johansson (S)
Anf. 48 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Tack för det engagemang som arbetsmarknadsministern nu visar! Jag vill ändå polemisera på en punkt. I svaret säger Littorin att man ska vara försiktig med att slentrianmässigt göra särskilda insatser på arbetsmarknaden för dem som är över 50 år. Problemet är ju att det under 15 års tid slentrianmässigt har satsats mindre på denna grupp. Det är förvisso inte arbetsmarknadsministerns fel, utan det har jag ett större ansvar för. Men det visar att det slentrianmässiga snarast ligger åt andra hållet, det vill säga att man slentrianmässigt satsar mindre på denna grupp. Just därför behöver man överväga särskilda insatser, och det behöver man också göra av ett annat skäl. Erfarenheterna från Arbetstorget visar att de stora problemen handlar om arbetsgivarens attityder och fördomar och också delvis om de arbetssökandes självförtroende. Efter att flera gånger ha fått veta att man är för gammal för ett jobb som man är fullt kompetent och kanske mest kompetent för naggas självförtroendet ganska hårt i kanten. Om det stämmer att det är detta som är problemet är inte lösningen att göra det lite billigare att anställa. Då är det inte i första hand en ekonomisk fråga. Det blir relevant när man ska anställa någon där arbetsgivaren bedömer att det tar tid att lära upp den personen därför att den inte är fullt kompetent för jobbet från början. Men när man är fullt kompetent, och det handlar om fördomar och attityder och kanske också självförtroende, är det andra insatser som behövs. Här tror jag att det är viktigt att arbetsmarknadsministern själv också lyfter fram de här frågorna oftare, annars kommer de slentrianmässigt inte att få tillräcklig uppmärksamhet av de myndigheter som har att ta in alla erfarenheterna. Det finns ju väldigt många projekt inom ESF och väldigt många olika mål-3-projekt som ska samlas ihop. Vi har ju också ett uppdrag från EU när det gäller Lissabonstrategin. Där ligger Sverige väl till i jämförelse med många andra länder, också i jämförelse med Tyskland, men det finns ändå väldigt mycket mer att göra när det gäller arbetskraften över 50 år. Det tror jag att vi är överens om. Jag skulle vilja fråga vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att säkerställa att vi lever upp till Lissabonstrategins målsättningar när det gäller att behålla och se till att den äldre arbetskraften har möjlighet att återinträda på arbetsmarknaden. Det är precis den frågan vi talar om här, nämligen möjligheten att återinträda när man är fullt kompetent, fullt frisk och verkligen vill och kan arbeta och där också bedömningen av arbetsgivarna är att man kan det men att man är för gammal.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 49 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Ylva Johansson för en spännande, intressant och viktig diskussion. Det är det verkligen. Jag delar också Ylva Johanssons bedömning att detta i huvudsak handlar om en attitydfråga. Jag har svårt att förstå hur man resonerar som arbetsgivare, och jag har trots allt varit arbetsgivare och dessutom drivit eget. Jag har svårt att förstå hur man resonerar när man har som utgångspunkt att kompetensen finns men att personen har några år för mycket på nacken. Det är rätt obegripligt för mig. Jag skulle tycka att det är precis tvärtom. Där gäller det väl också att lite grann försöka föregå med gott exempel själv när man på olika sätt och vis anställer personer i sin omgivning. Jag kan förstå om Ylva Johansson reagerar på ordet "slentrianmässigt". Vad jag vill ha sagt med det är att jag blir bekymrad när man gör riktade insatser i huvudsak för att ta bort sitt dåliga samvete. Man säger att om vi lägger lite pengar på Arbetstorget eller något annat ställe är problemet ur världen och man behöver inte bry sig mer. Man tror att man har gjort någonting, och sedan är det klart. Det är den slentrianmässigheten som jag vill varna för. Sedan tror jag att Ylva Johansson har helt rätt när det gäller självförtroendet. Det som jag upplevde som den kanske allra största fördelen när jag besökte Arbetstorget var att man kände att man fick ett personligt bemötande. Man var en person och inte bara en siffra i statistiken. Den erfarenheten tycker jag är oerhört väsentlig att ta till vara. Det är en erfarenhet som jag tror inte bara gäller äldre. Den gäller naturligtvis alla som går in på till exempel arbetsförmedlingens förmedlingskontor. Jag deltog i en diskussion på Kommunals kongress i förmiddags om den goda arbetsplatsen. En av de punkter vi diskuterade handlade just om detta. Jag tror att det var den gamla SAS-chefen Jan Carlzon som sade att SAS rykte hängde på incheckningsdisken. Det är det första man möter när man kliver in som avgör om man tycker sig ha blivit bra behandlad eller inte. Jag tror det är lite grann på samma sätt när man kommer in på arbetsförmedlingen eller något annat kontor i det offentliga. Det är just den första kontakten, och att man sedan bli sedd som en person och en individ genom systemet, som är oerhört viktig. Som svar på Ylva Johanssons fråga om vad vi ska göra skulle jag vilja säga att jag tror att det handlar om att arbeta tillsammans med alla som har ett intresse av att jobba med attitydfrågorna. Det är naturligtvis komplicerat, men jag pratar gärna om det på ett engagerat sätt. Jag är engagerad i den här typen av frågor. Jag tycker att man också gärna ska göra det tillsammans med representanter för arbetsmarknadens parter. Man kan gärna göra det mellan partierna där inte just detta borde vara en stor konfliktyta. Ibland kan det handla om kostnader, och nu pratar jag om sänkta arbetsgivaravgifter, nystartsjobb eller annat. Det kan vara ett sätt att illustrera att denna fördom faktiskt inte äger giltighet. När det gäller funktionshinder vet vi att har man väl anställt en person med funktionshinder försvinner fördomen nästan med en gång eftersom man inser att detta inte är något problem. Det är ofta på det sättet, och jag tror att det också gäller när man anställer personer som råkar vara några år äldre än vad Ylva Johansson och jag är. Det handlar också om det vi nu försöker åstadkomma med arbetsförmedlingen, nämligen en enhetsmyndighet med tydligare ramverk runt omkring sig där erfarenheterna från Arbetstorget och andra liknande ställen bättre ska tas till vara. Jag delar den bedömningen.
Ylva Johansson (S)
Anf. 50 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Det finns en slentrianmässig diskriminering på arbetsmarknaden av människor som är över 50 år. Det finns en slentrianmässig nedprioritering inom arbetsmarknadspolitiken av människor över 50 år. Jag har inga fler inlägg, men jag vill uppmana arbetsmarknadsministern att åtgärda den slentrianmässiga diskrimineringen och nedprioriteringen av 50-plus på arbetsmarknaden. Jag vill ta fasta på vad arbetsmarknadsministern sade i sitt senaste inlägg, nämligen att han också tror och gör bedömningen att det handlar väldigt mycket om attityder. Om det handlar om det handlar ansvaret också om politiskt ledarskap, och det hoppas jag att arbetsmarknadsministern ska visa i den här frågan.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 51 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag tar gärna den pucken - gärna tillsammans med Ylva Johansson, Margó Ingvardsson, Arbetstorget och också gärna tillsammans med arbetsmarknadens parter och andra som är intresserade av detta. Slentrianmässig diskriminering är något som vi inte ska ägna oss åt, utan vi ska se till att försöka bryta detta och försöka se på de fördelar som det faktiskt innebär att ha personer som råkar vara några år äldre än Ylva Johansson och jag med på arbetsmarknaden. Det är viktigt, och vi ska försöka göra vad vi kan för att det ska åstadkommas.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.