Arbetsmarknadsåtgärden Lyftet

Interpellation 2009/10:275 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-03-03
Anmäld
2010-03-03
Besvarad
2010-03-16
Sista svarsdatum
2010-03-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 mars

Interpellation

2009/10:275 Arbetsmarknadsåtgärden Lyftet

av Monica Green (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Förutom att arbetslösheten fortsätter att öka ser långtidsarbetslösheten ut att gå mot allt värre och värre siffror. Att regeringen avskaffade framgångssagan med plusjobben har de säkert ångrat många gånger och bestämde sig under hösten för att införa en ”lätt” variant av plusjobben. Vid årsskiftet infördes ett slags praktikplatser, som kallas Lyft, för både kort- och långtidsarbetslösa personer.

Tanken är att kommuner, stat och ideella organisationer ska erbjuda praktikplatser inom bland annat miljö, skogsvård, omsorg och skola.

Syftet är att arbetslösa ska få möjlighet att hålla kontakten med arbetslivet genom Lyft. Den som får en Lyftplats får aktivitetsstöd och ska söka jobb en fjärdedel av tiden.

Tyvärr lyfter inte denna åtgärd och det är svårt att få tag på institutioner som är beredda att ta emot ytterligare praktikanter.

Det är några få kommuner, några offentliga arbetsgivare som har tagit in några praktikanter men än så länge har det inte alls kommit i gång så som det är tänkt.

Regeringens målsättning var 40 000 platser under 2010. Det har visat sig att det inte utgår någon form av handledningsstöd. Då alla arbetsplatser är så slimmade i dag är det svårt att hinna med att leda en annan person i arbetet.

SKL har därför betonat vikten av att kommuner, landsting och regioner får ersättning för sina merkostnader. Lika viktigt är att de som erbjuder praktik ska känna att det finns ett mervärde och för den enskilde är det bra om praktiken kan kombineras med andra åtgärder, till exempel utbildning. Som exempel kan tas att om en person ska röja i skogen behövs både utbildning i hur man hanterar en såg men det behövs också pengar till inköp av en såg.

Ett annat exempel kan vara att personer som ska praktisera inom äldrevården behöver få någon introduktion om palliativt förhållningssätt och kunskaper om basal vård på vård- och omsorgsboenden.

Dessutom borde de som går i Lyftet få möjlighet till utbildning på heltid eller att kunna kombinera en praktikplats med att skaffa sig en utbildning för att bli mer anställningsbar.

Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att Lyftet ska fungera som avsett?

Kommer arbetsmarknadsministern att verka för att kommuner och landsting får ersättning för merkostnaderna?

Kommer arbetsmarknadsministern att verka för att deltagarna i Lyftet ska kunna kombinera praktiken med en utbildning?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:275, Arbetsmarknadsåtgärden Lyftet

Interpellationsdebatt 2009/10:275

Webb-tv: Arbetsmarknadsåtgärden Lyftet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 85 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att Lyft ska fungera som avsett. Hon har vidare frågat om kommuner och landsting kommer att få ersättning för merkostnaderna och om deltagarna i Lyft kommer att kunna kombinera praktiken med en utbildning. Låt mig börja med att beskriva bakgrunden till att regeringen infört den nya insatsen Lyft. Arbetsmarknadspolitikens övergripande syfte i en kraftig konjunkturnedgång är att motverka att arbetslösheten biter sig fast på höga nivåer under lång tid. Insatser behövs både för att förhindra att fler människor blir långtidsarbetslösa och för att stärka konkurrenskraften hos dem som står långt från arbetsmarknaden. Regeringen har under mandatperioden vidtagit flera åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken för att få fler människor i arbete. Stödet till dem som nyligen har blivit arbetslösa består framför allt av insatser för att upprätthålla sökaktiviteten på en god nivå men även av att exempelvis erbjuda praktikplatser till dem som är i behov av att upprätthålla kontakten med arbetslivet. För dem som står längre från arbetsmarknaden finns insatser inom exempelvis jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar samt även nystartsjobb. Arbetsförmedlingen ansvarar för att bedöma vilka insatser som ska erbjudas den enskilde, och i vilken ordning, för att förbättra den arbetslöses möjligheter att få arbete. För 2010 har satsningarna på aktiva åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken förstärkts, bland annat genom införandet av den nya insatsen Lyft. Insatsen syftar till att aktivera personer som saknar arbete, både dem som har korta arbetslöshetstider och dem som står längre från arbetsmarknaden, så att de kan upprätthålla kontakten med arbetslivet. Samtidigt ska insatsen ses som en investering i bland annat vår miljö och omsorg. Den som deltar i Lyft ska ägna 25 procent av tiden åt jobbsökaraktiviteter. Såsom Monica Green mycket riktigt har angett kan ett flertal aktörer anordna Lyft. Myndigheterna har ombetts att ta ett ansvar för att ta emot deltagare i Lyft så fort som möjligt. För att underlätta för kommuner, myndigheter och andra arbetsgivare att ta emot deltagare i Lyft har regeringen beslutat att göra det möjligt för anordnare av Lyft att få ekonomiskt stöd. Regeringen har avsatt 200 miljoner kronor för detta. I första hand är det den som anordnar ett stort antal Lyftplatser som ska få bidrag till kostnaderna för handledning av deltagare i Lyft. Arbetsförmedlingen avser också att tillhandahålla personal som på olika sätt kan stödja både Lyftanordnare och Lyftdeltagare. Som jag sagt är Lyft en aktiveringsinsats och inte en utbildningsinsats. Utbildning kan erbjudas inom andra arbetsmarknadspolitiska insatser eller inom det offentliga utbildningssystemet. Avslutningsvis vill jag framhålla att jag noga följer utvecklingen inom arbetsmarknadspolitiken. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, nämligen att regeringen givetvis är beredd att genomföra förändringar när det finns behov av detta. Då Monica Green, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Bosse Ringholm i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 86 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! På Monica Greens vägnar vill jag tacka för svaret. Arbetsmarknadsministern måste vara förtjust i repriser eftersom han valt att lämna ett separat svar på denna interpellation trots att vi för bara några minuter sedan hade en diskussion om just detta ämne med anledning av två andra interpellationer. Jag ska dock ta upp de tre frågor som Monica Green ställt i sin interpellation. Den första frågan gäller vad ministern kommer att göra för att Lyftet ska fungera som avsett. Frågan ställs mot bakgrund av att ambitionsnivån är att skapa 40 000 platser men att man hittills endast nått upp till ungefär 1 procent av det antalet. Jag är medveten om att det gått kort tid och att det finns en hel del tid kvar, men som den förra diskussionen visade verkar det inte finnas någon särskilt tydlig ambitionsnivå från ministerns sida beträffande vad man ska åstadkomma. Det får bli vad det blir, ett mjukt mål, som sades tidigare. Det verkar inte vara någon stor ambition från ministerns sida när 40 000 kan bli strängt taget vad som helst. Det är ett relativt svävande svar på Monica Greens första fråga, helt enkelt. På den andra frågan, om ministern kommer att verka för att kommuner och landsting får ersättning för merkostnader, är svaret att de möjligen kan få det om de gör tillräckligt stora insatser. Vad jag kan förstå är inte alla arbetsgivare garanterade ersättning för merkostnader. Det framgår inte av svaret i varje fall. Det är enbart om de gör en stor insats som de kan komma i fråga för en del av de 200 miljoner kronor som är avsatta för det här. Det är oklart om alla kommuner och landsting kan känna sig tillräckligt motiverade för att hjälpa till med platser i Lyftet om de inte ens vet att de får ersättning för sin handledning. Det vore bra med ett klarläggande på den punkten. Kan kommunerna känna att om de nu åstadkommer färre eller fler platser kan de ändå få någon form av ersättning för sina handledarkostnader? Ett klargörande på den punkten vore värdefullt. Den tredje fråga som Monica Green har ställt är om ministern kommer att verka för att deltagarna i Lyftet ska kunna kombinera praktiken med utbildning. Vad jag kan utläsa av interpellationssvaret är svaret nej på den frågan. Man kan inte få någon form av utbildning, utan ministern hänvisar till att det finns andra former. Därmed tunnar man ytterligare ut innehållet i åtgärden. Man kan summera detta och säga: Med den arbetslöshet som vi för närvarande har på runt en halv miljon människor är det inte mycket till substans i de åtgärder som regeringen har vidtagit. Man blåser upp siffrorna ganska ordentligt. Jag minns att Sven Otto Littorin under valrörelsen 2006 anklagade den dåvarande regeringen för att det var stora siffror och att man ville få bort arbetslöshetskolumnerna. Jag tror att den regering vi hade då numera överträffas flera gånger om av Sven Otto Littorin själv, som blåser upp siffrorna och framför allt lyckas skapa siffror utan någon form av innehåll. Om man har en arbetsmarknadsutbildning som till och med är lägre i dag än den var under våra högkonjunkturår är det inte mycket att skryta med. Jag såg till min förskräckelse i kolumnen "Praktik" när det gäller arbetsmarknadsutbildning att den har gått ned drastiskt. Förra året fanns det vid den här tidpunkten en praktikplats. Det är numera noll praktikplatser. Till och med den där enda praktikplatsen som fanns för ett år sedan har arbetsmarknadsministern lyckats få bort. Lyftet kanske inte kommer att ge så mycket bättre resultat om det är samma innehåll i Lyftet som i andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag kan konstatera att det möjligen kan finnas en chans att få handledarkostnader betalade av Arbetsförmedlingen men att det inte är helt säkert att alla får det. Det vore bra om vi kunde få ett klargörande på den punkten, så att kommuner och landsting känner att det är värt att anstränga sig och så att alla verkligen får ersättning för sina handledarkostnader.

Anf. 87 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag får väl säga samma sak: Kvällen är ändå förstörd, så man kan lika gärna fortsätta. Nej, jag tänkte bara säga något kort. Jag ska inte förlänga debatten mer än nödvändigt. Jag såg när det gällde Lyftet och de ungdomar som drabbas att det bara är 22 procent av dem som är under 24 år som har rätt till a-kassa och att socialbidragen hade ökat med 90 procent. Om arbetsmarknadsministern menar något riktigt med kvalitet skulle jag vilja ge ett tips. Vi hade en åtgärd under vår förra mandatperiod som uppskattades väldigt mycket, traineeplatser på de statliga verken. Man fick gå parallellt med någon som snart skulle pensioneras, och så var man kvar i myndigheten. Det skapades alltså en ordentlig grund. Det man kan vara rädd för i myndigheter när man får sådana här volymer är naturligtvis hur man kommer att klara sina ordinarie uppgifter. Vi vet att flera myndigheter är hårt trängda. Inte minst Försäkringskassan har fått starka neddragningar under den här mandatperioden på sitt förvaltningsanslag. Arbetsmiljöverket har också fått starka neddragningar. I det läget ska man klara sina ordinarie uppgifter och dessutom ta emot det här. Sedan är det också lite tveksamt vad de här 200 miljonerna kommer att vara till för hjälp. Vi har i vår motion tidigare föreslagit traineeplatser i välfärden inom kommunerna. Där vet vi också att vi har en stor generationsväxling framöver. Många ligger högt uppe i medelåldern, och det gäller att intressera ungdomar för de här platserna, träna in dem och ha dem kvar. De ska veta att de har stor möjlighet att få anställning och bli kvar när praktiktiden är över. Då får man också ett ordentligt engagemang bland dem som känner för det här. Kvalitet är viktigt. Jag tyckte mig förstå att arbetsmarknadsministern och jag var överens om det. Men då gäller det också att gå från ord till handling och inte bara säga att man är orolig och vill satsa på kvalitet så mycket som möjligt. Det gäller att också agera på ett sådant sätt. Med tanke på hur Lyftet har gjorts kan man nog sätta frågetecken för hur det ser ut med kvaliteten. Jag ska inte begära ordet någon mer gång här och förlänga tiden. Men jag skulle ändå gärna vilja höra vad arbetsmarknadsministern tycker om traineeplatser, om inte detta skulle kunna vara ett ordentligt komplement med ordentlig kvalitet som skulle kunna gynna vår gemensamma välfärd i både myndigheter och den kommunala sektorn på sikt. På så sätt skulle man också få en smidig övergång i det generationsskifte som faktiskt inte ligger så långt bort. I flera av våra myndigheter, inte minst länsstyrelserna, har man väldigt hög medelålder. Det betyder att mycket av den kompetenta arbetskraft som finns kommer att lämna myndigheten. Det är viktigt att man får det där erfarenhetsutbytet till den kommande generationen. Då kan sådant här vara väldigt bra. Jag vill slå ett slag för välfärden. Jag vill gärna höra arbetsmarknadsministerns syn på det.

Anf. 88 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Låt mig omedelbart säga att det goda inte får bli det bästas fiende. Jag håller med Sven-Erik Österberg. Jag tycker att det låter som en god idé - traineeplatser, gärna det! Vi kommer att ha stora pensionsavgångar, precis som Sven-Erik Österberg säger, både i den kommunala sektorn och bland våra myndigheter. Inom Arbetsförmedlingen kommer de närmaste åren nästan 30 procent av personalstyrkan att gå i pension. Vi kan säkert titta vidare på detta. Det verkar som en god och smart idé som jag definitivt inte ska vara emot. Naturligtvis hade jag gärna tagit hela Lyftetdebatten på en gång, Bosse Ringholm, så hade vi kunnat få till den. Men då hade jag inte fått lika stora möjligheter att debattera med Bosse Ringholm. På det sättet får vi glädjas gemensamt åt att den här dagen ändå redan är förstörd. Som svar på Monica Greens första fråga, som Bosse Ringholm tar upp, vill jag säga att min ambitionsnivå är tydlig: I budgeten avsatte vi medel för 40 000 Lyftetplatser. Ambitionsnivån är naturligtvis att så många som möjligt som har behov av att behålla den här kontakten med arbetsmarknaden ska kunna få en sådan hjälp och insats. Samtidigt är det så att man när man styr får akta sig så att man inte blir KU-anmäld. Man måste styra med mjuka mål och se till att vi gör det vi kan för att samtala och diskutera med våra myndigheter om vad som är möjligt att göra. Den debatten kanske vi ska ta vid något annat tillfälle, men jag inser också att om man tror att det ska komma 6 000 personer utkommenderade från Regeringskansliet och knacka på Skatteverkets dörr på måndag är det klart att man kan uttrycka viss förvåning, för att säga det milt. Men självklart är det samtidigt så att vi måste föra en dialog med de myndigheter som vi har ansvar för och se hur vi på olika sätt kan hjälpa dem som behöver den här hjälpen, det vill säga dem som har blivit arbetslösa. När det gäller den andra frågan är det så att Arbetsförmedlingen fick i uppdrag i regleringsbrevet som vi skrev på den 4 mars att strukturera exakt hur de här 200 miljoner kronorna ska betalas ut och användas. Det gör man efter diskussioner med kommunerna. Sedan ska det slutas avtal. Det arbetet pågår just nu med hjälp av Lasse Stjernqvist. Det sluts avtal med alla kommuner där man reglerar precis hur det här ska se ut. Där har vårt ingångsvärde varit, som det står i regleringsbrevet, att premiera dem som tar stora volymer. Det är också rimligt att det är där man behöver lite extra dusörer för att kunna hantera detta på ett så bra sätt som möjligt. Samtidigt är det så att Arbetsförmedlingen utöver det har satt av resurser internt för att kunna hjälpa till som handledarstöd i detta. Den tredje frågan handlar om utbildning. Det är helt riktigt att det inte går att kombinera Lyftet med utbildning. Det här är en ganska kort insats för att behålla kontakten med arbetsmarknaden. Då ska man vara ute och praktisera och samtidigt på 25 procent fortsätta att söka arbete för att kunna komma ut så snabbt som möjligt. Vi befinner oss i ett läge där arbetslösheten har ökat väldigt kraftigt, och de här personerna är naturligtvis fortsatt arbetslösa. Det är som jag sade i valrörelsen - och jag säger det gärna igen: De här personerna struntar förmodligen rätt högaktningsfullt i vilken kolumn i statistiken de står i. De vill ha jobb att gå till. Men om en sådan här insats kan göra det lättare för dem att komma tillbaka är det en god idé. I tider av djup lågkonjunktur och kris stavas arbetslinjen aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är en del av svaret på frågan hur de här personerna ska kunna komma tillbaka.

Anf. 89 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det är naturligtvis på ett sätt positivt att arbetsmarknadsministern numera vinnlägger sig om att få till stånd så många olika aktiviteter för arbetslösa som möjligt. För fyra år sedan var det precis tvärtom: Då menade han att det var fel på allt som kunde tänkas göras för arbetslösa i form av programinsatser. Nu jagar arbetsmarknadsministern idéer och varianter för att få in dem i kolumner av olika slag. Det är väl bra att ha en sådan ambition, men tyvärr är ambitionen inte i paritet med de kvalitetskrav som kan komma att ställas på de här platserna. Jag är dessutom rädd för att ambitionerna är ganska vidlyftiga, men det finns inte särskilt mycket kraft, resurser eller genomtänkta tankar om hur detta ska kunna åstadkommas. Man presenterade en så stor insats som Lyft, som omfattar 40 000 personer, och drog i gång den 1 januari. Ett par månader efteråt kommer man sedan på att man måste ge ytterligare direktiv om hur det hela ska gå till. Det kanske hade varit bra om man hade tänkt igenom i förväg hur man skulle åstadkomma dessa 40 000 och inte lite efteråt. Men det är lite väl sent påkommet att när det har gått ett par månader försöka göra en omstyrning av verksamhet av något slag. Jag fick ett svar på frågan om handledarpengarna. Man ska nu diskutera med landets kommuner och landsting om hur man ska utforma dem. Kan jag uppfatta svaret som en garanti för att alla kommuner som har personer i Lyft kommer att få ersättning för handledare, så att det inte bara blir de som har väldigt många platser? Det var lite otydligt från arbetsmarknadsministerns sida på den punkten. Det är viktigt för dem som vill anstränga sig att de vet att de handledarkostnader de har också kan täckas av Arbetsförmedlingens anslag. Alla dessa insatser kan kombineras på lite olika sätt. Det är bakgrunden till att Monica Green har ställt frågan om det kanske kan gå att kombinera Lyft med någon form av utbildning för den som är inne i det en kort period. Jag tycker att det är dumt att arbetsmarknadsministern låser sig på den punkten och utesluter den möjligheten. Där skulle han ha kunnat vara mer generös och sagt att myndigheten själv kan bedöma om det går att kombinera Lyft och utbildning i enstaka fall. Det kanske inte uppstår så många sådana situationer. Där behövs ingen central reglering. För att summera vill jag säga att det hade varit enklare om man hade tänkt igenom de olika insatserna på förhand när man lanserade Lyft den 1 januari, i stället för att komma mitt i verksamheten och kasta ut propåer om att var tionde ska in i statliga myndigheter eller sådant. Vi får väl återkomma framåt sommaren när det är dags att summera arbetsmarknadsministerns mandatperiod och be att få svaret på om det blev tillräckligt många i de statliga myndigheterna och om de runt 200 000 som är anställda plötsligt har blivit ytterligare 20 000 i Lyft. Jag lovar att vi kommer att återkomma i den frågan vid tillfälle, väl nära ministerns avgångsdag.

Anf. 90 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! I ett läge där vi hade rekord på svensk arbetsmarknad - 2007 och ett gott stycke in på 2008 - var det inte orimligt att dra ned på volymerna. Om man ska vara helt ärlig ska man säga att även 2006 var ett så pass gott år att den förra regeringen om man hade följt sin tidigare historia borde ha dragit ned. Arbetsmarknadspolitikens åtgärder är ju konjunkturbestämda i någon mån. Man försöker dra upp volymerna när det är dåliga tider och dra ned dem när det är goda tider. Låt oss bara konstatera att det är svårare att dra ned i goda tider, särskilt när det är ett valår som närmar sig. Det är klart att man väl måste ha en viss typ av respekt för det. Men däri låg en del av kritiken för ett antal år sedan och också en del av bakgrunden till hur vi såg volymerna utvecklas under 2007 och 2008. Vi befinner oss nu i sviterna av lågkonjunkturen och krisen med många nya arbetslösa. Då är det vår uppgift att se till att de har så förstärkta möjligheter som möjligt för att kunna ta sig tillbaka. Sedan kommer jag till detta med kvaliteten. När det gällde de gamla beredskapsjobben vet jag inte hur mycket kvalitetsaspekter man hade. Det fanns säkert en rad frågor kring kvaliteten också där, liksom hastigheten med vilken man införde dem i olika omgångar. Jag har respekt för det. Det är stora volymer det handlar om, och det är naturligtvis en utmaning att se till att så många som möjligt får så bra praktik som det bara går. Samtidigt är det väl klart att om saker och ting förändras och utvecklas på ett annat sätt än man hade trott eller bedömt måste man väl vara tillräckligt prestigelös för att säga: Jamen då får vi väl ändra! Det är ju inte hela världen, tycker jag. Det hade varit värre om man hade sett att omvärlden förändras samtidigt som man själv står still och inte gör något över huvud taget. Det måste ändå vara en utgångspunkt. Det är ett sätt för mig att försöka säga att målet är viktigare än medlen, och om målet kräver en förändring är vi beredda att försöka genomföra den. När det gäller frågan om kommunernas ersättning ska jag inte föregripa hur Arbetsförmedlingen väljer att genomföra och tolka sitt regleringsbrev, för annars blir jag väl KU-anmäld igen. Detta får Arbetsförmedlingen nu hantera. Vi följer det naturligtvis med intresse. Jag utgår från att Arbetsförmedlingen gör det på bästa sätt för att se till att så många personer som möjligt erbjuds en Lyftplats om de har rätt att få det. När det gäller den sista frågan, om att kombinera Lyft med utbildning, ska jag säga att om man får en anvisning på tre eller fyra månader och ska ägna 25 procent av den tiden åt att fortsätta söka arbete via Arbetsförmedlingen blir det inte många dagar i veckan kvar. Om man då dessutom kanske ska plugga på halvtid eller liknande blir det kanske en eller en och en halv dag i veckan som man kan ägna åt praktiken. Då kan man börja fundera lite extra på kvaliteten. Vi har försökt att sära på de här sakerna, men jag är inte prestigebunden i detta heller, ska jag säga. Om man är i behov av en sådan förändring för att förbättra kan jag tänka mig att göra det, men det står inte högst upp på listan. Men något som står högt upp på listan är det som Sven-Erik Österberg tog upp om de 90 dagarna innan man kommer in i jobbgarantin för unga. Där håller jag med Sven-Erik Österberg. Det är den fråga som jag får flest gånger när jag är ute och träffar folk på arbetsförmedlingarna. Jag kan hålla med om att 90 dagar är mycket lång tid. Det är dock en diskussion som jag har med Finansdepartementet, och Bosse Ringholm vet ju hur framgångsrik man är i de diskussionerna. Det är inte alltid man får som man vill.

Anf. 91 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det är naturligtvis bra att arbetsmarknadsministern med sådan entusiasm försöker suga upp alla idéer om hur man kan få in fler personer i de arbetsmarknadspolitiska programmen. Jag håller med om att arbetsmarknadspolitik naturligtvis är konjunkturberoende, men samtidigt är det en fråga om vilken ambitionsnivå man har när det gäller arbetslösheten. När vi 2005 och 2006 hade en arbetslöshet som var hälften av den vi har i dag var vi i den socialdemokratiska regeringen ändå inte nöjda. Vi tyckte att det var för högt med 4 eller 5 procents arbetslöshet och ville få ned den ytterligare. Det var ett skäl till att vi då exempelvis gjorde en stor satsning på arbetsmarknadsutbildning när det var en bra konjunktur. Sedan lyckades arbetsmarknadsministern ganska snabbt trots våra varningar driva ned arbetsmarknadsutbildning och andra kvalificerade arbetsmarknadspolitiska program till mycket låga nivåer, så att man sedan stod helt handfallen när krisen kom för ett och ett halvt år sedan ungefär. Jag tycker att det är bra att arbetsmarknadsministern har stora ambitioner att få med många i program när man från regeringens sida inte lyckas få ned arbetslösheten på något annat sätt eftersom den övriga ekonomiska politiken är miserabel, men tyvärr är innehållet ganska magert i det som arbetsmarknadsministern åstadkommer. Många av de här insatserna är mest av sådan karaktär att de flyttar människor från den ena kolumnen till den andra i statistiken. De har inte särskilt mycket innehåll. Jag tror inte heller att det som kallas för Lyft är någon stor kvalitetsinsats. För egen del ser jag egentligen bara fram emot ett enda stort lyft, och det är arbetsmarknadsministerns lyft från taburetten den 19 september. Det ser jag fram emot.

Anf. 92 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Tyvärr kan jag kanske inte instämma i det där sista önskemålet. Det blir naturligtvis ett spännande halvår som vi har framför oss. Vi står naturligtvis inför en väldigt stor utmaning när vi ser hur allvarlig krisen har blivit för dem som har förlorat jobben. Samtidigt tror jag att man ändå får se vilka saker som har fungerat och vilka saker som man kan stödja. Jag är naturligtvis väldigt glad till exempel över att 80 procent av dem som förra året förlorade jobben på Volvo antingen är i utbildning eller nytt arbete. Av dem som under förra året förlorade jobben på Saab är två tredjedelar i nytt arbete. Man har naturligtvis varit mycket hjälpt av de omställningsavtal som finns på arbetsmarknaden, som har lyft av en del av arbetsuppgifterna från Arbetsförmedlingen, som därmed har kunnat koncentrera sig mer på de lite svårare fallen eller på dem som inte omfattas av de här avtalen. Dem prisar jag gärna, och jag exporterar dem gärna till andra länder i den mån jag kan. Sedan är det, som jag sade förut, 180 500 fler platser i arbetsmarknadspolitiken och i utbildning. Det är utbildning i utbildningssystemet i huvudsak och arbetsmarknadspolitiska insatser inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Det är en kraftfull uppväxling av insatserna som är motiverad av det läge vi befinner oss i och också av just det faktum att arbetskraften som andel av befolkningen i princip är oförändrad, vilket är en glädjande nyhet. Då måste vi försöka behålla de här personerna så nära som möjligt. Är det så att vi kan göra bättre ifrån oss? Det kan vi säkert. Jag är naturligtvis beredd att hela tiden se över om man kan göra någonting ytterligare lite bättre, ytterligare lite vassare. Jag tror att det är nödvändigt att ha den typen av inställning. Man ska inte vara alldeles för förälskad i sina egna lösningar utan försöka vara ödmjuk inför den uppgift som stundar.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.