Anf. 133 Edward Riedl (M)
Fru talman! Som jag började mitt förra inlägg med att säga har jag och ministern samma uppfattning om just vikten av att människor har ett eget arbete. Det ger nämligen egen försörjning, det ger trygghet i den egna ekonomin och det ökar jämställdheten. Sverige har under den senare hälften av 1900-talet och början av 2000-talet varit ett av de bättre länderna på just det området, och det har skapat ett väldigt jämlikt samhälle. Allt detta är vi överens om - vikten av att ha ett arbete.
Det kanske är just för att detta är en så viktig fråga som Stefan Löfven innan han blev statsminister sa att det var den viktigaste frågan för den regering han ville bilda. Det är också därför jag vill ta upp det här i kammaren i dag, fru talman. Man tog nämligen över ett Sverige som låg på plats 10 bland EU:s 28 medlemsländer, och detta var det enskilt viktigaste målet. Nu har man rasat till plats 22, och efter att man gjorde det har man tagit bort målet. Jag tycker faktiskt att det känns lite konstigt att man har tagit bort målet just när det har gått så himla dåligt, fru talman.
Sedan säger ministern att hon är ganska nöjd med resultatet när det gäller arbetsmarknaden. Vi har haft global högkonjunktur, och den har givetvis även Sverige tagit del av. Men faktum är ändå att det bara finns 3 länder bland EU:s 28 medlemsländer som har lyckats sämre än Sverige med att ta till vara högkonjunkturen.
Förr eller senare vänder en högkonjunktur ned i lågkonjunktur, och då är vi sämre rustade. Vi har ett sämre utgångsläge än i princip alla andra länder inom Europeiska unionen. Det är ju detta som är problemet - just för att det är en så viktig fråga. Det lägger nämligen grunden för en egen ekonomi att ha ett arbete, och det lägger grunden för den gemensamma välfärd vi vill ha med skola, sjukvård och äldreomsorg. Det är arbetet för den enskilde som är grunden för allt detta, och det är därför debatten är så pass viktig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Min fråga är därför återigen, fru talman: Tycker ministern att hon har lyckats bra när vi är det tredje sämsta landet inom Europeiska unionen på att ta till vara högkonjunkturen? Det handlar inte om absoluta tal utan om relativa tal. Det var nämligen det som var regeringens eget mål. Regeringen har slutat prata i relativa termer och pratar nu bara i absoluta tal. Ja, det har blivit bra på arbetsmarknaden i Sverige jämfört med tidigare - på grund av den globala högkonjunkturen. Men vi är ju bland de sämsta länderna inom Europeiska unionen på att faktiskt nyttja den globala högkonjunkturen.
Låt mig bara, för den som lyssnar och som kanske inte är fullt insatt i alla dessa delar, göra en enkel liknelse. Om man cyklar ett cykellopp i Alperna går det ibland väldigt mycket upp och ibland väldigt mycket ned. Det är inte komplicerat; det går lite, lite snabbare i utförsbacke - det tror jag att de flesta förstår - och det går lite trögare i uppförsbacke. Men poängen är att man i ett sådant lopp i Alperna jämför cyklisterna med varandra när de cyklar i uppförsbacke, och man jämför dem med varandra i nedförsbacke. Det är precis som i hög- och lågkonjunktur globalt sett.
Sverige var bättre under alliansregeringen på att cykla i uppförsbacke när konjunkturen var tung. Vi var ett av Europas bästa länder. Sedan bytte vi regering, och det blev utförsbacke - en global högkonjunktur - och då har vi varit ett av de sämsta länderna. Vi ligger nästan sist i loppet nu. Tre länder har nyttjat den globala högkonjunkturen sämre än vad Sverige har gjort. Därför är min fråga, fru talman: Kan ministern verkligen stå här i kammaren och säga att hon är nöjd med hur man har nyttjat den globala högkonjunkturen? Vi är ett av de länder som varit sämst på att ta till vara högkonjunkturen.