Arbetslinjen fullt ut

Interpellation 2006/07:299 av Pålsson Ahlgren, Chatrine (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-06
Anmäld
2007-02-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-02-23
Sista svarsdatum
2007-02-26
Besvarad
2007-03-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 februari

Interpellation

2006/07:299 Arbetslinjen fullt ut

av Chatrine Pålsson Ahlgren (kd)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Alliansregeringen hävdar arbetslinjen mer än någon annan regering har gjort. Det är både bra och nödvändigt då arbete lägger grunden får vår generations och kommande generationers välfärd. Av den anledningen skärps nu kraven för vilka arbeten en arbetssökande har rätt att avstå från för att fortfarande uppbära a-kassa. Bland annat kommer kraven att skärpas så att en arbetssökande redan från första dagen måste söka jobb utanför ett visst pendlingsavstånd. Jag tycker det är bra att människor söker jobb även utanför dagligt pendlingsavstånd, det är inte minst ett sätt för människor att kunna bo kvar på landsbygden även om de har svårt att hitta ett jobb där. Men för att möjliggöra det krävs också att statsmakten ger de nödvändiga förutsättningarna. Man kan exempelvis tänka sig en person som bor i Småland får jobb i Västerbotten och måste veckopendla. Men för att ha möjlighet att bo kvar på hemorten, där kanske barnen går i skola och make eller maka har arbete, måste det finnas ekonomiska möjligheter att ta jobb utanför dagligt pendlingsavstånd. Reseavdrag får göras på utgifter över 7 000 kronor vilket är bra. Däremot är avdraget för dubbelt boende begränsat i tid vilket gör det svårt att bo och arbeta på olika orter under längre tid. Det är knappast något som bidrar till arbetslinjen. Man kan också tänka sig andra hinder som gör det svårt att ta jobb långt utanför hemorten och där reglerna bör ses över.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till arbetsmarknadsministern:

Avser ministern att initiera en diskussion om generösare regler vad det gäller dubbelt boende för att på så sätt underlätta arbete på ort utanför dagligt pendlingsavstånd?

Avser ministern att vidta andra åtgärder i syfte att underlätta för människor att ta ett arbete utanför dagligt pendlingsavstånd för att på så sätt stärka arbetslinjen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:299, Arbetslinjen fullt ut

Interpellationsdebatt 2006/07:299

Webb-tv: Arbetslinjen fullt ut

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 24 Anders Borg (M)
Fru talman! Chatrine Pålsson Ahlgren har frågat arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin dels om han avser att initiera en diskussion om generösare regler vad gäller dubbelt boende för att på så sätt underlätta arbete på ort utanför dagligt pendlingsavstånd, dels om han avser att vidta andra åtgärder i syfte att underlätta för människor att ta arbete utanför dagligt pendlingsavstånd för att på så sätt stärka arbetslinjen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Regeringens övergripande mål är att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag och att därigenom bryta utanförskapet. Jobbpolitiken bygger på att det ska löna sig bättre att arbeta, att det ska bli billigare och enklare att anställa och att det ska bli mer attraktivt att driva företag. Vi genomför nu en lång rad åtgärder för att detta ska bli verklighet. Det första viktiga steget är det så kallade jobbskatteavdraget. Det innebär en skattelättnad för alla personer som har inkomster av anställning och aktiv näringsverksamhet och ges i form av en skattereduktion. Jobbskatteavdraget är ett viktigt steg för att fler ska komma i arbete. Men vi är inte nöjda med det. Avsikten är att ta ytterligare steg i den riktningen framöver. Vår ambition är att genomföra ett andra steg i en större skattereform 2008. Frågan om förändrade skatteregler för dem som arbetar på annan ort har behandlats av Utredningen om dubbel bosättning i dess betänkande Dubbel bosättning för ökad rörlighet (SOU 2005:28). Utredningen har i sitt betänkande lämnat förslag på åtgärder i syfte att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden och förstärka den regionala utvecklingen. Förslagen innebär främst att avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning får göras under längre tid än i dag och att villkoren för avdrag blir enklare att uppfylla och tillämpa. Betänkandet har remissbehandlats. Utredningens förslag bereds inom Finansdepartementet. Ytterligare skattesänkningar är villkorade av att ekonomin medger det. Utredningens förslag är intressant men måste vägas av mot andra alternativ, till exempel ett utökat jobbskatteavdrag.

Anf. 25 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag är sen, finansministern, men tiden går ibland så fort i riksdagen. Det gjorde den i dag. Jag vill tacka för svaret. Frågan är utomordentligt viktig. Jag kommer från Kalmar län, ett glesbygdslän som på sina håll har hög arbetslöshet. Det kan gälla en familj som kanske har en villa. En av föräldrarna blir arbetslös. Barnen är etablerade i skolan, på dagis och i fotbollslaget. Sedan mitt i arbetslösheten ges möjligheten till ett jobb kanske i Stockholm eller i Umeå. Familjen tänker: Visst, vi försöker ordna med veckopendling. Många av oss i riksdagen veckopendlar ju, och det fungerar bra. Men sedan känner man att ekonomin kanske är ett hinder eftersom det kommer att bli dubbelt boende och långa resor. Man känner att ekonomin inte klarar det. Vad kan detta resultera i? Ja, antingen blir man permanent arbetslös, eller också söker den andra föräldern jobb på kanske samma plats. Men man har svårt att sälja villan. Det är kanske inte någon efterfrågan på just den orten. Anledningen till att jag drar det fallet är att jag vet att många i dag är i den situationen. Redan första gången jag hörde Anders Borg tala om att vi till och med från dag 1 ska känna ett ansvar för att söka jobb höll jag med om det, till hundra procent. Det är bara det att den ambitionen också kräver, tror jag, trygghetssystem som de facto gör det möjligt för hela Sverige att leva. När det gäller den familj i Kalmar län som jag lite grann försökt att skissa kring är det faktiskt bra för länet om de kan bo kvar. Banken slipper kanske en svår ekonomisk situation med ett hus som inte blir sålt. Hela Sverige kan leva - vi är rörligare. Därför framställde jag den här interpellationen. Naturligtvis håller jag med regeringen om arbetslinjen. Det är bara det att det sett till Sverige som helhet kan kännas komplicerat. Självklart tycker jag att det är bra att Anders Borg har en utredning att visa. Men hade det inte varit smart om man hade försökt att ta hela paketet på en gång och talat om för familjerna vad som gäller om man till exempel måste ha dubbelt boende under en längre tid, resor eller någonting sådant - detta för att redan från första början skapa trygghet?

Anf. 26 Anders Borg (M)
Fru talman! I Chatrine Pålsson Ahlgrens interpellation berörs en väldigt viktig fråga. Det är naturligtvis så att rörligheten på arbetsmarknaden underlättas av att det finns regler för dubbelt boende som uppfattas som rimliga. Det är många människor som lever med långa pendlingsavstånd och som i och med det så att säga gör en uppoffring för familjen, något som ändå kan vara viktigt med tanke på barnen. Familjen har kanske också en stark anknytning till regionen i övrigt som gör att man vill bo kvar. Jag har därför väldigt stor respekt för det. Samtidigt kan det ibland också vara nödvändigt att flytta. Jag inser att detta inte är det budskap som människor generellt vill höra. Det måste ändå sägas, för det är så svensk arbetsmarknad har fungerat bra och bättre än de flesta europeiska arbetsmarknaderna. Det är ekonomiskt nödvändigt därför att om människor fastnar i regioner där de inte kan få jobb betyder det förödande konsekvenser. Vi vet ju att arbetslöshet får sociala konsekvenser, inte minst för barnen. Sedan ska det väl också konstateras att vi även har ett ansvar för att hela Sverige ska ha en väl fungerande tillväxt och en väl fungerande arbetsmarknad. Det finns naturliga koncentrationstendenser i en marknadsekonomi där stora regioner tenderar att dra till sig flera stora företag och flera med höga inkomster och därför får en koncentration av tillväxten. Det ska vi naturligtvis inte motverka. Men samtidigt ska vi också vara medvetna om att vi måste underlätta för tillväxt i hela landet så att vi kan få en bred företagspolitik som gör att alla regioner har en bra utveckling. Ofta är det en finansministers uppgift att påpeka att vi måste göra saker och ting i rätt ordning. Vår första gemensamma alliansutgångspunkt måste vara att vi först gör det vi redan har kommit överens om inom alliansen. Jag har ändå i mitt svar och i det som jag nu säger samtidigt försökt att antyda att det här naturligtvis är en fråga där vi ska titta på utredningens förslag. Det kostar inte några stora belopp så det är ingenting som på det sättet ter sig oöverstigligt. I grunden är det rörlighet på arbetsmarknaden och olika åtgärder som gör att människor kan få ihop sina livspussel och ändå ha en stark förankring på arbetsmarknaden, någonting som är positivt.

Anf. 27 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Rörlighet på arbetsmarknaden är det numera möjligt att ha. För 20 år sedan var det väl nästan omöjligt att tänka sig att man skulle kunna pendla längre sträckor. Men eftersom vi nu på de allra flesta ställen har en möjlighet till pendling blir detta så mycket lättare att marknadsföra. Visst kan man behöva flytta. Men om det gäller en hel familj är det ju inte bara en person det handlar om, utan det handlar om flera personer. Jag säger inte att det är fel att flytta barn. Men det finns lägen där det är klokt, tror jag, att inte hals över huvud flytta hela familjen. Kanske har man ett par tre barn som är fästa vid sin skola, vid sina kompisar och vid sitt fotbollslag. Det är därför som den rörliga arbetsmarknaden måste ses utifrån en helhet när det gäller familjernas situation. Vidare tycker jag att det är viktigt att alliansregeringen för politiken så att det blir en bred företagspolitik. Det gäller ju hela Sverige. Men sedan är verkligheten sådan att det är lättare att få en snabb tillväxt av företag i storstadsområden. Det tror jag att vi är överens om. Däremot är det något svårare i Umeå, Skellefteå, Åsele och vad nu platserna heter. Likadant är det nere i Småland, kanske i Emmaboda eller i Västervik. Det känns ändå som att vi gemensamt har ambitionen att se till att folk kommer i arbete. Att det fruktansvärda utanförskapet för så många människor är helt oacceptabelt i vårt land håller jag också med om. Ganska bra tillkommer nu jobb allteftersom. Jag är inte något proffs på arbetsmarknadspolitik, men jag är jätteglad över alla nya jobb som kommer. Då är de här förslagen helt klart väldigt viktiga. Det är ju också en signal. Vill den här regeringen ha en rörlighet måste vi också skapa förutsättningar för att det ska bli en rörlighet. Därför undrar jag: När tror Anders Borg att det kan vara klart för regeringen att sätta ned foten i den här frågan? Utredningen har lämnat sitt betänkande. Vilken tidsmarginal ser Anders Borg för när det här kan vara klart? Båda vet vi att vissa saker kan man göra snabbt om man vill. Andra saker tar längre tid, och man har kanske inte så bråttom med dem. Känner alltså finansministern att det här är en viktig fråga att så att säga sätta ned foten i?

Anf. 28 Anders Borg (M)
Fru talman! Vi har naturligtvis gemensamma utgångspunkter i de här frågeställningarna. Givetvis är det så att kombinationen av utvidgade möjligheter till pendling och möjligheter till distansarbete har gjort att människor nu har mycket bättre förutsättningar att arbeta utanför hemorten än tidigare. Det tycker jag att det är rimligt att man skapar förutsättningar för. Själv har jag haft förmånen att arbeta i lite olika sektorer och att bo på rätt många orter i Sverige. En av de saker som slagit mig är att just den politiska sektorn har väldigt generösa villkor för dubbel bosättning, något som knappast råder i någon annan sektor. Man kan tycka att det är lite märkligt att vi själva så tydligt ser det här behovet men inte har skapat villkor för andra att göra detta på ett bra sätt. Därför tycker jag att det är mycket motiverat att vi kommer framåt här. Återigen vill jag säga att det ingår i min funktion att vara väldigt försiktig med när . Det tänker jag vara även i det här fallet. Det vi ska göra snabbt är det vi sagt i valrörelsen och kommit överens om och förberett. Det vi ska göra sedan är det som vi vartefter ser ett behov av. Det här är naturligtvis en viktig fråga, och det innebär inte någon stor kostnad för de offentliga finanserna. Men detta ska i god ordning vägas av mot annat. Naturligtvis är det så att utgångspunkten måste vara att arbete alltid är bäst. Det är alltid bra för människor att arbeta. Det är bra för familjer. Det är bra för barn och för familjelivet att leva i en situation med möjlighet till egen försörjning med allt vad det innebär för känslan av att man ändå är en del av en funktion och har en mening i livet. Jag tror att vi alltid ska göra vårt yttersta för att människor kommer i arbete, även om det innebär att man ibland måste ta plågsamma beslut och flytta. Det kan ofta vara besvärligt, det ska man inte sticka under stol med. Men det är ändå alltid bäst att människor är i arbete. Att hitta bra lösningar med avdrag för dubbel bosättning och andra saker som gör att människor kan pendla, kan distansarbeta, kan få familjelivet att vara tryggt är naturligtvis vår gemensamma utgångspunkt. Jag hoppas att vi kan hitta möjligheter att ta oss framåt i den här frågan.

Anf. 29 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Det hoppas jag verkligen. Jag tycker att den här frågan blir viktigare för varje dag som går. Jag har sett människor som har varit arbetslösa och som lever upp när de får ett jobb, när de behövs och tjänar egna pengar. Jag har sett människor som har mått uruselt av att gå arbetslösa. Det var en man som bara för en månad sedan fick ett jobb. Han sken upp och ville nästan ha ett kalas för familjen för att han fick ett jobb. Jag håller helt med om att det är fantastiskt. I den regeringssatsning som har gjorts för att skapa fler jobb är detta en del i helheten, och det är därför som jag tror att vi alla känner ett ansvar och ett engagemang att skjuta på så länge som möjligt så att det inte finns något som bromsar viljan att jobba. En annan sak är också att blir man arbetslös under en tid förlorar man ganska mycket av sin yrkeskunskap. Det ser man ganska fort. Är man utanför arbetslivet ett tag kan det vara svårt att direkt komma igen. Jag kan bara vädja till Anders Borg att göra det här så snabbt som möjligt. Jag har en sista fråga, jag tror inte att jag får tala med finansministern mer i dag: Tror finansministern att det här kan vara klart det här året? Skulle man kunna tänka sig att det blir en viss retroaktivitet om någon hamnar mellan stolarna? Då får folk känna i dag att om man får ett jobb i Stockholm och bor i Kalmar län kommer inte ekonomin att vara ett hinder för att ta det jobbet.

Anf. 30 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag får beklaga att jag inte sträcker mig längre än att jag noterar att det finns en stark vilja att vi ska ta oss framåt, att det finns ett starkt intresse, som kommit till uttryck i den här debatten. Retroaktivitet i det här sammanhanget är någonting som man bör vara mycket försiktig med. Man behöver vara ännu mer försiktig med att utlova det, särskilt nu när vi ännu befinner oss i en beredningsprocess. Något sådant löfte vill jag inte ge, men jag noterar de starka argumenten. Vi får återkomma i frågan.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.