Åklagarresurser

Interpellation 2007/08:614 av Bodström, Thomas (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-23
Anmäld
2008-04-23
Besvarad
2008-05-09
Sista svarsdatum
2008-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 april

Interpellation

2007/08:614 Åklagarresurser

av Thomas Bodström (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Det är djupt oroande att ekonomin i rättsväsendet nu är så ansträngd. Ökat tryck och ökade löne- och lokalkostnader medför att besparingar måste göras i landet. Åklagare sägs upp.

På vilket sätt avser justitieministern att ta initiativ så att åklagare inte behöver sägas upp?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:614, Åklagarresurser

Interpellationsdebatt 2007/08:614

Webb-tv: Åklagarresurser

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 38 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Thomas Bodström har frågat mig på vilket sätt jag avser att ta initiativ så att åklagare inte behöver sägas upp. Först av allt vill jag ge beskedet att det enligt Åklagarmyndigheten inte finns några planer på uppsägningar av anställd personal. Däremot har riksåklagaren beslutat att införa anställningsstopp samt att myndigheten inte längre ska använda sig av extra inkallad personal i verksamheten. På senare år har arbetsbelastningen på myndigheterna inom rättsväsendet ökat kraftigt. Vi ser nu markanta ökningar av ärendeinflödet till polis, åklagare och domstol. Alla myndigheter inom rättsväsendet måste samverka för att uppnå en så effektiv samlad verksamhet som möjligt. Åklagarmyndigheten har fått ökade resurser för att kunna bibehålla kvaliteten i verksamheten. Procentuellt har myndigheten fått högre anslagsökningar än exempelvis polis och domstol, men det har uppenbarligen inte varit tillräckligt. Vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att Åklagarmyndigheten ska ha tillräckligt goda förutsättningar för att lösa sina uppgifter är något som vi för närvarande överväger. Jag och regeringen kommer att återkomma i denna fråga i det fortsatta budgetarbetet.

Anf. 39 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Man känner sig nästan elak när man i interpellationer bara klagar på allt. Jag ska säga att det också finns saker som görs bra av regeringen och Beatrice Ask. Men nu är interpellationer den möjlighet som ges för att utöva den kontrollmakt som riksdagen har och för att ställa de frågor som behöver ställas. Jag ställer också skriftliga frågor till Beatrice Ask. Den här frågan om Åklagarmyndigheten ställde jag den 23 januari. Då frågade jag vilka åtgärder Beatrice Ask skulle vidta för att nedskärningarna inte ska drabba åklagarnas verksamhet i Västsverige, som var det första som var aktuellt då. Då svarade Beatrice Ask på följande sätt: "Åklagarmyndigheten har bland annat för att kunna hantera den ökande ärendetillströmningen med bibehållen kvalitet fått en ramhöjning på anslaget med 55 miljoner kronor från och med 2008. Att det skulle vara frågan om några nedskärningar inom Åklagarmyndigheten såsom Thomas Bodström påstår är således inte korrekt." Man kan kalla nedskärningar på olika sätt, men många bland åklagarna - alla som jag har talat med - upplever det som nedskärningar när åklagare slutar och det inte anställs nya. Då ser man det som nedskärningar, för det blir färre åklagare. Detta ser man nu runt om i hela Sverige. Problemet, Beatrice Ask, är att du ger dessa svar, och så blir verkligheten en annan. Så sent som i januari sade du alltså att det som jag påstod om nedskärningar inom Åklagarmyndigheten inte var korrekt. Nu ser vi det runt om i landet, och det drabbar människor oerhört hårt. Jag träffade en åklagare för några veckor sedan. Han berättade att där han arbetade hade nio rättegångar fått ställas in på grund av åklagarbrist. Det innebär att i nio rättegångar har brottsoffer och vittnen förberett sig på att komma till rättegången, och den har fått ställas in för att det inte finns åklagare. Man meddelar: Det blir ingen rättegång, för vi har inte tillräckligt med åklagarresurser. Hur tror du, Beatrice Ask, att de som har råkat ut för brott känner när rättegången blir inställd av det enkla skälet att det inte finns åklagare? Det är en sak om vittnen inte kommer eller om det inträffar något som är rättegångshinder, men att åklagare inte finns tillgängliga skapar en misstro mot hela systemet. Vi hjälpte till och påpekade de här sakerna. Jag skrev en artikel där jag talade om den situation jag fick uppleva i rättssalen, nämligen att det var sex olika åklagare inblandade i samma mål under ett fall som pågick i åtta veckor. Det är naturligtvis också en fullständigt katastrofal situation för alla åklagare som kastas in med kort varsel. Vet du vad som blir ett allt vanligare svar när man frågar en åklagare om något? Jo, de svarar: Det vet jag inte, för det var inte jag som stämde i det här målet. Jag vet inte vad den tidigare åklagaren menade, för vi har inte hunnit talas vid. Detta sägs i dag i svenska rättssalar därför att åklagarbristen har blivit akut. Hur tror du att brottsoffer eller de som följer dessa rättegångar tänker när åklagaren säger att han inte vet och inte kan förklara varför åklagaren har agerat på ett visst sätt? Detta är den verklighet som vi nu har och som vi påpekade tidigt under året, inför tilläggsbudgeten. Många åklagare upplevde denna situation och kunde läsa i ministerns svar att det inte blir några nedskärningar. Nu ser vi resultatet. Jag tror att detta är en fråga som varenda åklagare i hela Sverige följer. Det är i alla fall detta de pratar om. Därför vill jag fråga: Kommer det att tillskjutas extra resurser till åklagare i höst eller inte?

Anf. 40 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Jag tror att alla här i kammaren är överens om att vi måste ha ett rättssystem som är i balans och harmoni och fungerar. Jag tror också att det är viktigt att vi försöker förhålla oss till fakta. Nu kommer jag inte exakt ihåg om det är 97 eller 98 miljoner som åklagarämbetet har fått i tillskott sedan regeringsskiftet, men det är dock betydande tillskott, och det är viktigt, för den här verksamheten behöver stärkas. Rent andelsmässigt betyder detta att åklagarväsendet har fått - med risk för att jag tar fel på någon tiondels procent - ett tillskott på 11,4 procent, vilket också är betydande resurser. Likafullt upplever vi en situation där den nya riksåklagaren, chefen för Åklagarmyndigheten, drar i handbromsen. Den första fråga man då vill ställa sig är: Hur kan denna situation ha uppkommit? Det är viktigt att man försöker reda ut det så att man också kan åtgärda problemet. Tyvärr måste man nog konstatera att den tidigare ledningen för åklagarämbetet trots ökade anslag har förbrukat betydligt mer än de anslag som riksdagen har beviljat och försatt myndigheten i en situation där man också använder sina anslagskrediter - som ett företag skulle kalla för checkkredit - fullt ut. Det blir stora svårigheter för den nya ledningen. Det kommer naturligtvis en diskussion om mer resurser. Den budgetdebatten kan säkerligen interpellanten och ministern föra. Vi vet också när det är tillfälle att tillföra mer resurser, nämligen i budgeten. En fundering jag som riksdagsledamot får är om inte våra myndigheter ibland måste synkronisera sig lite bättre när de tar sitt myndighetsansvar. Glädjande nog ser vi att balanserna hos domstolar och åklagare minskar. De ouppklarade och obehandlade ärendena minskar. Det är bra att Domstolsverket sätter i gång projekt för att få ned målbalanserna, men det är samtidigt viktigt att påpeka att myndigheterna måste prata med varandra och synkronisera sig så att de resurser man sätter in i projekt harmoniserar med varandra och så att hela systemet fungerar. Jag tror att vi alla är överens om att detta system måste fungera. I en tidigare interpellationsdebatt påpekades något om regelverket för interpellationer. Jag vill inte vara mindre ofin än att peka på innehållet i regeringsformen. Jag vet hur kompetent Beatrice Ask är och vilken förmåga hon har att lösa problem, men jag vet också att hon som minister är skyldig att följa regeringsformen. Vi har här i landet ett styrelseskick som innebär att vi har fristående myndigheter som också måste sköta sin egen ekonomi. Ministern är faktiskt inte tillåten att gå in direkt i myndigheten och anställa personal under myndighetschefen eller peta i myndighetens ekonomi utifrån den budget som har beviljats. Man kan heller inte rimligen uppmana ministern att bryta mot regeringsformen. Gör hon det kommer naturligtvis samma kritiska opposition snabbt att KU-anmäla henne. Visst är det så, Thomas Bodström, att en minister som inte följer regeringsformen och Sveriges grundlagar hamnar i utfrågning inför konstitutionsutskottet?

Anf. 41 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Inställda förhandlingar är alltid ett stort problem, inte minst för brottsoffer. Det är ett problem oavsett skälen. Det är många förhandlingar med många inblandade som ställs in av alla möjliga skäl. Folk dyker inte upp och så vidare. Det är också ett resursslöseri. Det gör inte problemet mindre att förhandlingar på olika håll får ställas in därför att det inte finns tillgång till åklagare. Jag beskrev i mitt svar lite om de problem som vi uppenbarligen har när det gäller Åklagarmyndighetens resurser och situationen där. Det är också detta som är skälet till de åtgärder som den nye riksåklagaren har vidtagit. Man avskedar inte personal, som Thomas Bodström påstår, men man har infört anställningsstopp och ett antal andra åtgärder för att myndigheten ska klara sig inom den ram regering och riksdag har angett. Det får naturligtvis konsekvenser och är ett stort bekymmer. Ser vi över tid kan vi konstatera att ärendeinflödet till åklagarna har ökat mycket under senare år. Det är också skälet till att vi har tillfört medel både 2006 och 2007 och faktiskt, i ett tidigt skede, något mer än vad myndigheten själv begärde. Vi är väldigt angelägna om att försöka hitta en nivå som är rätt när det gäller åklagarmyndigheten, som är liten och skör. Man kan möjligen också fundera något över organisationen och hur den ser ut, eftersom den reformerades just av den förra socialdemokratiska regeringen. När man analyserar utvecklingen får man nämligen en känsla av att det ligger en underliggande underfinansiering i den här verksamheten där man inte riktigt har tänkt färdigt. Det måste vi naturligtvis rätta till på ett vettigt sätt. Vad vi nu gör - och det är viktigt - är att vi går igenom ordentligt hur det ser ut med ärendeutvecklingen och vad som har hänt med de nya ärenden som kommer från arbetet mot bidragsbrott. Där har en del resurser tillförts, men det är en ökad belastning. Från åklagarhåll pekar man på ökad komplexitet i ärendena som ytterligare ett problem. Man pekar på samarbete. Jag har inte träffat en åklagare de senaste veckorna. Jag tror att jag kanske har träffat 50 åklagare av olika slag från olika håll, och jag har en ganska god bild av hur verksamheten ser ut. Men det är klart att det är problematiskt. Jag har som ambition att svara utifrån de kunskaper jag har, här i riksdagen. Det gjorde jag även i januari. Men om Thomas Bodström redan då hade klart för sig vilka problem det var undrar jag: Varför finns det inga sådana förslag i er tilläggsbudget? Varför har ni då inte agerat mer än att ni nu konstaterar att ni redan då visste att det var ett jättelikt problem? Varför gjorde ni ingenting tidigare? Det är uppenbart att det under resans gång har varit problem. Det är därför som vi har lagt på ganska ansenliga resurser procentuellt till åklagaren och vid olika tillfällen till och med något mer än vad myndigheten själv begärt. Det har inte varit tillräckligt. Det är allvarligt. Vi tittar och går igenom verksamheten och har ganska många diskussioner kring detta. Detta blir en viktig sak att hantera i budgetarbetet, både för regeringen och för riksdagen. Det är jag helt övertygad om. Jag tror att det är betydelsefullt att vi får ordning på detta därför att åklagarnas roll i rättsväsendet är oerhört betydelsefull. Vi har också en anspänning när det gäller åklagarna i andra avseenden som gör att vi har anledning att kanske vårda den verksamheten extra noga.

Anf. 42 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag får upprepa det jag sade tidigare, Krister Hammarbergh. Jag tar gärna en debatt med dig. Jag förstår hur förtvivlat gärna du vill det. Jag tar allmänna debatter, budgetdebatter och så vidare. Däremot tar jag inte alla debatter i riksdagen därför att vi är sju socialdemokrater, så du får återkomma till dem. En interpellation innebär att man granskar en minister. Det står i regeringsformen som du talade om. Därför får vi ta det här i ett annat sammanhang. Jag hoppas att du förstår att jag gärna vill följa regeringsformen. Jag kunde kanske förvänta mig att även en ledamot av justitieutskottet skulle göra det, men så är uppenbarligen inte fallet. Nu till den granskning som en interpellation är till för. Det är inte så, Beatrice Ask, att det bara är åklagarna som har bekymmer. Vi talade tidigare om den enorma kris som finns inom bland annat Stockholmspolisen. Det handlar om 200 miljoner. Vi fick rapporter för ett par veckor sedan från Ekobrottsmyndigheten. De får nu sluta bedriva viktig verksamhet på grund av att de inte har pengar. Kriminalvården står för ett stort underskott de närmaste åren. Åklagarna är bara en del av detta. Där handlar det om 50 miljoner, vilket faktiskt är förhållandevis lite jämfört med andra myndigheters kris. Till och med i borgerliga tidningar talar man om regeringens passivitet. Det är en sak att vi i opposition gör det. Men i Dagens Nyheter i dag står det: Nödropet från åklagarna. Sedan står det: Regeringen passiv medan rättegångar ställs in. En åklagare som anges i artikeln talar om att högarna växer med 100 i veckan. En annan, Carina Maxson, kammarchef i Kalmar, talar om att det har försvunnit åklagare på föräldraledighet. Ingen får ersättas. Nedskärningarna är alltså ett faktum, det som Beatrice Ask förnekade så sent som i januari. Jag kan försäkra dig om att de nu vill ha ett klart och tydligt besked. Kommer det att öka på det sätt som behövs? Vilka åtgärder kommer att göras för att rädda ekonomin? Jag vill återigen säga att det inte bara handlar om pengar. Det handlar om en budget på 30 miljarder, så även en del mindre åtgärder kan vara precis det som behövs. Nu försöker man återigen, när man blir pressad, iklä sig oppositionsrollen. Jag tror att det upplevs som nästan det värsta av allt, att en minister retroaktivt försöker lägga ansvaret på andra. Sanningen är, Beatrice Ask, att vi gjorde förändringar då vi gick från sex åklagare till en, just för att få ut så mycket resurser som möjligt. Det finns naturligtvis fler saker som ska göras. Vi kommer att presentera det inom kort, som ett stöd till regeringen. Det är förslag till åtgärder som kan behövas just för att man inte kan sitta så passiv som Beatrice Ask och regeringen nu gör, vilket kritiseras från många fler håll än från oppositionen. Det är därför som det är så viktigt att åklagarna som arbetar på fältet nu får veta om de även fortsättningsvis ska lämna beskedet: I dag blir det ingen rättegång för vi har ingen åklagare att skicka. Är det detta besked som väntar brottsoffer och vittnen? Eller kommer det att bli den förändring som förväntas från åklagarna, nämligen att situationen blir sådan att man inte ska behöva ställa in, i varje fall inte av ekonomiska skäl? Man skulle kunna tro att det här är en angenäm situation för oppositionen. Det är det inte. Det är inte kul, när man arbetar i rättsväsendet, att se krisen inom område efter område. Det är långt mycket mer än en åklagarkris. Den finns nu inom alla delar i rättsväsendet. Visst kan man skoja om det, om man är på det humöret. Man kan säga: Fortsätter det så här har oppositionen justitieministern i en liten ask. Det tycker jag ibland är ganska roligt. Men det här är alldeles för allvarligt för att skoja om. Här förväntar vi oss åtgärdsprogram så att vi får veta hur Åklagarmyndigheten ska klara sig ur denna kris och kunna bli en fungerande åklagarmyndighet igen.

Anf. 43 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Eftersom Thomas Bodström inte vill debattera får vi tydligen ägna oss åt någon form av skriftlig brevväxling där vi lämnar papper i talarstolen. Nu lämnar jag debattreglerna för interpellationer. Jag hoppas att Thomas Bodström förstår att deltagande av övriga ledamöter i riksdagen i interpellationsdebatterna inte strider mot regeringsformen. Har han några funderingar kring detta kanske talmannen kan upplysa honom. Det blir en märklig debatt i debatten, eftersom utskottets ordförande vägrar att ta en debatt med utskottets ledamöter. Jag har svårt att förstå varför. Den här våren har vi 22 ärendedebatter. Det är inte för sent, Thomas Bodström, att delta i någon av dessa. Det är helt riktigt att Thomas Bodström deltog i budgetdebatten i höstas, men vad jag vet är det också den enda debatt i ett arbetsplenum inom utskottets ansvarsområde som han har deltagit i. Jag anser att det är anmärkningsvärt att utskottets ordförande inte anser att utskottets ledamöter är värda att föra en debatt med.

Anf. 44 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Egentligen tycker jag att Thomas Bodström ska be åklagarna om ursäkt. När man står i talarstolen och säger att det krävs vissa åtgärder för att Åklagarmyndigheten ska bli en fungerande myndighet igen påstår man indirekt att det här är en icke fungerande myndighet. Det är inte sant. Åklagarmyndigheten är i många avseenden en väldigt effektiv och modern verksamhet som åstadkommer mycket. Bara i år har man hittills ökat lagföringen med 11 procent. Det är väldigt mycket. Det här är en liten slimmad organisation med en delvis annorlunda uppbyggnad som vi fick efter reformeringen under den förra mandatperioden. Man har ökat effektiviteten på ett fantastiskt sätt. Men ärendetillförseln och förändringar på andra sätt har man inte mäktat med. Tillskotten av resurserna har uppenbarligen inte varit tillräckliga. Men påstå inte att det inte är en fungerande myndighet! Så är det inte. De är otroligt duktiga. De vill göra mer. De kan göra mer. Det är naturligtvis inte tillfredsställande när man måste ställa in förhandlingar därför att det inte finns en åklagare eller, ännu värre, när man inte kan hålla tidsfrister som riksdagen har bestämt därför att det händer någonting i den smala ganska slimmade organisationen som gör att man inte hinner med. Det är mycket allvarligt. Vad gör vi då? Ja, det är först och främst en evinnerlig tur att vi har anslagit ytterligare medel under två år. Det har inte räckt, men det hade varit ännu värre om vi inte hade gjort det på grund av det underliggande underskottet och de situationer som har uppstått. En situation som uppstod - 2007 tror jag det var - var när man införde ett nytt ärendehanteringssystem som tog betydligt längre tid och drev på kostnaderna betydligt mer än vad man någonsin hade trott. Det är en stor kostnad som man har haft att bära. Nu ska man vara klar över att ärendehanteringssystemet i sig över tid naturligtvis är viktigt för att verksamheten ska vara modern och fungerande. Med tiden kommer vi att vara tacksamma för att detta gjordes, men det drev upp underskottet eller den ekonomiska problematiken i denna lilla organisation. Så är det. Nu diskuterar vi i regeringen och går igenom hur det ser ut för åklagarna med deras verksamhet. Det är väldigt många diskussioner som vi måste hantera i den vanliga budgetprocessen, för det finns en ordning i riksdag och regering där vi har två tillfällen där vi kan rätta till ekonomiska problem vad gäller ramarna. Däremellan är det myndighetscheferna som måste hantera verksamheten inom de ramar som finns. Det kan vara nog så allvarligt. Thomas Bodström har helt rätt i att det inte bara är resursökningar som är nödvändiga. Det finns en del andra saker som man måste fundera över. Det pågår bland annat ett arbete där man ser över hur åklagarna ska kunna fokusera mer på sina kärnuppgifter. Till exempel kan man fundera över ansvarsfördelningen och praktiken när det gäller att leda förundersökningar. Åklagare gör i dag mer än vad de gjorde tidigare. Man kan fundera över om den polisiära kompetensen är sådan att de kunde ta ett något större ansvar där. Det finns andra sådana frågor som är mer verksamhetsmässiga. Men det är ändå sådant som tar tid och som sker på marginalen. Det är ingen tvekan om att budgeten inte räcker till. Det som gör det hela bekymmersamt är ju att man har använt det spelutrymme som myndigheterna har. Därför måste detta hanteras mer grundligt nu än tidigare gjorts. Jag är jättebekymrad över den här situationen. Jag förstår att folk blir upprörda och tycker att arbetsläget är bekymmersamt. Men det är något som har verkat över tid. Jag tror att vi alla måste ta ett ansvar för det. Jag har inte från oppositionen heller sett förslag som hade inneburit att vi hade hamnat i en bättre situation, tvärtom i en sämre. Dessutom är rättsväsendet betydligt bättre ute ekonomiskt med alliansregeringen än med den förra socialdemokratiska.

Anf. 45 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Först vill jag säga till Krister Hammarbergh: Det var fel när du sade en debatt. Jag har varit med i ungefär 20 interpellationsdebatter. Du får respektera att vi är sju socialdemokrater. Kom gärna på de debatter jag är med i, men interpellationerna är till för att granska. Jag vet att du formellt får vara med. Jag talar bara om syftet med regeringsformen. Jag hoppas att vi är överens om det. Annars kan vi ta upp det på nästa utskottssammanträde och diskutera det. Nu, Beatrice Ask, sade du något som var alldeles åt skogen. Du sade att ekonomin är bättre nu. Så är det inte. Ekonomin inom rättsväsendet är sämre än på många år. Du kan tala med dem inom Kriminalvården och ekobrottsmyndigheter. Jag nämnde Stockholmspolisen tidigare. Vi talar om Åklagarmyndigheten nu. Det här är inte en åklagarkris. Det är en rättsväsendets kris. Jag menar att det inte fungerar när det gäller åklagarna. Jag tycker inte att det fungerar om man har planerat en rättegång, kallat vittnen, kallat målsägande, kallat en nämnd, bokat en lokal i domstolen och åklagaren meddelar att det inte blir någon rättegång, för man har för få resurser. Då anser jag att Åklagarmyndigheten inte fungerar. Det är inte de enskilda åklagarna det är fråga om. Det är inte dem vi talar om. Det är om regeringen och dig, Beatrice Ask. Det är från dig de förväntar sig svar. Nu säger du att man ska budgetförhandla. Det tror jag att alla förstår att man ska göra. Det man vill veta är om det kommer ytterligare tillskott. Det är det man vill få besked om. Det är det som man nu väntar på runt om i landet på de olika arbetsplatserna där åklagarna arbetar. Jag kan försäkra dig att de spänt väntar på ditt svar. Det är bra att det kommer åtgärder. Vi kommer att presentera åtgärder. Jag är glad att du vill vänta på våra förslag eller diskutera våra förslag. Men jag tror nog att man förväntar sig att det ska komma lite mer från din sida, att det kommer initiativ från dig, att du inte fortsätter att tro att det är jag som ska ordna de här sakerna. Jag tror att det blir mycket bättre. Vi kan samarbeta i vissa saker. Sedan får vi ha diskussioner och debatter i andra. Men ta nu ansvaret! Skyll inte retroaktivt på en tidigare regering! Nu var du tillbaka till 2003. Ta i stället ditt ansvar!

Anf. 46 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Nu har vi kommit till katastrof och kris när det gäller hela rättsväsendet. Det är lite magstarkt, får jag säga, att påstå detta. Jag tror att Sverige har ett rätt väl fungerande rättsväsen. Det ligger i sakens natur att det finns frågeställningar och utmaningar i alla verksamheter hela tiden. Men att hela rättsväsendet skulle vara i kris är naturligtvis helt fel. Den stora satsning på 2 miljarder som vi har gjort på rättsväsendet de två första åren är faktiskt en ansenlig kraftansträngning för att öka kraften i rättssystemet. Likväl ska man ta bland annat åklagarnas ekonomiska bekymmer på stort allvar. Jag har försökt att göra det på ett sakligt sätt genom att beskriva läget och de olika faktorer som har lett oss dit där vi är i dag. Det är inte en fråga som har kommit som en blixt från en klar himmel. Det är en utveckling som också har förstärkts av den insatsökning som nu görs hos polisen. Jag har varit medveten om det. Vi vet att de satsningar vi gör kommer att påverka hela rättskedjan. Det kan vi se en del av. Men flertalet av de ärendeökningar som har kommit beror på delvis andra faktorer. Det måste vi också ta hänsyn till. Jag har konstaterat i den här diskussionen att i alla lägen har inte ens myndigheten själv kunnat verbalisera till departementet de problem som man nu kan se. Det gör att vi nu har ett bättre underlag än vad vi hade i januari och än vi haft tidigare. Jag tycker att det ska bli väldigt spännande att se det socialdemokratiska förslag som kommer. Jag hoppas att det har lite bättre underbyggnad än de utspel som vi har sett tidigare. Hittills har det ju inte kommit några mer genomarbetade reformförslag från Thomas Bodström i opposition.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.