Ahmadreza Djalali

Interpellation 2018/19:235 av Håkan Svenneling (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-05-13
Överlämnad
2019-05-14
Anmäld
2019-05-15
Svarsdatum
2019-05-27
Besvarad
2019-05-27
Sista svarsdatum
2019-06-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

I dag är det tre år sedan den iranske forskaren och numera svenske medborgaren Ahmadreza Djalali greps i Iran. Han anklagades för spioneri, utan att några bevis presenterats, och den 21 oktober 2017 dömdes han till döden.

Efter tre år i Evinfängelset i Teheran har Ahmadreza Djalalis hälsa allvarligt försämrats, och han är märkt av sjukdom och de tuffa förhållanden han lever under. Myndigheterna nekar honom sjukvård utanför fängelset.

Ahmadrezas advokat Zeynab Taheri greps på morgonen den 19 juni 2018, anklagad för “spridande av propaganda mot systemet”, “publicering av lögner” och “störande av den allmänna ordningen”. De iranska myndigheterna har en lång historia av att trakassera advokater som representerar individer som sitter fängslade av politiska orsaker, däribland samvetsfångar.

Jag träffade nyligen Ahmadreza Djalalis fru Vida. Hon bor med deras två barn i Sverige. Jag tror inte att jag behöver beskriva vilken fruktansvärd situation de lever under och hur svår deras tillvaro är.

Regeringen har agerat i fallet och bland annat krävt att dödsstraffet inte verkställs.

Amnesty uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart ge Ahmadreza Djalali vård utanför fängelset, upphäva dödsdomen och frige honom. Vänsterpartiet instämmer i dessa krav och menar att Sverige måste göra allt för att Ahmadreza Djalali ska frisläppas.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

 

Vilka ytterligare initiativ avser ministern att ta för att se till att Ahmadreza Djalali omedelbart får vård utanför fängelset, att hans dödsdom upphävs och att han friges?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2018/19:235, Ahmadreza Djalali

Interpellationsdebatt 2018/19:235

Webb-tv: Ahmadreza Djalali

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig vilka ytterligare initiativ jag avser att ta för att se till att Ahmadreza Djalali omedelbart får vård utanför fängelset, att hans dödsdom upphävs och att han friges.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket allvarlig, inte minst vad gäller verkställandet av ett stort antal dödsstraff. Sveriges hållning vad gäller dödsstraffet är väl känd. Det är ett omänskligt, grymt och oåterkalleligt straff som strider mot de mänskliga rättigheterna. Vi fördömer dödsstraffet i alla dess former.

Jag vill framhålla det stora allvar med vilket jag ser på dödsdomen mot Ahmadreza Djalali. Sverige kräver att påföljden inte verkställs. Tillsammans med övriga EU har vi protesterat mot dödsstraffet vid upprepade tillfällen. Genom vår ambassad i Teheran deltar vi i gemensamma EU-démarcher till det iranska utrikesdepartementet och rättsväsendet. Den senaste EU-démarchen i fallet, då även den oroande information som nått oss om Ahmadreza Djalalis hälsotillstånd togs upp, genomfördes i mars.

Vi tar kontinuerligt upp hans fall med företrädare för Iran på hög nivå, såväl i Stockholm som i Teheran. Jag har själv nyligen talat med min iranske motsvarighet, utrikesminister Javad Zarif. Också i dessa kontakter kräver vi att påföljden omvandlas. Vi framhåller även Djalalis oroande hälsotillstånd, och vi understryker vikten av att han får den vård han behöver.

Svar på interpellationer

Vi begär kontinuerligt tillstånd för att Sveriges ambassad i Teheran ska få besöka vår medborgare. Jag tvingas dock konstatera att man hittills inte har gått oss till mötes. Irans tydligt förmedlade uppfattning är att man betraktar Djalali som enbart iransk medborgare, och därmed har ambassaden hittills inte ansetts ha rätt att få besöka Ahmadreza Djalali. Vi står i nära kontakt med Djalalis anhöriga, och våra ansträngningar för Djalali fortsätter med oförminskad styrka.


Anf. 2 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Tack så mycket för svaret, utrikesministern! Det är välkommet att utrikesministern har lyft Ahmadrezas fall med den iranske utrikesministern.

Situationen för Ahmadreza Djalali är mycket allvarlig. Jag lämnade in interpellationen på treårsdagen av hans fängslande. Den egentliga orsaken till den hårda behandlingen från Irans sida verkar handla om att Ahmadreza har tackat nej till att vara spion för Iran.

Han sitter nu i en dödscell i det värsta av de värsta fängelserna, Evinfängelset i Iran. Det är ett verkligt limbo mellan liv och död, långt från fru och barn här i Sverige. Iran är det land i världen som näst efter Kina avrättar flest personer årligen.

Hans hälsotillstånd är nu väldigt allvarligt både fysiskt och psykiskt och en konsekvens av Irans inhumana behandling, där vi inte vet i vilken utsträckning tortyr förekommer. Vi vet bara att det förekommer.

Det är i princip omöjligt för svenska myndigheter att få tillträde till iranska fängelser. Men under en period befann sig Ahmadreza på sjukhus, vilka man brukar få besöka. Jag undrar därför varför UD inte besökte sjukhuset för att få direktkontakt med Ahmadreza och bättre kunskap om hans hälsotillstånd.

En annan fråga dyker upp när utrikesministern svarar "kräver vi att påföljden omvandlas". Är inte den svenska målsättningen att Djalali ska friges och överlämnas till svenska myndigheter? Eller accepterar man att han får ett fängelsestraff?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Amnesty har uppmanat iranska myndigheter att omedelbart ge Djalali vård utanför fängelset, att upphäva dödsdomen och att frige honom. Är detta krav som utrikesministern ställer sig bakom?

Om det inhumana straffet omvandlas till ett långt fängelsestraff förändrar inte det grundförutsättningarna: Lidandet kommer fortsatt att vara stort för Ahmadreza och hans familj.

Det finns en annan fråga som jag ofta får när jag har kontakt med anhöriga till de svenskar som på olika sätt befinner sig i knipa runt om i världen. Den ger en ganska genomgående bild av besvikelse över dialogen med och det stöd UD ger dem under processen. Man upplever ofta oklarheter i vad som görs i de specifika fallen.

Kanske lite kopplad till detta - även om det inte är Margot Wallströms ansvarsområde som utrikesminister - är frågan om vilket stöd samhället ger. Människor upplever ofta att samhället inte stöttar dem när de hamnar i svåra situationer. Jag undrar hur ministern ser på det.

En sista sak jag skulle vilja lyfta är advokaternas situation i Iran. Vi vet att Ahmadrezas advokat har varit utsatt och blivit fängslad vid olika tillfällen. Vi känner också till det kända fallet med Nasrin Sotoudeh - Margot Wallström kanske kan uttala namnet bättre än jag - som är dömd till 148 piskrapp och 33 års fängelse. Hur ser utrikesministern på den illavarslande situationen för dessa advokater i Iran?


Anf. 3 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för kommentarerna! Jag skulle vilja säga någonting om den större bilden av Iran och mänskliga rättigheter och något också kommentera hur vi arbetar med fallet.

Sverige kräver fortsatt att Iran ska respektera mänskliga rättigheter. Utöver de bilaterala kontakter vi har arbetar vi systematiskt och löpande med dessa frågor genom både EU och FN. Vi blir förstås alltid starkare om vi håller ihop i EU-kretsen i våra kontakter med iranska företrädare.

Vi tar upp mänskliga rättigheter i alla våra politiska kontakter med Iran. Den svenska regeringen kommer fortsatt att vara väldigt tydlig och att ha en uppriktig dialog med iranska företrädare i frågan om MR-läget i landet, inklusive tillämpningen av dödsstraffet.

Denna omfattande tillämpning av dödsstraffet i Iran, inklusive för minderåriga, är ett mycket bekymmersamt samtalsämne. EU är en drivande aktör i arbetet för avskaffande av dödsstraffet. Vi tar förstås aktiv del i detta arbete och har en likartad argumentation.

Antalet avrättningar i Iran föll med omkring 50 procent under 2018 efter att en reviderad lagstiftning begränsade tillämpningen av dödsstraff i narkotikarelaterade fall till att bara omfatta de grövsta formerna av narkotikabrott. Tidigare utdömda men inte genomförda dödsstraff ses nu över från fall till fall. Detta framkommer när vi sammanställer vår MR-rapport om Iran.

EU har sanktioner mot Iran avseende mänskliga rättigheter sedan 2011. De åtgärderna förlängdes senast nu i april. Det gäller frysning av tillgångar och ekonomiska resurser samt reserestriktioner. Sverige är också med i kärngruppen, som i Genève årligen lägger fram en resolution för FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran. Det mandatet förlängdes senast nu den 22 mars. Det finns också en rad andra saker i vår MR-rapport om Iran som visar hur bekymmersamt detta är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill säga en sak till: Vi fortsätter förstås att hävda att detta dödsstraff inte ska tillämpas utan att det bör omvandlas till ett fängelsestraff. Man får ta ett steg i taget. Vi kräver förstås också diplomatiskt tillträde och att kunna kontrollera till exempel hans hälsotillstånd. Men sedan vill jag verkligen försvara vår konsulära enhet och dess verksamhet. Ofta får den bära bördan av den frustration som många anhöriga förstås känner. Vår konsulära personal jobbar dygnet runt, varje dag året runt, med de här frågorna. De bryr sig otroligt mycket om de anhöriga och sköter dessa kontakter på ett beundransvärt sätt. I varje läge kommer jag att ta dem i försvar och säga att jag vet att de lägger ned sina hjärtan i arbetet med att försöka hitta den bästa utgången i alla de fall som vi jobbar med. Allt annat vill jag tillbakavisa.

Hade det funnits en möjlighet att träffa Djalali skulle vi ha utnyttjat den. Jag tror inte att den möjligheten fanns, dessvärre. Och advokater ska absolut inte attackeras för att de gör sitt jobb - i det här fallet att försvara sina klienter.


Anf. 4 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern!

Under den socialdemokratiska regeringen sedan 2014 har Sverige närmat sig Iran i väldigt hög utsträckning. Ett flertal regeringsdelegationer har rest till Iran, varav av en ledd av statsministern själv, detta trots att situationen för mänskliga rättigheter inte har förbättrats särskilt mycket i Iran, så som utrikesministern beskriver. Vi har visserligen sett en positiv utveckling kring dödsstraffet det senaste året, men det känns ännu lite tidigt att ropa hej.

Många gånger har man gjort dessa närmanden till den iranska regimen med hänvisning till svenska företags intressen. Det har också varit relativt få civilsamhällesorganisationer deltagande i delegationerna. De har ofta kommit med på slutet när det har kommit krav om detta utifrån.

Det internationella klimatet när det gäller att närma sig Iran har förändrats kraftigt den sista tiden sedan Trump blev president. Först hotade han i valkampanjen med att bryta kärnteknikavtalet, och sedan bröt han det. Avtalet var till för att Iran inte skulle utveckla kärnvapen. Han har också infört en rad sanktioner mot Iran.

Det höjda tonläget mellan USA och Iran riskerar att eskalera. Tonläget har verkligen höjts den sista tiden. Utrikesministern hade själv möjlighet att relativt nyligen träffa USA:s utrikesminister Pompeo och även säkerhetsrådgivaren Bolton. I riksdagen hade vi besök av Iraks utrikesminister, och jag tippar att Wallström också träffade honom. När vi förde en diskussion med honom tyckte jag att han uttryckte det väldigt klokt: Mellanöstern behöver inte fler krig. Vi måste få stopp på den typ av krig som vi ser i Mellanöstern.

Jag undrar den svenska regeringens relation till Iran ser ut i dag. Ser man framför sig att man ska fortsätta med de närmanden som man försökte med för något år sedan? Vill man fördjupa relationen och samarbetet trots att utvecklingen för mänskliga rättigheter inte går i någon direkt positiv riktning i Iran?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har vi frågan om krig: Vad kan Sverige göra, och vad gör Sverige för att krig inte ska utbryta? Om det sker, hur avser utrikesministern att agera då? Vilka åtgärder kan man vidta mot Iran men också mot USA? Någonstans måste man ju matcha upp lite mot högerpresidenten Trump, som har ett väldigt auktoritärt sätt att bete sig gentemot sin omvärld, som inte söker multilateralism och som inte söker dialog. Vi som land och som del av Europeiska unionen måste ju reagera när vi ser att det kan leda till ökade flyktingströmmar, ökat mänskligt lidande och helt enkelt ökat krig i världen. Det är någonting som är väldigt allvarligt.

Jag skulle vilja att utrikesministern svarade lite kring de här funderingarna.


Anf. 5 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! De frågor som Håkan Svenneling nu ställer är de mest relevanta, svåra och utmanande frågorna. Är det isoleringspolitik eller är det kontakter, möten och dialog som gäller? Vi har ju provat isoleringspolitik under decennier, också med Iran, och det har inte visat på några framsteg för situationen för mänskliga rättigheter.

Vi tror att det ändå är dialog och möten som måste sättas i fokus, så att vi kan tala direkt med Iran om sådant där vi har allvarlig kritik. Det gäller framför allt MR. Starkast blir vi när vi kan hålla ihop i EU-kretsen och ha en politik där som både har sanktioner när det gäller mänskliga rättigheter och kan begränsa deras möjligheter att skaffa sig kärnvapen genom kärnavtalet med Iran. Vi försvarar det, för sanningen är att där finns en kontrollregim som gör att vi kan se att de lever upp till sina åtaganden. Då förväntar de sig också att vi ska leva upp till våra åtaganden.

Men i ett annat spår, i en direkt dialog med Iran, måste vi ta upp kritiken när det gäller mänskliga rättigheter och bristen på framsteg där. Håkan Svenneling nämnde själv Nasrin Sotoudeh, som är ett annat exempel på hur den iranska regimen inte respekterar rättsstatens principer. Därför har vi på UD i Stockholm också tagit upp det fallet i samtal med seniora iranska företrädare, inklusive den iranske ambassadören.

Så länge vi har denna kontakt tillåter det oss att prata direkt med Iran om detta och framföra kritik direkt. Det jag tror annars skulle hända, om man förespråkar en isoleringspolitik, är att de mest konservativa och fundamentalistiska krafterna får luft under vingarna. Det har vi sett tidigare. Så fort någonting sådant här händer, som nu med USA:s utspel, är det de som får vatten på sin kvarn och som också blir de som utnyttjar detta mest.

Vi strävar alltså efter en så bred dialog som möjligt. Vi menar att kärnavtalet avvärjer hotet om iransk kärnvapenutveckling. Det är jätteviktigt både för vårt land och för EU att Iran inte lämnar den överenskommelsen. Då tror jag att vi har öppnat upp även för andra länder så småningom. Det blir också mindre trovärdigt att ingå ett avtal med ett land som Nordkorea för att begränsa utvecklingen av kärnvapen om man visar att man så här lättvindigt kan säga upp ett avtal som det tog tio år att förhandla fram och som de faktiskt lever upp till, som IAEA har visat.

Vi menar att det ibland måste gå på flera spår samtidigt och parallellt. Man ska kunna göra både och. Det är inte alltid lätt, och det är inte alltid vi kan se jättestora framsteg. Detta tar tid, och vi måste fortsätta med dialogpolitiken. Ökad handel och fördjupat utbyte med andra länder möjliggör dialog. Många svenska företag jobbar också med socialt ansvarstagande och respekt för mänskliga rättigheter och kan bidra till en positiv samhällsutveckling i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

USA får vi kanske återkomma till. Jag hinner inte i det här inlägget reda ut också politiken gentemot USA.


Anf. 6 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Då hoppas vi att utrikesministern får möjlighet att göra det i sitt avslutande inlägg.

Jag tänkte försöka sammanfatta vissa delar av det vi har pratat om. Det är tydligt att ministern ser framför sig en steg-för-steg-metod för hur situationen ska förbättras för Djalali. Det är positivt, och jag tycker att man ska vara tydlig med att aktivt jobba med den metoden och jobba på ett bra sätt med detta.

Jag hör att ministern tydligt försvarar det konsulära stöd som UD ger, och jag har stort förtroende för det konsulära stödet från UD:s sida, det ska jag ärligt och tydligt säga. Men jag hör också att många anhöriga uppfattar att de ibland inte får tydlig information. Den här våren har ett fall uppmärksammats mycket, som jag tror att vi får återkomma till, nämligen det som rör Gui Minhai. Det visar att det finns en större bild och inte bara handlar om de enskilda fall som jag har hört om. Det finns andra fall också.

Har man då förändrat sin inställning gentemot Iran från regeringens sida? Jag tycker att det är väldigt bra att utrikesministern för en dialog med Irans utrikesdepartement och lyfter MR-frågor och andra saker. Jag är inte riktigt lika övertygad som utrikesministern om att handel föder dialog och att det är bra att skicka dit sin statsminister och sin utrikeshandelsminister, som Ann Linde numera är, för att ge bilden av att man vill öka de ekonomiska utbytena i så stor utsträckning som man har velat från svensk sida för att man inte har sett några framsteg på MR-området. Man har egentligen bara sett det på kärnteknikområdet och det avtalet. Jag är lite tveksam till om man ska gå så snabbt fram som regeringen har gjort. Nu verkar den strategin vara svår, så jag hoppas att man fortsätter att ha en dialog med Iran och inte isolerar utan gör det utifrån ett MR-perspektiv.

Det ska bli intressant att höra vad utrikesministern gör för att motverka ytterligare ett krig i Mellanöstern. Jag tror att det vore väldigt farligt om Donald Trump än en gång fick diktera villkoren i världen och skapa ett nytt, farligt krig för hela världen. Det hoppas jag inte sker.


Anf. 7 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Nej, det får verkligen inte ske att vi sätter igång, avsiktligt eller oavsiktligt, ett krig i Mellanöstern. Det har jag förstås också framfört till mina kontakter och vid mina besök i Washington. Tyvärr kan detta i dag ske av misstag. Det kan vara någonting som rör teknisk utrustning, en missbedömning eller helt enkelt att retoriken blir en krigsretorik som kan få någon med sämre omdöme att ta ett första steg eller kasta den första stenen, och så utlöses en kedjereaktion.

Det här är mycket allvarligt, och vi talar förstås om det här i EU-kretsen. Återigen, vi är starkast när EU håller ihop och säger att det här inte är vägen framåt. Multilateralism och att försvara frihandel och det som har gjort oss framgångsrika är de system som också bäst värnar demokratin och en demokratisk utveckling världen över. När vi håller ihop kan vi också ha en dialog om mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Även om vi är otåliga och ska vara det är ändå det här det som steg för steg kan förändra ett samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller det här fallet vill jag säga att ingen ska behöva tvivla på att vi kommer att göra allt för Ahmadreza Djalali för att se efter hans hälsa och för att hans dödsstraff ska omvandlas. Vi kommer att fortsätta att jobba med den frågan i alla våra kontakter, direkt med Iran eller via EU och FN.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.