Det nya reseavdraget

Interpellation 2019/20:299 av Eric Palmqvist (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

I juni 2019 presenterade regeringens utredare sitt förslag till utformning av ett nytt, färdmedelsneutralt reseavdrag. Då beloppsnivåerna i det nuvarande systemet länge har varit oförändrade fanns en stark förhoppning om en kompensation för de ökade omkostnader som regeringens politik orsakat de som saknar alternativ till personbilen.

Utredarnas förslag visade dessvärre tydligt att utgångspunkten inte har varit att mildra den börda av regeringens skatte- och avgiftshöjningar som riktats mot landets bilister.

Förslaget hade, om det realiserats, omvandlat hundratusentals svenska arbetstagare till än större förlorare trots de mycket knappa inkomstnivåer som råder. Förslaget möttes, inte helt oväntat, av omfattande kritik. Regeringen meddelade så sent som i november 2019 att ”denna fråga kommer att noga analyseras i den kommande beredningen. Regeringen kommer göra en fördjupad analys av konsekvenserna av kommitténs förslag för personer som bor och arbetar i glesbygd. Detta kan till exempel ske genom ett uppdrag till Trafikanalys”.

Då den ursprungliga utredningens förslag innebar en tung börda för i synnerhet landsbygdsbor, är det av stor vikt att den fördjupade analysen omfattas av hänsyn till den del av befolkningen som saknar alternativ till egen bil.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

1. Hur fortlöper arbetet med att ta fram ett slutgiltigt förslag till nytt reseavdrag?
2. Vilka direktiv har regeringen gett dem som ska göra en fördjupad analys avseende utformningen av reseavdraget för de som saknar realistiska alternativ till egen bil?
3. Vilken syn har regeringen på effekterna av kraftigt ökade pendlingskostnader för Sveriges löntagare?