FN:s barnkonvention

Interpellation 2017/18:531 av Tobias Billström (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2018-05-04
Överlämnad
2018-05-07
Anmäld
2018-05-14
Sista svarsdatum
2018-05-28
Svarsdatum
2018-06-01
Besvarad
2018-06-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Lena Hallengren (S)

 

Regeringens förslag att inkorporera FN:s barnkonvention har mött stor kritik. Bestämmelserna i konventionen är allmänt hållna och liknar snarare mål- eller portalparagrafer än bestämmelser som lätt och tydligt kan tillämpas på enskilda fall. Genom förslaget lämnar regeringen ett stort ansvar till domstolarna, som både måste uttolka bestämmelserna och avgöra hur bestämmelserna ska tillämpas vid eventuella lagkonflikter.

Oförutsebarheten i förslagen ökar också genom att regeringen föreslår att man först inkorporerar konventionen för att därefter utreda hur konventionen behandlas i svensk lagstiftning och analysera konventionsbestämmelsernas innebörd utifrån svenska förhållanden. Ordningen borde förstås vara den omvända, vilket också Lagrådet har påpekat.

Ett tydligt exempel på en lagkonflikt som kan uppkomma är artikel 20 i konventionen, där möjligheten att placera ett barn enligt kafalah nämns. Kafalah är ett islamiskt juridiskt begrepp som liknar adoption men som inte tillämpas i svensk rätt. Genom att inkorporera barnkonventionen enligt regeringens förslag kan kafalah få en rättslig betydelse i svensk rätt.

I Frankrike får fransk domstol inte längre besluta om adoption när ett barn tidigare har omhändertagits enligt kafalah (om barnet inte är fött i Frankrike och har sitt hemvist där). Denna rättsutveckling riskerar vi också att få i Sverige om regeringens förslag blir verklighet.

Detta är risker som Moderaterna inte är villiga att ta. Barns rättigheter är för viktiga för att reduceras till symbolpolitik.

Med bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Lena Hallengren:

 

1. Hur säkerställer statsrådet att kafalah inte kommer att tillämpas, trots att det nu får en rättslig betydelse i svensk rätt?

2. Hur ser statsrådet på att förslaget att inkorporera barnkonventionen innebär att lagstiftningsmakt överförs från riksdagen till domstolarna?

3. Är statsrådets uppfattning att en inkorporering av barnkonventionen är det bästa och mest effektiva sättet att stärka och utveckla barns rättigheter i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2017/18:531, FN:s barnkonvention

Interpellationsdebatt 2017/18:531

Webb-tv: FN:s barnkonvention

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Statsrådet Lena Hallengren (S)

Fru talman! Tobias Billström har ställt följande frågor till mig:

Hur säkerställer statsrådet att kafalah inte kommer att tillämpas, trots att det nu får en rättslig betydelse i svensk rätt?

Hur ser statsrådet på att förslaget att inkorporera barnkonventionen innebär att lagstiftningsmakt överförs från riksdagen till domstolarna?

Är statsrådets uppfattning att en inkorporering av barnkonventionen är det bästa och mest effektiva sättet att stärka och utveckla barns rättigheter i Sverige?

Sverige som stat är, sedan ratificeringen för nästan 30 år sedan, folkrättsligt förpliktad att följa barnkonventionen, och domstolar och andra myndigheter är skyldiga att i möjligaste mån tolka och tillämpa svenska författningar i enlighet med barnkonventionen.

Trots strategiska åtgärder och trots en kontinuerlig transformering har dock inte de rättigheter som följer av konventionen fått tillräckligt genomslag i beslutsprocesser som rör barn. Barnrättighetsutredningens kartläggningar visar på en rad brister när det gäller genomslaget för barnets rättigheter och för ett barnrättsbaserat synsätt, bland annat i fråga om principen om barnets bästa och principen om barnets rätt att få uttrycka sina åsikter.

Den 15 mars fattade regeringen därför beslut om en proposition med förslag om att göra barnkonventionen till svensk lag från den 1 januari 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med barnkonventionen som lag blir det tydligare att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser som rör barn. En inkorporering innebär att barnets roll som rättssubjekt med egna specifika rättigheter tydliggörs och kan därmed förväntas medverka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situationer som gäller barnet. Det är också ett sätt att skapa en grund för ett mer barnrättsbaserat synsätt i all verksamhet som berör barn och unga, där rättigheterna ses utifrån ett helhetsperspektiv.

Men för att barnkonventionen ska få ett effektivt och ändamålsenligt genomslag i svensk rätt krävs vid sidan av en inkorporering även en fortsatt transformering av barnkonventionens bestämmelser i nationell rätt. Därutöver krävs en kombination av olika åtgärder såsom vägledning, utbildning och samordning mellan olika aktörer, till exempel myndigheter, kommuner och landsting, på olika nivåer i samhället. Åtgärderna som regeringen redogör för i propositionen ska ses som ett samlat paket för att konventionen ska få genomslag. Jag är övertygad om att dessa åtgärder tillsammans skapar goda förutsättningar för att tillgodose barnets rättigheter i Sverige.

Jag vill vara tydlig med att lagstiftningsmakten ligger hos riksdagen. Det är riksdagen som stiftar våra lagar. Lagstiftaren ska även i fortsättningen ha det primära ansvaret för att löpande se till att den inhemska rätten överensstämmer med barnkonventionen, även efter att den inkorporerats genom en fortsatt transformering. Regeringen ser dessa metoder som ömsesidigt förstärkande och tillsammans som det mest effektiva sättet för att barnkonventionen och barnets rättigheter ska få genomslag i rättstillämpningen.

Inkorporeringen innebär i princip inte heller någon ny uppgift för myndigheter och domstolar eftersom de redan i dag i möjligaste mån ska tolka och tillämpa lagstiftningen i enlighet med barnkonventionen. Däremot innebär inkorporeringen ett förtydligande av att rättstillämparna ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser som rör barn. Rättstillämparna är också framför allt genom EU-rättens och Europakonventionens inflytande sedan länge vana vid att hantera regelverk utformade på ett annat sätt än det traditionella svenska sättet med en relativt hög grad av detaljreglering.

Jag vill i detta sammanhang tydliggöra att regeringen inte anser att frågan om huruvida barnkonventionen ska inkorporeras behöver analyseras ytterligare. Syftet med den utredning som regeringen nyligen tillsatt, med uppdrag att genomföra en kartläggning för att belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med barnkonventionen, är inte att analysera frågan om inkorporering, utan utredningen syftar till att ge stöd i det fortsatta arbetet med transformeringen av barnkonventionens bestämmelser inom olika rättsområden. Genom ratificeringen har Sverige som stat förbundit sig att se till att den nationella lagstiftningen stämmer överens med konventionen. Genomgångar av svensk lagstiftnings överensstämmelse med konventionen har därför gjorts flera gånger tidigare, första gången i samband med ratificeringen av barnkonventionen 1990.

För att besvara den återstående frågan om den rättsliga betydelsen av kafalah vill jag börja med att betona att en inkorporering av barnkonventionen inte innebär att barn ges några nya rättigheter. Att svensk lagstiftning inte strider mot de konventioner som Sverige ratificerat är grundläggande för det åtagande landet gör i och med en ratificering, oavsett om det sker genom inkorporering eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De rättigheter som erkänns i barnkonventionen gäller redan i dag. En inkorporering ändrar inte på detta. Jag vill också betona att konventionen måste läsas som en helhet, inte bara artikel för artikel, och inte bara ord för ord. Konventionen måste också tolkas så att den får en rimlig mening inom ramen för varje nationellt system.

Artikel 20 innebär att barn som berövats sin familjemiljö har rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida. Staterna ska, enligt artikel 20, i enlighet med sin nationella lagstiftning, säkerställa alternativ omvårdnad för ett sådant barn. Enligt svensk nationell lagstiftning har vi detaljerade bestämmelser för placering av barn, bland annat i socialtjänstlagen. I artikeln finns en hänvisning till kafalah som ett exempel på en placeringsform. Kafalah är ingen placeringsform enligt vår lagstiftning. Artikel 20 innebär inte ett krav på att införa nya typer av placeringsformer i Sverige, utan sådana finns redan enligt vår nationella lagstiftning.


Anf. 9 Tobias Billström (M)

Fru talman! Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Justitieombudsmannen, Hovrätten över Skåne och Blekinge samt Kammarrätten i Stockholm är några av de 30 remissinstanser som avstyrker regeringens förslag att inkorporera FN:s barnkonvention. Även Lagrådet avstyrker regeringens förslag. Remissinstanserna menar att det finns risk för att förslaget kommer att försvaga barns rättigheter snarare än att stärka dem.

Att trots denna skarpa kritik gå vidare med förslaget är oansvarigt och rent ut sagt dåligt. Därför har Moderaterna och Centerpartiet valt att inte ställa sig bakom regeringens förslag utan föreslår i stället att barns rättigheter stärks på riktigt och i enlighet med svensk rättstradition. Därutöver vill vi också tydliggöra barns rättigheter i grundlagen.

Problemet med att göra hela konventionen till svensk lag illustreras väl av den diskussion som har uppkommit med anledning av artikel 20 i barnkonventionen. I artikeln nämns bland annat möjligheten att placera ett barn enligt kafalah, som är ett islamiskt juridiskt begrepp som liknar adoption. Det är en placeringsform som vi i Sverige inte använder oss av. Även om kafalah inte förs in i föräldrabalken eller i socialrättslagstiftningen kommer den att få rättslig betydelse i svensk rätt. Men frågan om och i vilka fall svenska domstolar och myndigheter ska ta hänsyn till kafalah har över huvud taget inte analyserats av regeringen. Det är anmärkningsvärt.

Enligt ett avgörande från den franska Cour de cassation från år 2006 får fransk domstol inte längre besluta om adoption när ett barn tidigare har omhändertagits enligt kafalah. Denna rättsutveckling riskerar vi också att få i Sverige om regeringens förlag blir verklighet.

I 2008 års svenska adoptionsutredning, SOU 2009:61, resonerar utredaren om just detta franska rättsfall och kraven som uppställs i artikel 20 i barnkonventionen. Utifrån de resonemang som förs där är det mycket möjligt att rättsläget i Sverige kan komma att påverkas i till exempel vissa adoptionsärenden om artikel 20 görs till svensk lag. Detta är en konsekvens som regeringen borde ha tagit hänsyn till innan man föreslog att barnkonventionen skulle inkorporeras i sin helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är i allra högsta grad oklart vilka konsekvenser som inkorporeringen av barnkonventionen och kafalah kommer att få i svensk rätt. Klart är dock att bestämmelser som framgår direkt i lagtext måste följas av våra myndigheter och av våra domstolar. Kommer det att innebära en möjlighet eller en rättighet att åberopa kafalah i stället för adoption eller placering i fosterhem? Kommer det att innebära att kafalah får en rättslig betydelse i enskilda fall i Sverige? Det vet vi inte.

Vi moderater är inte beredda att riskera detta. Barns rättigheter är för viktiga för det. Därför vill jag fråga statsrådet i dag i kammaren följande: Hur kan statsrådet garantera att kafalah inte kommer att tillämpas nu när regeringen gett kafalah rättslig betydelse i svensk lagstiftning?


Anf. 10 Statsrådet Lena Hallengren (S)

Fru talman! Den 13 juni ska det hållas en stor debatt om regeringens proposition och riksdagens betänkande om barnkonventionen. Jag är övertygad om att vi där kommer att ytterligare vrida och vända på olika partiers inställning till att barnkonventionen görs till lag. Det går naturligtvis att ställa sig vid sidan om och hävda att arbetet är svårt och utmanande. Att göra barnkonventionen till lag innebär en del svårigheter. Hur ska den tolkas relativt svensk lag?

Regeringen har gjort bedömningen tillsammans med barnrättsorganisationer och, som det ser ut, en majoritet av Sveriges riksdag att detta är möjligt och är den väg vi ska gå för att försäkra oss om att barns rättigheter verkligen beaktas samt att barn ses som subjekt i processer som berör dem själva. Det handlar om att fortsätta arbetet med transformering vid sidan av att konventionen inkorporeras i svensk lag. Det handlar också om att ta fram kartläggningar och vägledningar för myndigheter, domstolar och andra som berörs.

Jag måste säga att det överraskar mig att ett parti som Moderaterna och en företrädare som Tobias Billström påstår att barnkonventionens inkorporering i lag, som ratificerades för snart 30 år sedan, skulle innebära någon form av islamisk rätt. Det skulle vara fråga om den dag som Sveriges riksdag väljer att besluta om en ny form av familjehemsplacering, att Sveriges riksdag skulle välja att göra något helt skilt från det som finns i dag med en väl genomarbetad och väl känd socialtjänstlagstiftning.

Jag ska citera artikel 20 så att det förs till protokollet: "Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida." Det är rätten som garanteras i och med barnkonventionen. Nästa punkt: "Konventionsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativ omvårdnad för ett sådant barn." Det ska vi göra. Sverige gör det och har gjort det under lång tid. Sista punkten: "Sådan omvårdnad kan bl.a. innefatta" - och så ger man olika exempel på hur detta skulle kunna se ut - "placering i fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller, om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn. Då lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund."

Jag vill verkligen betona att konventionen ska läsas som en helhet och tolkas så att den får en rimlig mening inom ramen för varje nationellt system. Men vi inför inga nya rättigheter, och Sverige har redan tagit hand om artikel 20 i och med en väl känd och konkret socialtjänstlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På tal om att en konvention skulle inkorporeras och bli lag vill jag gärna avsluta med att säga vad det egentligen får för konsekvenser.

I 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn finns en hänvisning till begreppet kafalah. Konventionen gäller sedan 2013 som svensk lag. Det var den förra regeringen, där Tobias Billström ingick, som i en proposition till riksdagen 2012 föreslog att 1996 års Haagkonvention skulle bli en del av svensk lagstiftning genom inkorporering.

Jag vet inte om Tobias Billström har upptäckt någon skillnad när det gäller just islamisk rätt i Sverige sedan Haagkonventionen inkorporerades, men det är inte min uppfattning att det är det vi står inför. Tvärtom ska vi stärka barns rättigheter att vara subjekt och bli lyssnade på. Deras perspektiv ska tas hänsyn till i frågor som berör dem.


Anf. 11 Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag ska be att få tacka statsrådet för hennes kommentarer här, men jag måste säga att det är lite märkligt att hon lyfter fram just Haagkonventionen. Det skulle inte jag göra om jag vore statsrådet Hallengren, för i Haagkonventionen stadgas bara en samrådsskyldighet mellan stater rörande fall där kafalah övervägs.

Det är alltså inte så att kafalah finns som ett rättsinstitut i svensk lag i dag. Men att införa barnkonventionen i svensk lag innebär att kafalah införs som ett nytt rättsinstitut i svensk lag. Till exempel skulle en domstol bli tvungen att pröva om en placering genom kafalah bör accepteras rättsligt. I nästa steg, statsrådet Hallengren, skulle svenska domstolar behöva avgöra kafalahs innebörd, och det innebär att tolka islamisk rätt. All islamisk rätt förhåller sig på ett eller annat sätt till Koranen, vilket innebär att även svenska domstolar skulle behöva göra det. Anser statsrådet Hallengren att detta är i linje med svensk rättstradition? Jag tror inte det. Jag hoppas inte det, men jag börjar efter den här debatten att tvivla på det.

Fru talman! Problemet är alltså att en inkorporering gör konventionstexten till svensk lag utan att man kan formulera om eller modifiera den efter svenska förhållanden och svensk rättstradition.

Nu är ju regeringens bristande respekt för lagstiftningsverktyget ingenting nytt. Lagrådet har aldrig avstyrkt så många propositioner som under den här regeringen. Under alliansregeringen var det i genomsnitt tre förslag om året som avstyrktes. Bara under det här årets tre första månader har dubbelt så många förslag avstyrkts. Det, fru talman, säger ganska mycket om regeringens respektlöshet mot lagen. Sveriges Television har beskrivit det som en svensk variant av Motorsågsmassakern.

Jag tycker att det är viktigt att vi fokuserar på artikel 20 i barnkonventionen. Där står det att hänsyn ska tas till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund. När en myndighet eller domstol ska överväga om barnet ska adopteras eller placeras i fosterhem eller kafalah måste man alltså enligt konventionen ta hänsyn till etnicitet, kultur och religion. Det öppnar ju för att barn med olika bakgrund och religion kommer att behandlas olika. Domstolar och myndigheter kan då behöva överväga kafalah för vissa barn som har etnisk, religiös eller kulturell hemvist där kafalah tillämpas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är vi moderater inte beredda att tillåta. Socialdemokraterna verkar däremot, om man ska tro Lena Hallengrens uttalanden här i dag, vara beredda att göra det. Men vi är inte beredda att göra det. Svensk rätt ska gälla lika för alla, oavsett kultur eller religion.

Och om man nu inte vill att kafalah ska ges rättslig betydelse i Sverige, varför föreslår man då att begreppet ska införas i svensk lag? Lagstiftningsverktyget är det yttersta verktyget som vi som är politiskt förtroendevalda har till vårt förfogande. Det ska användas för att uppnå viktiga politiska mål. Att använda det för saker som man inte vill uppnå är inte bara väldigt märkligt utan riskerar också att urholka respekten för lagen. Det, fru talman, är oerhört allvarligt och ytterligare en konsekvens av detta ogenomtänkta förslag att inkorporera barnkonventionen i svensk lag.

Låt mig avsluta med en fråga till statsrådet Hallengren. Om ni nu inte vill införa kafalah, varför har ni inte tagit bort det ur förslaget? Varför föreslår regeringen någonting som den, om man ska tro statsrådet, inte vill ska bli verklighet? Det tycker jag att kammaren förtjänar ett svar på från regeringen och statsrådet här i dag.


Anf. 12 Statsrådet Lena Hallengren (S)

Fru talman! Det vilar ett stort ansvar på Tobias Billström och Moderaterna, som så kraftigt missleder i en debatt som handlar om att göra barnkonventionen till lag och se till att barns rättigheter ytterligare stärks. Jag har stor respekt för att man åberopar remissinstanser som har synpunkter som delas av ens eget parti, men att stå och missleda och påstå att man skulle kunna plocka bort vissa ord eller vissa meningar ur en konvention som vi ratificerade för 30 år sedan tycker jag är ganska absurt.

"Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida." Det är det som svensk lagstiftning redan i dag reglerar genom socialtjänstlagstiftningen. Det kan vara genom familjehem, adoptioner eller till och med omhändertagande. Den rättigheten innebär inte ett krav på att införa nya placeringsformer i Sverige. Vi har redan detaljerade bestämmelser för att säkerställa alternativen för placering av barn enligt vår nationella lagstiftning.

Jag tycker att det är starka anklagelser som Tobias Billström riktar mot samtliga barnrättsorganisationer - att de skulle vilja införa någon form av islamisk rätt. Jag tycker att det snarare svarar mot en debatt där det känns att det inte är långt kvar till valet. Jag hoppas att debatten den 13 juni blir mer saklig och mer seriös och att vi då inte blandar ihop äpplen och päron på det sätt som Tobias Billström gör nu.

Barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lagstiftning. Det anser regeringen och sannolikt också en majoritet av Sveriges riksdag. Men det innebär inte att vi inför några nya placeringsformer. Kom inte och låtsas som det!


Anf. 13 Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag måste dessvärre konstatera att jag är ännu mer förvirrad över regeringens ståndpunkt nu än jag var före denna interpellationsdebatt. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att regeringen föreslår att kafalah ska ges rättslig betydelse i Sverige trots att man inte vill att kafalah ska tillämpas. Det var inte jag som sa att jag hade för avsikt att ta bort det. Jag ställde frågan om statsrådet har för avsikt att ta bort kafalahbegreppet och fick svaret att det har hon inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är inte att ta barns rättigheter på allvar. Om statsrådet däremot läser motförslaget från Moderaterna och Centerpartiet när det gäller förslaget om inkorporering ser hon att vi vill gå längre än regeringen. Vi föreslår att barns rättigheter förstärks i grundlagen. Vi vill skriva in artiklarna 2, 3 och 6 från barnkonventionen i regeringsformen. Dessa kan beskrivas som totalbestämmelser - de innehåller grundläggande utgångspunkter om barnets rätt till sitt liv och om icke-diskriminering samt ett betonande av barnets bästa. Vårt förslag garanterar rättssäkerhet, demokratiskt ansvarsutkrävande och bättre genomslag för barns rättigheter - men inte kafalahbegreppet i svensk rätt.

När vi nu så tydligt har deklarerat att vi säger nej till detta, nej till att barns rättigheter försvagas och nej till att gå ifrån vår svenska rättstradition men ja till barns rättigheter vill jag avslutningsvis fråga statsrådet varför ni inte hedrar svensk rättstradition genom att transformera de viktigaste delarna av barnkonventionen och ta in dessa där de gör skillnad på riktigt: i de lagar som berör barns rättigheter men också i vår grundlag. Detta hade varit ett alternativ. Men regeringen har valt en annan väg, och det är på statsrådet Hallengrens och regeringens axlar detta dåliga förslag vilar - inte på de partiers som har andra, vettigare och mer genomtänkta förslag.


Anf. 14 Statsrådet Lena Hallengren (S)

Fru talman! Sverige var 1990 ett av de första länderna i världen som ratificerade barnkonventionen. Jag tycker att det hedrar Sverige, inte bara att vi ratificerat en konvention utan också att vi bedriver ett framgångsrikt barnrättsarbete både nationellt och internationellt. Flera av de nordiska länder vi brukar jämföra oss med och många länder i övriga Europa har också gjort barnkonventionen till lag vid sidan av en fortsatt transformering.

Vi ska hela tiden arbeta med att den svenska lagstiftningen på allra bästa sätt möter upp de konventioner som finns, men för att se till att vi når hela vägen fram ska vi också göra barnkonventionen till lag. Jag är väldigt stolt över att vi nästa vecka förmodligen inte bara kommer att debattera utan också besluta att barnkonventionen blir lag. Jag hoppas att vi då kommer att ha en debatt och en diskussion där vi talar om barnens rätt - hur viktigt det är att barns perspektiv kommer fram - och att vi talar om vilka rättigheter som garanteras i och med att barnkonventionen blir lag.

Vi kommer inte att införa några nya placeringsformer, Tobias Billström. Du känner mycket väl till detta, men vi får väl ägna ytterligare ett tillfälle åt att försöka reda ut det. Det är helt klart så att de placeringsformer vi har valt i Sverige är instiftade av Sveriges riksdag. Finns det någon i Sveriges riksdag som vill införa nya placeringsformer, vilket jag aldrig har hört talas om, får den frågan också prövas av Sveriges riksdag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.