Effekterna av höjda skatter
Interpellation 2017/18:151 av Anette Åkesson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2017-11-15
- Överlämnad
- 2017-11-15
- Anmäld
- 2017-11-16
- Sista svarsdatum
- 2017-11-29
- Svarsdatum
- 2017-12-01
- Besvarad
- 2017-12-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Inför beslutet om nästa års budget är listan lång över de förändringar som görs inom skattepolitiken. Dock har regeringen i sin budgetproposition återigen inte redovisat konsekvenserna av sina förslag. Även om regeringen själv har tillgång till beräkningar om hur förslagen slår exempelvis gällande arbetsutbudet får vi övriga inte ta del av den informationen. Det är något som bland annat Finanspolitiska rådet tidigare kritiserat. Men även vi i oppositionen har framfört kritik eftersom det blir svårare att pröva utgifterna, vilket är vår roll i en demokrati.
Skattebetalarnas senaste rapport, Hur mycket ger en skattehöjning?, tar upp problemet med att man inte heller tar hänsyn till de negativa dynamiska effekter som följer på förslagen. Dynamiska effekter är hur människors beteende förändras samt de konsekvenser det i sig medför även på statsbudgeten. Att inte ta hänsyn till positiva dynamiska effekter är de flesta överens om, men däremot går det mot försiktighetsprincipen att inte räkna med – för regeringen kända – negativa dynamiska effekter.
I det mer långsiktiga perspektivet tar regeringen visserligen hänsyn till de dynamiska effekterna, även om de inte redovisas tydligt, men däremot inte i prognoserna som bygger på hur kostnadsutvecklingen i kommuner och landsting sett ut historiskt, det vill säga i genomsnitt 1 procent högre än de demografiska behoven.
Nuvarande regering riskerar den framtida finansieringen av både välfärd och statens kärnuppgifter, både genom det man gör och genom det man inte gör. De förslag man beslutar om ger inte de effekter man önskar – vilket man känner till men inte informerar om. Det finns en tyvärr en tydlig parallell till 1980-talet, då den socialdemokratiskt ledda regeringen, genom okontrollerade kostnadsökningar under en rådande högkonjunktur, drev fram det som senare blev 90-talskrisen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
1. Vilka åtgärder ämnar finansministern vidta för att undvika en upprepning av 1980-talets okontrollerade kostnadsökningar?
2. Hur ser finansministern på förslaget att, med hänsyn till försiktighetsprincipen, i budgeten redovisa effekterna, inklusive dynamiska sådana, av höjda skatter?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:151
Webb-tv: Effekterna av höjda skatter
Dokument från debatten
- Fredag den 1 december 2017Kammarens föredragningslistor 2017/18:41
- Protokoll 2017/18:41 Fredagen den 1 decemberProtokoll 2017/18:41 Svar på interpellation 2017/18:151 om effekterna av höjda skatter
Protokoll från debatten
Anf. 69 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Anette Åkesson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att undvika en upprepning av 1980-talets okontrollerade kostnadsökningar samt hur jag ser på förslaget att, med hänsyn till försiktighetsprincipen, redovisa dynamiska effekter av skattehöjningar.
När regeringen tillträdde 2014 fick vi ärva ett underskott i de offentliga finanserna på ungefär 60 miljarder kronor. Det var tredje gången av tre möjliga som en borgerlig regering lämnade efter sig stora underskott i statsfinanserna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen har sedan den tillträdde vänt det stora underskottet från 2014 till ett betydande överskott. Ofinansierade och orättvisa skattesänkningar har ersatts av angelägna investeringar i det hållbara samhällsbygget. Överskottet i de offentliga finanserna är inte enbart en konsekvens av en förbättrad konjunktur. Det är ett resultat av att regeringens åtgärder har lett till en strukturell förbättring av de offentliga finanserna. Samtidigt som de offentliga finanserna har stärkts har regeringens politik dessutom bidragit till en stark ekonomisk tillväxt, snabbt stigande sysselsättning och fallande arbetslöshet.
När det gäller beräkningar av budgeteffekter vill jag betona att det inte skett någon förändring av hur de beräknas och redovisas sedan den förra mandatperioden. De budgeteffekter som redovisas i budgeten är, på samma sätt som tidigare, i regel statiska. Tidigare erfarenheter visar att man bör vara försiktig med att inkludera dynamiska effekter i budgetsammanhang. Det lärde vi oss före budgetsaneringen på 90-talet under den dåvarande borgerliga regeringen.
I regeringens prognoser görs däremot en samlad bedömning av hur regeringens reformer påverkar den makroekonomiska utvecklingen, kommunsektorns intäkter och kostnader samt de offentliga finanserna.
Anf. 70 Anette Åkesson (M)
Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaret. Inte helt oväntat försöker hon som vanligt lägga skulden för allt som går dåligt på Moderaterna och borgerliga regeringar. Jag tror inte att någon går på det. Det gäller till exempel mantrat att S ärver underskott. Finansdepartementet och även Socialdemokraterna själva konstaterade redan 2001 att det var socialdemokratiska regeringar som orsakade den svenska 90-talskrisen. Att beskylla Moderaterna för det är både historielöst och magstarkt.
Att Socialdemokraterna och Miljöpartiet kallar Alliansens skattesänkningar för ofinansierade och orättvisa har jag svårt att förstå, eftersom regeringen har behållit dem. Jobbskatteavdragen har dessutom varit och är inriktade på att sänka skatter för låg- och medelinkomsttagare, vilket kan tilläggas är en direkt motsats till Socialdemokraternas skattesänkningar på 80-talet, som inriktades direkt mot höginkomsttagare. Vidare sänker även Magdalena Andersson skatterna, så även hon måste ju tycka att det är bra politik.
Att regeringens åtgärder skulle ha lett till strukturella förbättringar är det nog bara regeringen själv som tycker. I princip alla expertmyndigheter anser snarare att högkonjunkturen slösas bort. Enligt Ekonomistyrningsverket, Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet sköter inte Magdalena Andersson de offentliga finanserna i enlighet med det finanspolitiska ramverket. Det nuvarande överskottsmålet om 1 procent av bnp över en konjunkturcykel nås inte 2018, och 2019 nås inte det sänkta överskottsmålet om en halv procent.
När det gäller dynamiska effekter var det ett tunt resonemang att bara säga att Alliansen gjorde likadant, vilket dessutom är fel. För det första väckte det stor uppmärksamhet att Socialdemokraterna tog bort redovisningen av sysselsättningseffekterna i sina budgetpropositioner. Det är anmärkningsvärt, inte minst utifrån det faktum att regeringen har sitt viktigaste mål kopplat till arbetslösheten, nämligen att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Det lyckas regeringen inte med. I går kom siffror från Eurostat som visar att Sverige tappar i jämförelse med andra EU-länder. I motsats till nuvarande regering var Alliansen öppen och redovisade alla effekter olika åtgärder fick på sysselsättningen. Nuvarande regering har siffrorna men väljer att inte redovisa dem. Andra utredningar visar att regeringens åtgärder innebär negativa effekter på sysselsättningen. För det andra är argumentet inte relevant. Alliansen sänkte skatter i motsats till regeringen. Skattesänkningar förväntas medföra positiva dynamiska effekter, något vi alla är överens om inte ska tas med.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan tre år tillbaka styr Socialdemokraterna och Miljöpartiet Sverige. Under denna tid har vi haft en stark internationell högkonjunktur, en stor befolkningsökning och historiskt låga räntor. Dessutom har Alliansens reformer fått genomslag. Det är de faktorerna som förklarar tillväxten. John Hassler, professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, kallar ekonomin för dopad. Det gör även den tidigare socialdemokratiska finansministern Kjell-Olof Feldt.
I stället för att spara för sämre tider och ta tag i våra rejäla strukturella problem för att på allvar komma åt bostadsproblematiken, skolans brister och den höga arbetslösheten hos nyanlända vräker regeringen ut pengar. Ändå ökar antalet långtidsarbetslösa. Vårdköerna har fördubblats på tre år, poliser slutar och våldtäktsfall läggs ned. Det om något måste vara tydliga indikatorer på att regeringen gör fel.
Vi kan nu se paralleller mellan 80-talets socialdemokratiska politik och den nuvarande mandatperiodens. Det torde vara i allas intresse att Socialdemokraterna inte upprepar samma misstag som då utan tar ansvar för landet.
Instämmer finansministern i att Socialdemokraterna nu på många sätt kör på som på 80-talet? Om ja: Hur tänker hon ändra på det, så att vi borgerliga slipper att åter ta hand om den av Socialdemokraterna sänkta ekonomin?
Anf. 71 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! När man tittar på offentliga finanser tittar man både på det faktiska sparandet och på det strukturella sparandet. Tittar man på det strukturella sparandet försöker man ta bort konjunktureffekterna på sparandet. Den här regeringen har kraftigt förbättrat det strukturella sparandet jämfört med det som min företrädare Anders Borg lämnade efter sig. Utöver att konjunkturen har förstärkt de offentliga finanserna har den här regeringen bedrivit en väldigt medveten politik för att stärka det strukturella sparandet, så att vi återigen har ordning och reda i statsfinanserna.
Det är också så att regeringens politik har lett till en minskad arbetslöshet och till en förbättrad tillväxt. Det är beräkningar som vi har gjort på Finansdepartementet, men även Konjunkturinstitutet har tittat på effekterna av regeringens politik. Man har kommit fram till att investeringar i utbildning, infrastruktur och annat är ett effektivare sätt att snabbt få upp tillväxten än breda och generella skattesänkningar, som Moderaterna jobbade med på sin tid. Dessutom lånade man till dessa skattesänkningar och skuldsatte hela svenska folket för att kunna vidta de här dyra och ineffektiva åtgärderna. Vi har i stället lagt om politiken. Bedömningen är också att över hälften av den sänkning av arbetslösheten som skett under mandatperioden beror på regeringens politik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vad gäller dynamiska effekter och redovisning av sysselsättningskonsekvenser per förslag är min bedömning att de beräkningarna är så osäkra att de i praktiken är meningslösa att använda. Däremot gör vi en samlad bedömning av vad politiken har för effekter. Anette Åkesson säger att denna förändring har rönt stor uppmärksamhet. Det har förvisso skrivits många interpellationer av moderata riksdagsledamöter till mig i den frågan, men i övrigt har jag inte sett att detta skulle ha rönt någon större uppmärksamhet.
Anf. 72 Anette Åkesson (M)
Fru talman! Det är inte bara vi i oppositionen som reagerar på att effekterna inte redovisas. Att de skulle vara osäkra kan andra få bedöma. Men vi får ju inte ens möjligheten att bedöma det, utan det är ni på Finansdepartementet och i regeringen som gör den bedömningen åt oss, vilket inte riktigt är passande i en öppen demokrati.
Jag måste ändå återkomma till 80-talet. Visst finns det skillnader mellan 80-talet och nu. Då hade vi en hög och stigande inflation, medan vi nu har en oberoende centralbank och är medlemmar i EU, för att bara nämna några exempel. Men att en alltför expansiv politik i högkonjunktur leder till överhettning och kostnadskris är vedertagen ekonomisk kunskap.
Därför är det oroande att vi nu bara har ungefär 1 procents sparande som andel av bnp. Inför lågkonjunkturen 2008 hade vi drygt 3 procent. Därför hade Alliansen rejäla muskler när finanskrisen kom. Finansministern skulle behöva spara i ladorna.
Det finanspolitiska ramverket kom till med erfarenheter av 90-talskrisen för att säkerställa en statsfinansiellt hållbar politik. Ramverket är ett stöd för regering och riksdag och behövs för att sparandet annars tenderar att bli systematiskt lägre än vad som är önskvärt, vilket vi nu ser i regeringens budget. Överskottsmålet definieras som 1 procent av bnp i genomsnitt över en konjunkturcykel. Att inte spara mer i en högkonjunktur och därmed inte leva upp till överskottsmålet är kortsiktigt tänkt och riskerar att vältra över kostnader på framtida generationer. Det är olyckligt, eftersom framtida generationer med tanke på bland annat befolkningsutvecklingen redan står inför tuffa utmaningar.
Att regeringen dessutom inte tar tag i de rejäla utmaningar Sverige står inför på kort och lång sikt blir tydligt när man ser budgeten. Jag blir lite konfunderad över vilka analyser Socialdemokraterna gör över Sverige och hur man ska komma till rätta med de problem som finns. Regeringens retorik hänger ofta inte samman med de åtgärder man föreslår. Ibland undrar jag om det kanske är så att man själv tror på det man säger och sedan nöjer sig med det. Att ha ett mål om EU:s lägsta arbetslöshet men sedan endast föreslå ineffektiva jobbsatsningar och höjda skatter på jobb och företagande hänger helt enkelt inte ihop.
De dynamiska effekterna kan bli en bonus om de är positiva. Men att inte räkna med att till exempel skattehöjningar får effekt även på människors beteende är kortsiktigt tänkt. Och eftersom nuvarande regering höjer skatterna rejält, under mandatperioden med uppskattningsvis 60 miljarder, varav nästan 90 procent på jobb och tillväxt, används pengar som förutsätter att människor jobbar som om skatterna inte höjs. Därför riskerar man att stå utan finansiering - men med höjda kostnader.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Att hänvisa till att Alliansen gjorde detsamma är inte relevant, eftersom vi inte höjer skatter på det sätt som Socialdemokraterna gör. Moderaterna satsar i sin budget mer på att stärka statens kärnuppgifter som försvar och polis men även på välfärden. Samtidigt tar vi tag i integrationsproblemen på allvar. Vi satsar på fler i sysselsättning med bland annat ytterligare jobbskatteavdrag, inträdesjobb och reformerade nystartsjobb.
Regeringen tar inte chansen att i denna högkonjunktur stärka Sverige. Man försummar möjligheten att få kakan som fördelas att växa och ägnar sig i stället åt att fördela kakan. Men man är så upptagen med att fördela kakan att man inte ser att man glömt lägga i jästen, så kakan blir inte så stor som man tänkt.
Tyvärr finns det alltför många likheter mellan nuvarande regerings politik och den politik som Socialdemokraterna förde på 80-talet och som ledde till den svenska 90-talskrisen. Ser inte finansministern likheterna mellan nuvarande politik och den som på 80-talet drev fram 90-talskrisen?
Anf. 73 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Anette Åkesson har under tre år ägnat sig åt att stå här i talarstolen och beskriva att Socialdemokraternas förslag till skatt på jobb och företagande kommer att få väldigt negativa effekter. Nu har det gått tre år. Det blir allt lättare för mig bemöta de påståendena genom att visa på den utveckling som har varit under de tre åren.
Det vi ser är att Sverige har en hög tillväxt. Det är en god tillväxt jämfört med andra länder. Det är inte bara så att det handlar om en allmänt god internationell konjunktur som Sverige kan glida med. Tvärtom är det så att tillväxten är stark i Sverige, betydligt starkare än i andra europeiska länder. Konjunkturinstitutet har kommit fram till att en del av det kan förklaras av regeringens ekonomiska politik.
Vad gäller sysselsättningen har sysselsättningsgraden ökat. Det är också under denna regering som sysselsättningsgraden har uppmätts vara den högsta i hela EU, faktiskt den högsta som man någonsin har uppmätt i något EU-land. Något rätt tycks det vara med regeringens politik.
Är man som Moderaterna bara fokuserad på skatter och tror att det enda som spelar roll för jobb, företagande och tillväxt är vilken skattenivå man har och att sänkta skatter är svaret på allt blir ekvationen kanske lite för simplifierad. Det handlar också om hur man använder de skatteintäkter man får in. Här har regeringen konsekvent arbetat med att använda skatteintäkterna för att stärka jobb och företagande i Sverige. Det tycks ha varit tämligen framgångsrikt.
Anf. 74 Anette Åkesson (M)
Fru talman! Vi moderater är tacksamma för att vi har sluppit en ny internationell finanskris och att ekonomin går bra generellt i världen. Men före valet 2014 lovade Stefan Löfven att han skulle kräva besked av varje statsråd och myndighetschef inför varje beslut om besluten innebär fler jobb eller inte. Även det löftet har säkerligen brutits, eftersom regeringen lägger fram budgetar utan att den vågar redovisa vilka sysselsättningseffekter de olika förslagen har. Nu fortsätter antalet långtidsarbetslösa att öka, trots högkonjunktur, och vi tappar fart jämfört med andra EU-länder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen slösar bort en högkonjunktur med budgetar som inte klarar överskottsmålet. Den har inte tagit lärdom. Överskottsmålet har sedan 90talskrisen bidragit till en statsfinansiellt hållbar politik. Regeringen lägger som då fram expansiva budgetar under en högkonjunktur i stället för att spara för kommande sämre tider.
Ekonomin går som tåget, precis som finansministern säger. Men det är tack vare alliansreformer och ett lågt ränteläge. Det betyder att regeringen i mångt och mycket upprepar samma beteende som Socialdemokraterna hade under 80-talet och som både de själva och Finansdepartementet har konstaterat orsakade 90-talskrisen.
90-talskrisen var, i motsats till den internationella finanskris som Alliansen hanterade väl, en svensk kris. Med berått mod tar regeringen risker, och det är risker som i framtiden kommer att belasta dem som behöver samhällets stöd. Det är bara att beklaga och hoppas att Alliansen får möjlighet att reda upp det hela efter valet 2018.
Med det vill jag tacka finansministern för debatten.
Anf. 75 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Tack, Anette Åkesson, för interpellationsdebatten! Jag uppskattar naturligtvis möjligheten att få stå i talarstolen och berätta om regeringens ekonomiska politik där det är tydligt vad vi har gjort.
Det är tre gånger som vi har haft borgerliga regeringar i Sverige. Alla tre gånger har de regeringarna lämnat efter sig stora underskott i de offentliga finanserna. Senast låg man väldigt långt ifrån överskottsmålet när vi tog över. Man hade ett strukturellt underskott i statsfinanserna snarare än det överskott som man bör ha. Det berodde på att man hade lånat till mycket omfattande skattesänkningar, mest till dem som tjänar mest.
Nu har vi för tredje gången gillt tagit itu med de stora underskotten. Vi har sett till att vi för en stram och ansvarsfull ekonomisk politik så att det är ordning och reda i statsfinanserna igen. Det kan man inte göra genom att sprätta i väg pengar på ofinansierade skattesänkningar på det sätt som vi såg under Moderaternas tid i Finansdepartementet. Det går naturligtvis inte heller att utveckla välfärden och ta tag i de verksamheter som Anette Åkesson pekar på är så viktiga - polis, skola, sjukvård och annat - genom att sänka skatten med 30 miljarder på det sätt som Moderaterna föreslår.
Vi kommer att fortsätta att ta ansvar för de offentliga finanserna så länge vi har den möjligheten och se till att vi genomför ansvarsfulla reformer för att stärka tillväxten i Sverige. Vi sparar rejält i ladorna i budgeten genom att betala av 40 miljarder kronor på statsskulden. Därmed ser vi till att Sverige har den lägsta statsskulden sedan 1977. Det är så man bygger skyddsvallar för sämre tider, inte genom att sprätta i väg pengar på ofinansierade skattesänkningar på det sätt Moderaterna gör när de har chansen i regeringsställning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.