Resultat för 100-klubben
Interpellation 2016/17:57 av Erik Andersson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2016-10-18
- Överlämnad
- 2016-10-19
- Anmäld
- 2016-10-20
- Sista svarsdatum
- 2016-11-09
- Svarsdatum
- 2016-11-11
- Besvarad
- 2016-11-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Regeringens satsning på 100-klubben, som lanserades av arbetsmarknads- och etableringsministern tillsammans med statsministern förra hösten, innebär att företag som kan och vill ta emot 100 nyanlända inom tre år ges en särskild ingång till Arbetsförmedlingen. Ett nytt telefonval skapades på myndighetens nationella telefonlinje, och företag som ringer dit ska enligt regeringen bli uppringda inom tre dagar.
Uppgifter i medierna gör nu gällande att satsningen går trögt. Resultatet är ”klent”, skriver Svenska Dagbladet den 7 oktober. ”Det har inte gått så bra som vi hoppades”, berättar ett av företagen som skrev avtal med Arbetsförmedlingen. Det framgår också att ett år efter starten vet Arbetsförmedlingen inte hur många nyanlända som har kommit ut på svenska arbetsplatser genom 100-klubben. Man vet inte heller hur många som har fått ett arbete tack vare insatsen.
Med anledning av ovanstående är mina frågor till arbetsmarknads- och etableringsministern:
Hur många nyanlända har enligt arbetsmarknads- och etableringsministern kommit ut på svenska arbetsplatser genom 100-klubben?
Hur följer arbetsmarknads- och etableringsministern upp satsningen på 100-klubben?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:57
Webb-tv: Resultat för 100-klubben
Dokument från debatten
- Fredag den 11 november 2016Kammarens föredragningslistor 2016/17:27
- Protokoll 2016/17:27 Fredagen den 11 novemberProtokoll 2016/17:27 Svar på interpellation 2016/17:57 om resultat för 100-klubben
Protokoll från debatten
Anf. 1 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Erik Andersson har frågat mig hur många nyanlända som har kommit ut på svenska arbetsplatser genom 100-klubben samt hur jag följer upp satsningen på 100-klubben.
Sedan regeringen tillträdde har utvecklingen på arbetsmarknaden varit stark. Sysselsättningen har ökat med 120 000 personer. Över hälften av dessa är utrikes födda. Trots den goda utvecklingen på arbetsmarknaden är en av våra största samhällsutmaningar att bättre ta till vara nyanländas kunskaper och erfarenheter. Den rådande situationen kräver att regeringen, myndigheterna och företagen tar nya krafttag för att identifiera möjligheter för fler nyanlända att komma in i arbetslivet. Alla behöver hjälpas åt för att fler nyanlända ska få jobb.
Svar på interpellationer
Regeringen har tagit flera initiativ för att förbättra nyanländas möjlighet till att etablera sig på arbetsmarknaden. Ett av dessa är initiativet Sverige tillsammans, vilket 100-klubben är en del av. Insatserna som erbjuds är till exempel praktik, instegsjobb, arbetsmarknadsutbildning och nystartsjobb. Syftet med insatserna är att introducera arbetssökande på den svenska arbetsmarknaden. Företagen är också inriktade på att försöka finna framtida arbetskraft genom samarbetet.
I mitten av oktober i år hade 24 avsiktsförklaringar kommit till stånd mellan företag och Arbetsförmedlingen inom ramen för 100-klubben. I avsiktsförklaringen formuleras att varje företag ska vara berett att ta emot minst 100 personer under en treårsperiod.
Utöver de 24 företagen pågår det nu samtal med ytterligare sex företag som visat intresse för att ansluta sig till 100-klubben.
Arbetsförmedlingen informerar att de har genomfört en enkät bland företagen som anslutit sig till 100-klubben. Fram till den 31 augusti hade minst 713 arbetssökande fått introduktion på den svenska arbetsmarknaden hos de 17 företag som svarade på enkäten.
Enkäten visar också att företagens viljeinriktning är större. De företag som ingår i underlaget är villiga att ta emot 4 000 nyanlända under en treårsperiod.
Arbetsförmedlingen följer två gånger per år upp resultatet av 100-klubben genom enkäter till medverkande företag.
Anf. 2 Erik Andersson (M)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.
När 100-klubben lanserades kom hundratusentals flyktingar till Sverige. Hela systemet höll på att kollapsa. Regeringen vidtog åtgärder - men alldeles för sent.
Moderaterna tryckte på regeringen, som var mycket passiv. Vi fick inte höra någonting, utan det var helt tyst från regeringens sida. Det kom många påtryckningar från flera håll. Socialsekreterare kunde inte arbeta på ett bra och rättssäkert sätt, och boendesituationen var ohållbar med folk sovande i receptioner och i Migrationsverkets överfulla lokaler. Det var en kaosartad situation.
För sent kom den berömda presskonferensen med statsministern och vice statsministern från Miljöpartiet. Då insåg man att man ville minska antalet flyktingar, och det skulle införas id-kontroller, begränsningar i anhöriginvandringen och tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel. Det gjordes efter enorma påtryckningar från Alliansen, främst från Moderaterna. Det visade sig fungera. Från ungefär 160 000 flyktingar ligger vi nu på en mer hanterlig nivå. Många av dessa ska ut i jobb.
Långt före denna krisartade situation trodde regeringen att krisen kunde lösas av Sverige tillsammans. Myndigheter och företag bjöds in för att klara flyktingkrisen med hjälp av bland annat jobb. Det var nationell samling. Svaret blev 100-klubben.
Regeringen med statsministern som frontfigur lanserade 100-klubben. Det var en åtgärd som i princip redan fanns men som nylanserades. Den har inte varit särskilt framgångsrik. De företag som anslöt sig skulle få en gräddfil in till Arbetsförmedlingen - men endast de större företagen. Man skulle vara villig att ta emot 100 nyanlända på tre år.
De riktiga jobbskaparna - småföretagarna - nämns inte. De finns över huvud taget inte i socialdemokratins Sverige. Fyra av fem jobb växer fram i småföretagen. 99,9 procent av alla företag i Sverige är små eller medelstora företag. Endast 0,1 procent av alla företag har mer än 250 anställda. Det är småföretagen som bär upp landet och skapar jobb.
Socialdemokratin har alltid haft en förkärlek för de stora företagen. Vi pratar om att staten och kapitalet gör upp spelplanen. Stora företag ger starka fackförbund. I synnerhet om det är fråga om LO blir det också en ingång till socialdemokratin. Det är som att cirkeln skulle vara sluten.
Gräddfilen skulle vara en särskild linje in till Arbetsförmedlingen. Det är ett avsteg från principen att alla ska ha en likvärdig service. Jag provade själv att ringa Arbetsförmedlingen och meddela att jag var intresserad av 100-klubben. Det första svaret jag fick när jag ringde till Arbetsförmedlingen var: "Hur tänker du nu?" Jag svarade: "100-klubben, som statsministern lanserade." "Hur menar du nu?", fick jag till svar. Efter en lång väntan i telefonen fick jag svaret att jag skulle fylla i ett formulär, och sedan skulle Arbetsförmedlingen återkomma.
Det går givetvis alltid att diskutera om det ska finnas särskilda gräddfiler i Sverige. Men en så stor och prestigefull satsning från regeringens sida som inte har nått ut till den organisation som ska genomföra det hela visar brist på ledarskap och dålig ledning.
Anf. 3 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Erik Andersson använder sin debattid till att i största allmänhet raljera över regeringens politik och ambition att lösa svåra utmaningar tillsammans. Jag vill försvara det.
Sverige står inför, och är mitt uppe i, en oerhört stor utmaning. Det kom 163 000 asylsökande till Sverige förra året. Det var en ohållbar situation. Regeringen agerade. I dag kommer färre asylsökande, men Sverige står fortfarande inför stora utmaningar med många nyanlända som ska ut på arbetsmarknaden.
Erik Andersson vet precis som jag att om vi lyckas med detta kan vi göra Sverige mycket starkare, men det krävs stora insatser för att lyckas. Särskilt viktigt är det, enligt regeringens mening, att Sverige jobbar tillsammans. Det är därför jag har lagt ned mycket energi på att träffa företagare, till exempel turnén tillsammans med Welcome Talent, handelskamrarna och Linkedin. Vi gör detta tillsammans med både småföretag och storföretag.
100-klubben riktar sig till storföretag. När det gäller småföretag finns redan ett mycket framgångsrikt projekt tillsammans med Företagarna som heter Jobbsökarna. Det har varit så framgångsrikt att det har permanentats. Arbetet fortsätter precis på det sättet.
Detta kommer att kräva insatser av företag och av ideella föreningar, av enskilda och volontärer, av kommunerna och av staten samt av parterna. Sverige står inför en stor utmaning, men det finns också en stor möjlighet. Om vi ska lyckas med den krävs det att många samarbetar. Det är något jag är stolt över att vi gör.
När det gäller 100-klubben har det glädjande visat sig att vi är uppe i tusen praktikplatser. Närmare sagt 987 personer har kommit ut i praktik. 30 procent av dem har redan fått jobb via sin praktikplats. Det är glädjande. Det är en hög siffra för den typen av praktik.
I morse kunde vi höra på radion att praktikplatser för nyanlända i statliga myndigheter också går bra och ökar. Vi kommer att behöva göra ännu mer, men Sverige är på god väg. Många krafter ställer upp, och det är jag glad för.
Anf. 4 Erik Andersson (M)
Herr talman! Det är bra att statsrådet erkänner att det finns stora utmaningar. Hitintills har vi hört att statsrådet är nöjd med situationen som den är.
Låt mig återgå till 100-klubben. Att det är en reform som inte har slagit igenom riktigt väl beror inte enbart på bristande information utan också på att den är mycket krånglig. I stället för att göra företagande och lönearbete mer lönsamt väljer man olika åtgärder, som är alldeles för många i det här landet. Det är helt enkelt för krångligt.
Vad blev då resultatet av satsningen på 100-klubben, sett till fasta anställningar och mot bakgrund av att regeringen samlade hela Myndighetssverige och storföretagen? Resultatet blev 282 jobb. Av en sådan stor samling har det blivit 282 jobb. Man kan ju undra om det är rätt använda skattemedel. För att över huvud taget komma i fråga för 100-klubben krävs det att man som arbetssökande har uppehållstillstånd. Men vad görs i väntan på det, innan man får beslut om man får stanna i Sverige eller inte? Får man undervisning i svenska? Får man samhällsorientering? Eller är det endast en lång väntan för dessa personer? I migrationsöverenskommelsen fanns det ett flertal olika åtgärder som skulle genomföras. Den enda som har genomförts är vad jag vet anvisningslagen. Allt annat - lättnader i PBL, att man skulle få samhällsorientering i asylboendena med mera - lyser med sin frånvaro.
Vi är överens om att det bästa sättet att komma in i det svenska samhället är att jobba. Man lär sig språket och de normer som gäller här. Men det finns en annan komponent som jag snuddade vid alldeles nyss, och det är bostäder. De här två hör ihop - inget jobb, ingen bostad.
Vad gör regeringen i denna fråga? Hur vore det om regeringen kunde ta krafttag också när det gäller bostäder, alltså en nationell samling för att det ska byggas fler bostäder? Jag har inte hört ett enda ord från regeringen i bostadsfrågan, och det är den som är själva grunden. Bostaden är viktig. Har du inget jobb får du ingen bostad - och i princip vice versa. Man måste se över alla regelverk som finns och göra det möjligt att bygga även om det finns lite träskmark i närheten. Här finns det inga svar, men regeringen är nöjd och passiv i sitt agerande.
En annan sak som jag tycker är märklig är RUT-reformen. Det är inte den som är märklig, men regeringens hantering av RUT-reformen är det. Man halverade RUT. Men det är en reform som har skapat jobb - många jobb. Moderaterna har insett detta och vill tredubbla RUT medan regeringen som sagt har halverat det hela. Det har skapat stor osäkerhet i hela branschen.
Man kan ju tänka så här: Varför göra en förändring som bara ger 90 miljoner kronor till statskassan? Halveringen gav bara 90 miljoner till statskassan. Var det nödvändigt att genomföra den reformen och göra alla företag på marknaden osäkra? Om man jämför 2015 och 2016 ser man att antalet RUT-företag har minskat med 14 procent. Det tycker jag inte är bra för Sverige.
Anf. 5 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Den här interpellationsdebatten handlade om frågor som Erik Andersson ställt till mig: hur många platser som har tillkommit genom 100-klubben och hur jag följer upp den satsningen. Jag har svarat på de frågorna. Jag noterar att Erik Andersson hellre vill diskutera bostadspolitiken och skattepolitiken. Jag får nog hänvisa Erik Andersson till att ställa interpellationer om de specifika områdena till berörda ministrar.
Låt mig ändå säga att minnet tycks vara väldigt kort hos Erik Andersson. Det är ett halvår sedan regeringen bjöd in till just en nationell samling om bostadspolitiken. Vi bjöd in mycket brett till samtal över blockgränserna för att nå det som var regeringens syfte: gemensamma satsningar för att komma till rätta med de mycket stora problem som har byggts upp under flera års tid, inte minst under den gamla regeringens tid, när det gäller bostadspolitiken. Jag kan bara konstatera att de borgerliga partierna valde att lämna de samtalen.
Anf. 6 Erik Andersson (M)
Herr talman! Det är givetvis så att olika frågor hör ihop. Det är klart - jag tror i varje fall - att även statsrådet vill att det ska anställas fler människor i företag och det inte bara genom aktivitet genom åtgärder. Det är ju en temporär lösning. Förhoppningsvis kommer de här åtgärderna att innebära att man får fast anställning. Det är väl det som är själva poängen. Därför anser jag, herr talman, att frågorna hör ihop. Vidtar man åtgärder som gör att det blir mindre lönsamt att jobba är det klart att det inte blir fler jobb. Vidtar man åtgärder som gör det svårt att driva företag i Sverige är det klart att det inte blir fler företag. Samma sak gäller halveringen av RUT-avdraget.
Men statsrådet har rätt i att arbetslösheten sjunker. Det är inte så konstigt; det är naturligt när man har god ekonomi. Men tyvärr gäller det inte alla. Vi får fler långtidsarbetslösa. Vi får fler utrikes födda inskrivna på Arbetsförmedlingen än inrikes födda. Det är där man ska ta krafttag. Det är där man ska lägga insatserna så att de här människorna får riktiga jobb.
Mot bakgrund av det tror inte jag att 100-klubben är svaret på hur folk ska få riktiga jobb med tanke på att den nationella samlingen bara har inneburit 282 jobb. Det är en usel siffra. Det kan också bero på att det är väldigt krångligt att få sådana här stödanställningar. Där måste vi nog tänka en gång till på hur man ska göra för att underlätta.
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för debatten och önska henne en trevlig dag.
Anf. 7 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag kan önska Erik Andersson en trevlig dag trots det usla vädret. Man får hoppas att man kan överleva trots det.
Erik Andersson påstår att det inte blir fler jobb. Sanningen är att det blir rekordmånga jobb. Sverige växer så det knakar. Vi har fler än 100 000 lediga jobb som i dag inte tillsätts. Det beror på att de arbetslösa har fel eller låg kompetens eller att de är nyanlända i Sverige och ännu inte har kommit in på den svenska arbetsmarknaden. Det är inte brist på tillväxt av nya jobb, men det har under många års tid varit brist på insatser för att de som är arbetslösa ska kunna ta de lediga jobben.
En viktig del handlar om att nyanlända får möjlighet att komma ut på en svensk arbetsplats, lära sig hur en svensk arbetsplats fungerar, lära sig svenska på arbetsplatsen och den vägen gå vidare till antingen en utbildning till ett yrke som de tycker passar eller direkt till en anställning.
Det är därför vi gör insatser för att man ska komma ut i privata företag. Där är resultatet ganska gott, må jag säga - 30 procent av dem som kommer ut i praktik får arbete. Det är god utdelning av en praktikplats jämfört med många andra delar av praktiken.
Vi fick höra glädjande nyheter på radion i morse: Det fungerar väldigt bra med nyanlända ute på praktik i statliga myndigheter.
Det mest omfattande arbetet sker tillsammans med små och medelstora företag. Det är det som sker överallt; det är där majoriteten av alla praktikplatser och anställningar sker, och det är det Arbetsförmedlingen jobbar med hela tiden.
De nyanlända skrivs in i etableringsuppdraget. Sedan jag tillträdde har andelen i etableringsuppdraget som går vidare till arbete eller studier ökat. Jag tycker fortfarande att nivån är för låg, men det går uppåt. Det blir fler som kommer i arbete och studier trots att antalet personer som finns i etableringsuppdraget ökar och nästan har fördubblats.
Herr talman! Det är självklart att vi måste göra väldigt mycket mer. Men många saker är också på gång, och när det gäller just praktikplatser går det faktiskt i rätt riktning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.