Statens ägande av Telia

Interpellation 2016/17:306 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2017-02-07
Överlämnad
2017-02-13
Anmäld
2017-02-14
Sista svarsdatum
2017-02-27
Svarsdatum
2017-03-21
Besvarad
2017-03-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

 

Närings- och innovationsminister Mikael Damberg inkom den 30 januari med svar på min skriftliga fråga om regeringen har för avsikt att minska det statliga ägarintresset i Telia, som i dag motsvarar 37 procent. Svar med frasen ”Till skillnad från tidigare borgerliga regeringar drivs denna regering inte av någon ideologisk privatiseringsagenda” får då tolkas som att ministern och regeringen anser att det är rätt ägandeform nu och att statens uppgift att vara delägare i ett telekombolag som verkar på en avreglerad och öppen marknad är det bästa möjliga.

Samtidigt var det den dåvarande socialdemokratiska regeringen som år 2000 påbörjade privatiseringen av Telia genom att lansera en så kallad ”folkaktie”. Så nog har också socialdemokratiska regeringar ägnat sig åt att minska det statliga inflytandet i svenskt näringsliv. 955 000 svenskar nappade på att köpa Teliaaktier under löften om snabb och stor avkastning. Så blev det inte. Priset sattes till 85 kronor per aktie. I dag, 17 år senare, är Teliaaktien nere i 35 kronor.

Telia är i dag ett företag som det inte finns någon särskild anledning för staten att inneha ett så pass stort ägarintresse i. Detta har också Riksrevisionen konstaterat i sin rapport nyligen. För att Telia ska kunna utvecklas som företag krävs det därför en större tydlighet från regeringens sida kring det statliga ägarintresset. I detta ingår att successivt minska det statliga ägandet och tydliggöra Telias roll inom ramen för ett samhällsintresse.

Det finns i nuläget ingen som helst anledning till att det statliga ägandet fortsatt ska vara så pass omfattande som 37 procent i ett företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. I länder som exempelvis Polen, Nederländerna, Portugal och Irland har tidigare statliga telekomoperatörer sålts av och privatiserats. 

Därför vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

Är det ministerns ställningstagande att det är nödvändigt för staten att fortsätta äga 37 procent av Telia, och i så fall av vilka skäl?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2016/17:306, Statens ägande av Telia

Interpellationsdebatt 2016/17:306

Webb-tv: Statens ägande av Telia

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 36 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig om det är mitt ställningstagande att det är nödvändigt för staten att fortsätta äga 37 procent av Telia, och i så fall av vilka skäl.

År 2000 börsnoterades Telia. Motivet var bland annat att bredda ägandet. Under 2002 gick Telia och finska Sonera samman i Telia Sonera genom ett utbyte av aktier. År 2008 sålde den borgerliga regeringen 8 procent i Telia Sonera. Som en konsekvens av detta ligger det statliga ägandet på den nivå som vi har i dag.

Som Ann-Charlotte Hammar Johnsson nämner finns det olika modeller för hur telekombolag ägs. I Danmark till exempel tog riskkapitalister kontrollen över danska telekombolaget TDC men har sålt av sitt innehav igen. I Nederländerna uppstod en situation där det nationella telekombolagets intressenter såg sig tvungna att genom en stiftelse blockera ett oinbjudet uppköpsförsök. År 2008 lade France Telecom ett bud på Telia Sonera som avvisades av Telia Soneras styrelse. Det var ett beslut som dåvarande alliansregering stödde.

Jag tror att Telia spelar en viktig roll i digitaliseringen av Sverige och ser inga skäl i dagsläget till att minska statens ägande. Telekombolag i Norge, Tyskland och Belgien har också statliga ägare.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson tar upp Telias aktiekursutveckling. Bolaget har för närvarande utmaningar relaterade till den eurasiska verksamheten, bland annat själva försäljningsprocessen av verksamheten som drar ut på tiden och en bot från amerikanska och nederländska myndigheter relaterade till etableringen i Uzbekistan. Jag noterar att den investeringen gjordes 2007 under den dåvarande alliansregeringen och att den stöddes av dåvarande regering, trots varningar från människorättsorganisationer och experter.

Vi delar bolagets uppfattning att osäkerheten kring försäljningen av verksamheterna i Eurasien och de juridiska processerna kopplade till verksamheten i Uzbekistan utgör viktiga frågor som har en påverkan på bolagets riskprofil. För staten som aktiv och professionell ägare är värdeskapande det övergripande målet, och självklart ingår det då att med jämna mellanrum pröva skälen för fortsatt statligt ägande.


Anf. 37 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det finns olika motiv för ägande av statliga bolag. På detta tema har jag ställt en fråga, som statsrådet precis har gjort ett inlägg om här och besvarat, om Telia och de 37 procent som staten äger i bolaget. Det kan finnas motiv till att man ska ha just den andelen eller till att man ska ändra den uppåt eller nedåt.

Riksrevisionen har skrivit en rapport om statens ägande av bolag. Den är en historisk tillbakablick som sträcker sig fram till i dag. Då är inte nu, om man säger så, och tidigare händelser och förlopp påverkar den värld som bolaget i dag har att verka i. Vi kommer att återkomma till den rapporten när den behandlas i höst, och regeringen ska också hinna lämna sitt svar på densamma innan dess.

Med den rapporten som en bakgrund till det statliga ägandet kan vi se orsakerna till varför olika bolag finns i statens portfölj. De historiska skälen till detta är olika, och vi lever i en föränderlig värld. Den kan förändras fort från en dag till nästa och den kan också skifta över veckor, månader, halvår, år etcetera.

Det tillkommer också nya resonemang kring hur man ser på ägandet allteftersom den kontext som vi verkar i förändras. Det finns uppsatta kriterier för ägandet av de statliga bolagen som handlar om att hålla bolagen inom en ram för att de ska verka där de finns. Det handlar om samhällsnytta och att det är ur den aspekten som ägandet är viktigt.

En annan aspekt är att statliga bolag inte ska finnas på en marknad där de konkurrerar med andra företag och blir en konkurrent som påverkar marknaden på ett osunt sätt. Det kan också vara en bakgrund till ägandet då det finns en särskild uppgift för bolaget att fylla.

Med detta i beaktande undrar jag om näringsministern delar detta synsätt som jag beskriver. Är det viktigt att ägandet av bolag är en pågående process för att hela tiden hålla dessa olika aspekter levande från tid till annan beroende på vad som sker eller inte sker i en föränderlig omvärld? Detta skulle jag vilja be att statsrådet tar upp i sitt nästa inlägg.

I Telias fall har bolaget gått från att ha monopol till att i dag vara en av många spelare på marknaden. Bolaget har också över tid börsnoterats, gått samman med annat bolag i Finland och tagit sig ut på en internationell marknad. I den kontexten ska regeringen visa på motiv till varför staten äger enskilda bolag.

Statsrådet och jag har diskuterat komplexiteten för statligt ägda bolag på marknader där det finns problematik med korruption och samhällsyttringar som inte bygger på hållbart företagande.

I den andra vågskålen ligger hållbarhet i fråga om att öppna upp för en del av de goda yttringar som det innebär att kunna äga en mobil och ta del av den globala värld vi lever i, med hållbarhetsaspekten i beaktande.

Med det och andra skeenden i minnet, från att Telia gick från monopol till att det skulle bli en så kallad folkaktie och framåt, leder diskussionen om de statliga bolagen ofta till vem som är skyldig till vad. Det gäller även Telia. Det blir också diskussion om partiernas ideologier i stället för att förklara vad tanken är. Därför vill jag återigen upprepa frågan som jag gärna vill ha svar på. Delar statsrådet min mening om att det är viktigt att ständigt följa den processen, om vad det innebär att äga företag?


Anf. 38 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag vill vara noga med att säga att den här regeringen har en pragmatisk syn på det statliga ägandet. Den här regeringen drivs inte heller av en privatiseringsagenda, kanske till skillnad från den tidigare borgerliga regeringen. Det är inte viktigt för oss att sälja ut tillgångar av ideologiska skäl. Vi har alltså en pragmatisk hållning.

När det gäller Telia kan jag, utan att föregå den skrivelse i vilken vi i sinom tid ska svara riksdagen, enligt gällande regler, konstatera att Telia i dag är ett av de bolag som driver mycket av digitaliseringen i Sverige. Telia ska också, tillsammans med Ericsson, testa 5G-teknik i Stockholm och Tallinn. De blir kanske de två första huvudstäderna i världen som kommer att få pröva på den nya 5G-tekniken.

Bara av det skälet är Telia som bolag viktigt för utvecklingen av både näringsliv och den digitaliseringsomställning som vi står inför. Faktum är att bolaget planerar att mellan 2015 och 2018 göra investeringar för 9 miljarder i supersnabbt fiberbredband i Sverige. Det är klart att det spelar roll för oss, generellt. Men det behöver inte vara hela svaret på den fråga som ställts.

Det viktigaste svaret kanske är att jag inte har några planer på att minska det statliga ägandet i Telia just nu. Riksdagen har inte heller gett mig mandat för det. Det finns inget mandat från riksdagen om att minska det statliga ägandet. Det kanske är det enklaste svaret på frågan.

Det viktigaste för mig är dock långsiktigt värdeskapande och att jobba nära styrelse och ledning i bolaget, för att kunna stötta dem.

Vi har ställt oss bakom den strategi som Telia har inför framtiden. Och det klokaste sättet att göra det på är nog genom en seriös dialog med ägarna, inte via olika mediespekulationer om bolagets affärer i olika länder. Det hjälper inte alltid bolaget framåt.


Anf. 39 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Tack, statsrådet!

Jag vill komma tillbaka till det här med ett effektivt, hållbart och långvarigt ägande. Det innebär att det finns en rad frågeställningar som måste besvaras kontinuerligt.

När det gäller ökat eller minskat ägande måste man fundera igenom det och hela tiden följa bolagets utveckling. Bolaget har hela tiden sitt uppdrag, men ägaren måste titta på detta och fundera på vad som sker i omvärlden. Ministern har nu beskrivit hur han ser på det. Frågan bör dock ställas hela tiden. Och genom att man har bolaget i sin ägo måste man vara tydlig med det.

Statsrådet var inne på att Telia säkert kommer att spela en viktig roll - det fick jag som svar också på min skriftliga fråga - och att det understryks av det Telia gör. Vilken av de olika faktorerna, inom den ram där Telia verkar, är det som gör att Telia kommer att få den bästa effekten just som statligt bolag kontra någonting annat? Det är i den kontexten jag har frågat om statens ägande i Telia på 37 procent är optimalt.

Med ministerns synsätt skulle ägarandelen kanske vara större. Men det är också mycket konkurrens på den marknad där Telia verkar.

Ministern nämnde att en pragmatisk syn präglar socialdemokratiska regeringar och inte borgerliga regeringar, om jag förstår hans tolkning rätt. Det är just sådant jag vänder mig emot, att man lägger sådant på andra. Jag tycker att det är pragmatiskt att tänka på ägandet hela tiden - ministern nickar instämmande.

Det är en del i hela processen. Och det är därför jag ställer frågor. Jag fick ett liknande svar på min skriftliga fråga: jag är del av ett parti som alltid är ute efter att sälja, vilket inte är svaret.

När jag ser och hör om händelser vill jag gärna diskutera dem och i alla fall få svar. Ministern kanske kan ge ett svar på hur han ser på läget. Men det kan också vara på det sättet att det inte går att ge ett svar, beroende på vad det handlar om. Då kan man ge det inom ramen för näringsutskottet, som så småningom bör få besked om vart bolaget ska ta vägen.

Nej, vi har ingen privatiseringsagenda. Men vi har en agenda som säger att man hela tiden ska testa om det finns samhällsansvar, om det finns konkurrens som gör att staten inte längre bör ha det här i sitt ägande eller om det finns särskilda frågor som gör att man bör ha det.

Statsrådet tycker att man säljer ut saker. Men det handlar om försäljning och att få ett så bra pris som möjligt. Det har genom tiderna skett både lyckade och misslyckade affärer, om man ser det på det sättet. Men man ska aldrig bara sälja ut något. Det handlar om att man ska ta vara på det man har och se var pengarna kan användas på ett bra sätt.


Anf. 40 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag håller verkligen med om att det är viktigt att jobba seriöst och långsiktigt med de här frågorna och att man gör noggranna analyser. Det är också anledningen till att jag har stramat upp, inte minst ägarpolicyn. Det innebär att det vid större förändringar, också inom de statliga bolagen, är styrelsens ansvar att återkomma till ägaren med en begäran om ägarsamordning. På det sättet kan vi ha ordning och reda på statens intressen. Man ska begära det skriftligt och svara skriftligt, så att bevekelsegrunderna för affärerna kan granskas efteråt. Vi har ju varit med om ett antal affärer som inte har blivit särskilt bra.

Jag återkommer gärna till riksdagen när vi har svarat på Riksrevisionens skrivelse. Det ska vi nämligen göra.

Eftersom vi har en diskussion om det här nu kan jag säga att det är ungefär hälften av de statliga bolagen som har ett specifikt samhällsuppdrag. Men de allra flesta av de statliga bolagen jobbar på konkurrensutsatta marknader. Och Sverige har visat hur man kan bygga en modell som innebär att statliga bolag kan konkurrera med privata bolag på lika villkor. Det finns också en lagstiftning som innebär att man kan pröva om de går över gränsen eller agerar felaktigt när det gäller det. Så ska det vara i en modern ekonomi.

Jag har läst Moderaternas tidigare utspel i fråga om de statliga bolagen. Då kändes det som att man hade en lista på några företag som man inte kunde sälja ut men att det fanns en ganska stor öppning för att sälja resten. Jag tror att svenska folket är ganska intresserade av att veta ifall Moderaterna har en privatiseringslista. Då kanske man, inte minst inför valet, ska vara tydliga med ifall man har ideologiska låsningar. Man kan säga: "Vi vill sälja ut de här företagen." Det är väl rimligt att man i så fall redovisar det inför valet.


Anf. 41 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Jag börjar där statsrådet började, det vill säga med ordning och reda på hur ägare kommunicerar med bolagen och att det ska gå att följa. En tid tillbaka kunde man nämligen ringa ett samtal; då fanns det inga papper, men man kunde mötas och göra upp affärer.

Därifrån har det hela utvecklats. 2012 togs det nya steg - vilket vi också har diskuterat ett antal gånger - med hållbarhetskriterier och hur det ska gå till. Det är jätteviktigt.

Ägarfrågorna följer hela tiden med den ansvariga regeringen och det ansvariga departementet. Jag ser det inte som en avstannad process utan som en kontinuerlig process. Man måste hålla i frågan och se framåt - vad behöver vi förändra för att ta ytterligare steg?

Det har jag också tagit upp med Mikael Damberg tidigare, när det gäller FN:s globala hållbarhetsregler. Det är nödvändigt och en del av hela bolagsägandet att man har ordning och reda på saker och ting.

I fråga om vilka bolag som ska ses över anser jag att man bör titta på alla bolag. Det finns ingen speciell lista. Det finns inga hemligheter när det gäller det. Jag vet att det har varit uppe i tidigare interpellationsdebatter och att ledamöter har talat om vissa bolag. Och vi har skrivit om ett par tidigare, där Telia är ett möjligt bolag.

Vi tittar såklart på det. Regeringen tittar på vad som händer och sker i världen och på vilka bolag staten ska äga. På samma sätt tittar vårt parti på hur det ser ut, på om bolagen håller sig inom ramen för det som privata bolag kan åstadkomma.

Vi har sagt att det ägande staten har ska vara långsiktigt. Det håller vi fast vid, till dess vi ser att det kanske finns anledning att förändra det.


Anf. 42 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag ser fram emot att fortsätta att diskutera den här frågan framöver, inte minst efter det att regeringen har gett sitt svar på Riksrevisionens rapport.

Jag vill också passa på att ge - och det har jag sagt tidigare i den här talarstolen - beröm till min föregångare Norman. Han tog ett antal strategiska beslut som var bra när det gäller hållbart företagande och de statliga bolagen. Under den här perioden har vi tagit ytterligare steg, inte minst för att styra upp processerna kring ägarsamordning - detta för att vi inte åter ska hamna i de diskussioner som fördes kring Nuonaffären.

I Nuonaffären kunde man inte reda ut vem som visste vad och vilka beslut som fattades av vem. Det är inte bra, eftersom det handlar om så stora statliga värden. Dessa tillgångar förvaltas på uppdrag av det svenska folket. Det är viktigt att det sker på ett korrekt och bra sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.