En ny avfallsutredning

Anf. 1 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Svar på interpellationer

Herr talman! Ola Johansson har frågat mig tre saker: när jag bedömer att det nya systemet med kommunala insamlingsmonopol kan träda i kraft, vilka konsekvenser den fördröjning som regeringen beslutar om för insamling, återvinning och utbyggnad av service till hushållen får samt hur regeringen avser att involvera alla aktörer i arbetet.

För oss i Sverige är det en självklarhet att vi ska bidra i miljöarbetet med att sortera vårt avfall. Kommunerna har haft en stor del i utbyggnaden av denna källsortering. I samband med att producentansvaret infördes 1994 har delar av kommunernas ansvar flyttats till producenterna. Det har inneburit ökad källsortering och att mer avfall materialåtervinns. Det har också medfört en lång rad problem med framför allt återvinningsstationerna, till exempel långa avstånd för att bli av med avfallet, buller och nedskräpning. För den enskilde kan det också vara svårt att förstå varför det ska finnas olika insamlingssystem, när det innebär att hushållen ska transportera bort visst avfall till särskilda insamlingsplatser medan annat avfall ska läggas i soppåsen under diskbänken.

Jag anser därför att det är viktigt med en huvudman för allt det dagliga hushållsavfallet, även förpackningsavfall och returpapper. Det kommer att underlätta för hushållen och möjliggöra enkla och lättillgängliga system. Det är därför vi avser att lägga ansvaret för insamlingen av förpackningsavfallet och returpapperet från hushållen på kommunerna. Producentansvaret i princip ska samtidigt kvarstå.

En utredare ska nu se över hur en förändring av insamlingsansvaret kan genomföras på det mest effektiva sättet, hur omfattande förändringarna ska vara och hur ansvaret i detalj ska fördelas mellan kommuner och producenter. Något formellt beslut finns inte ännu om detta. Jag kan därför inte heller exakt svara på när det nya systemet kan träda i kraft. Det ska utredaren föreslå.

Min förhoppning är att den nya ansvarsfördelningen kan träda i kraft så snart som möjligt så att alla aktörer snarast får tydliga spelregler att förhålla sig till. Men det är också viktigt att de berörda aktörerna kan ge sina synpunkter i den här processen, både under framtagandet av förslagen och efteråt när förslagen ska remitteras.

Till dess att reformen är genomförd kommer det nuvarande ansvaret att ligga fast. Insamlingen kommer således att fortsätta som tidigare. Det är min övertygelse att förändringen på sikt kommer att innebära att vi möjliggör för en ökad resurseffektivitet och en enklare vardag för människor som vill vara med och ta sitt miljöansvar. Jag är mån om att det ska lösas snabbt. Men det är också viktigt att det blir rätt.

Anf. 2 Ola Johansson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det räcker att gå ned i soprummet där hemma för att inse hur problematiskt det är för hyresgäster att förhålla sig till sortering av hushållsavfall och sopor. Det handlar inte bara om brist på kunskap om olika förpackningar och material eller brist på insikt om hur systemen fungerar utan också om brist på förtroende. Det är många som inte litar på att allt man lägger tid på att sortera hemma inte hamnar i samma lass när det transporteras bort.

För några veckor sedan kunde vi se och höra att kommunägda avfallsbolag importerat sopor till sina förbränningsanläggningar utan att känna till vad de innehåller eller vilka miljöskador och hälsorisker rökgaserna utsätter oss för. Många av de här förbränningsanläggningarna har en överkapacitet som beror på att mer svenskt avfall återvinns och mindre förbränns. Det illustrerar också hur illa det är ställt i de länder som dessa fraktioner kommer från när alternativet till att sälja sopor för att åtminstone utvinna energi är att lägga dem på deponi med risk för läckage till grundvatten.

Det här visar framför allt hur olika landets 290 kommuner ser på sin del av ansvaret för insamling och återvinning av avfall. Bättre än så här kan det inte illustreras hur problematiskt det kommer att bli om ansvaret för förpackningsinsamling plötsligt lyfts till kommunerna, som i sin tur anlitar egna bolag med olika entreprenörer som de ska teckna avtal med för insamling, sortering och återvinning.

Herr talman! Jag ska naturligtvis tacka statsrådet för svaret, även om det inte på någon punkt gav ytterligare klarhet i de tre frågor som ställdes i interpellationen:

När kan det kommunala insamlingsmonopolet vara på plats?

Vilka konsekvenser får det när frågan om hur avfall från hushållen ska samlas in och återvinnas utreds igen?

Hur ska aktörerna involveras igen efter att de så sent som för tre år sedan riktade skarp kritik mot förslaget att kommunalisera den verksamhet de byggt upp under mer än 20 år?

Regeringen har inte beslutat om direktiv till utredningen eller lyckats hitta någon person som vill åta sig uppdraget att genomföra dess beställningsverk att i ett slag överföra ansvaret från en part - producenterna - till landets 290 kommuner. Varför inte?

Detta sker bara tre år efter det att den tidigare avfallsutredaren presenterade liknande förslag och möttes av skarp kritik. Vem ska utreda? Vad ska utredas? När startar arbetet, och hur ska förslagen - om det blir några - kunna genomföras?

I stället för att svara på mina frågor målar miljöministern upp en situation där det nuvarande systemet, som bygger på principen att förorenaren ska betala, beskrivs som ett problem som det bara finns ett sätt att lösa - och det är genom att rasera ett system med en tydlig ansvarsfördelning där alla parter är överens om att de kan bidra till att förbättra resultaten och öka tydligheten och servicegraden gentemot hushållen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dagens system har förbättringspotential. Bättre samverkan med kommunerna är ett mål som förpackningsindustrin prioriterar. För Centerpartiet är det viktigt att vi är tydliga med att det är handeln och förpackningsindustrin som ska ta ansvar för det och att det är vår uppgift att ställa krav och samtidigt erbjuda dem möjlighet att forma ett hållbart system som kan anpassa sig till och även styra utvecklingen av förpackningar.

Herr talman! Det som oroar mig är frågan hur det ska bli möjligt att nå insamlingsmålen 2020 samtidigt som ett utredningsarbete påbörjas som rycker undan förutsättningarna. Om det mot förmodan skulle presenteras ett förslag före årsskiftet som därefter ska remitteras kommer det att ta åratal att genomföra förändringen.

Denna oro delar jag med de aktörer som i dag har tagit på sig ansvaret för insamling av returpapper och kartong, plast och metallförpackningar och som ända sedan 1994 har byggt upp en modell för ersättning med incitament för insamling och återvinning som ger likvärdighet över landet.

Den nya förordningen som Lena Ek presenterade skärper insamlingsmålen och lägger tillsynsansvaret hos Naturvårdsverket, som dessutom ges i uppdrag att utarbeta metoder för att utveckla systemet till att omfatta fler fraktioner, till exempel textilier som vi vet är resurskrävande vid tillverkning och ofta innehåller mycket kemikalier.

Att låta utreda en kommunalisering utan att veta vart det leder och hur ansvar ska fördelas är oansvarigt, inte minst gentemot miljömålen och kommande generationer.

Anf. 3 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Tack så mycket för frågorna, Ola Johansson! Det här är en av de mest frekvent debatterade miljöfrågorna i hela Sverige, tror jag, eftersom alla hushåll och alla familjer är berörda.

Det finns väl inget som så väl speglar vår diskussion om vad som kan bli ett hållbart samhälle som våra samtal med barnen om vad soporna kan gå till om man ska använda resurserna. Att barn kan säga att deras skolbuss går på biogas som görs av matrester som de har varit med och samlat ihop och slängt i särskilda kärl som samlas in av kommunen är ett viktigt steg, tror jag, för att få varje hushåll att förstå vilken viktig kugge det faktiskt är.

Införandet av producentansvaret var viktigt. Den principen är viktig - att producenterna i ökad utsträckning har ansvar för återvinningsbarheten och för att de produkter de sätter på marknaden återvinns.

Det är inte samma sak som att säga att de också ska ha det primära ansvaret för att samla in dessa produkter från hushållen. Från hushållens perspektiv är det mer logiskt att man hanterar alla sina sopor på ett likvärdigt sätt. Det problem som har funnits när det gäller producentansvaret och hushållsinsamlingen handlar just om principen att det ska vara lätt att göra rätt. Det ska vara lätt att sortera. Det ska vara lättare att sortera än att inte göra det. Det är den principen vi verkligen vill genomföra.

I dag är det lättare för hushållen att inte sortera. Det är lättare att skicka allt i samma soppåse och låta den gå med kommunens insamling. Vi vill att det ska bli lätt för enskilda människor att sortera och bidra på bästa sätt till miljönyttan. Det är bara på så sätt vi kan ta steg framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Insamlingsmålen höjs 2020. Det är viktiga mål. Det är mål som vi tänker fortsätta att implementera. Vi har också till riksdagen aviserat en proposition om att tydliggöra avfallshierarkin i lagstiftningen. Det var ett förslag från Avfallsutredningen som den förra regeringen tyvärr inte gick vidare med.

Jag tror att det är viktigt att se att det finns en tandem här. Det handlar om att både gentemot kommuner och producenter vara tydliga med principen. Sverige måste kunna återvinna ännu mer. I dag har vi kommit några steg på vägen, men precis som interpellanten påpekar ser vi i dagliga nyheter att Sverige kan förbättra sin sophantering i många steg. Ett sådant är att låta hushållen sortera sina sopor på ett samlat sätt och att därför ha en enda huvudman för själva insamlingen.

Detta tar inte bort producentansvaret, vars principer finns kvar. Det tar inte bort principen om att förorenaren betalar och tar ansvar för utsättande av varor. Men det underlättar för dem som faktiskt gör grovjobbet för att möjliggöra en hög grad av återvinning i Sverige, det vill säga för hushållen i det här fallet.

Det görs alltså inga skillnader i de delar som handlar om mål. Vi för dessutom vidare de förslag som ligger från den förra regeringen om att utöka och titta på fler fraktioner, antingen med producentansvar eller med annat, men där insamlingen gentemot de enskilda är en viktig komponent. Vi vet ju att detta är sporren för var och en att delta. Ska det bli en enklare vardag för människor som vill vara med och ta sitt miljöansvar måste vi också göra vår uppgift och vidareutveckla producentansvaret. Det har inte varit enkelt för enskilda att sortera sopor i det system vi har nu. Därför måste vi titta på insamlingsfrågan.

Anf. 4 Ola Johansson (C)

Herr talman! Tack för genmälet, ministern! Frågorna kommer nära. Det ska vara lätt att göra rätt. Här står vi och diskuterar principer, men människor vill se resultat, och då kanske principfrågan också är viktig.

Ministern nämnde avfallshierarkin med dess fem steg och det odelade producentansvaret med principen att det är förorenaren som ska betala. Detta har varit vägledande ända sedan Olof Johansson deltog i klimatmötet i Rio. Det skifte i synsätt som regeringen aviserade, först i regeringsförklaringen och sedan igen den 7 maj, har redan skapat en osäkerhet hos de företag som tills nu har haft ansvaret för att bygga upp och utveckla systemet för insamling, hos de aktörer som arbetar med återvinning och som investerar i anläggningar som på ett miljösäkert och resurseffektivt sätt återvinner material och utvecklar nya tekniska lösningar och hos förpackningsindustrin, som tjänar på att minimera avfallsmängderna och göra dem enklare att sortera och återvinna. Inte minst skapar detta en osäkerhet hos kommunerna, som redan tyngs av ansvar för drift av skola, omsorg, bostadsplanering och annan teknisk verksamhet.

Herr talman! Min tredje fråga handlade om hur olika aktörer ska involveras. Den rymmer hela frågans komplexitet. De ersättningssystem som ska ersätta dagens förpackningsavgifter och finansiera dagens materialåtervinning ska omförhandlas mellan 290 kommuner och 10 000 producentföretag. Kommer de inte överens väntar segdragna förhandlingar och osäkerhet om när och hur kommuninvånarna ska kunna göra av med sina sopor och vara miljösmarta utan att behöva betala mer än de redan gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommuner som redan är effektiva i sin insamling kommer att tvingas stå för notan för dem som av olika skäl inte kan eller vill medverka till en heltäckande insamling. De problem som finns, med nedskräpning, avstånd, tillgänglighet och överfulla containrar och kärl, kommer sannolikt att finnas kvar under väldigt lång tid framöver.

Den nya förordningen, som nämndes tidigare, bereddes av Lena Ek och beslutades i augusti. Den syftade till att komma till rätta med detta, att höja målen och skärpa kraven. De som välkomnade detta och lovade att uppfylla målen kommer under lång tid att känna sig osäkra och därför avstå från att investera och utveckla verksamheten.

Det ska vara lätt att göra rätt, men ett kommunalt ansvar skapar osäkerhet. Inte minst kommer människor med rätta att fråga sig varför olika fraktioner ska avlämnas på olika sätt på olika ställen i den kommun där man arbetar, i den kommun där man bor och i den kommun där man firar sin semester.

Förutom att jag efterlyser svar på de tre ursprungliga frågorna undrar jag nu: Hur lång tid kommer det att ta innan vi återigen kommer att veta hur avfallet ska tas om hand och få en fungerande återvinning? Under tiden utreder nu regeringen och genomför sitt aviserade beställningsverk.

Sedan centerledaren och miljöministern Olof Johansson reste till Rio och därefter introducerade producentansvaret som princip för hur vi ska nå målen har utvecklingen varit positiv. Ministern nämnde också detta.

Vilken är nyttan för mig som kommuninvånare och målmedveten konsument med att förändra detta? Vad är det som säger att en spridning av ansvaret i 290 kommuner skulle göra det enklare för mig och mina grannar att göra rätt och orientera oss bland olika behållare i soprummet där hemma? Löser ett samlat ansvar problemet?

Anf. 5 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Det system vi har i dag är i många delar bra men långt ifrån perfekt, och det ger oss långt ifrån den resurseffektivitet i avfallshanteringen som vi skulle behöva. Sett med europeiska mått står Sverige och stampar. Vi har hög insamling av vissa fraktioner. Den är låg när det gäller plast, men den är högre när det gäller en del annat. Här behöver både mål och medel skärpas för att Sverige ska komma in i ett riktigt resurseffektivt samhälle, där vi också kan göra resurser av det som kallas för avfall.

När det gäller hushållen är tröskeln till insamlingen en av de saker som diskuteras allra mest. Jag beundrar interpellantens förmåga att måla upp dagens situation med överfulla återvinningsstationer på för stora avstånd, där man ibland behöver biltransport för att kunna göra sig av med en viss typ av avfall, eller soppoliserna, som står och anmärker när en stekpanna går i metallåtervinningen för förpackningar, eftersom det inte är någon förpackning. Detta är problem som vi har att handskas med. Det är problem som vi, med ett starkt stöd från Sveriges kommuner, menar är lättare att lösa om insamlingen från just hushållen reformeras. Vi ska inte undanta producentansvaret - det kan vi vidareutveckla i många delar - men vi måste ta det till en ny nivå, där vi samarbetar. Redan i dag sker insamlingen av avfall på olika sätt i olika kommuner. Där blir det alltså ingen större skillnad om vi också säkerställer att kommunerna får huvudansvaret för insamlingen av förpackningar och returpapper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen avser att så snart som möjligt besluta om utredningen, som ska titta på de konkreta överföringsbitarna, och få regler på plats. Jag håller dock med interpellanten om att det i det skede då vi föreslår de exakta regelförändringarna, som Avfallsutredningen tyvärr aldrig riktigt kom fram till, är viktigt att också aktörerna - Sveriges kommuner, Avfall Sverige och de privata återvinningsaktörerna - får lämna synpunkter under färden och komma med remissvar för att det regelverk som sedan levereras från Regeringskansliet ska vara bra. Det måste ta vår svenska sophantering till en ny nivå.

I dagsläget står Sverige och stampar. Vi är inte så bra som en del kanske tror, även om de senaste månadernas rapportering på tv nog har tagit bort en del av den aura som det svenska avfallshanteringssystemet har haft.

Det finns mycket att förbättra. Regeringen tar tag i de frågor som ligger framför oss, och vi tänker inte tumma på att ha högre ambitioner och högre mål för insamling och återvinning. Det är snarare så att Sverige måste trappa upp i de delarna. Här kan jag dela den oro interpellanten ger uttryck för när det gäller den överkapacitet som har bildats i de kommunala avfallsförbränningsstationerna, och det är därför vi har aviserat ett regelförtydligande när det gäller avfallshierarkin.

Detta ska i flera mått också säkerställa att Sverige kan leverera en bättre avfallshantering som leder till en mer resurseffektiv ekonomi och samtidigt bygger både på principen att förorenaren betalar och på den enkla principen att människor måste få det enkelt att i sin vardag bidra till ett bra miljöansvar. Det är inte så att man ska behöva fundera jättemycket, veta massor och vara tekniskt kunnig för att klara av att sortera sopor, utan det ska man kunna göra ändå.

Anf. 6 Ola Johansson (C)

Herr talman! Man ska vara något kunnig i att tolka statistik om man ska kunna dra slutsatser av vad jämförelsen mellan olika länder i Europa säger. Jag hörde till exempel att man i Belgien räknar in PET-flaskor, som vi lämnar in som pant, i det underlag man beräknar utgör återvinningsbar plast.

Det är bara ett exempel på hur komplicerat det är att jämföra olika länders återvinningsgrad - vi pratar om en insamling som vi under lång tid har byggt upp och lärt oss att beräkna här i Sverige och som vi jämför med länder som har ett mycket sämre utgångsläge. De har heller inte alls samma typ av förståelse och kunskap bland människor när det gäller hur man sorterar. Jag värjer mig alltså mot den typen av jämförelser, för de fungerar helt enkelt inte.

Det som föreslås här är inte ett odelat ansvar, utan det är ett splittrat ansvar som är otydligt. Producenter och konsumenter kommer att få betala - men utan att kunna påverka prislappen. Ökade kostnader kommer att drabba hushållen när priset på varorna höjs eller när verksamheten i kommunal regi inte går ihop och skattebetalarna i stället får gå emellan och betala de merkostnader som blir. Med ett ansvar som är fördelat på 290 olika händer ökar risken för att kunskapen hos människor minskar, och då får vi ett avfall som - likt hur det är i Belgien - inte sorteras rätt och blir svårare att återvinna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På vilket sätt tror alltså ministern att den här plötsliga förändringen, från ett system hon själv erkänner fungerar bra, gör det enklare för människor att sortera och göra rätt? Det kan man fråga sig. Att dessutom exemplifiera med de problem kommunerna har när det gäller komposterbart avfall och grovsopor, och beskriva det som någonting som gör att den fungerande verksamheten med att samla in återvinningsbart material skulle vara ett dåligt exempel, är ju en nästan häpnadsväckande jämförelse att göra.

Det är många kommuner som gör ett gott arbete för att sluta kretsloppen, minska användningen av gifter och ställa om till fossiloberoende transporter. Låt dem få fortsätta med det, men lämna ansvaret för förpackningarna till branschen!

Anf. 7 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Jag är glad att Ola Johansson på slutet nämner att det finns många kommuner som gör saker och ting bra.

Det vi har sett där man har kunnat vidareutveckla avfallshanteringen på ett bra sätt är nämligen att det är kommunerna som tillsammans med privata entreprenörer - för det är en växelverkan och ett samarbete i de allra flesta delar av Sverige - har kunnat leverera tjänster som i väldigt stor utsträckning har underlättat för de enskilda. Det är ju vi enskilda i hushållen som ändå gör grovjobbet när det gäller om avfallet ska lämnas på ett så miljöbra sätt som möjligt, så att det kan tas om hand med hög återvinningsgrad och på ett miljöbra sätt.

Det är för att vi har sett dessa initiativ från kommunerna - och för att vi hör att majoriteten av kommunerna verkligen önskar få ansvar för insamlingen också när det gäller förpackningar, för att kunna ta ett helhetsgrepp - vi gör detta, och det var också därför avfallsutredaren föreslog det i sitt betänkande. Jag värjer mig lite mot att Centerpartiet nu står och förfäktar att det är den konstigaste idé man skulle kunna ha, med tanke på de centerpartistiska kommuner som var väldigt glada när avfallsutredaren för några år sedan kom och pekade just på att kommunerna hade det här som en viktig del i sitt kretsloppsarbete.

Jag är övertygad om att jag kommer att återkomma till kammaren och då bättre redogöra för detaljerna i det kommande regeringsuppdraget när det gäller vad utredaren kommer fram till för att vi ska förbättra och höja nivån i det svenska avfallsarbetet. Det är ändå en gemensam ambition vi har, och jag hoppas att vi delar den med Sveriges riksdag.

Överläggningen var härmed avslutad.