Överskottsmålet

Anf. 61 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Niklas Wykman har frågat mig om nästa budget kommer att vara bunden av överskottsmålet och om även de följande redovisade åren syftar till att upprätthålla överskottsmålet. Fredrik Schulte har ställt en liknande fråga om hur jag förhåller mig till det rådande regelverket för överskottsmålet. Jag ger ett gemensamt svar på dessa båda interpellationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt budgetlagen ska regeringen till riksdagen lämna förslag till mål för den offentliga sektorns finansiella sparande. Om riksdagen har beslutat om ett sådant mål ska regeringen redovisa för riksdagen hur målet uppnås. Vid en bedömd avvikelse från målet ska regeringen redogöra för hur en återgång till målet ska ske.

Underskottet i de offentliga finanserna var stort när regeringen tillträdde, och sparandet var långt från den målsatta nivån. Regeringen tar nu ett fast grepp om statsfinanserna och för en finanspolitik som stärker sparandet steg för steg. Den förda finanspolitiken syftar till att nå målet för den offentliga sektorns finansiella sparande. Avvikelsen från målet ska korrigeras, men det är viktigt att denna korrigering sker i en takt som tar hänsyn till konjunkturläget. Takten bör ta hänsyn till att det i nuläget alltjämt finns lediga resurser och att arbetslösheten är hög.

Regeringen har redogjort för att den bedömer att ett mål om sparande i balans, snarare än ett överskott om 1 procent, nu skulle vara ändamålsenligt. Det är därför regeringen har gett Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konsekvenserna av en sådan förändring. Därutöver har regeringen den 11 juni beslutat om att ge en parlamentariskt sammansatt kommitté i uppdrag att göra en översyn av målet för den offentliga sektorns finansiella sparande, där både regeringspartier och oppositionspartier kommer att vara företrädda.

Regeringen för en finanspolitik som, steg för steg i en väl avvägd takt, kommer att stärka den offentliga sektorns finansiella sparande.

Anf. 62 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Sverige upplevde i början av 1990-talet en relativt allvarlig ekonomisk kris. Till skillnad från den kris som ekonomin nyligen har genomlidit var 90-talskrisen till stora delar ett eget verk, baserat på den politik som fördes. Socialdemokraterna har tidigare vid millennieskiftet i en budgetproposition som Göran Persson lade fram tagit på sig skulden för hur krisen uppkom, i huvudsak beroende på den underskottsfinansiering man använde från 1970-talet och framåt och den devalveringspolitik som fördes, som successivt utarmade svensk konkurrenskraft och offentliga finanser. Detta resulterade i en kris på 1990-talet.

Detta är relevant att tala om, för när 90-talskrisen kom stod svenska offentliga finanser utan skyddsvallar. Det fanns inget överskottsmål. Det fanns inget finanspolitiskt ramverk, åtminstone inte som vi känner det i dag. Effekterna av den krisen blev också mycket allvarliga. Trots att krisen i sig själv var mindre allvarlig än den kris vi nyligen haft blev effekterna mycket mer långtgående för människor i samhället. Utanförskapet växte till mycket höga nivåer och bet sig sedermera fast där. Sysselsättningen minskade, välfärdens resurser tog mycket stryk och kvinnors arbetskraftsdeltagande och sysselsättning fick lida för mycket lång tid framöver - 10, 15 eller till och med 20 år efter krisen - på grund av att man inte gick in i krisen med ordning och reda, överskott, överskottsmål och finanspolitiskt ramverk.

Anne Wibble och sedermera framför allt Göran Persson och de socialdemokratiska regeringarna på 1990-talet tog detta på allvar och drog lärdom av de misstag som hade begåtts. Man byggde upp ett stabilt finanspolitiskt ramverk. Det förstärktes sedan något av Alliansen, bland annat genom introduktionen av det finanspolitiska rådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen Persson hade goda överskott under delar av 2000-talet. Det hade också alliansregeringen innan krisen slog till. I kraft av dessa överskott kunde Sverige med trovärdighet, med en finanspolitik och en penningpolitik som kunde samverka, möta krisen, och vi kunde få ökad sysselsättning i Sverige och relativt god tillväxt trots att krisen drabbade vår ekonomi hårt.

Överskottsmålet har med andra ord tjänat Sverige väl, och det fortsätter att tjäna Sverige väl. Det finns starka skäl till överskottsmål. Sverige är ett handelsberoende land. Närmare 50 procent av vår bruttonationalprodukt är exportvärdet. Vi har ett stort offentligt åtagande som ska stå emot konjunkturell variation. Vi har också en försörjningskvot som förändras drastiskt framöver, när allt fler som inte arbetar behöver försörjning av dem som arbetar.

Vi har en stor finansiell sektor som gör oss sårbara. På gott och ont har vi en egen valuta, vilket gör att vi behöver egna muskler när nästa kris kommer. Det viktigaste skälet är handelsberoendet, och därmed har också skälet för överskottsmålet stärkts snarare än försvagats.

Vi ser att länder i vår omvärld nu kraftigt har skuldsatt sig eller till och med överskuldsatt sig, vilket gör att möjligheterna för länder omkring oss att stimulera sin ekonomi i nästa kris är mycket begränsade eller helt uttömda. När man då har motsvarande hälften av sin ekonomi i handel betyder det en allvarlig risk också för Sverige. När andra länder inte kan stimulera sin ekonomi blir vår exportindustri ännu mer exponerad i nästa kris, och då behöver vi kunna möta det med egna överskott i ekonomin.

Därför är det mycket allvarligt att regeringen monterar ned överskottsmålet. Min fråga till finansministern är därför vilket besked det är som gäller. Är det beskedet före valet, alltså att överskottsmålet ligger fast? Är det beskedet efter valet, alltså att överskottsmålet åtminstone ska uppfyllas så länge det formellt sett finns kvar? Detta svar är finansministern skyldig.

Anf. 63 Fredrik Schulte (M)

Fru talman! Den debatt om överskottsmålet vi har haft i svensk politik under ungefär ett och ett halvt år är väl kanske något av det märkligaste den här kammaren och den allmänpolitiska debatten har sett.

Vi har nämligen fått höra Magdalena Andersson i opposition tala om att hon till varje pris ska värna de offentliga finanserna och överskottsmålet. Hon har kritiserat den tidigare alliansregeringen för att inte vara tillräckligt återhållsam. När man sedan befinner sig i majoritet är plötsligt att ta initiativ till att skrota överskottsmålet en av de första saker Magdalena Andersson gör som finansminister.

Om man först bara ska reda ut historiken lite och komplettera det Niklas Wykman var inne på tidigare kan man summera de två senaste mandatperioderna genom att konstatera följande: Om man lägger ihop de socialdemokratiska budgetarna landar vi i ett större underskott än vad har i dag, efter åtta år av alliansregering. Det beror ju på att Thomas Östros och Pär Nuder för sex år sedan stod här i talarstolen och med ganska högt tonläge sa "För lite och för sent!". Man skulle satsa mycket mer pengar än vad den dåvarande regeringen gjorde.

Vi har frågat riksdagens utredningstjänst, och de har kommit fram till att vi hade haft större underskott i dag om socialdemokraternas åtta budgetar i opposition hade gått igenom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan är det på det sättet att Socialdemokraterna just de senaste fyra åren har föreslagit lite mindre underskott, närmare bestämt 8 miljarder. Vi har fått höra här hur finansministern talar om underskott på 75 miljarder. 75 miljarder minus 8 miljarder innebär ett underskott på 67 miljarder. Menar finansministern att det är den stora skillnaden mellan att ha offentliga finanser i balans och offentliga finanser i dåligt skick? Det är ett märkligt sätt att förhålla sig till frågan.

Detta beror på, vilket Niklas Wykman var inne på, att det bara är tomma ord och retorik. Det är ingenting mer. Socialdemokraterna har i opposition argumenterat inte för skattesänkningar men likväl för ofinansierade stimulanser, därför att det var ett dåligt konjunkturläge. I stället för skattesänkningar i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta ville Socialdemokraterna genomföra massiva bidragshöjningar så att det skulle bli mindre lönsamt att arbeta.

Det sätt finansministern har försökt komma ur argumentationen på - att hon först säger att hon vill behålla överskottsmålet och nu vill avskaffa det - är att säga att kritiken skulle ha handlat om att den tidigare regeringen inte följde målet. Det hon egentligen säger är att hon inte bryr sig om målet men att man ska följa det om det nu finns där. Då har jag en liten fråga till finansministern, och det är en fråga jag verkligen hoppas att jag får svar på.

Vi har ju fortfarande överskottsmålet, men finansministern agerar aktivt för att vi inte ska följa det. Borde finansministern inte åtminstone ha den hedern att hon säger "Okej, till dess riksdagen har fattat ett annorlunda beslut kommer vi att följa överskottsmålet"? I stället gör hon precis tvärtom och precis det hon kritiserade alliansregeringen för. Det går inte ihop.

Anf. 64 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Det finns en stor skillnad mellan den politik jag för och den politik som fördes när Moderaterna ledde Finansdepartementet, och det är att vi kommer att ta ett steg närmare att nå överskottsmålet för varje budget jag kommer att lägga fram. Under den tid Niklas Wykman jobbade på Finansdepartementet och Moderaterna ledde det kom man längre och längre ifrån överskottsmålet, för varje år man satt vid makten. Det är en skillnad, och det är en stor skillnad.

Självklart ska vi ta oss närmare överskottsmålet så länge vi har ett, men vi måste naturligtvis göra det i en sådan takt att vi inte hämmar det mer normala konjunkturläge vi är på väg in i. Det gör också att de besked jag lämnade före valet ligger fast. Så länge vi har ett överskottsmål ska vi föra en politik som tar oss närmare ett överskott, men vi måste göra det i en väl avvägd takt. Som jag också sa före valet kommer det dock att komma ett läge då det är dags att se över nivån på överskottsmålet. Det är precis därför vi har gett Konjunkturinstitutet det uppdraget, och det är därför vi har tillsatt den parlamentariska kommittén.

Jag vill också påpeka att Moderaterna före valet sa väldigt tydligt att man skulle nå överskottsmålet till år 2018. Efter valet har man dock lagt fram en politik som gör att bedömningen blir att man når det först år 2020.

Anf. 65 Niklas Wykman (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman och finansministern! Vår ekonomiska politik grundar sig ju på en samlad bedömning av hur de ekonomiska förutsättningarna ser ut. Finansministern och regeringen, liksom oppositionen, behöver givetvis ta till sig av hur det ekonomiska läget förändras och utvecklas.

Det gäller inte minst det som händer på det penningpolitiska området, där Riksbanken redan har en så expansiv politik man kanske kan ha. Det påverkar givetvis också utformningen av finanspolitiken. Att penningpolitiken och finanspolitiken samverkar inom ramen för en helhet i den ekonomiska politiken torde inte vara helt okänt för finansministern. Därmed är det inte heller märkligt att överskottsmålet kan uppnås 2020 i stället för 2018, mot bakgrund av de åtgärder Riksbanken har valt att vidta för att upprätthålla sitt inflationsmål.

Något finansministern också måste ta hänsyn till innan hon ger sig på den tidigare alliansregeringen och frånträder sitt eget ansvar för hur situationen sköts framöver är ju hur det ekonomiska läget ser ut. Vi hade en allvarlig ekonomisk kris, och under denna kris öppnades stora outputgap i ekonomin. Det var en stor skillnad mellan faktisk och potentiell bnp, och det fanns lediga resurser. Den ekonomiska politiken och finanspolitiken syftade till att minska de lediga resurserna och öka produktionen i ekonomin.

I takt med att de lediga resurserna minskar och outputgapet sluts, vilket enligt vissa bedömare beräknas ske redan om några år - enligt regeringens prognoser sker det något senare, men det sker åtminstone framöver - är det också naturligt att statens finanser återvänder mot först balans och sedan överskott. Det är inte så att överskottsmålet är utformat för att man alltid ska ha överskott i ekonomin, men när ekonomin däremot går bättre, outputgapen sluts och ekonomin presterar väl ska man samla i ladorna inför nästa kris.

Det är just samlandet i ladorna inför kris som finansministern och regeringen inte vill göra. Varför vill man då inte göra det? Jo, därför att man vill höja bidragen i stället. Man vill mätta Vänsterpartiets, Miljöpartiets och vänsterfalangens krav på nya och dyra utgifter för Sverige. Man skruvar upp utgiftstrycket på svensk ekonomi, och därmed klarar man inte av att hålla skyddsvallar mot nästa ekonomiska kris.

Detta kan leda till ett av de historiskt sett största sveken mot arbetslösa i svensk politisk historia. När och om nästa kris kommer är regeringen nämligen handlingsförlamad till följd av att man har byggt ut utgifter och inte sparat ihop skyddsvallar. Därmed kan man inte skydda svensk välfärd, tillväxt och sysselsättning.

Svaret som avkrävs här i dag och som jag nu hoppas att finansministern kan ge i sitt nästa inlägg är vad det är som gäller. Före valet lämnades två besked, nämligen att överskottsmålet skulle ses över men att det definitivt skulle ligga fast under nästa mandatperiod.

Dåvarande finansminister Anders Borg anklagades av Magdalena Andersson för att inte lyssna, vara döv eller liknande i en TV4-utfrågning i ämnet då Anders Borg menade att det som kommer att ske efter valet är att man kommer att hänvisa till att man har sagt att överskottsmålet behöver ses över - och sedan överge det. Magdalena Andersson menade att det var helt ogrundad kritik och att överskottsmålet var ett ankare för den socialdemokratiska politiken. Nu är det tvärtom. Nu är det just det där uttalandet finansministern väljer att ta fasta på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den 8 mars meddelade ändå finansministern att så länge överskottsmålet fanns kvar skulle det också följas, och att man hade tillsatt en utredning var inte ett skäl för att man skulle överge överskottsmålet eller för att den ekonomiska politiken inte skulle utformas i enlighet med överskottsmålet.

Finanspolitiska rådet har förvisso kritiserat regeringen allvarligt och hårt för att man inte följer det utan bryter mot det finanspolitiska ramverket, men Magdalena Andersson: Gäller beskedet från den 8 mars, det vill säga att politiken ska utformas i enlighet med överskottsmålet?

Anf. 66 Fredrik Schulte (M)

Fru talman! Finansministern säger att under hennes tid i Finansdepartementet kommer vi att ta steg närmare och närmare en budget i balans.

Intressant att konstatera är att även om vi i Alliansen nu lägger fram skilda motioner och kommer att lägga fram skilda motioner till hösten så kommer Alliansens samlade budgetar ändå att innebära att vi tar ännu snabbare steg mot en budget i balans.

Det är så tydligt hur man argumenterar självmotsägande här: Under 2006 till 2014 lägger man fram budgetar som resulterar i ännu mer underskott än vad vi redan har, och sedan skyller man på att Alliansen inte har tagit ansvar - när man alltså själv har tagit ännu mindre ansvar. Därefter lovar man dyrt och heligt att inte avveckla överskottsmålet, och sedan är något av det första man gör att ta initiativ till att avveckla överskottsmålet.

För att berättiga detta säger finansministern att hennes kritik mot Anders Borg var att han inte följde regelverket, inte att hon egentligen tyckte att regelverket som sådant var så viktigt. Och nu gör hon alltså exakt samma sak själv. Trots att överskottsmålet ligger på plats väljer hon att aktivt och öppet i debatten argumentera för att inte följa överskottsmålet.

Därför skulle jag ytterligare vilja betona vikten av att finansministern också svarar på Niklas Wykmans fråga. Är finansministern tydlig med att hon har ambitionen att följa överskottsmålet så länge det regelverket finns? Om hon svarar nej på den frågan, fru talman, är det läge för en KU-anmälan, för det är ju så att överskottsmålet finns där och är inskrivet i lagen, även om man så att säga kan vara flexibel i när man bedömer att ekonomin ska vara i balans. Man måste kunna ta hänsyn till det faktum att konjunkturen och läget i omvärlden förändras, och därför kan man inte vara fullt nitisk i att säga att det är absolut just vid ett visst datum som budgeten ska vara i balans. Målbilden måste dock vara att nå 1 procent i överskott.

Magdalena Andersson måste därför verkligen svara på den här frågan. Det är en avgörande fråga för Sveriges finansiella trovärdighet och för att vi ska kunna klara av att möta framtida kriser.

Fru talman! Kan jag bara avslutningsvis få säga att det som detta egentligen kokar ned till, det här märkliga sicksackandet och hur finansministern byter position och ständigt gör ganska fundamentala förflyttningar i sin syn på de offentliga finanserna, det handlar i grund och botten om att Socialdemokraterna nu möter en massiv intern kritik, i de egna leden. Det är en enormt tuff situation i förhandlingsläget med Vänsterpartiet och Miljöpartiet där man under åtta års tid har lovat allting till alla och nu helt plötsligt måste ta ansvar för ekonomiska realiteter.

Det här utspelet från Magdalena Andersson om att avveckla överskottsmålet bottnar alltså i att man vill kunna möta väljarna 2018 med en riktigt fläskig valbudget, och det är att sätta Sveriges väl och ve i pant för den egna opportunistiska politiska poängen.

Anf. 67 Finansminister Magdalena Andersson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är intressant att höra hur Fredrik Schulte vet vad som rör sig inom socialdemokratin. Jag kan dock berätta för honom att han har fel.

Här säger Niklas Wykman att vi ska samla i ladorna till nästa kris. Då är det ju väldigt tråkigt att två av tre kronor i ert budgetförslag är ofinansierade. Jag kan berätta att det inte är så man gör när man samlar i ladorna.

Fredrik Schulte säger att ni tar snabbare steg. Återigen: Två av tre kronor i er egen budgetmotion är ju ofinansierade. Det är inte så man tar snabbare steg.

Ni vill fortsätta med samma sak som ni gjort under de senaste åren på Finansdepartementet, där ju underskotten ökade år efter år. Det finansiella sparandet gick från ett underskott på 1 miljard 2010 till 74 miljarder 2014, från ett strukturellt sparande som låg över 1 procent till ett strukturellt underskott på 1 procent. Det är ju resultatet av den andra mandatperioden när Moderaterna satt i Finansdepartementet.

Så kan man naturligtvis inte fortsätta, utan här behövs en förändring, och det var också det som svenska folket såg: Nu behöver vi en regering som också kan ta ansvar för de offentliga finanserna.

Det är precis det vi gör. Nu kopplar vi ett fast grepp kring de offentliga finanserna, och vi kommer under den här mandatperioden att steg för steg ta oss närmare balans och överskott i de offentliga finanserna. Det är så man bör förhålla sig till ramverket.

Nu har vi efter alla år med moderater på Finansdepartementet hamnat långt ifrån det finanspolitiska ramverket. För varje år som gick hamnade man längre ifrån överskottsmålet, och det vi nu gör är att koppla det här fasta greppet och steg för steg ta oss närmare balans och överskott i de offentliga finanserna.

Det är på det sättet vi kommer att hålla oss till det finanspolitiska ramverket, till skillnad från den moderata regeringen där man ständigt försämrade i de offentliga finanserna genom att låna till stora skattesänkningar - mest till dem som tjänar mest.

Anf. 68 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Det är anmärkningsvärt hur finansministern undviker att svara på en central fråga för skötseln av svensk ekonomi och de offentliga finanserna: huruvida den politik regeringen lägger fram är förenlig med överskottsmålet, huruvida den politik regeringen presenterar syftar till att uppnå det finanspolitiska ramverk och det överskottsmål som finns.

Finansministern svarar inte på frågan huruvida politiken syftar till att överskottsmålet ska uppnås på ett tydligt sätt. Inför valet gavs motstridiga besked. Efter valet gavs beskedet att överskottsmålet skulle överges. Den 8 mars gav finansministern besked om att målet skulle uppfyllas så länge det fanns kvar.

Numera är det i stället inget besked som gäller. Detta är inte att sköta svensk ekonomi på ett sätt som är bra för jobb, tillväxt och välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finanspolitiska rådet gör en annan bedömning än finansministern av vilken regering som har uppfyllt det finanspolitiska ramverket och överskottsmålet, där Finanspolitiska rådet är mycket tydliga med att det är första gången man säger att regeringen bryter mot överskottsmålet och det finanspolitiska ramverket på ett allvarligt sätt. Detta betonar Finanspolitiska rådet tydligt när man lämnar sin rapport som bedömer regeringens ekonomiska politik.

Så stark och så tydlig har kritiken inte varit mot den tidigare regeringen. Alliansen tog ansvar för Sverige under ekonomisk kris. Man tog ansvar för att man inte skulle få effekter som bet sig kvar länge på arbetskraftsdeltagande och sysselsättning. För detta har man fått mycket internationellt beröm. Vad det internationella berömmet är till den nuvarande regeringen är, för mig åtminstone, okänt.

Jag hoppas att finansministern använder sitt sista inlägg till att svara på frågan om politiken syftar till att uppfylla överskottsmålet enligt beskedet den 8 mars.

Anf. 69 Fredrik Schulte (M)

Fru talman! Det är spännande, det här med hur man med ord kan framställa verkligheten på ett annat sätt än vad den är.

Vi har alltså en situation där Socialdemokraterna i opposition ville spendera mer pengar än vad alliansregeringen gjorde, vilket alltså innebär att vi hade haft ett större underskott än vad vi de facto har.

Vi har en situation där finansministern nu spenderar mer pengar än vad allianspartierna föreslår, och vi har en situation där Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet klagar, problematiserar och kritiserar regeringen för att bryta mot överskottsmålet på ett sätt som inte har skett tidigare. Sedan föreslår regeringen att vi ska avveckla överskottsmålet.

Allt detta försöker Magdalena Andersson få till att hon tar ansvar för de offentliga finanserna. Hon spenderar mer och skjuter ifrån sig ansvaret på någon annan. Det är häpnadsväckande.

Jag skulle vilja förklara och reda ut en sak, nämligen den moderata budgeten. Magdalena Andersson försöker sätta bilden att två av tre kronor i den moderata budgeten skulle vara ofinansierade. Jag ska förklara för Magdalena Andersson hur det ligger till.

När riksdagen beslutade om alliansbudgeten i december visade det sig att riksdagens utredningstjänst hade räknat fel och att det fanns 1,5 miljarder kronor för mycket i en utgiftspost. De pengarna finns där så länge riksdagen fattar ett nytt beslut.

Mycket riktigt lägger finansministern och regeringen fram en vårändringsbudget där de föreslår att pengarna ska användas. Men nu ska jag berätta det spännande och det som finansministern kanske inte vet om, nämligen att Alliansen lade fram en annan vårändringsbudget. Då fanns fortfarande pengarna kvar, och då ville vi fatta beslut om att omjustera resurserna. Det är ingenting konstigt med det. Finansministern gör exakt samma sak själv på en annan punkt i budgeten.

Anf. 70 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! I den vårändringsbudget, Fredrik Schulte, som regeringen lade fram var korrigeringen redan gjord. Jag kan också konstatera att ingen av era allianskollegor gjorde på motsvarande sätt. De har inte bedömt att det är en seriös finansiering. Där står Moderaterna kvar som ensamma slarvpettrar bland allianskamraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte bara den punkten som blev fel. Det blev också fel med åldersavskrivningen för studiemedel.

Om man gör misstag är det bara att erkänna, så får man göra bättre nästa gång. Eller så gjorde ni det medvetet. Jag vet inte vilket som är värst.

Niklas Wykman tycker inte att jag svarar. Jag har svarat tre gånger, och jag ska svara igen.

För varje budget regeringen lägger fram kommer vi att steg för steg minska underskotten och steg för steg närma oss balans och överskott i de offentliga finanserna. Vi måste givetvis göra det på ett sådant sätt att vi inte äventyrar den återhämtning som vi nu ser i ekonomin. Vi kommer därför att göra det på ett väl balanserat och väl avvägt sätt. Sedan måste vi naturligtvis ta hänsyn till om den ekonomiska utvecklingen blir annorlunda än vad vi i dagsläget tror. Precis som Niklas Wykman själv påpekar var det kanske inte så begåvat av Moderaterna att i valrörelsen lova att man skulle nå 1 procents överskott till 2018 eftersom man några månader senare har fått ändra sig och skjuta fram datumet två år. Men det kanske inte bara beror på den ekonomiska utvecklingen utan på att man har lite svårt att finansiera alla de miljarder som behöver sparas för att man ska nå överskottsmålet till 2018. Man hade uppenbarligen svårt att finansiera 3 miljarder i den här budgeten.

Mitt besked var tydligt före valet, nämligen att vi ska följa det finanspolitiska ramverket. Vi ska steg för steg ta oss till balans och överskott i de offentliga finanserna. Jag var också tydlig före valet med att det kommer ett läge när vi ska se över överskottsmålet, och det kommer vi att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.