Välfärdssektorn och kvinnors företagande

Anf. 75 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat närings- och innovationsministern om vad han vill göra för att företag även inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas och därmed investera i kunskap, personal och modern teknik.

Isabella Hökmark har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka villkoren för företagande inom välfärdssektorn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara båda interpellationerna. Jag besvarar dem i ett gemensamt svar.

Konkurrenskraftiga ramvillkor är en grundförutsättning för att vi ska få nya, kunskapsintensiva och växande företag på alla områden. Det måste bli enklare att starta och driva företag och att kunna växa genom att investera, anställa fler eller exportera.

Regeringen arbetar därför med flera olika åtgärder för att generellt förbättra företagsklimatet i Sverige.

Vi har inrättat ett innovationsråd som ska bidra med förslag på insatser för att utveckla och stärka Sveriges innovations- och konkurrenskraft. Vi har också tillsatt en utredning av innovations- och entreprenörskapsklimatet (dir. 2015:10) som bland annat ska se över centrala ramvillkor för entreprenörskap, innovation och omställningsförmåga. Vidare ser regeringen stora möjligheter för företag inom välfärdssektorn att utvecklas genom att stärka svensk innovationsupphandling.

När det gäller välfärdssektorn anser regeringen att det är rimligt att kräva att privata aktörer som får ta del av offentliga medel kan visa att medlen kommer brukarna till godo. Välfärden fungerar inte som en vanlig marknad. Att till exempel kunna avgöra en skolas kvalitet är komplicerat jämfört med en vanlig konsumentprodukt. Att byta skola för den som är missnöjd riskerar att gå ut över elevens skolgång, och det är också svårt att i efterhand kompensera för en utbildning som inte hållit måttet. När det är svårt att utvärdera kvalitet finns det risk att vinstintresset styr åt fel håll. Ett tydligt exempel på sådana negativa styrningseffekter är att välfärdsföretag exempelvis inom äldreomsorg drar ned på bemanning för att göra vinst. Det behöver därför säkerställas att det inte ska vara möjligt att dra ned på bemanning så att det försämrar kvaliteten eller säkerheten i verksamhet inom vård, skola och omsorg.

I varken Norge, Danmark eller Finland är det tillåtet för privata företag att driva skolor med offentlig finansiering och samtidigt ta ut vinst. Eventuella överskott ska stanna i verksamheten och komma eleverna till godo. Chile, som tillsammans med Sverige länge varit ett av få länder i världen som tillåtit privata skolföretag att göra vinstuttag på skattepengar, har påbörjat ett reformarbete som syftar till att förbjuda vinstuttag. Det innebär att Sverige snart kan stå ganska ensamt i världen med att tillåta privata företag att göra vinster på bekostnad av skolevers undervisning.

Mot den bakgrunden har regeringen tillsatt en utredning om ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster, dir. 2015:22.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En utgångspunkt för de nya reglerna är bland annat att de ska underlätta för idéburna aktörer att driva verksamhet inom välfärdssektorn. Hittills har köp från idéburna aktörer inom vård, skola och omsorg skett i liten omfattning. Utredningen ska därför bland annat utreda möjligheterna att stärka idéburna aktörers ställning inom upphandlingslagstiftningen och kartlägga vilka hinder som finns ur kapitalförsörjningssynpunkt för idéburna aktörer. I många länder är idéburna aktörer den dominerande leverantören av välfärdstjänster. Som exempel kan nämnas Nederländerna, där den idéburna sektorn är en viktig driftsform inom hälso- och sjukvården.

Det finns mycket att vinna vad gäller mångfald om fler aktörer med denna bakgrund kan involveras i utförandet av välfärdstjänsterna. För att klara välfärdsuppdraget i framtiden behöver vi ta vara på den kraft och potential som finns bland annat inom den idéburna sektorn. Regeringen har påbörjat detta viktiga arbete.

Anf. 76 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag ställde en fråga i våras till näringsminister Mikael Damberg. Jag tänkte att det var lämpligt att ställa en fråga om företags möjlighet att verka och konkurrensbegränsningar. Det gick ut på att sociala innovationer är väldigt viktiga och bidrar till att lösa samhällsutmaningar och fylla sociala behov. Historiskt sett har många av dessa innovationer visat sig avgörande för samhällsutvecklingen.

Vad gäller företag som verkar i offentlig sektor kan man dock se en oroande utveckling. Det är angeläget att fokusera på att stärka innovationskraften i offentlig verksamhet för att på så sätt underlätta användning av innovationer, främst inom kommuner och landsting. Här bidrar i stor utsträckning många företag inom flera välfärdssektorer. De behöver långsiktiga och tydliga villkor för att kunna etablera sig, men också för att kunna överleva och - glöm inte det - vidareutvecklas. Möjligheten att generera vinst för sin verksamhet är helt avgörande för att kunna utvecklas och överleva. En grundläggande förutsättning är dock att de verkar på likvärdiga villkor jämfört med företag inom andra sektorer.

Näringsministern var vänlig och svarade på frågan inom två veckor, som sig bör. Det blev svar som handlade om innovationsupphandling, satsning på life science-sektorn och omfattande insatser i övrigt, utan att det preciserades närmare. Men det fanns ingenting som handlade om företagens möjligheter att utvecklas i välfärdssektorn. Därför ställde jag motsvarande fråga i en interpellation till näringsministern. Det är fyra månader sedan. Jag undrar om det kanske inte rent av är ett nytt parlamentariskt rekord i fördröjning av interpellationssvar, herr talman. Jag är glad att vi står här, nu när riksdagssäsongen har satt igång, men det brukar vara två veckor som gäller. Kanske får konstitutionsutskottet eller någon annan instans titta lite närmare på det.

Ministern gick förbi en väsentlig del av resonemanget, nämligen möjligheten att kunna generera vinst för utveckling. Det är viktigt för många av de företag som i dag är med och går igenom ganska krångliga upphandlingar inom landsting och kommuner. Det är små företag som ofta lever helt på marginalen. Deras möjligheter att kunna verka är väldigt avgörande. I dag råder det en tydlig osäkerhet vad gäller deras långsiktiga möjligheter och överlevnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I interpellationssvaret noterar jag att det i ord är mycket välvilligt, men i handling finns det mer fokus på begränsningar. Det är oroande. Det kan vara oroande för mig och för Sveriges riksdag. Men det är nog allra mest oroande för de företag och de många som är anställda i företag som verkar inom välfärdssektorn. Svaret andas mer fokus på den offentliga sektorn än på företagandet. Det är ganska typiskt, och hinder går före möjligheter.

Herr talman! Välfärdsföretagandet är bland det finaste man kan ägna sig åt. Det handlar om att göra insatser för att få många människor att må lite bättre och få våra viktigaste tegelstenar i samhällsbygget att fungera bättre. Det handlar om att få lära sig läsa och räkna och att ta hand om de människor som i dag kanske inte riktigt fungerar av egen kraft. Därför är det en väldigt viktig resurs att ta vara på det företagande som är inom denna sektor.

Anf. 77 Isabella Hökmark (M)

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Tyvärr hanterar det inte så mycket kvinnligt företagande, och det kan vara ett svar i sig.

Min interpellation kom till när statsministern här i kammaren förnekade att det är kvinnors företagande som dominerar inom välfärdssektorn. Vi vet att sju av tio företag inom välfärdssektorn drivs och ägs av kvinnor. Om vi hade lika många privata företag inom välfärdssektorn som man har i andra länder i Europa skulle vi ha många fler kvinnliga vd:ar och komma upp i en europeisk nivå.

Det är just denna sektor av företagande som regeringen vill försämra villkoren för. Jag frågar: Varför vill ni strypa företagande inom den sektor som domineras av kvinnors företagande och ägande? Varför bekämpar ni kvinnors företagande och nästan springer benen av er för att subventionera företag inom byggnadssektorn där män dominerar? De får också en väldigt stor del av skattepengarna.

Anf. 78 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Herr talman! "Oavsett om de brister som har uppmärksammats under senare tid beror på misstag, enskilda lycksökare eller är tecken på ett mer systematiskt utnyttjande av systemen är det ett politiskt ansvar att säkerställa att regelverken stramas upp. Ingen i Sverige ska behöva drabbas av brister, ojämlikhet eller dålig tillgänglighet i skola, vård och omsorg.

Eftersom välfärdstjänsterna finansieras gemensamt handlar det inte om någon marknad. En marknad kännetecknas av att det sätts ett pris och en produktionsnivå där utbud och efterfrågan möts. Så ska inte välfärden fungera. Vi garanterar varandra vissa tjänster och det är behovet, inte betalningsförmågan som styr. - - - Därmed ställs också stora krav på att utforma system som gör att varje skattekrona gör största möjliga nytta. - - - Utgångspunkten kan dock inte vara att tillgodose enskilda aktörers intressen. De olika aktörerna är viktiga för att tillfredsställa människors behov och uppfylla det allmännas krav, aldrig tvärtom."

Herr talman! Dessa var inte mina ord. Det är citat ur en debattartikel på DN Debatt den 12 juni 2015. Författarna är Anna Kinberg Batra och Peter Danielsson som ingår i den moderata partiledningen. Det är ord som förpliktar, för det som sägs stämmer överens med verkligheten. Välfärden är ingen marknad. Vi har en skyldighet att ta tag i de problem som finns i regelverket för de offentliga välfärdstjänsterna. Regeringen anser att det är rimligt att kräva att privata aktörer som tillhandahåller välfärdstjänster ska kunna visa att de offentliga medlen kommer brukarna till godo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Isabella Hökmark frågar varför det är just välfärdsföretag som inte ska kunna drivas med överskott. Det är ingen slump att övriga världen förbjuder privata skolföretag att göra vinster på skattepengar. Det är svårt att utvärdera kvalitet inom välfärdstjänster, och brukarna är i informationsunderläge gentemot producenterna. Det är just i sådana tjänster som forskningen menar att risken är störst för att vinstsyftande aktörer skär ned på kvalitet för att göra vinst.

Herr talman! Det är mot den bakgrunden som även den moderata partiledningen fastslår på DN Debatt att välfärden inte är någon marknad. Det är ett system som finansieras av oss gemensamt och som ska ges efter behov och inte utifrån vinsttänket och vinstlogiken.

God kvalitet inom välfärden uppstår i mötet mellan personal och brukare. Det är därför personalen är välfärdens viktigaste resurs. Det är ett faktum att vinstsyftande aktörer generellt sett har lägre personaltäthet och högre andel visstidsanställda inom både skola och äldreomsorg.

Mot den bakgrunden tycker jag att det är märkligt att Hans Rothenberg och Isabella Hökmark fokuserar på och försvarar företagens vinstuttag i stället för att fundera på hur vi kan förbättra anställningsvillkoren för välfärdens viktigaste resurs, medarbetarna.

Välfärdens uppdrag är inte att främja företagarnas möjlighet att göra vinst. Välfärden är i första hand till för brukarna. De som arbetar med detta viktiga samhällsuppdrag ska ges goda arbetsvillkor och förutsättningar att fullfölja uppdraget.

Anf. 79 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Det var en retorik som vi känner igen. Det är denna ständiga rädsla för att någon eller några skulle kunna få en liten krona över på någonting som kan bidra till samhällets utveckling.

Vad är då motsatsen till vinst? Jo, det är förlust. Är det förlust vi vill ha, förlust av kunskap, händer i vården och möjligheter att kunna utvecklas i sitt arbete? Min fråga i interpellationen till statsrådet var: Vad vill statsrådet göra för att företag även inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas och därmed investera i kunskap, personal och modern teknik?

Jag har inte fått svar på den frågan. Jag har bara fått ett resonemang om varför företag som är verksamma i denna kanske den finaste av sektorer inte ska kunna få göra vissa saker och där det bara handlar om begränsningar.

Jag ska be att få läsa ett citat för ministern i retur. "Välfärden kommer vi alla i kontakt med under livets gång. Den offentliga sektorn är ett viktigt verktyg för vars och ens frihet, för jämlikheten och hela samhällets utveckling. Med tillit till välfärdsmedarbetarnas kompetens och ett ständigt förbättringsarbete kan alla få den goda välfärd de förtjänar."

Det är ministern själv som har skrivit detta. Det står på regeringens hemsida. Jag undrar bara: Varför känner inte civilministern tillit till alla välfärdens utförare? Det handlar om de många människor som arbetar inom företag. Det är människor som är anställda i företag som inte ska få göra ett överskott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad kan man använda ett överskott till? Det är mycket man kan använda det till. Den traditionella nidbilden inom socialdemokrati och vänsterut är att det är pengar som kommer att landa på någon obskyr ö i någon kanal i norra Europa. Det finns kanske en och annan krona som hamnar där, och det ska de inte göra. Det är inte där välfärdspengar ska hamna.

Men det finns många pengar som skulle kunna hamna i investeringar i dessa företag. Det är investeringar i bättre redskap, bättre arbetsutrustning och bättre arbetsmiljö för de anställda.

Ett överskott för ett företag som verkar i välfärden skulle också kunna gå till fortbildning för personalen. Fortbildning är bland det viktigaste man kan få för att kunna vara konkurrenskraftig över tid på en arbetsmarknad. Välfärdens medarbetare ska rimligen ha möjligheter till både fortbildning och till att utveckla sin arbetsmiljö. För det måste det finnas resurser. För det använder man vinstmedel.

Den tredje viktiga sak som är möjlig att få om ett företag kan gå med vinst är högre lön till medarbetarna. Inom den offentliga sektorn är det klart begränsat med löneutrymmet; det vet vi. Det finns välfärdsaktörer i både ideella organisationer och i kooperativ, men också inom företag, som kan erbjuda medarbetare andra villkor - bättre villkor och mer flexibla förutsättningar i arbetet. Det förutsätter att dessa företag också ska kunna göra en marginal som kan gå tillbaka till det hela.

Jag ställer frågan igen: Vad vill ministern göra för att företag inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas till medarbetarnas gagn?

Anf. 80 Isabella Hökmark (M)

Herr talman! Statsrådet säger att vi ska kräva av de privata att de har hög kvalitet. Jag håller med, och jag håller inte med. Jag tycker det, men jag tycker att vi såklart ska kräva detta också av de kommunala. Det är det arbete som ska ske ute i kommunerna: Man ska ha kvalitetskontroller och även sanktionsavgifter och så vidare på både kommunala och privata utförare som får skattemedel för att bedriva en bra vård.

Statsrådet talar om marknaden. Jag vet inte riktigt hur det annars skulle se ut när det byggs ett sjukhus, när det kommer elektriker som ska göra ett arbete eller när man asfalterar en rondell någonstans. Ska vi då ställa frågor till dem i kommunen? Tänk om vi skulle säga: Nu ska vi asfaltera här för kommunen, och jag skulle vilja se vad ni gör för vinst först. Annars får ni inte göra det här, och om ni ska bygga det här sjukhuset kan inte era snickare få göra någon vinst! Jag vet inte hur marknaden skulle se ut då. Det finns ingen som skulle driva något byggföretag på det viset, tror jag.

Jag vet inte vilken verklighet statsrådet lever i. Jag kanske kan ge några tips efter debatten på företag att besöka. Jag har varit runt hos många både kommunala och privata utförare. De privata som jag har besökt är kvinnor som kanske först har arbetat utan att ta ut någon lön. De gör investeringar, och de får inte ut någonting. Sedan kan de börja ta ut lön, och jag kan också tycka att det är värdigt att man kan ta ut en liten vinst om man har gjort investeringar för att ha en god kvalitet.

Jag har bett riksdagens utredningstjänst att titta på hur det ser ut i olika blå och röda kommuner. Det visar sig att i de blå kommunerna, där man hela tiden har tillåtit valfrihet och där det finns många privata alternativ, är kvaliteten högre. Där får kunderna bättre vård och omsorg än de har fått i de röda kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är fortfarande: Varför ska det vara tillåtet med mer skattemedel lämnade i byggföretagens fickor när man sedan inte låter en kvinna som har satsat mycket på sitt eget företag ta ut en liten vinst? Jag förstår inte det.

Anf. 81 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Herr talman! Jag vill återigen betona att välfärdssektorns uppdrag inte är att främja företagarnas möjlighet att göra vinst. Det är inte därför vi har en offentligt finansierad välfärd.

Företagare som gör ett bra jobb och återinvesterar i verksamheterna är inte problemet. Problemet är om man drar ned på kvaliteten och på bemanningen för att göra vinst. Problemet är om man inte använder resurserna till det de är avsedda för. Problemet är om en kommun höjer anslagen till skolor för att höja lärarlönerna och en fristående skola sedan meddelar att pengarna ska föras ut från verksamheten för att kanske delas ut som vinst - något som tillåts i dagens regelverk.

Herr talman! Vi har en skyldighet gentemot skattebetalarna: Varje krona ska användas effektivt och användas till de verksamheter som skattekronorna är avsedda för. Här jämförs välfärdsverksamheter, avancerad sjukvård, äldreomsorg, skola, förskola och den sociala vården med betong. Vi är väl medvetna om att det inte går att använda sig av ett upphandlingsförfarande som är avsett för köp av betong och byggtjänster när man finansierar välfärdstjänster, där kvalitetsarbetet är så mycket mer komplext och där vi pratar om relationer mellan människor. Vi kan inte ha samma regelverk för betong som för barn.

Här har vi en skyldighet att till exempel verka för att vi har en öppenhet och en insyn som gör att vi kan följa hur de offentliga resurserna används oavsett om vi talar om kommunala skolor eller fristående skolor. Vi har en skyldighet att säkerställa att det inte är möjligt att dra ned på bemanningen för att göra vinst och vinstutdelning till aktieägarna. Den skyldigheten har vi, herr talman, både gentemot brukarna och gentemot medarbetarna i den offentliga välfärden.

Nej, välfärden är inte en marknad. Där har moderatledningen rätt. Jag hoppas att fler moderater kommer fram till slutsatsen att vi inte kan använda oss av välfärden och av marknadens logik när vi konstruerar modeller som handlar om regelverket för privata utförare i den offentliga välfärden.

Välfärden i Sverige behöver fler aktörer som styrs av andra intressen än vinst. Min övertygelse är att innovationer som kommer från drivkraften att ge bättre vård och service ger större nytta för brukarna än innovationer sprungna ur ett vinstintresse i välfärden. Inom branscher där det tydligt går att utvärdera kvalitet kan ett starkt vinstintresse leda till något positivt. Vi ser många branscher där det fungerar. Då är det ur ett samhälleligt perspektiv bättre att dessa företag agerar i andra branscher.

Det är väl känt att välfärdssektorn står inför stora utmaningar, inte minst mot bakgrund av den demografiska utvecklingen. För att klara utmaningen behöver vi ta till vara den kraft och potential som finns i de idéburna aktörerna. Problemet är att dagens regelverk inte ger de idéburna aktörerna goda förutsättningar. Man har en kommersiell logik som har ersatt offentligt monopol. Det är inte bra. Vi måste ge de idéburna aktörerna förutsättningar att jobba med innovationer. Men innovationer kan aldrig handla om att sänka kvaliteten för att dela ut vinst. Innovationer kan aldrig handla om att göra förhållandena inom välfärden sämre för medarbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här måste vi ta fram ett regelverk som förändrar den situation som vi har i dag och som löser de problem och brister som har identifierats under de senaste åren. Här behöver vi också ett politiskt samtal där vi erkänner att det kanske inte blev som vi hade tänkt oss. Då behöver vi förändra regelverket, herr talman.

Anf. 82 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Detta har varit en klargörande debatt. Jag tycker att det senaste inlägget från civilministern var väldigt talande. Han sa inte ett ord om hur människor som har en idé och en vilja att kunna hjälpa till och att kunna göra det i en speciell organisationsform ska kunna göra detta. Han talade bara om begränsningar.

Att jämföra och att använda ord som betong, marknad och sänkt kvalitet i ett sammanhang där det handlar om välfärd är ett djupt misstroendeförklarande av många ambitiösa människor som vill göra skillnad. Jag hade inte väntat mig den vinklingen.

Nu ställde jag frågan till näringsministern. Om näringsministern hade tagit bollen tror jag att det kanske hade varit en annan infallsvinkel på debatten. Det är mycket möjligt, och jag ska göra ett försök till när jag får möjlighet med herr Damberg.

Jag var med mitt utskott på en resa för två veckor sedan i Sydkorea. Det är ett land som är under stor omvälvning och ett land som har en stor andel kvinnlig befolkning som slutar arbeta ungefär vid 30 års ålder och som aldrig kommer tillbaka till arbetslivet. De är ofta mer välutbildade än männen. Det är kvinnorna som stannar hemma och som hamnar hemma.

Sydkorea är mycket intresserat av hur den svenska barnomsorgen fungerar. De kommer hit med delegationer och möter gärna dessa - kalla dem företag - som är intresserade av att gå på export med detta för att kunna hjälpa till. Men då måste man ha en referensmarknad på hemmaplan. Det är detta som jag tycker är så hemskt: att den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen är så kategoriskt emot att alla andra verksamhetsformer än den idéburna och den offentliga sektorn ska få verka här.

Jag vill öppna upp dessa möjligheter, och jag skulle gärna vilja ha ett svar i det sista inlägget. Hur vill ministern se att sådana här företag också ska kunna verka och utvecklas?

Anf. 83 Isabella Hökmark (M)

Herr talman! Jag håller med om att man ska utnyttja skattebetalarnas pengar effektivt. De stora förlorarna här är inte heller bara kvinnor som inte kan driva företag, utan det är alla medborgare som inte får någon valfrihet längre när ni nu ska strypa företagandet inom den här sektorn.

Det finns en rapport som heter Global Entrepreneurship Monitor som har jämfört 73 olika länder, och där kan man se att kvinnors entreprenörskap i Sverige har minskat med 44 procent mellan 2014 och 2015. Just vetskapen om att ni är emot det här företagandet kan vara en orsak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hörde statsministern säga i regeringsförklaringen att ni är den mest feministiska regeringen och att ni arbetar för jämställdhet. Jag fattar inte hur ni ska lyckas med det. Hur går det ihop med att ni samtidigt försämrar för en stor marknad där många duktiga kvinnor driver företag och också anställer många kvinnor som är utlandsfödda? I många av de här företagen, både RUT-företag och inom välfärden, ser man att andelen utlandsfödda kvinnor är över 40 procent. Det är en jättebra arbetsmarknad för dem. Hur ska ni kunna bli den mest jämställda och feministiska regeringen när ni försämrar för en så stor marknad?

Anf. 84 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Herr talman! Jag vill avslutningsvis klargöra två saker.

Först och främst vill jag vara tydlig med att vinster i skattefinansierade välfärdsverksamheter inte är en jämställdhetsreform. Jag vänder mig starkt emot att reducera kampen för jämställdhet till kvinnors företagande i den offentliga välfärden. Om vi inte förändrar normerna om vad som är manligt och kvinnligt går det inte att bryta kvinnors ekonomiska underordning.

Verkligheten är att kvinnor tjänar 86 procent av mäns lön. Kvinnor tar ut 75 procent av dagarna i föräldrapenningen. Kvinnor ägnar en timme mer per dag åt obetalt arbete, medan män ägnar en och en halv timme mer åt betalt arbete. Det får stora konsekvenser för kvinnors ekonomiska frihet och handlar inte om vinster i skattefinansierade välfärdsverksamheter utan har helt andra orsaker.

Det andra jag vill invända mot är uppfattningen att välfärdssektorn är till för att gynna företagens intressen och att det är för företagen vi har skapat de gemensamt finansierade välfärdstjänsterna. Jag tror att vi alla kan enas om att välfärden är till för brukarna. Det är därför vi har det skattefinansierade välfärdssystemet. Brukarna ska kunna ta del av välfärdstjänster efter behov. När företagares vinstintresse står i konflikt med samhällets och medborgares intresse av välfärd får faktiskt företagarna stå tillbaka.

När vi har en konflikt mellan möjligheten att dra ned på bemanningen för att öka vinstutdelningen till aktieägarna eller att investera pengarna i personalen och verksamheten väljer vi verksamheten och brukarna. Det är en skyldighet vi har gentemot Sveriges medborgare.

Överläggningen var härmed avslutad.