Behovet av lagstiftning då antalet drönare ökar i det svenska luftrummet

Anf. 64 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig vad jag avser att initiera för arbete för att säkerställa att tekniken kring drönare tas till vara på ett bra sätt samtidigt som säkerheten inom svensk och internationell luftfart värnas.

Låt mig inledningsvis meddela att ett sådant arbete redan pågår inom Sverige, inom EU och globalt.

Men för att börja med de regelverk vi har i dag är luftfartslagen tillämplig på alla slags luftfartyg, även obemannade sådana. Dessutom har Transportstyrelsen utfärdat särskilda föreskrifter om bland annat konstruktion och verksamhet med obemannade luftfartyg under 150 kilo. Regelverket togs fram redan 2009, och Sverige nämns ofta i internationella sammanhang som en föregångare vad gäller reglering av drönare. Obemannade luftfartyg över 150 kilo regleras på EU-nivå och kräver tillstånd från den europeiska luftfartsmyndigheten Easa.

Inte minst på grund av den tekniska utvecklingen publicerade EU-kommissionen förra året ett meddelande om civil användning av fjärrstyrda luftfartygssystem. Meddelandet diskuterades på det transportministerråd jag närvarade på i oktober, och det konstaterades att det finns ett behov av EU-harmonisering.

EU-kommissionen har därefter meddelat att den i kommande luftfartspaket avser att presentera förslag till EU-reglering av drönare i slutet av detta år. Som förslag diskuteras för närvarande en indelning utifrån risknivå i tre kategorier. Regeringen följer noga detta arbete.

Transportstyrelsen deltar både i en europeisk expertgrupp kallad Jarus och i den internationella civila luftfartsorganisationens panel för obemannade luftfartyg, där regelverk på europeisk och global nivå diskuteras.

På Näringsdepartementet ägde det senast i maj rum ett möte där berörda departement samt myndigheter som Transportstyrelsen, Datainspektionen och Luftfartsverket närvarade för att diskutera regleringen av drönare och kommande EU-förslag.

Jag deltog själv i ett rundabordssamtal med transportministerkollegor om drönare och automatisering vid OECD:s internationella transportforum i Leipzig för några veckor sedan.

Det är viktigt att regelverket hänger med i den tekniska utvecklingen, är flexibelt och tar höjd för eventuell ny teknik som kan komma om några år. Drönare har många kommersiella användningsområden och innebär också nya affärsmöjligheter för svenska tillverkare och tjänsteföretag. Men de väcker också viktiga frågor om integritet, säkerhet och användningen av luftrummet som måste hanteras.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det både inom Sverige och internationellt pågår en intensiv diskussion och ett brett arbete för att utveckla den reglering vi i dag har rörande drönare. Jag vill understryka vikten av att detta arbete fortsätter.

Anf. 65 Erik Ottoson (M)

Herr talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret! Det var ett förvånansvärt fantasifullt svar som till och med hade ett mått av visioner och framsynthet gentemot de utmaningar vi kommer att behöva möta framöver på det här området. Jag vill verkligen tacka statsrådet för detta.

Jag tror dock inte att det går att nog poängtera de utmaningar och möjligheter som vi ställs inför i och med den här nya tekniken. Det är allt från leverans av hjärtstartare innan ambulans hinner fram till leverans av sprängmedel när en terrorist bestämt sig för att det är lämpligt.

I dagsläget är situationen i luftrummet på väg att urarta. Så sent som i går kväll fick Bromma stänga sin luftfartstrafik på grund av drönare i luftrummet.

Vi måste också ta en diskussion, statsrådet, om vilka delar av luftrummet man ska och inte ska få flyga i. Är Gärdet i Stockholm en plats där man bör få flyga små rekreationsdrönare, eller är det någonting som föranleder en stängning av Bromma flygplats - temporärt den här gången och inte, som i förra debatten, mer permanent? Det har faktiskt inträffat. Folk som flyger på Gärdet har förorsakat att man har stängt trafiken till Bromma. Samma sak med Rålambshovsparken. Är det rimligt? Det är alltså nuvarande luftfartslagstiftning som har föranlett detta.

Min fråga till statsrådet är, lite mer explicit: Hur ser hon på de integritetsaspekter som det medför när man kan placera kameror i luftrummet och fotografera folk ovanifrån? Hur reglerar man det? I dagsläget är regleringen väldigt begränsad, och när man gör överträdelser blir resultatet väldigt omfattande.

Det säljs alltså drönare i Sverige i dag som har förmågan att inta en höjd på 1 000 meter, alltså 1 kilometer upp i luften, där vi har vanliga jetplan som går in för landning på Bromma och på Arlanda. Sådana drönare kan man flyga över huvudstaden eller över andra delar av landet. De säljs i Sverige i dag, helt lagligt, medan Transportstyrelsen menar att man inte bör flyga över 120 meter. Men de säljs fortfarande, och det är väldigt enkelt att göra en sådan överträdelse.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder? Vad är ambitionen i diskussionerna hon har med sina europeiska kollegor? Vart är vi på väg? Att vi är på väg beskriver statsrådet i sitt interpellationssvar, men vart är vi på väg? Det är möjligen den relevanta följdfrågan.

Anf. 66 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Detta är en viktig fråga som vi har att ta ställning till. Jag tror inte att det är någon som har de alldeles givna svaren, av det enkla skälet att det inte finns några enkla givna svar om man inte intar extrempositioner: att allt antingen är tillåtet eller förbjudet. Allt däremellan kräver naturligtvis avvägningar mellan olika intressen. Det handlar om intresset av personlig integritet men också om intresset av att utveckla tekniken så att den kan komma i vår tjänst på ett positivt sätt. Man kan utveckla nya tjänster, vilket kan innebära förtjänstmöjligheter för svenska företag som tillverkar drönare.

Lagstiftningen behöver, precis som all annan lagstiftning, vara en avvägning mellan olika, var för sig viktiga intressen. Jag tror att det är viktigt att man har gemensamma regelverk inom EU. Det finns dock redan lagstiftning som styr hur man får färdas och använda luftrummet i Sverige. De regelverken är tillämpliga även för drönare. Det är dock ett problem att folk inte följer de regler som finns. Det löser man tyvärr inte med regelverk utan med tillsyn, sanktionsmöjligheter och kontroll av trafiken.

Detta är ett intressant och viktigt område. Det är helt ny teknik som ställer helt nya frågor om exempelvis integritet. Frågorna är egentligen desamma som tidigare - tekniken innebär bara nya möjligheter att göra sådant som redan har gjorts förut. Det är exempelvis fullt möjligt att smygfotografera någon även om man inte har en drönare. Därför är det viktigt att den integritetslagstiftning vi har inte är specifik för just drönare, utan att det är den personliga integriteten som värnas. Den lagstiftningen ska sedan vara tillämplig oavsett om smygfotograferingen görs med mobiltelefon, från ett flygplan eller med hjälp av en drönare. Det är integritetslagstiftningen som ska skydda människors integritet.

Sedan 2013 finns en lagstiftning som innebär att man inte har lov att fotografera någon i en bostad eller inomhus i andra situationer. Det kallas då för kränkande fotografering och är förbjudet i svensk lag. Det gäller oavsett om man tar fotot från ett träd utanför fönstret eller från en drönare.

Ungefär samma resonemang går att överföra på luftrummet. De säkerhetsavstånd som gäller för annan flygtrafik gäller självfallet även för drönare. Vi behöver här ha en kombination av specifik lagstiftning om vikter, storlekar och andra regelverk, samtidigt som vi behöver ha en så generell lagstiftning som möjligt som styr att vi har ett säkert användande av luftrummet och att människors integritet skyddas samtidigt som vi främjar utvecklingen av den nya tekniken.

Svaret på frågan är alltså att detta är ett arbete som behöver fortsätta och där avvägningen mellan olika intressen fortsatt behöver ske. Det ska helst se på global nivå eller åtminstone på EU-nivå.

Anf. 67 Erik Ottoson (M)

Herr talman! Tack, statsrådet, för följdsvaret! Jag skulle ytterligare vilja betona aspekten med säkerhet och säkerhetsrisker, som statsrådet egentligen inte berör. Det är ingen större konst för en illasinnad individ att transportera väldigt farliga material med drönare och placera dem på ställen där vi absolut inte vill ha dem. Vi behöver inte gå in mer explicit på detta, för det kan vara onödigt att ge folk idéer. Jag tror dock ändå att man som statsråd och politiker måste vara medveten om och kanske också bekymrad över de möjligheter som detta innebär att ifrågasätta säkerheten dels för skyddsobjekt, dels för vanliga människor på stan. Det har varit en del tillbud med terrorverksamhet i Sverige. De kommer bara att bli mer frekventa med tanke på den situation vi ser i världen, och de kommer bara att bli enklare med tanke på teknikutvecklingen. Då måste vi också vara i framkant vad gäller att hantera detta.

En relevant fråga kan vara: Ska svensk polis eller militär ha rätt att skjuta ned dessa luftfarkoster, och i så fall under vilka omständigheter och med hur långt varsel? Hur går beslutsprocessen till? Detta är väldigt relevanta frågor som vi måste ta hand om för att hantera den ökande trafiken av drönare i det svenska luftrummet.

Detta är alltså inte bara en fråga om integritet. Det är inte bara en fråga om att det är kul att flyga drönare eller att man kan leverera hjärtstartare eller andra positiva föremål till folk med drönare, utan det finns också en hel del annat som man behöver ta hänsyn till och som inte har varit lika lätt att göra tidigare när man har behövt vara mer köpstark för att hantera tekniken. Nu blir det billigare och billigare, och illasinnade individer får större tillgång till denna typ av teknik.

Till detta ska man också lägga att detta, precis som statsrådet säger, öppnar upp en helt ny marknad. För en tid sedan var jag ute i skogen och körde motorsåg. Då gick min sågkedja sönder, och så var den dagen förstörd. Några veckor senare talade jag med en motorsågstillverkare som hade börjat koppla upp sina motorsågar mot internet för att få driftsdata till framför allt centrala servrar för lite större parkförvaltningsföretag. Där beskrev man att man i framtiden skulle kunna ha möjlighet att notera när en reservdel behövs och flyga ut den med drönare till den som står med motorsågen i hand i skogen. Det hade varit fantastiskt i det läge jag befann mig, för då hade jag sluppit åka hem och köpa ny kedja.

Precis som statsrådet säger är detta väldigt viktiga avvägningar. Kan statsrådet kosta på sig en avvägning vad gäller det terrorhot som riskerar att drabba oss i framtiden i och med att den nya tekniken blivit tillgänglig?

Anf. 68 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Terrorism är inte vare sig avhängigt eller framkallat av ny teknik. Däremot får olika typer av oönskat beteende nya förutsättningar med ny teknik. Så har det alltid varit genom historien, och så kommer det förmodligen alltid att vara. Utmaningen här är att dra nytta av de positiva möjligheter som den nya tekniken för med sig och samtidigt minimera de risker som man får på köpet.

En extrem hållning skulle vara att säga att tekniken ska förbjudas helt eftersom den kan användas för oönskade aktiviteter. Den andra extrema hållningen är att säga att tekniken ger så stora möjligheter att den inte ska regleras alls: Låt allt vara fritt! Däremellan är allting möjligt, och det kommer att vara ett antal svåra avvägningar, varav interpellanten tar upp några.

Det finns i dag inga svar. Vi har inte någon gemensam europeisk lagstiftning på plats. Interpellanten frågade om möjligheten att skjuta ned. Polisen har i dag rätt att använda våld i vissa situationer. Om det behövs specifik lagstiftning för att hantera tekniken får vi väl se till att den kommer på plats. Men jag tror att det är viktigt att vi har en gemensam hållning inom EU när det gäller de här frågorna.

Även om man reglerar användningen kommer det alltid att finnas möjlighet för den som är illasinnad att använda helt fredlig teknik till olika typer av illdåd. Det kan vara en bil, ett flygplan eller kanske till och med ett tåg. Det kan vara en väska i ett skåp. Grunden för terrorism behöver vi bekämpa på andra sätt än genom att bekämpa tekniken. Däremot ska vi ha lagstiftning och regelverk som minskar riskerna med den nya tekniken och främjar förutsättningarna för att nyttja de positiva delarna i tekniken. Tekniken i sig är inte ett hot, utan det är vad människor använder den till, och detta gäller all teknik, inte enbart drönare.

Anf. 69 Erik Ottoson (M)

Herr talman! Statsrådet får inte missförstå mig. Jag är i grunden mycket positiv till utvecklingen av ny teknik. Men för att kunna vara det och för att kunna ta del av de stora fördelar som krävs för att vi ska kunna utnyttja tekniken till fullo måste man ha en verklighetsförankring och inse de begränsningar som man eventuellt måste implementera för att ha en säker situation för vanligt folk.

Där tror jag nog att statsrådet och jag i grunden är ganska eniga. Jag är glad att det pågår ett arbete och att statsrådet faktiskt verkar intresserad av frågan - det är inte alla frågor regeringen intresserar sig för. Jag ser också framför mig att vi hyggligt snart når framåt i frågan, eftersom utvecklingen med antalet drönare i luftrummet är så explosionsartad. Vi är ju med jämna mellanrum tvungna att stänga inflygningen; det är nästan flera gånger i månaden numera. Det brukar komma en TT-flash i mobilen när det inträffar, som till exempel i går kväll.

Jag ser alltså fram emot resultatet av statsrådets ambitioner på området, och jag ser fram emot att man arbetar fram inte bara en lagstiftning och ett regelverk utan kanske även en strategi för hur våra myndigheter hanterar de här situationerna - samt de situationer som kan uppkomma. Det handlar om att se till att vi vet vad vi gör i en situation där man har ett problem som uppstår i luftrummet, eller kanske om att arbeta förebyggande för att se till att situationerna aldrig uppstår.

Anf. 70 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Som jag har nämnt i mina tidigare inlägg kommer regeringen att följa frågan. Vi har också pågående kontakter med såväl EU-kommissionen som andra medlemsstater för att regelverket ska vara så harmoniserat som möjligt.

Sedan kan man väl i sammanhanget även nämna att det finns lagstiftning som till exempel ger polisen rätt att ingripa vid förberedelse av olika typer av brottslighet. Tekniken är inte avgörande för om polisen har möjlighet att vidta de åtgärderna. Om polisen får reda på att någon förbereder en terrorattack eller liknande har polisen möjlighet att ingripa, och den möjligheten försvinner ju inte för att det är en drönare inblandad i förberedelserna.

Jag tror alltså, återigen, att det vill till en kombination av ett specifikt regelverk för drönare - i den mån det är nödvändigt - och av att vi ser till att befintlig lagstiftning, som är mer övergripande, även täcker ganska många av de risker som finns med drönare. I de avseendena behövs ju inte en särskild lagstiftning för just den här tekniken.

Jag kommer dock att fortsätta följa frågan. Jag hoppas att vi tillsammans med övriga medlemsstater inom EU, och gärna även globalt, kommer fram till kloka avvägningar som skapar goda förutsättningar för att nyttja tekniken på alla de positiva sätt den ger möjlighet till och samtidigt minimerar risken för att tekniken missbrukas och ger upphov till skada och problem.

Överläggningen var härmed avslutad.