Alla elevers rätt till en trygg skolmiljö

Anf. 78 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Erik Bengtzboe har frågat mig hur jag tänker minska frånvaron och öka studieron i de svenska klassrummen. Därutöver har Maria Stockhaus frågat mig hur jag ser på de resultat av granskningar som Skolinspektionen presenterar och vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra en trygg miljö för alla elever i Sverige. Interpellationerna besvaras i ett sammanhang eftersom de berör samma område.

Enligt skollagen ska utbildningen utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Skollagen ställer också krav på huvudmän och skolor när det gäller att skapa en skolmiljö fri från kränkande behandling. Huvudmannen ska bland annat se till att det på varje skola bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever, och för varje skolenhet ska det finnas ordningsregler som utarbetas under medverkan av eleverna. I skollagen finns också regler om disciplinära åtgärder såsom utvisning, kvarsittning, omplacering och avstängning.

Studiero i klassrummet är en viktig förutsättning för att eleverna ska kunna inhämta kunskap under lektionerna. Skolk och sen ankomst till lektionerna minskar undervisningstiden, och eleven riskerar att komma efter i skolarbetet. Även om det är skolans och ytterst rektorns ansvar att skapa trygghet och studiero är det viktigt att elever, lärare och annan personal känner ett gemensamt ansvar och har respekt för varandra. En miljö som bygger på respekt och delaktighet utgör grunden för en trygg och utvecklande studiemiljö. I syfte att uppnå detta samt förbättra skolresultaten initierar regeringen nu en rad åtgärder.

För att ge alla huvudmän och skolor möjlighet att utvecklas och förbättras behövs nationella skolutvecklingsprogram som är systematiska och långsiktiga. Insatserna kan till exempel bestå av olika kompetens- och stödinsatser när det gäller undervisning i ämnen och elever i behov av särskilt stöd. Regeringen föreslår i vårändringsbudgeten för 2015 att 20 miljoner kronor avsätts för detta ändamål, och satsningen beräknas uppgå till 140 miljoner årligen från och med 2016. Redan nu har Skolverket tagit fram stödmaterial till lärare inom en rad områden kopplat till skolans värdegrundsarbete, som är att betrakta som en del av de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Regeringen anser vidare att statens stöd till huvudmän och skolor med låga studieresultat och tuffa förutsättningar behöver förstärkas. Skolor med tuffa förutsättningar behöver till exempel mer resurser för att utveckla pedagogik och metodik samt förmågan att möta elever med olika förutsättningar. Inom ramen för satsningen Samverkan för bästa skola avsätts därför 300 miljoner kronor för 2015, och därefter beräknas 600 miljoner kronor per år från och med 2016.

Det finns ofta ett samband mellan problem med bristande studiero och elever med svårigheter i undervisningen. Därför är arbetet med tidiga insatser och höjda kunskapsresultat också betydelsefullt för arbetet med ökad studiero. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning med uppdraget att bland annat undersöka förutsättningarna för att införa en läsa-skriva-räkna-garanti och lämna förslag om vad en sådan garanti bör innehålla.

Syftet med garantin är att utarbeta ett system som ser till att alla elever, både flickor och pojkar, får de extra anpassningar eller det särskilda stöd de behöver för att få förutsättningar att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås i svenska eller svenska som andraspråk och matematik i årskurs 3 i grundskolan och sameskolan samt i årskurs 4 i specialskolan.

Även elevhälsan har betydelse för att förbättra förutsättningarna för höjda skolresultat. Elevhälsans arbete kan också bidra till att skapa trygghet och studiero genom såväl förebyggande som hälsofrämjande arbete. Regeringen anser att elevhälsan behöver förstärkas och beräknar därför i vårpropositionen ett riktat statsbidrag om 200 miljoner kronor årligen från och med 2016.

Skollokalernas utformning kan också ha betydelse för elevernas trygghet och studiero. Mot bland annat denna bakgrund föreslår regeringen i vårändringsbudgeten och i vårpropositionen en satsning på att renovera skollokaler. Satsningen uppgår till 15 miljoner kronor under 2015, och för 2016-2018 beräknas satsningen uppgå till 330 miljoner kronor per år. För att få ta del av dessa pengar krävs att satsningarna är pedagogiskt anpassade så att de främjar just trygghet och lärande.

Mot denna bakgrund anser jag och regeringen att förutsättningarna för en trygg miljö med god studiero blir bättre.

Anf. 79 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern så mycket för svaret.

Sverige har en lång tradition av blocköverskridande satsningar på skolan. Vi har en lång tradition av att fokusera på att bygga vår nation starkare genom just kunskap och en lång tradition av att genom en avgiftsfri utbildning som är tillgänglig för alla skapa och bredda livschanser för alla elever i det här landet.

Samtidigt som vi har burit på denna tradition och samtidigt som Sverige har agerat därefter med en fri, allmän skola med hög ambitionsgrad har vi dock under lång tid svikit de allra svagaste eleverna i Sverige. Vi ser att det är de som har det tufft i skolan som får minst av det stöd de behöver. Det är de som tyvärr slås ut från utbildningen alldeles för tidigt och följs upp alldeles, alldeles för sent. Bristen på krav, bristen på tidigt stöd och bristen på tidig uppföljning gör att vi tyvärr har en viss mentalitet av att skjuta problem framför oss och hantera saker och ting senare.

Den av regeringen och Alliansen överenskomna läsa-skriva-räkna-garantin är ett bra sätt att möta detta. Det handlar om att tidigt komma in med insatser och möta upp i det som är absolut viktigast i skolan, nämligen kunskapen. Det handlar också om att se till att varje enskild elev får chansen att från första början vara med och ta del av utbildningen, känna att den finns till för en själv och att man utvecklas i den. Därmed förebygger vi väldigt många av de problem som annars kan uppstå när elever av olika anledningar faktiskt halkar lite efter någon gång - så som de flesta av oss någon gång gör här i livet.

Även om vi ligger efter i många av OECD:s PISA-mätningar finns det några områden där vi faktiskt toppar, och det gäller framför allt stök, ljudnivå och sena ankomster. Tyvärr gäller det även lärares och skolledares attityder till närvaron - åtminstone när man frågar OECD verkar våra lärare inte tycka att det är ett särskilt stort problem att eleverna inte är på plats.

Tidigt stöd är absolut viktigt för att möta detta, likaväl som tidiga reaktioner så att det finns en fungerande dialog med hemmet. Mest avgörande för att se till att det finns lugn och ro i klassrummet - inte bara för att undvika att vissa elever i framtiden inte dyker upp utan också för att se till att det finns en fungerande arbetsmiljö för alla elever i klassen - är dock lärarens förmåga att skapa lugn och ro i klassrummet. Det handlar om lärarens förmåga att vara ledare för det som sker i klassrummet och skapa det lugn som faktiskt behöver finnas.

Hur når vi då dit? Hur ser vi till att stärka våra lärare på bästa sätt? Ja, inte gör vi det genom att förvänta oss att de ska klara av ett yrkesliv i 40 år efter tagen examen med de absolut svagaste fortbildningsinsatserna i hela OECD. Alliansregeringen satsade stort på att utveckla fortbildningen för lärare, först med Läslyftet och sedan med Mattelyftet. Det är den enskilt största fortbildningssatsning som har gjorts i Sverige. Just den typen av insatser - som stärker lärarens kunskap, kompetens och roll - är det som bygger förmågan att bibehålla auktoriteten och lugnet i klassrummet, utan att vi för den sakens skull resignerar till någon form av katederdisciplin.

Framåt är då frågan: Hur ser vi till att vi stärker fortbildningen av lärare på ett brett plan så att de får de yrkeskunskaper de behöver i sina sakämnen men också i pedagogik och didaktik?

Anf. 80 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är intressant att nästan oavsett vilken typ av frågor man ställer när det gäller skolutveckling får man ungefär samma svar. Det handlar om de nationella skolutvecklingsprogrammen, det handlar om stöd till skolor med tuffa förutsättningar, och i det här fallet har även pengar till att renovera skollokaler slunkit med i svaret.

Jag ska börja med det sistnämnda, satsningen på renovering av skollokaler, som om jag inte alldeles missminner mig kom upp med anledning av en rapport om att skoltoaletterna inte var tillräckligt fräscha. Det handlar om 330 miljoner under 2016-2018. Det kan ju låta som ofantligt mycket pengar, vilket det ofta gör på nationell nivå. Men eftersom jag har jobbat kommunalt ganska länge vet jag vad det kostar att renovera en skola. Jag skulle säga att de 330 miljonerna i bästa fall räcker till att renovera två till tre 70-talsskolor, och det finns ganska många sådana runt om i våra kommuner.

Om man nu ska bygga om skolorna för att säkra en tryggare miljö i skolan är det väldigt viktigt att kommunerna får stöd i hur man ska bygga om för att åstadkomma en bättre skolmiljö. Jag tror inte att 330 miljoner kommer att göra särskilt stor skillnad för Sveriges 1,7 miljoner elever när det gäller trygghet och studiero i skolan.

Enligt Skolinspektionens årsrapport får 60 procent av grundskolorna och 66 procent av gymnasieskolorna kritik för att de inte är tillräckligt bra på att arbeta med trygghet och studiero. Skolinspektionens årsrapport är en väldigt informativ läsning och ger ett bra underlag för vilka områden som vi politiker behöver titta mer på och prioritera.

Av de många nödvändiga reformer som alliansregeringen genomförde är nog Skolinspektionen en av de viktigare. Skolinspektionen är viktig eftersom den ger skolor och huvudmän en bra grund för utvecklingsarbete men också underlag på aggregerad nivå för nationella utvecklingsområden.

Trots att frågan om trygghet och studiero är det område där huvudmän och skolor får mest kritik enligt Skolinspektionens årsrapport, finns det inga uppdrag till Skolverket i regleringsbrevet när det gäller just trygghet och studiero. Det kan sägas att uppdrag till Skolverket inte saknas. Det finns många, till och med så många att Skolverket tycker att det är lite besvärande många och svårt att hantera. Men det finns inget som är kopplat till trygghet och studiero, trots att det är det område på vilket Skolinspektionen konstaterar att flest skolor och huvudmän får kritik.

Anf. 81 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Erik Bengtzboe ställer en fråga om fortbildningen, och jag ska givetvis besvara den. Jag vill först bara betona hur väl jag instämmer i problembeskrivningen. När det inte finns trygghet och studiero leder det till att eleverna inte får möjlighet att fullfölja sina studier, koncentrera sig på sina studier och får möjlighet till en trygg och värdig arbetsmiljö.

På samma sätt finns ett samband mellan lusten till lärandet, möjligheten att tillgodogöra sig lärandet och att skapa en trygg studiemiljö. Om eleverna inte tidigt får verktygen för att kunna hänga med på lektionerna och ta del av det som läraren ger, då blir det också väldigt svårt att skapa en trygg och fungerande arbetsmiljö. Det finns alltså ett mycket starkt samband mellan elevernas möjligheter till goda kunskapsresultat och en trygg arbetsmiljö - åt båda hållen.

Utifrån mitt interpellationssvar ställdes ett antal konkreta frågor, och jag ska svara på dem.

Maria Stockhaus ställde en fråga om skolrenoveringar och deras betydelse. Det finns ett belagt samband mellan betydelsen av bra, goda och fungerande skollokaler och tryggheten på den enskilda skolan. Det finns många områden i skolorna där det inte finns insyn eller möjlighet till vuxennärvaro och där eleverna oroar sig för att vara närvarande. Det påverkar tryggheten på skolan, precis som på vilken annan arbetsplats som helst.

Det är såklart saker och ting man inte bara jobbar med genom att bygga om skollokalerna utan också genom aktiva insatser i skollokalerna. Men när man gör ombyggnationer - precis som Maria Stockhaus påpekar är många skolor i dag i behov av det - är det viktigt att man gör det på ett sådant sätt att man också tillgodoser pedagogiska behov, till exempel behovet av en trygg arbetsmiljö. Det är en av anledningarna till att vi inför stödet till skolrenoveringar som alltså adderar till 1 miljard under mandatperioden, i linje med det vallöfte vi gav. Det var också någonting som jag, när jag var riksdagsledamot, tog upp flera gånger med min företrädare, som då avfärdade den typen av krav och menade att det inte var nödvändigt. Men vi ser att det är nödvändigt för att kunna åstadkomma resultat också i den här frågan.

Erik Bengtzboe tog upp fortbildningen. Jag delar helt bedömningen att fortbildningsinsatser som gör att lärarna stärks i sitt uppdrag och får de verktyg de efterfrågar är oerhört viktiga, också för att möta utmaningarna med bristande arbetsro och kränkningar som uppstår i en skola. Det var anledningen till att vi i vårt budgetförslag föreslog pengar både till en stärkt kompetensutveckling för lärare i form av den kompetensutveckling som görs i samverkan med lärosäten, 200 miljoner årligen, och till det nationella skolutvecklingsprogrammet, ytterligare 140 miljoner årligen. De pengarna togs tyvärr bort i den borgerliga budgetmotionen som gick igenom i riksdagen men återförs i och med vårändringsbudgeten.

Redan nu har Skolverket, delvis som svar på frågan om uppdraget till Skolverket, utvecklat verktyg som kan ses som en del av det nationella skolutvecklingsprogrammet för skolornas värdegrundsarbete tätt kopplat till arbetet med studiero. Därutöver kommer det att behövas särskilda insatser i just de skolor som har de tuffaste utmaningarna. Inte minst gäller det metodikutveckling som Erik Bengtzboe nämner, vilket ges möjlighet att genomföra inom ramen för Samverkan för bästa skola som från nästa år adderas till 600 miljoner årligen.

Därutöver gör vi ett antal andra insatser, och jag vill särskilt poängtera den insats som görs i Elevhälsan. Där vet jag att vi är eniga om att en stark och fungerande elevhälsa på många skolor är motorn i arbetet för trygghet och studiero. Det ger kompetens och verktyg till de befintliga lärarna att också arbeta med det förebyggande som ofta blir lidande när Elevhälsan inte har de resurser de behöver.

Anf. 82 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Tack återigen, utbildningsministern, för svaret!

Det är utan tvekan så att kopplingen mellan arbetsmiljön, arbetssituationen och förmågan att leverera och växa på sin arbetsplats gäller för oss alla, oavsett var vi befinner oss någonstans. Det är viktigt att betona att det i detta fall inte bara handlar om elevernas arbetssituation, utan det handlar faktiskt även om lärarnas arbetssituation och deras möjlighet att känna att de är på en arbetsplats där de trivs och kan utvecklas och växa.

Nu är det jag som har initierat den här debatten med den interpellation jag har ställt. Men när man diskuterar studiero, närvaro och kopplingen till skolresultat blir det ibland tyvärr lite för stort fokus på extremfallen och avarterna, som absolut inte på något sätt ska förringas. Det finns absolut problem i svensk skola med elever som har väldigt låg närvaro eller inte deltar alls. Det finns stora problem med kränkningar. Och det finns problem med stökiga elever som både förstör sin egen skolgång och sina klasskamraters skolgång. Där behövs det självfallet insatser som är tydligt kopplade. Det kan vara alltifrån extra undervisningsinsatser till sociala insatser och Elevhälsan. Där gäller det verkligen att man håller tungan rätt i mun och också jobbar med individuella insatser.

Men det vi måste separera från det här är den generella arbetssituationen i klassrummet. Vi ser att i svenska skolor - inte överallt, inte på alla lektioner och i alla lägen - är ljudnivån överlag högre och de sena ankomsterna många. Avvikelserna under lektionstid är många. Och lärare vittnar om att de har svårt att undervisa i den miljön. Även den situationen måste avhjälpas. Det är där det är så otroligt viktigt att vi jobbar med att stärka lärarrollen, att se till att läraren har den naturliga auktoritet som de faktiskt förtjänar.

Trots det faktum att alliansregeringen har satsat rekordstort på lärarfortbildning de senaste åren, framför allt med fokus på Matematiklyftet men även på andra insatser, ligger Sverige efter. Svenska lärare får mindre tid för lärarfortbildning än vad man får i jämförbara OECD-länder. Vad som framför allt är intressant är att det dessutom är en lägre andel av den fortbildning man väl får som bedöms vara relevant för de sakämnen man arbetar med och pedagogik och didaktik. I stället används lärarfortbildning till helt andra saker som i alltför många exempel och vid alldeles för många tillfällen är irrelevanta.

Det är bra att den rödgröna regeringen vill fortsätta att satsa på lärarfortbildning. Jag upplever att det finns en bred samsyn i att vi behöver få till en förändring och att vi inte kan göra så som vi har gjort i Sverige de senaste 50 åren.

Då behövs det pengar. Men det behövs också en struktur för att se till att arbetsgivare och huvudmän, framför allt Sveriges kommuner, vill att deras lärare deltar och har incitament att göra det.

Skolverket levererade nyligen en rapport om statsbidragen och hur det nyttjas av olika kommuner. Här har vi bland annat Matematiklyftet och liknande. Vi kan se att stora insatser fördelar sig väldigt ojämnt mellan kommuner och över landet.

Det framför allt rektorer och kommunalråd med ansvar för frågan vittnar om är att det stjäl alldeles för mycket tid, att det kostar pengar även om det finansieras via staten och att det är för krångligt att satsa på sin egen personal. Det är djupt beklagligt och såklart också kopplat till attraktiviteten för människor att vilja bli lärare.

Frågan är hur vi stärker arbetsgivarnas vilja att se till att detta fungerar? De är ju till stor del politiker.

Anf. 83 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Vi är nog alla rörande överens om att trygghet och studiero för elever i skolan är oerhört viktigt. Frågan är hur vi åstadkommer det på snabbast och effektivast sätt.

Att förebygga mobbning och skapa en trygg miljö i skolan kräver ett systematiskt och långsiktigt arbete. Det är inget man åstadkommer genom att skicka medarbetarna på kurs en gång eller genom att delta i ett kortsiktigt projekt, utan det är något man måste jobba med hela tiden, långsiktigt och systematiskt.

Skolverket gjorde för några år sedan en utvärdering av olika program. Man konstaterade att det inte fanns någon huvudman som arbetade med något av dessa program på det sätt som det var tänkt. Medierna hanterade tyvärr denna rapport som att inget program var bra, och det lade en våt filt över hela diskussionen. Skolor och kommuner visste inte på vilken fot de skulle stå och vad de skulle satsa på för typ av insatser.

Arbetet som sker på skolan är sällan systematiskt och långsiktigt. Det är sällan baserat på forskning, vilket det skulle behöva vara för att säkerställa att det leder till bra åtgärder. Många kommuner är inte heller särskilt bra på att följa upp och utvärdera det arbete som görs.

Det går att minska mobbning och skapa studiero om lärarna har rätt verktyg och kompetens.

Det stämmer att skolmiljön är viktig. Men man måste veta var eleverna känner sig otrygga. Då får man fråga dem och ta reda var man behöver sätta in insatser.

Det kan låta som mycket pengar med 1 miljard över tre år, men med tanke på de investeringsbehov som finns i kommunerna är det en ytterst liten summa, och jag ifrågasätter om den kommer att göra någon större skillnad.

Som så mycket annat inom skolans värld handlar det om ledarskap. De skolor som lyckas arbetar med hela personalen. Framför allt är de tydliga med att det är de vuxnas ansvar att skapa en trygg och säker miljö för eleverna och med att stoppa mobbning när den väl händer.

Det finns inget område där skolor och huvudmän får mer kritik i Skolinspektionens rapport än på just detta område. Då borde ni i de uppdrag ni ger till Skolverket välja att prioritera en översyn av vad man kan göra ytterligare och hur man ska förstärka utbildningsinsatserna på detta specifika område vad gäller program för att förebygga mobbning och kränkning och skapa en trygg och säker miljö för eleverna i skolan.

Anf. 84 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Maria Stockhaus lyfte upp det som är värt och betona, inte minst utifrån den rapport som kom från Skolverket för en tid sedan med utvärderingar av de insatser som görs mot mobbning och för en trygg arbetsmiljö. Vi kan inte se det som ett arbete som det går att plocka in någon utifrån för att göra under en kort tid på skolan, och sedan är man färdig med det. Det var precis det rapporten redovisade.

Det är klart att man kan få hjälp i sin utveckling och i sitt arbete, men det är skolans och ytterst rektors ansvar att se till att eleverna får en trygg arbets- och studiemiljö där det finns möjligheter till ett gott lärande.

Det handlar om de grundläggande saker som också är avgörande för att man ska klara kunskapsuppdraget. Det handlar om närvarande lärare, att de finns i elevernas vardag och att de har tid att jobba direkt med eleverna och på det sättet kan förebygga att arbetsmiljöproblem byggs upp. De måste se vad som sker elever emellan.

Det handlar också om att ha verktygen för att göra något när man har identifierat att man börjar få eller redan har arbetsmiljöproblem eller att det förekommer kränkningar mellan elever.

Det handlar mycket om tid och verktyg - på samma sätt som de diskussioner vi har om hur vi ska förbättra kunskapsresultaten handlar om det.

Vad gör vi då åt detta? De viktigaste insatserna vi gör är de insatser vi också gör för att förbättra studieresultaten. Det är, precis som jag redovisade i mitt svar, insatser för att ge tidigt stöd så att elever har verktygen för att kunna hänga med på lektionerna. Det handlar om nationella skolutvecklingsprogram för att stärka lärarnas möjligheter till att få och bredda sin kompetens. Det handlar om att rikta stöd till de skolor som har de tuffaste utmaningarna.

Det handlar om att stärka elevhälsan och att se till att man har en bra fysisk arbetsmiljö. Jag håller helt med om att en förutsättning för att lyckas med det arbetet är att man frågar eleverna. Vi kommer att ställa krav på att elevskyddsombuden är med i utformandet av renoveringar som ska kunna få statligt stöd.

Erik Bengtzboe frågar hur vi stärker arbetsgivarnas vilja att erbjuda sina lärare fortbildning och kompetensutveckling. Det är en relevant fråga, inte minst mot bakgrund av vad Talis redovisar om att inte tillräckligt många lärare i Sverige får den kompetensutveckling och fortbildning som man borde ha rätt till i vilket yrke som helst. Det är inte minst viktigt i ett yrke där det hela tiden förekommer en modernisering av kunskap och forskning som man som lärare ska ha möjlighet och tid att ta del av så att man kan erbjuda eleverna den allra bästa undervisningen.

Det viktigaste vi kan göra för att stärka arbetsgivarnas möjlighet att använda statens insatser är precis det som Erik Bengtzboe efterlyser, nämligen tydliga strukturer. Det huvudmännen framför när de svarar på frågan om varför de inte tar del av statliga insatser är återkommande att insatserna är för krångliga och för olika varandra så att man inte riktigt vet vad som avkrävs en som huvudman om man ska ta del av den ena insatsen i förhållande till den andra. Man känner helt enkelt inte igen statens olika insatser och upplever att man snarare än att ha ett strukturerat arbete och en samverkan med staten utsätts för ett regn av olika och ibland till och med motstående insatser.

Det är just bakgrunden till att vi återkommer till de nationella skolutvecklingsprogrammen. Låt oss bygga vidare på det som har varit lyckat i Läslyftet och Matematiklyftet på ett sådant sätt att lärare, rektorer och skolans huvudmän känner igen statens insatser för fortbildning, vet hur de fungerar och vet hur de tar del av dem. Lyckas vi med det är också förutsättningarna att lyckas med att alla huvudmän också ger sina lärare den fortbildning de har rätt till mycket bättre.

Anf. 85 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för en lugn, sansad och trevlig samtalsdiskussion, särskilt med tanke på att vi ska stå här tillsammans mer eller mindre hela kvällen.

När det gäller diskussionen mellan statsrådet och min kollega Maria Stockhaus är jag inte rakt av skeptisk till att staten går in och stöttar kommuner i att förbättra sina skolmiljöer. Men man får passa sig lite för att lova alla goda ting till alla runt omkring sig. 330 miljoner räcker till att renovera en till två riktigt stora skolor. Helst vill vi inte ha en tombolasituation där man lottar vilken kommun som får årets satsning.

Dessutom gäller det att fördela dessa pengar på ett sådant sätt att det inte uppstår en situation där de kommuner som har misskött sina fastigheter får stöd av staten medan de kommuner som sköter sig och satsar pengar på att renovera sina skolor inte får ta del av stödet. Det är en svår balansgång.

Tid och närvaro är viktigt, men framför allt handlar det om kompetens. Att stärka lärarrollen och satsa mer på fortbildning är nyckeln för att stärka kunskapsfokuset i skolan och kompetensen i skolväsendet i sin helhet. Då behöver vi jobba mer strukturerat med dessa satsningar.

Det är precis detta som Läslyftet och Matematiklyftet har försökt göra, men många kommuner vittnar fortfarande om att man tycker att man gör så många insatser redan eller att man inte har tid. Man väljer att prioritera på ett sätt som jag har svårt att förstå.

Enligt min uppfattning är det inte denna kammares sak att detaljstyra hur rektorer ska hantera detta. Det är heller inte min uppfattning att man, som ett visst annat parti föreslog i dag, ska frikoppla rektorerna från lärarnas roll. Att det skulle stärka någon annan tror jag inte funkar för fem öre.

Vi behöver skicka tydliga signaler om att man ska kompetensutveckla sina lärare och att tidiga insatser och tidig återkoppling för elever som uteblir behövs.

Anf. 86 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Vi kommer tillbaka till detta med kompetens och kompetensutveckling. Om man tittar på OECD-rapporten ser man att det är någonstans där som nyckeln till svensk skolas utveckling ligger. Det gäller inte minst det här området. Det handlar om lärarnas kompetens och kompetensförsörjning.

Friends har ställt krav på ett trygghetslyft för skolan. Jag kan känna att det går lite inflation i begreppet lyft. En del huvudmän, lärare och rektorer tycker nog att det börjar bli ett ganska slitet begrepp.

Om vi ska komma till rätta med den här typen av problematik, så att eleverna känner sig trygga, måste vi ha lärare, rektorer och annan personal på skolan som är tydliga ledare, som vet hur man hanterar elever med svårigheter och som kan hantera konflikter.

En del av dessa delar har tyvärr inte ingått i lärarutbildningen historiskt, även om några har lagts till. Jag tror att det fortfarande finns mer att göra för att de lärare som utbildas ska förberedas bättre på den verklighet de möter när de kommer ut i skolan.

Vi moderater har föreslagit något som vi kallar kunskapskontrakt med enskilda skolor och huvudmän när det gäller utvecklingsinsatser. Denna form av kompetenshöjning kan finnas med i kunskapskontrakt med de skolor och kommuner som i Skolinspektionens beslut får kritik för sitt värdegrundsarbete, sitt sätt att hantera mobbningsfrågan och så vidare.

Kunskapskontrakten blir inte något generellt i Sverige som alla ska söka utan en insats riktad till den skola och den huvudman som har utvecklingsområden där de behöver stöd.

Anf. 87 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Jag tackar för den första av flera goda debatter med ett gott meningsutbyte under kvällen.

Jag håller helt med om den slutsats som Maria Stockhaus sammanfattar som att vi behöver generella insatser av god kvalitet och med en tydlig struktur så att huvudmännen vet hur man tar del av vad som avkrävs dem och så att alla huvudmän som behöver insatser kan få del av sådana.

Fler skräddarsydda insatser behövs där man sprider några av de godaste exemplen eller djupa forskningsöversikter som man kan ha på nationell nivå till just de skolor som behöver det allra mest.

Moderaterna talar om kunskapskontrakt. Det låter väldigt likt de utvecklingsavtal som vi föreslog i valrörelsen och som vi nu gör verklighet av. Det är precis den vägen vi måste gå.

Det behövs både insatser på enskild skolnivå, där stat och huvudman kan samverka för att sätta in de åtgärder som man vet haft effekt på andra ställen, och mer generella insatser som alla i skolsystemet kan ta del av.

Jag har avslutningsvis en reflektion kring det som Maria Stockhaus berörde, nämligen den trötthet som finns i lärarkåren och skolvärlden när det gäller begreppet lyft. Jag tror att tröttheten delvis kommer sig av att ordet kan skapa en bild av att det ska komma någon utifrån och lyfta lärarkåren och att det finns en massiv kunskap någonstans utanför lärarkåren som ska lösa allting om vi bara överför den till lärarna.

Jag är övertygad om att kunskapen finns i lärarkåren. Det är så Matematiklyftet och Läslyftet i grunden har utvecklats. Några lärare får fördjupad kunskap att sprida till sina kollegor. Snarare än ordet är det denna metodik och detta sätt att göra fortbildningsinsatser som vi ska bygga vidare på.

Detta är grundtanken i de nationella skolutvecklingsprogrammen. Som jag nämnde har Skolverket redan påbörjat ett sådant arbete när det gäller värdegrundsfrågor. Det tror jag är helt rätt prioritering från Skolverket.

Överläggningen var härmed avslutad.