Anf. 25 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Vi kan glädja oss åt att vi har en försvarsminister som undviker spekulationer. Det är välkommet på alla sätt och vis.
När det gäller samarbetet tror jag ändå att man måste fundera på vad nästa steg kan vara, på vad som kan hända. Det är bra att vi fördjupar och förbättrar samarbetet. Som jag har sagt är det egentligen bara en fortsättning på en linje som den nuvarande regeringen förvaltar från alliansregeringen. I grunden är allt detta bra.
Det är också bra att försvarsministern hade lyckade samtal med sin kollega Jussi Niinistö i fredags. Med tanke på att försvarsministern hade en presskonferens, till skillnad från sin utrikesministerkollega, kunde vi också följa vad som hände via medierapporteringen. Det verkar, som försvarsministern säger, ha varit ett bra möte.
Fru talman! Det är ingen hemlighet att försvarsministern och undertecknad tycker helt olika i en central fråga, nämligen den om värdet av ett svenskt Natomedlemskap. Därför tror jag också, precis som försvarsministern säger, att vi måste resonera oss fram under kommande år. Vi står inför viktiga och väsentliga försvars- och säkerhetspolitiska vägval. Därför är jag glad över att vi, trots olikheterna mellan partierna, har kunnat hitta en form för en fortsatt utredning, som vi kom överens om i försvarsuppgörelsen. Den innehåller, som försvarsministern understryker, att man ska titta på för- och nackdelar inklusive medlemskap. Där nämns också flera organisationer. Och Nato är en av dem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag hoppas att den typen av utredning kan medverka till en fakta- och kunskapsbaserad diskussion, vilket jag tror att Sverige verkligen behöver.
Fru talman! Jag vill ändå understryka den fundamentala skillnaden mellan den svenska och den finländska regeringen. Likheten är att båda betonar allianslösheten, men skillnaden är att Finland understryker att de ser Natomedlemskap som en option.
För egen del ser jag tre kriterier för en kommande svensk Natoanslutning. Det första är att det måste finnas en folklig opinion för det. Det andra är att det måste finnas en majoritet i Sveriges riksdag för det. Och det tredje är att jag gärna ser en koordinering med Finland.
I den svenska opinionen ökar stödet för ett svenskt Natomedlemskap gradvis. Jag tror att de flesta mätningar nu indikerar att ungefär en tredjedel är för, att en tredjedel är emot och att en tredjedel inte har tagit ställning. I Sveriges riksdag finns det för närvarande bara två partier som är uttalat för medlemskap. Det är naturligtvis Moderaterna, och det är Folkpartiet.
Nu ser vi också rörelser i den finska debatten. Jussi Niniistö, den finska försvarsministern, sa vid sin pressträff i Stockholm i fredags att man ser lite mer pragmatiskt på den här frågan i Finland och att det finns en annan diskussionskultur. Jag tror att den svenska regeringen inte ska underskatta just den finska pragmatismen. Därför vill jag upprepa frågan. Det är bra att vi fördjupar, det är bra att vi förstärker och det är bra att Sverige och Finland vävs samman. Men kan försvarsministern, om den finska regeringen skulle använda sin option, se ett Östersjöområde där Nato består av medlemsstater som Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark men där de enda som står utanför är Sverige och Ryssland?