Anf. 4 Bengt Eliasson (FP)
Fru talman! Jag tackar återigen demokratiministern för svaret.
Jag är en mycket varm anhängare av public service. För mig är public service en hörnsten i det demokratiska samhället, så viktig att jag menar att den är en del i det som inte kan undvaras när man bygger demokrati.
Samtidigt måste demokrati erövras varje dag. Frågan om varför och hur när det gäller yttrandefrihet måste ställas.
Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det, sa en av Voltaires levnadstecknare. Det är faktiskt så att människor i vår närhet dör i sin kamp för yttrandefrihet, tryckfrihet och demokrati och möjligheten att ha en egen public service.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är i det ljuset, demokratiministern, jag menar att detta är en av de mest grundläggande och viktiga delar som vi över huvud taget kan debattera, kanske i just detta viktiga rum som vi står i.
En grundläggande tanke bakom yttrandefriheten är att var och en ska kunna ta del av en mångfald av åsikter och bilda sig en egen uppfattning. Där är rollen för public service central. Yttrandefrihet är viktig för demokratin för att den gör så att information kan spridas fritt. Därmed får medborgarna och vi beslutsfattare bättre möjligheter att komma fram till välgrundade beslut. Yttrandefriheten fyller en kritisk funktion genom att välinformerade medborgare och fria massmedier ges chansen att granska och uttala sin mening om hur vi utövar den offentliga makten. Det är därför som jag menar att det är mycket farligt att förringa denna ytligt sett ganska triviala händelsen i Wien.
Det första som offras på den totalitära maktens altare är alltid yttrandefriheten. De fria medierna fångas alltid in, och en rädsla sprider sig. Medierna i en diktatur blir makthavarnas maktmedel; medierna styrs alltid av den som har makten. Att kritisera makthavare är för det mesta inte okej, och man riskerar att bli dödad, fängslad och torterad. I detta sammanhang kan man inte låta bli att tänka på vår landsman Dawit Isaak som sitter fängslad i Etiopien.
Inget av de icke-demokratiska länderna har några fria medier. Nordkorea, som är ett av de mest stängda länderna, har löst frågan om internet genom att ha ett slutet nationellt system, direktstyrda tv- och radiosändningar med mera. Man kan nämna Iran, Kina med flera. Att tala om fri tv i dessa länder är närmast ett hån.
För att spinna vidare på demokratiministerns motfråga till mig undrar jag: Vad händer när fria medier väljer att faktiskt censurera sig själva när de får stå orörda, eftersom det är detta som har skett? Det skedde på Eurovision Song Contest. Medierna väljer att censurera sig själva. När blir deras rädsla att stöta sig vår rädsla? När börjar vi backa? Hur kan du och jag hjälpa public service, hjälpa SVT, att stå fria från rädsla att stöta sig? När blir ett harmlöst nöjesevenemang verkligen på allvar, som det faktiskt enligt min mening blev den där sekunden i Wien?