Små vattenkraftverk

Anf. 1 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Svar på interpellationer

Herr talman! Annika Qarlsson har frågat mig om jag och regeringen är beredda att införa ett omedelbart stopp för länsstyrelsens nyprövningar tills ny lagstiftning rörande småskalig vattenkraft är på plats. Penilla Gunther har frågat mig om jag kommer att vidta några åtgärder för att de små vattenkraftverken ska kunna fortsätta drivas och om det kommer att ges kompensation till ägarna.

Inledningsvis vill jag konstatera att det i många av Sveriges strömmande vattendrag finns dammar och vattenkraftverk från olika tidsåldrar som påverkar de akvatiska ekosystemen. Särskilt vandrande fisk och andra arter hindras i sin utbredning om inte miljöanpassningar av kraftverken finns och fungerar. Jag konstaterar också att det för anläggande och drift av dammar och kraftverk krävs tillstånd.

Av miljöbalken följer en skyldighet för tillsynsmyndigheten att utöva tillsyn över de verksamheter som omfattas av tillsynsansvaret. Länsstyrelsen ansvarar som huvudregel för tillsynen över vattenverksamheter och ska därmed se till att sådana verksamheter inom länet bedrivs på ett sätt som är förenligt med miljöbalkens bestämmelser. Om en tillståndspliktig verksamhet bedrivs utan tillstånd är det tillsynsmyndighetens ansvar att se till att rättelse sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I en interpellationsdebatt med Annika Qarlsson i samma fråga i november 2014 sa jag att jag är beredd att titta närmare på om det skulle vara så att de olika länsstyrelserna skiljer sig åt i fråga om sin tillsyn av vattenverksamheter. För att möjliggöra en sådan jämförelse uppdrog regeringen i 2015 års regleringsbrev åt länsstyrelserna i varje län att redovisa hur många förelägganden inom ramen för sin tillsyn över vattenverksamheter som beslutats mellan 2012 och 2014 och som gäller vattenkraftverk och dammar. Utifrån det redovisade underlaget och prövningsinstansernas beslut vid överklagandeärenden ser jag ingenting som visar att länsstyrelsernas arbete med tillsyn skulle bedrivas på ett sätt som inte följer dagens regelverk.

Jag har dock uppfattat att olika länsstyrelser i kontakterna med småskaliga vattenkraftsägare utan giltiga tillstånd på olika sätt arbetat med stöd i dialogen kring prövningarna för nya tillstånd. I den kommunikation som Miljö- och energidepartementet har med länsstyrelserna avser jag därför att uppmuntra länsstyrelserna att utbyta erfarenheter kring tillsynsarbetet och dialogen med ägare till småskalig vattenkraft.

Det är oklart vilken ny lagstiftning som Annika Qarlsson efterfrågar för småskalig vattenkraftsverksamhet, men jag förutsätter att vi är överens om att vattenverksamhet även fortsättningsvis som huvudregel ska vara tillståndspliktig.

Penilla Gunther tar i sin interpellation upp den nationella strategi för vattenkraft och havsmiljö som Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten har tagit fram inom ramen för myndigheternas verksamhetsområden. Syftet från myndigheterna har varit att ta fram en strategi för både åtgärder som minskar vattenkraftens miljöpåverkan och åtgärder som innebär ökad produktion för att klara framtida behov i energisystemet. Strategin är framtagen på myndigheternas eget initiativ, och regeringen har inte tagit något beslut med anledning av myndigheternas strategi.

Vattenkraften utgör en stor andel av Sveriges förnybara energiproduktion både som enskild produktionskraft, när det gäller stora och medelstora kraftverk, och som regler- och balanskraft. Det är dock viktigt att framhålla att fysisk påverkan i vattendrag från vattenverksamheter av vattenmyndigheterna har identifierats som ett stort problem för Sverige i förhållande till de kvalitetskrav om god ekologisk status och god ekologisk potential som följer av EU:s vattendirektiv. Påverkan på naturmiljön från vattenverksamheter utgör även ett problem i förhållande till förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag samt Ett rikt växt- och djurliv. Det stora flertalet vattenverksamheter, såsom bland annat dammar och markavvattningar, har inte prövats mot miljöbalken utan endast enligt 1918 års vattenlag eller äldre bestämmelser.

Vattenkraften byggdes ut under en tid när miljökraven inte var desamma som i dag. Det har i huvudsak inte genomförts några miljöanpassande åtgärder under den tid som dessa anläggningar varit i drift. Samtidigt är vattenkraften viktig i omställningen till ett helt förnybart energisystem och därmed för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. En framtida reglering behöver se till att vi ökar takten för att anpassa vattenkraften till miljökraven och att vi når de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen samt de målsättningar som finns inom energi- och klimatpolitiken.

Anf. 2 Annika Qarlsson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är mycket olyckligt att min interpellation och Penilla Gunthers interpellation blandas ihop. De rör båda hoten mot den småskaliga vattenkraften, men där slutar likheten.

Småskalig vattenkraft är under attack. Det handlar dels om de orealistiska kraven i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram som är under beredning, dels om den utredning som ligger på regeringens bord och dels om länsstyrelsernas tillsyn enligt miljöbalken från 1998, där domar från 2012 gör gällande att de som tidigare haft tillstånd i form av urminnes hävd eller häradsdomar nu ska ses som tillståndslösa verksamheter. Det är det sistnämnda som min interpellation berör.

För den som bemödar sig om att lösa komplicerade frågor krävs förmåga att se saken från flera perspektiv och att försöka lösa frågan på ett långsiktigt hållbart sätt. Det står var och en fritt att välja sina perspektiv. Miljöminister Åsa Romson visar i sitt svar att det är vandrande fisk som är fokus. Svaret inbegriper inte den målkonflikt som finns när det gäller energiförsörjning, rättssäkerhet, arbetstillfällen och miljön, inte heller hur rimliga de krav är som nu ställs på de små vattenkraftsföretagen.

Den småskaliga vattenkraften kan av vissa ses som en pittoresk kvarleva från en historisk tid då inte annan kraft fanns att få. Men faktum är att produktionen från den småskaliga vattenkraften motsvarar ett kärnkraftverk. Och kärnkraftverk vill varken miljöministern eller Centerpartiet se. De ska ut.

När vi nu fasar ut den fossila energin steg för steg är den småskaliga vattenkraften en möjlig källa som kan växa i betydelse. Men då kan vi inte börja med att stänga allt. Signalerna från den rödgröna regeringen när det gäller förnybar energi förvånar många. Skatt på solceller, höjd skatt på biobränsle och myndigheters jakt på den småskaliga vattenkraften - det kan dessutom adderas med lokala miljöpartisters dokumenterade ovilja att bevilja vindkraftsetableringar - gör att frågan ändå måste ställas: Vad ska in?

Miljöministern påstår att häxjakt inte bedrivs utan att småskalig vattenkraft visst ska få finnas. Det är bara för företagen att söka tillstånd och vidta de åtgärder som krävs. Då är allt frid och fröjd. Problemet, som miljöministern inte berör i sitt svar, är att kraven som ställs medför helt oproportionerliga kostnader för dessa företag. Det är krav på miljöprövningar som kostar långt mer än vad företagen kan bära. Och det är såklart utan några garantier för att tillstånd kommer att beviljas. Därefter ska de vidta utpekade åtgärder, som lök på laxen, om uttrycket tillåts i sammanhanget. Sammantaget är det ett lika effektivt sätt att stänga verksamheterna som om miljöministern själv hade åkt dit och haspat dörren.

Att verksamheter som bedrivits enligt gällande rätt under århundraden helt plötsligt anses tillståndslösa är ur ett rättssäkerhetsperspektiv mycket allvarligt. Verksamheterna, som fanns långt före miljöbalken, har nämligen inte varit tillståndslösa. Därför är omprövning det som kan krävas, inte nyprövning. Vid mina besök ute i verksamheter har jag inte stött på en enda vattenkraftsägare som inte är beredd att vidta de praktiska insatser som kan krävas. Det man vänder sig emot är kravet på nyprövning med oerhört kostsamma tillstånd.

I och med att det råder oklarheter - det är en utredning som bereds, länsstyrelser som bedriver häxjakt och vattenmyndigheter som har ohemula krav, finns det ingen som i dag vågar satsa på den förnybara elproduktionen i de småskaliga vattenkraftverken. Med regeringens passivitet i frågan riskerar kon att dö medan gräset växer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med den utmaning i fråga om att ställa om från fossilt till förnybart som vi befinner oss mitt i är min fråga: Är miljöministern inte beredd att se över om det finns bättre sätt än hot om vite att vidta de klimat- och miljöåtgärder som behövs?

Anf. 3 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag får naturligtvis tacka statsrådet för svaret, men frågan jag har ställt är dessvärre inte helt besvarad.

Precis som Annika Qarlsson sa här precis före mig handlar det helt enkelt om att vi gärna vill ha kvar verksamheter på landsbygden där man kan verka, leva och till och med växa. Det som händer nu ska inte bara ske på grund av att man anser att tillstånden för de småskaliga vattenkraftverken ska omprövas och nyprövas. De har i många fall funnits sedan flera hundra år tillbaka.

Det blir lite ironiskt och lite smålustigt när man talar om vandrande fisk och om fiskvägar och att man skulle återställa det hela till de naturliga tillstånden. Jag har svårt att tro att fiskarna minns hur det var på 1600-talet och att det har gått något slags generationstänk hos våra fiskar när de ska komma framöver i de nya vattenvägarna, som i så fall skulle vara som de gamla - för flera hundra år sedan. Det blir fånigt, rent ut sagt.

Jag tror att det helt enkelt handlar om en orimlig bedömning av länsstyrelserna, som har tagit fasta på utredningar som riksdagen inte har beslutat ska fullföljas. Statsrådet nämner själv i sitt svar att det finns olika sätt hos länsstyrelserna att ta sig an frågorna. Det är väl precis så det är. Jag vet inte hur många vittnesmål som har kommit i mejlen och hur många samtal och möten jag har haft med ägare till småskaliga vattenkraftverk - familjeverksamheter som har funnits hur länge som helst. De säger att de har fått besök av länsstyrelserna, som avkräver dem åtgärder som i många fall kanske kostar mellan en halv och en hel miljon. Det är mer än vad många av dem har i omsättning per år. Hur skulle de klara en sådan typ av avgift?

Det är också därför jag ställer frågan till statsrådet. Om man nu ställer sådana här ohemula krav på små verksamheter på landsbygden - hur ska de då kunna få kompensation för just det arbetet? Eller är det bara tänkt att man ska åtgärda detta och att man sedan ändå inte har någon nytta av den kraft som kommer från vattenkraftverket eftersom verksamheten ändå måste läggas ned?

Jag tror att vi är ganska ense om att vi behöver ha en landsbygd som lever. Jag vet att statsrådet företräder ett parti som har många sympatisörer inte minst i Stockholms innerstad, där man gärna köper ekologiskt. Då behöver man också veta varifrån produkterna kommer. De kommer från landsbygden och de verksamheter som finns där. Om det inte finns några verksamheter där finns det inte heller några produkter att köpa i Stockholms innerstad och inte någon annanstans heller. Vi behöver ha de små vattenkraftverken kvar just därför att de handlar om miljövänlig elframställning. Det handlar också om att kunna säkerställa att vi har verksamheter över hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det handlar om människors önskan att leva och verka på landsbygden tycker jag att detta är ett utmärkt sätt att visa en bättre och godare vilja från regeringens sida.

Anf. 4 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Den debatt som hittills har förts i riksdagen om den småskaliga vattenkraften har främst gällt länsstyrelsens agerande i Västra Götalands län. Men även Länsstyrelsen i Skåne har varit aktiv med förelägganden mot ägare till småskalig vattenkraft och deras dammar. Föreläggandena har motiverats med att man ska verkställa EU:s vattendirektiv.

Jag vill att vi ska uppnå förbättrade möjligheter för vandrande fisk att ta sig fram i vattendragen. Men länsstyrelsernas former för att uppnå detta har, som jag har uppfattat det, i flera fall skapat konflikter och motverkar syftet. Samhället måste kunna se på flera miljömål samtidigt. Åtgärder måste ske på ett sätt som inte motverkar syftet.

Att som länsstyrelserna i Skåne och Västra Götaland använda sig av förelägganden med krav på nyprövning av anläggningar för vattenverksamhet som har funnits redan före den tid då tillståndskrav infördes är, som jag ser det, ett ingrepp i äganderätten och nyttjanderätten till vattenkraften.

Nyprövningar utifrån nu gällande lagstiftning innebär mycket höga kostnader för fastighetsägaren. Rimligen borde prövningarna göras som omprövningar, som ger utrymme för förhandlingar om ändringar av anläggningar och de kostnader som detta leder till.

Från Skåne har jag några exempel på vad som har hänt när länsstyrelsen genom höga vitesbelopp har tvingat fram bortrivning av äldre kvarndammar som senare har använts för vattenkraft. Bortrivningen av en damm beräknas ha medfört att över 100 ton sediment från dammens botten har lagt sig nedströms i ån på ett sätt som har förstört bottnarna för fisk och musslor. Dessutom har de vackra kulturmiljöerna vid dammarna ersatts med fula sår i miljön.

Vid en genomgång vi har haft vid ett seminarium med företrädare för Havs- och vattenmyndigheten här i riksdagen i mars i år framhöll de att genomförandet av åtgärderna föranledda av vattendirektivet ska ske enligt ett åtgärdsprogram som ska bli färdigt i december 2015, och det ska ha 2020 som målår. Man framhöll då att dialog ska vara arbetsformen, att finansieringen av åtgärderna måste klarläggas och att det måste ske en avvägning mot olika intressen.

Anser miljöministern att länsstyrelserna ska få fortsätta att genomföra åtgärder på det sätt som sker nu utan att avvakta Havs- vattenmyndighetens åtgärdsprogram?

Anf. 5 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Tack för intressanta inlägg om just den småskaliga vattenkraftsverksamheten, som är det som vi diskuterar här och som är den gemensamma nämnaren för de två interpellationerna! Precis som nämndes finns också olika frågeställningar.

Jag vill börja med att tydligt återigen här i kammaren säga att när länsstyrelserna utövar tillsynsverksamhet gör de det enligt de rättsregler och beslut som finns i regelverket. De gör det inte enligt uttalanden i en statlig utredning som inte har passerat Regeringskansliet och inte heller riksdagen, för den delen. När man kräver nyprövning av vissa små vattenkraftsverksamheter gör man det därför att rättsvårdande instanser, domstolar i det här fallet, har fastställt att just de saknar tillstånd enligt den regelflora och det regelverk vi har i Sverige i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom vi i den här kammaren förhoppningsvis är helt överens om att vattenverksamheter kräver tillstånd är tillsynsmyndigheten ålagd att efterhöra och säkerställa att vi får tillstånd på plats. Då är det nyprövning som är instrumentet.

Jag har stor förståelse för frågan. Jag har också varit i dialog och hört mycket i debatten vad som har sagts från enskilda. Mindre enheter och enskilda som äger vattenverksamheter tycker naturligtvis att det är en jobbig uppgift att behöva ansöka genom ett nyprövningsförfarande. Det är lite mer omständligt än förfarandet vid en omprövning. Men när man hamnar i det läget beror det på domstolarna och de rättsvårdande myndigheter som vi har i landet. De tar hänsyn till rättssäkerhet, och det är de som fastställer vad som är rätt och orätt i Sverige. Det gör ju inte vi, utan det gör domstolarna. Det är de som har fattat beslutet om att det i vissa verksamheter saknas tillstånd inom den lagstiftning som finns i dag. Då är metoden nyprövning.

Det har ingenting att göra med länsstyrelsernas remissvar eller eventuellt kommande arbete med anledning av Vattenverksamhetsutredningens utredning och eventuella ändringar som kommer av den. Det har inte heller någonting att göra med vattenåtgärdsprogrammen.

Flera av interpellanterna har varit inne på frågan om tillstånden när man väl ska göra en ansökan. Där finns i dag en målbild som omfattar både förnybar energiproduktion och stor miljöhänsyn. Jag hör till ett parti som verkligen företräder att detta går att förena. Det finns ingen anledning att ta fram ny teknik för energi i Sverige om den skulle förstöra miljön i orimlig omfattning, samtidigt som vi behöver säkerställa att vi får fram ny och effektiv förnybar energi.

Det speglades i svaret att det självklart finns en relation och en diskussion. Jag konstaterar dock att de tusen minsta, småskaliga, vattenkraftverken bidrar till en halv procent av den svenska energiproduktionen. Vi pratar för svensk del inte om en stor del av den förnybara energiproduktionen. Det handlar om att i varje enskilt fall se till att produktionen på plats inom ramen för det lilla vattenkraftverket både uppfyller höga miljökrav och kan producera bra energi.

Det är regelverkets natur att om man bedriver vattenverksamhet i Sverige måste det finnas tillstånd. Om det bedöms att det inte finns tillstånd måste det finnas en process för en nyprövning. Det försöker länsstyrelserna säkerställa. Jag märker att de gör det med lite olika hårdföra metoder.

Anf. 6 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Att ensidigt kräva att de som driver småskaliga vattenkraftverk ska genomgå nya miljöprövningar är som att säga att husen i Gamla stan är svartbyggen och måste följa dagens plan- och bygglag; annars ska de rivas eftersom det naturliga djurlivet på Stadsholmen är hotat. Med den jämförelsen kanske orimligheten i kraven på den småskaliga vattenkraften kan bli tydlig.

Miljöministerns påstående att verksamheten bedrivs utan tillstånd - det har sagts tidigare - stämmer inte. Alla har tillstånd på ett eller annat sätt. Urminnes hävd har rättsverkan före 1892. Häradsdom har rättsverkan före 1918. Sedan dess finns register över alla tillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som nu krävs är tillstånd enligt miljöbalken. Eftersom urminnes hävd eller häradsdom har haft rättsverkan är det omprövning som kan och ska krävas, inte nyprövning som länsstyrelserna kräver. Omprövning är det juridiska verktyg som myndigheterna har till sitt förfogande för att ändra villkor i befintliga tillstånd och i sådana särskilda rättigheter att förfoga över vattnet som kan tillkomma en rättighetsinnehavare genom privilegiebrev eller urminnes hävd. Detta finns att läsa i övergångsbestämmelserna till miljöbalken.

En omprövning får inte resultera i så ingripande villkor att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras. Vid en omprövning behöver inte kraftverksägare inkomma med miljökonsekvensbeskrivningar och således inte utföra denna kostnadskrävande undersökningsplikt som finns i tillståndsansökningar, det vill säga nyprövning.

Det finns många goda skäl för att åstadkomma en höjning av miljöuppfyllelsen på den småskaliga vattenkraften. Men genom att tvinga alla att stänga igen uppfylls ingen av ambitionerna. Precis som Per-Ingvar Johnsson beskrev kan det få helt andra konsekvenser än vad man har önskat. Varken nivåhöjning på miljöuppfyllelse eller framtida investeringar för energieffektivisering är till nytta för fisk, för miljö, för arbetstillfällen eller för kulturhistoria. Dessutom skadas just nu tilltron till myndigheter och till individers rättssäkerhet, som är en viktig och omistlig hörnsten i ett demokratiskt samhälle.

Regeringens tafatthet riskerar nu att leda till personliga katastrofer. När miljöministern i sitt svar sa att hon inte ser några problem var det ett hån mot en mängd företagare runt om i landet. Det finns målkonflikter, och de måste vägas av och regleras. I nuläget finns så stor osäkerhet om framtiden att den småskaliga vattenkraften snart stänger dammluckorna för gott.

Staten har tillåtit och i många fall stöttat att dessa dammar byggs. Vi förstår att de som har drivit vattenkraftverken i generationer ifrågasätter länsstyrelsens ambition att så snabbt som möjligt med hot om vite slå ut så många vattenkraftverk som möjligt. Länsstyrelsen i Västra Götaland har många fler ärenden än övriga länsstyrelser, enligt en rapport som riksdagens utredningstjänst har tagit fram. Då har de i och för sig inte frågat länsstyrelserna utan har gått vägen genom Havs- och vattenmyndigheten.

I beslutet att förstärka tillsynen över vattenverksamheterna som fattades 2011 fanns inte något frikort för länsstyrelserna att agera kortsiktigt eller att verksamheter som har funnits i många generationer plötsligt skulle behöva rivas. Det står att läsa att det inte får leda till att verksamheten inte längre kan bedrivas eller avsevärt försvåras.

I väntan på att regeringen kan enas och för riksdagen presentera förslag på nya regler är det rimligt att låta verksamhet som funnits i generationer fortsätta. Den eventuella ytterligare miljöpåverkan av detta är marginell och vägs upp av potentialen för moderniserade kraftverk. Därför kräver vi ett stopp för pågående nyprövningar till dess att vi har fått ett tydligt och modernt regelverk som kombinerar miljö- och energihänsyn. Alternativet är att miljöministern genom sin passivitet riskerar att ta död på den småskaliga vattenkraften.

Anf. 7 Penilla Gunther (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Statsrådet beskriver att länsstyrelserna naturligtvis ska utfärda de tillstånd de ska utfärda. I kontakterna har det framkommit att länsstyrelsernas tjänstemän har gått händelserna i förväg. De gör kontroller och fastställer ålägganden till ägarna av de små vattenkraftverken utan att de har kunnat säga exakt varför. De har bara framhållit att det kommer att införas bestämmelser, och därför måste ägarna vidta dessa åtgärder.

Detta skrämmer upp folk eftersom de inte har de pengar som behövs. Hur ska de hantera de kostnaderna? Precis som jag sa tidigare kan det vara fråga om kostnader på flera hundra tusen upp till en miljon. Det är verksamheter som i de flesta fall inte ens har den omsättningen. Produktionen från vattenkraftverket är för eget behov för den lilla verksamheten eller familjen.

Det fanns en artikel i GT häromveckan om Erik, 85 år gammal. Han var ledsen över hur Länsstyrelsen Värmland hade agerat i frågorna. Han skulle i princip få gå från hus och hem med anledning av krav på det lilla vattenkraftverk han hade.

Jag tror inte att vi tjänar på att tron på myndigheters egentligen goda vilja blir satt åt sidan i det här fallet när man är beroende av länsstyrelsen för många tillstånd i verksamheten på landsbygden. Men när man möter handläggare som så självsäkert kan meddela att det kommer att införas bestämmelser som gör att länsstyrelsen agerar i förväg blir det fel. Det kan hända att det handlar om bara 0,5 procent av vattenkraftsproduktionen. Men jag är inte ute efter procentsiffran, utan det är fråga om förhållandena för människor som lever och verkar på landsbygden. Det är fråga om deras tillvaro och engagemang i och med att de bor där och själva har utfört tillsynen av vattenkraftverken i generationer. Därför blir engagemanget desto större hos dessa människor.

Jag kan nämna Assarebyn i min egen valkrets, Bredö i Skaraborg och många fler där invånarna har engagerat sig mycket i frågorna därför att de inte vill ge upp sina verksamheter, men de har inte råd att betala de ålägganden som länsstyrelserna kan ålägga dem.

Hur ska de små ägarna till vattenkraftverken få en kompensation om de ändå måste göra dessa saker?

Anf. 8 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Tack för att den djupa debatten fortsätter i en fråga som jag anser vara angelägen och som jag absolut känner att vi inte kan vara passiva inför.

Sverige är ett fantastiskt land med en fantastisk historia med många kulturella och biologiska värden. Enskilda och företag har drivit vattenkraft under många år och i många olika dimensioner.

Tittar vi på listan över förelägganden mot små vattenkraftverk ser vi att Västra Götaland har flest - 36 förelägganden mellan 2012 och 2014. Gävleborgs län har 27, Kalmar län 19, Västernorrlands län 17. Sedan kommer de i fallande ordning under 15 per län.

Föreläggandena har olika anledningar. Vi har inte gått in på den exakta materien här, men huvuddelen handlar om att vi behöver modernisera miljöhänsynen på olika sätt. I en sådan prövning, oavsett om det sker som nyprövning eller omprövning, är det en balans som också domstolen tar hänsyn till att hitta metoder, reformer och åtgärder som kan rymmas för att gå miljön till mötes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att det finns en stor och engagerad debatt bland ägare av vattenkraftverk, inte minst de småskaliga, där man visar ökad hänsyn till att exempelvis göra nya fiskvägar. Det handlar inte om att göra dem som de var historiskt sett. Vi har sett många goda exempel runt om i Sverige på att nya fiskvägar öppnas och återför vandrande fisk till vattendrag som har saknat detta i många år. Efter aktivt miljöarbete sker i dag en restauration av flera biologiska värden runt om i Sverige. Inte minst kring vattendragen är det en väldigt viktig process.

Frågan är vad man hamnar i om man säger att vi nu ska stoppa upp alltihop för att titta på en helt ny lagstiftning om småskaliga vattenkraftverk eller göra en översyn av om miljöbalken ska fortsätta att gälla för vattenkraften. Jag är orolig för att det snarare blir passivitet än den aktivitet vi behöver för att modernisera en av de viktiga energiproduktioner vi har i Sverige, nämligen vattenkraften.

Vi ska göra det på ett sådant sätt att vi kan vara stolta också miljömässigt och se att de strömmande vattendragen kan leverera mer än energi. De kan också leverera oerhörda värden i form av fiskvägar och arter som gör det akvatiska systemet levande.

Någon tyckte att det var ironiskt att tala om fiskvägar. Jag tycker inte att det är det. Jag ser att det är en av de rikedomar som finns ute i Sveriges landskap, som gör att många människor trivs på och dras till landsbygden och som får turism och industri att växa där. Det här måste vara saker som kan gå hand i hand. Jag blir uppmuntrad av exemplen på att man via samarbete har kunnat visa på att miljöomställning av stora och små vattenkraftverk faktiskt ger stor biologisk nytta.

Ska vi säkerställa att vi har ett regelverk som stöttar en sådan utveckling, då kanske vi inte ska ta ett steg tillbaka och säga att nu ska vi stoppa allt och låta all gammal lagstiftning gälla och inte låta de nya regler som faktiskt finns sedan mer än 15 år tillbaka gälla. Jag tror att vägen framåt är att hitta modeller och visa på lösningar.

Jag vet att flera länsstyrelser har jobbat mycket aktivt med dialog för att visa på att en nyprövning inte behöver bli så omständlig eller problematisk som det kanske först kan verka för en enskild verksamhetsutövare.

Anf. 9 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Centerpartiets mål är ett helt förnybart energisystem. I den strävan spelar vattenkraften en betydande roll. Det är därför med sorg vi ser hur en passiv regering lägger en död hand över utvecklingen och tillåter enskilda myndigheter att skrämma små näringsidkare som driver vattenkraftverk i liten skala trots att dessa näringsidkare inte har gjort något fel.

Om miljöministern inte är beredd att stoppa upp alltihop skulle miljöministern kunna ge ett tydligt besked till länsstyrelserna att det är omprövning som gäller, för det är en helt annan process än den som just nu pågår.

I uppdraget som jag gav till utredningstjänsten var det just nyprövning jag frågade efter. Där sticker Västra Götaland ut. Precis som jag beskrivit tidigare är nyprövning en helt annan process än omprövning.

Den del som jag har diskuterat i dag berör miljöbalken, som antogs 1998. Att det sedan inte har hänt någonting på 17 år beror på att man lutar sig mot en dom från 2012 som beskrev tidigare tillstånd som tillståndslösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om detta hade varit syftet med miljöbalken när den antogs 1998 hade det ju inte dröjt 14 år innan man började använda den delen av lagen. Hade det varit syftet hade det väl funnits ett politiskt syfte, en enighet här i kammaren: "Ja, låt oss klämma åt de små vattenkraftsägarna!" Då hade det väl skett tidigare.

Det är olyckligt att detta kommer samtidigt som direktiven som lägger en stor död hand över i stort sett hela Sverige. Det handlar om både kommuners verksamhet och den småskaliga vattenkraften. Det handlar om landsbygdens befolkning och landsbygdens företag i stort, som har stora bekymmer - och det här kommer till.

Faktum är att ministern har en möjlighet att vidta åtgärder. Hon skulle kunna ge länsstyrelserna uppdrag för att få många fler goda exempel att beskriva i stället för att fortsätta kriget mot den småskaliga vattenkraften. Ta nu frågan ett varv till, Åsa Romson, och överraska oss alla med ett omtag!

Anf. 10 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag tror att vi på något sätt talar förbi varandra här. Det handlar egentligen inte om att de små vattenkraftsägarna vill vara emot miljöförbättrande åtgärder. Det har ingen sagt av dem som jag har talat med eller fått information från.

Det man vänder sig mot är de ohemula kraven i form av kostnader som det här skulle medföra. Dessutom förstår man inte alla gånger vad de här åtgärderna ska göra för nytta eftersom man redan i dag tycker att man har skött det här ganska bra under lång tid.

Det är en fråga som fortfarande kvarstår, tycker jag. Det är inte frågan om att man inte vill vara med och göra miljön bättre. Man har bara inte råd, och man förstår inte vitsen med det.

Att presentera miljöförbättrande åtgärder måste ju vara en pedagogisk uppgift som gör att personerna som driver småskalig vattenkraft faktiskt förstår att de är önskvärda, att de fortfarande har en viktig insats att göra på landsbygden. I dagsläget kommer inte den idén fram från vare sig regeringens eller länsstyrelsernas sida.

Frågan är återigen: Om det nu ska göras miljöförbättrande åtgärder, kommer de här personerna då att få någon form av kompensation så att inte den småskaliga vattenkraften försvinner helt och hållet?

Anf. 11 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Även regeringen har siktet inställt på ett helt förnybart energisystem. Efter alla debatter som har förts här i kammaren tror jag att vi ser att det är en viktig väg för Sverige att gå. Vi har ett land som är rikt på naturresurser som kan ge oss energi på ett mycket gott sätt.

Men det är precis som när vi införde prövningssystemet för vindkraft. Vi baserade inte det på att bara säga: "Det här är förnybar energi; alltså behövs det inga tillstånd, ingen prövning, inga analyser." Självklart behövs det. Det tror jag att vi som är här i kammaren just nu håller med varandra om. Det finns ställen där det inte kan eller bör byggas, och det finns sätt att bygga förnybar energi som inte är bra. Vi måste ställa miljökrav på det.

Jag ser ingen motsättning mellan vattenkraft och god miljö. Jag ser att vattenkraften i Sverige bidrar till många stora nyttor, inte minst till att vi kan ha ett energisystem som i hög grad är miljöanpassat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag ser heller ingen motsättning i att ställa krav på att verksamheter - löpande verksamheter, pågående verksamheter - ska modernisera sig enligt de moderna miljökrav som samhället ställer.

Jag ser faktiskt inte att det finns en sådan idéfattigdom i Sverige att de här lösningarna inte är åtkomliga. Jag har hört om och sett alldeles för många goda exempel på att små och stora vattenkraftverk har moderniserats på ett miljömässigt sätt, men de är för få. Vi måste se till att detta kommer ut i hela systemet om vi ska klara de miljöförutsättningar som riksdagen har ställt sig bakom.

Nej, länsstyrelserna ska inte skrämma enskilda näringsidkare eller enskilda människor. Men jag menar inte att ett åläggande om nyprövning alla gånger är att skrämmas. Nyprövningen kan och ska vara ett bra instrument, men man ska också förstå hur man ska använda det. Det är inte att skrämmas, och där kan det behövas mer stöd och vägledning. Det är därför jag uppmanar länsstyrelserna att ta de goda exemplen och vägleda bättre.

Överläggningen var härmed avslutad.