Anf. 37 Jeff Ahl (SD)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Jag kan dock konstatera att svaret inte är riktigt tillfredsställande eftersom det inte tas hänsyn till den problematik som höjningen av taket vad avser hemtjänstavgifter innebär för våra äldre.
Det är viktigt att retorik och praktisk politik hänger samman när vi agerar i riksdagen och i regeringen. Om ett parti påstår sig värna de äldres rätt att leva ett värdigt liv är det viktigt att också visa det i praktisk politik. Det är föga solidariskt att man ger med den ena handen och tar tillbaka med den andra, framför allt när det slår mot de ekonomiskt mindre bemedlade i samhället.
Sammantaget innebär förslaget en nettoförlust för 64 000 av våra äldre. Det är de som har det ekonomiskt svårast, de som vrider och vänder på sina enkronor för att få ekonomin att gå ihop. Man kan konstatera att de äldre lovas en hel del inför varje nytt val. När valet väl är över sviker man alla löften man har gett. Som politiker är det viktigt att vara ärlig med sina prioriteringar och tydlig - både före och efter ett val - med var miljonerna och miljarderna hamnar när pengarna i statsbudgeten ska fördelas.
Staten beräknas spara 148 miljoner kronor med reformen. Det innebär att regeringen avser att spara in 148 miljoner på de pensionärer som har det svårast ekonomiskt. Därmed är frågan om regeringens retorik och praktiska politik hänger samman. Svaret på frågan blir såklart nej.
Intressant är att under samma utgiftsområde och till och med samma anslag, utgiftsområde 25 och anslag 1:1, återfinner vi en utgiftspost på 300 miljoner kronor i år. De pengarna är tänkta att gå till de så kallade papperslösa, till dem som uppehåller sig illegalt i Sverige, för att subventionera deras sjuk- och tandvård. Bland annat har vi den ökända tandvården för 50 kronor för dem som uppehåller sig illegalt i landet. Det är en summa som ingen av våra äldre någonsin kan tillskriva sig när de besöker tandvården eller sjukvården.
Frågan är om det är rimligt att regeringen gödslar med hundratals miljoner kronor, pengar som går till människor som befinner sig illegalt på svenskt territorium, när man samtidigt försämrar för tusentals äldre som vigt sina liv åt att få det här samhället att gå runt. I rimlighetens namn borde svaret också på den frågan vara nej.
Utifrån dessa faktum uppstår två följdfrågor till ministern. För det första: Varför föreslår regeringen försämringar för 64 000 av våra äldre, de som redan har det kärvt ekonomiskt, samtidigt som regeringen påstår sig ha en politik för dessa tusentals äldre? För det andra: Kan regeringen tänka sig att använda de 300 miljonerna, som ska gå till dem som befinner sig olagligt i Sverige, till att förhindra den osolidariska reformen vad avser taket för avgifter inom hemtjänsten och kanske i stället genomföra förbättringar inom densamma?