Till innehåll på sidan

Tolkning av begreppet särskilt ömmande skäl

Interpellation 2014/15:370 av Christina Höj Larsen (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2015-03-09
Överlämnad
2015-03-10
Anmäld
2015-03-11
Sista svarsdatum
2015-03-24
Svarsdatum
2015-04-07
Besvarad
2015-04-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Den 1 juli 2014 ändrades utlänningslagen så att asylsökande barn skulle kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Tidigare krävdes synnerligen ömmande omständigheter för både vuxna och barn. Syftet med lagändringen var att förtydliga barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa. Enligt Migrationsverket har kraven på att omständigheterna ska vara ömmande sänkts för att barn ska få uppehållstillstånd. Fler barn ska få stanna var tanken.

Den 23 februari kom den första domen från Migrationsöverdomstolen efter lagändringen, och domen blir vägledande för kommande domar på området. Den visar oroväckande nog på motsatsen: en 13-årig flicka med mer än halva sitt liv i Sverige, som pratar svenska och har hela sitt liv förankrat här och svag anknytning till ursprungslandet med mycket mera har inte beviljats uppehållstillstånd. Vad ska då krävas för att nå upp till särskilt ömmande omständigheter?

Louise Dane, en av Sveriges främsta migrationsrättsjurister, pekar i en analys av fallet på ett antal brister i domen och varnar för att ”konsekvensen av domstolens dom är att vi nu riskerar att gå i precis rakt motsatt riktning jämfört med vad lagstiftaren sa sig vilja uppnå genom den senaste lagändringen”. Vänsterpartiet delar den oron.

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson följande:

  1. Vilka generella slutsatser drar justitie- och migrationsministern av utfallet av domen?
  2. Syftet var att fler barn skulle få stanna, har justitie- och migrationsministern gjort ställningstagandet att det syftet kan uppnås med denna dom som praxis?
  3. Tänker justitie- och migrationsministern ta några lagstiftningsinitiativ eller vidta någon annan åtgärd för att ytterligare förtydliga barnrättsperspektivet och barnets bästa?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2014/15:370, Tolkning av begreppet särskilt ömmande skäl

Interpellationsdebatt 2014/15:370

Webb-tv: Tolkning av begreppet särskilt ömmande skäl

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 24 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Christina Höj Larsen har frågat mig vilka generella slutsatser jag drar av utfallet av en dom från Migrationsöverdomstolen, om fler barn kan få stanna i Sverige med domen som praxis samt om jag tänker ta några lagstiftningsinitiativ eller vidta någon annan åtgärd för att förtydliga barnrättsperspektivet och barnets bästa.

Inledningsvis vill jag understryka att varken jag eller någon annan i regeringen kan kommentera ett avgörande i ett enskilt ärende. Det är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att utifrån lagstiftningen och det underlag som presenteras i det enskilda ärendet besluta om det finns grund för uppehållstillstånd.

Begreppet särskilt ömmande omständigheter när det gäller barn infördes i utlänningslagen i juli 2014 för att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet, framhålla principen om barnets bästa samt möjliggöra att fler barn ska kunna omfattas av bestämmelsen och beviljas uppehållstillstånd. Ändringen syftade dock inte till att frångå tidigare uttalanden om att "barnets bästa" inte kan ges en så långtgående innebörd att det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn. Det rör sig om en sammantagen bedömning i varje enskilt fall av flera olika omständigheter, där hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet särskilt ska beaktas.

Det är för tidigt att dra slutsatser om huruvida syftet med lagstiftningen har uppnåtts när det gäller särskilt ömmande omständigheter. Jag ser för närvarande ingen anledning att se över lagstiftningen, men jag vill poängtera att jag kommer att följa den fortsatta rättsutvecklingen noga.

När det gäller åtgärder för att förtydliga barnrättsperspektivet har regeringen uttalat i regeringsförklaringen att ett arbete ska påbörjas med att göra barnkonventionen till lag. Det pågår för närvarande en utredning i vilken en särskild utredare gör en kartläggning inom särskilt angelägna områden av hur tillämpningen av lagar och andra föreskrifter stämmer överens med barnkonventionen. Utredaren har nyligen fått ett utökat uppdrag som bland annat innebär att lämna förslag på en lag om inkorporering av barnkonventionen. Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2016. Regeringen kommer att ta med sig slutsatserna från utredningen i det fortsatta arbetet med att säkerställa och stärka barns rättigheter.


Anf. 25 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Jag tackar migrationsminister Morgan Johansson för svaret.

Jag är fullt medveten om att migrationsministern och regeringen inte har och inte ska ha något inflytande över Migrationsöverdomstolens domar och inte heller kan gå in på enskilda fall. Men det är ändå så att vårt politiska uppdrag är att förhålla oss till den verklighet som vi befinner oss i.

Man kan väl säga att ändringen från "synnerligen ömmande" till "särskilt ömmande" var just ett sådant tillfälle då vi politiskt valde att agera på grund av en verklighet vi såg. Syftet var, som migrationsministern sa, att göra det möjligt för fler barn att få uppehållstillstånd på grunder som tidigare kallades humanitära skäl och som sedan kom att kallas synnerligen ömmande skäl. Vi såg att den skrivningen var för snäv. Alldeles för ofta upplevde vi fall där man som människa tänkte: Detta är inte rätt! Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet var ganska överens om att vi måste ändra på detta, och jag är glad att vi fick till stånd den lagändringen.

Det lyftes tydligt fram i förarbetena att det inte skulle finnas en exakt gräns för hur länge ett barn skulle ha varit i Sverige, men att man vid den samlade bedömningen skulle beakta inte bara hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet utan även vistelsetid. Detta får betydelse med tanke på den aktuella domen i Migrationsöverdomstolen. Denna kan på många sätt komma att ändra viktningen i fråga om illegal vistelse. Jag tror att vi kommer att återkomma till det här lite senare i debatten.

Vid beslut om barn ska barnets bästa beaktas. Men det betyder inte att ett barn automatiskt får uppehållstillstånd. Det måste vägas mot övriga intressen - i det här fallet den reglerade invandringen, som även Vänsterpartiet står bakom. Det viktiga är att man alltid visar motiveringen - varför väljer man att tycka att den reglerade invandringen är viktigare än barnets bästa? Den motiveringen är otydlig och bristfällig i den dom som avkunnades i Migrationsöverdomstolen, vilket får konsekvenser för underdomstolarna när de sedan ska ta stöd av denna dom i sin praxis. Det är därför vi står här och diskuterar den domen - inte för att jag tror att migrationsministern ska ingripa i det här fallet, utan för att domen får betydelse för den politik vi vill ska föras beträffande hur många ungar som ska få stanna och av vilka skäl.

Därför är mina frågor till migrationsministern fortfarande: Vilka tror han att konsekvenserna blir av denna dom i Migrationsöverdomstolen? Ser migrationsministern några risker för att det kommer att ske en skärpning och inte ett öppnande, som vi hade tänkt?


Anf. 26 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det är väldigt svårt att diskutera en enskild dom på det här sättet. Frågan från interpellanten är vilka generella slutsatser jag drar av domen. Det enkla svaret är att jag inte kan dra några generella slutsatser av en enskild dom. Det är alldeles för tidigt, skulle jag vilja säga, att utvärdera hur den här lagstiftningen kommer att fungera baserat på en enda dom.

Dessutom är omständigheterna i fallet väldigt speciella. Ibland låter det som att dessa ärenden är asylärenden, och det är de inte. Det är det inte heller i det här fallet. Det är egentligen i botten en arbetskraftsinvandring där pappan kom till Sverige 2008 och då hävdade att han var från Bulgarien och hade bulgariskt pass. Året efter kom mamman och dottern till Sverige, och då på makedoniska passhandlingar. Det visade sig efteråt att det bulgariska passet var förfalskat.

Det var mot bakgrund av det som uppehållstillståndet hävdes och hela frågeställningen omprövades. Sedan gick det sin gång i de rättsliga instanser som finns, och så fick vi ett beslut i februari 2015 där domstolen menade att anknytningen till Sverige inte var stark nog. Dessutom pekade man på att familjen varit i Makedonien två gånger efter det att de kommit till Sverige. Bland annat mot bakgrund av det motiverade man sitt avslag.

Jag anser att det är alldeles för tidigt att bedöma hur lagstiftningen kommer att fungera och hur den kommer att tolkas baserat på en enda dom. Därför kan jag inte dra några sådana generella slutsatser som Christina Höj Larsen efterfrågar.


Anf. 27 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Jag förstår att det är ett fall som faller utanför det vanliga som nu har avgjorts. Det håller jag helt med om. Det är inte den vanliga typen av ärende med särskilt ömmande omständigheter. Tittar man på Migrationsverkets intranät och läser vad Migrationsverket självt drar för slutsatser blir man ganska orolig. Det är en oro som jag delar med en del migrationskunniga experter, till exempel Louise Dane.

Nu läser jag ur vad Migrationsverket skriver om domen från intranätet. Det står: Enligt Migrationsöverdomstolen måste huvudregeln vara att vistelsen i Sverige har varit laglig. Jag vill här inskjuta att vi i förarbetena tydligt har sagt att ett barn inte ska lastas för att beslut som föräldrarna har fattat, till exempel illegal vistelse, att man har gömt sig, eller på annat sätt varit oärlig.

Man fortsätter på Migrationsverket intranät: Även om flickan eftersom hon var barn inte haft möjlighet att påverka att hennes vistelse varit illegal måste detta faktum ändå ha betydelse enligt Migrationsöverdomstolen. Domstolen ansåg därför inte att det fanns särskilt ömmande omständigheter, och flickan beviljades inte uppehållstillstånd. Migrationsöverdomstolen ansåg inte heller att utvisningen var i strid med artikel 8 i Europakonventionen. Domen ger en annan viktning mellan anpassningen till Sverige och illegal vistelse jämfört med tidigare riktlinjer. För Migrationsverket betyder domen därför att tidigare riktlinjer bör ses över till viss del och innehålla en större betoning på laglig vistelse i Sverige.

Det är en förskjutning som vi inte politiskt har efterfrågat. Vi har på inget sätt sagt att barn ska bära större ansvar för vad deras föräldrar har fattat för beslut. Tvärtom har vi sagt att det ska barn inte hållas ansvariga för. Det som är min oro efter att ha sett domen, och det är en oro som delas av andra, är att vi med en förskjutning i viktning kommer att se större fokus på legal eller illegal vistelse och att det de facto kommer att göra att det är färre barn som får stanna trots att vi ville motsatsen.

Jag är intresserad av att veta att om det visar sig att Migrationsverket väljer att införa riktlinjer som gör det svårare, hur förhåller sig migrationsministern till det i så fall? Vad kan vi göra för att se till att det blir så som vi hade tänkt?


Anf. 28 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det är oerhört svårt att dra generella slutsatser utifrån en enda dom. Jag tänker inte göra det. Jag måste nog säga att vi måste få fler avgöranden från domstolarna innan vi kan göra någon bedömning av hur praxis kommer att utvecklas.

Christina Höj Larsen väljer här att lyfta fram frågeställningen om illegalt-legalt. Jag fäster mig vid att man resonerar kring vilken anknytning barnet i fråga hade vid tiden för prövningen och att man fällde avgörandet utifrån det.

Det är svårt att spekulera om det, och jag ska heller inte göra det och gå över gränsen för vad jag får lov att säga och inte säga. Det jag säger i mitt interpellationssvar är att jag följer utvecklingen noga. Det är för tidigt att säga hur lagstiftningen kommer att fungera, och jag drar inte några generella slutsatser utifrån praxis.

Grunden för svensk asylpolitik är att om man har asylskäl får man stanna, och om man inte har asylskäl får man inte stanna. Man ska åka hem till det land man kom ifrån om det visar sig att man inte har asylskäl. Även om man inte har asylskäl finns ändå denna ventil och de särskilt ömmande skälen, och barnets bästa ska väga tungt i de prövningarna.

Vi har varit överens om att det är så vi ska se på den möjligheten. I grunden är det för tidigt att säga hur praxis kommer att utvecklas utifrån en enda dom.


Anf. 29 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Jag håller med om att det är för tidigt att säga någonting. Problemet är att Migrationsverket säger någonting utifrån domen, och det i sin tur får konsekvenser.

Jag är nyfiken. Om det så skulle vara att vi ser en förskjutning och att man lägger större vikt vid huruvida vistelsen har varit legal eller illegal, hur förhåller sig migrationsministern i så fall till det? Det är för mig frågan för dagen. Det är vad det hela handlar om.

Europadomstolen och den svenska Migrationsöverdomstolen har sagt att den sammanlagda tid som en person har vistats i ett land får betydelse på så vis att en lång vistelsetid kan innebära att en person har skaffat starka band till landet. Då får det inte spela någon roll om det är en legal eller illegal vistelse.

Den här domen lägger plötsligt en större vikt vid att flickan har vistats här illegalt trots att hon är barn och inte har några som helst möjligheter att påverka den saken. För mig är frågan för dagen om vi kommer att se en förskjutning senare.

Jag förstår att det inte är någonting som migrationsministern kan säga i dag. Men jag vill göra migrationsministern uppmärksam på frågan. Syftet med lagändringen var inte att vi skulle lägga större vikt vid illegal vistelse. Jag hoppas att migrationsministern, om så blir fallet, är beredd att göra någonting åt saken.


Anf. 30 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det finns inte mycket mer för mig att tillägga. Jag får frågan från Christina Höj Larsen: Om så skulle vara, hur skulle jag i så fall förhålla mig till det? Det blir alltför spekulativt, och det är rätt svårt för mig att förhålla mig till en sådan frågeställning.

Det kan vara så att Christina Höj Larsen läser in mer i domen än vad kanske jag gör. Jag tycker inte att vi ska göra någon bedömning av hur praxisläget är innan vi har sett fler domar. Vi fortsätter att följa vad som kommer från domstolarna om denna lagstiftning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.