Anf. 167 Eva Lohman (M)
Herr talman! Tack, kulturministern!
Jag får börja med den fråga som jag inte hann ställa tidigare: Hur ska samfunden kunna fortsätta att bidra till en god samhällsutveckling med denna minskning av bidraget?
Detta bidrag gör att man kan sätta igång projekt och tillgodose akuta behov som man ser finns i samhället. Trossamfunden är väldigt snabba med att svara mot akuta behov. Det ser vi inte minst när det gäller tiggarnas situation, där man runt om i Sverige har ordnat hjälp på olika sätt.
Det var den fråga som jag tänkte ställa förra gången.
Precis som Lars-Axel Nordell sa är det 745 000-750 000 människor som är medlemmar i olika trossamfund. Det är 41 trossamfund, om jag har uppfattat det rätt, som i dag får bidrag via SST. Trossamfunden är en viktig röst i samhället för grupper av människor som själva har svårt att komma till tals, så de har en viktig roll.
Vi lever i Sverige i dag i ett mångfasetterat religiöst landskap, och där har samfunden stor betydelse för kunskap, förståelse och respekt för olika trosinriktningar så att vi ska kunna leva tillsammans här i Sverige.
Integration är en av våra stora framtida utmaningar, och här kan trossamfunden göra väldigt mycket. Då tänker jag på kunskap, respekt, förståelse och så vidare. Alla goda krafter kommer att behövas.
Samfunden kan också bidra med sin kunskap om demokrati, värderingar med mera till de människor som kommer hit till Sverige.
Jag kan inte riktigt se den här kraftiga minskningen av bidragen till samfunden som något annat än en tydlig markering från regeringens sida, trots att kulturministern säger att det ska komma 230 miljoner till.
Jag tänker på alla sociala verksamheter på ideell basis som samfunden bedriver, på alla människor som frivilligt jobbar på helger och kvällar med omsorg om andra människor runt om i hela Sverige. Det är tråkigt om de upplever att det de gör inte är viktigt, inte värderas och inte uppskattas. Vi behöver alla goda krafter i vårt samhälle för att det ska bli bra.
Herr talman! Jag tycker att regeringen undergräver trossamfundens verksamhet med en så här kraftig bidragsminskning, just därför att den sociala biten blir mer och mer efterfrågad. Trossamfunden är beredda att ta och tar ett stort ansvar i de här frågorna.
Vårt civilsamhälle ska präglas av mångfald, och i trossamfunden och på andra håll möts man av entusiasm och glädje. Därför borde det vara uppskattning, inte bestraffning.