Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima

Anf. 23 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Jens Holm har ställt ett antal frågor om hur Sverige avser att agera inför Limamötet. Frågorna rör Sveriges klimatmål till 2020, nya finansieringskällor, tekniköverföring och inte minst jämställdhet inom ramen för det internationella klimatramverket.

Jag håller med Jens Holm om att det egna klimatarbetet är viktigt för trovärdigheten i de internationella klimatförhandlingarna. När det gäller arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige har regeringen redan nu lagt fram en rad förslag som, förutsatt att budgeten antas i riksdagen, kommer att leda till ett kraftfullare arbete för minskade utsläpp av växthusgaser. Dessutom aviserar regeringen i budgetpropositionen ett antal ytterligare förslag som kommer att minska utsläppen framöver. Vi har gjort klart att vi vill se ett klimatpolitiskt ramverk som sätter nya långsiktiga klimatmål och säkrar möjligheterna att styra så att målen nås.

Riksdagens mål är att utsläppen i den icke-handlande sektorn ska minska med 40 procent till 2020 från 1990 års nivå. Riksdagen har, vid behandlingen av den klimatpolitiska propositionen (prop. 2008/09:162), bedömt att en tredjedel av utsläppsminskningarna kan vara genom flexibla mekanismer, inklusive internationella krediter. Regeringens grundläggande princip är dock att klimatmål ska nås genom inhemska utsläppsminskningar.

Regeringen har nu till riksdagen lagt fram ett flertal klimatpolitiska förslag som kommer att bidra till måluppfyllelse. Det finns en kontrollstation nästa år. Den ligger fast och är nödvändig, inte minst efter åtta år med för låg ambitionsnivå i klimatpolitiken. Kontrollstationen ska ligga som underlag för framtida beslut hos regering och riksdag.

Nya finansieringskällor är en viktig komponent för att nå de utvecklade ländernas mål att gemensamt mobilisera 100 miljarder amerikanska dollar årligen till 2020 för klimatåtgärder i utvecklingsländer. Sverige ska vara en aktiv part i dialogen om hur denna målsättning ska nås, och regeringen avser att verka för att EU som helhet blir pådrivande för att utveckla källor till klimatfinansiering. Ett tydligt och konkret exempel på utvecklingen inom detta område är den privatsektorfacilitet som är etablerad inom den gröna klimatfonden. Tanken bakom denna facilitet är att FN:s gröna klimatfond ska kunna använda offentliga medel som hävstång för att mobilisera privat kapital.

Ökad tillgång till teknik i utvecklingsländer är centralt för att de ska kunna minska utsläppen samtidigt som de utvecklas hållbart. Tillgång till teknik är en viktig fråga särskilt för de sårbara och minst utvecklade länderna. Finansiering och brist på investeringsfrämjande miljöer, ofta förknippade med bristande institutionell kapacitet och kunskap om vilka lösningar som finns, utgör väsentliga hinder mot tekniköverföring till utvecklingsländer. Detta behöver åtgärdas, och regeringen stöder aktivt uppbyggnaden av sådan kapacitet. Regeringens stora satsning på klimatfinansiering, till exempel Gröna klimatfonden, kommer att vara betydelsefull i detta sammanhang och för att underlätta överföring av teknologi för förnybar energi och energieffektivisering till utvecklingsländerna.

Genom klimatförhandlingarna har också ett nytt teknikcenter, CTCN, inrättats. Genom att bistå utvecklingsländer med kunskap om teknik som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser kommer det också att bli en viktig byggsten. Satsningar av detta slag är centrala. Patenträtten har av parterna lämnats utanför de beslut om tekniköverföring som fattats inom ramen för FN:s klimatförhandlingar. Frågan om patenträttens betydelse för överföring av klimatteknik hanteras i stället i särskild ordning inom världshandelsorganisationen. Regeringen delar andra industriländers bedömning att patenträtten är en av flera viktiga förutsättningar för att nå den storskaliga utveckling och spridning av klimatteknik som krävs för att minska utsläppen.

Som Jens Holm påpekar är jämställdhet viktigt för att effektivt och rättvist hantera klimatutmaningen. Miljö- och klimateffekter har störst inverkan på människor i fattigdom som har små möjligheter att påverka sin situation. Kvinnor och barn drabbas ofta särskilt. Frågan om jämställdhet har aktualiserats i förhandlingarna under senare år, och vid COP 18 i Doha 2012 fattade parterna beslut om att förbättra jämställdheten och kvinnors deltagande i klimatförhandlingarna.

Sverige verkar även aktivt för att jämställdhetsaspekter ska tas i beaktande i de institutioner som skapats under FN:s ramkonvention för klimatförändringar och Kyotoprotokollet. I utformningen av Gröna klimatfonden har Sverige med framgång drivit jämställdhetsperspektivet, vilket exempelvis har resulterat i att fonden nu tar fram en jämställdhetspolicy. Också i den globala miljöfaciliteten GEF och Världsbankens klimatfonder har Sverige fått genomslag i jämställdhetsrelaterade frågor.

Sverige anser att jämställdhet bör vara en vägledande princip och att den bör integreras i den nya klimatöverenskommelsen.

Anf. 24 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag vill tacka klimat- och miljöministern för svaret på min interpellation.

Jag tycker att det är viktigt att det är klart och tydligt vad som gäller från den svenska regeringen inför det otroligt viktiga toppmötet i Lima i Peru. Jag kommer själv att resa dit och vara där den sista veckan för att bevaka och trycka på förhandlingarna så gott jag kan för en ambitiös klimatöverenskommelse.

Min första fråga gäller det svenska klimatmålet. När man åker på sådana här toppmöten kan man som land berätta om allt det man gör, hur mycket pengar man vill bidra med till utvecklingsländer och hur mycket man avser att minska sina egna utsläpp. Klimat- och miljöministern svarar att målsättningen ska vara att minska de svenska utsläppen med 40 procent till 2020. Vi i Vänsterpartiet har lagt fram förslag om att höja det till drygt 50 procent till 2020.

En av de väldigt viktiga punkterna är om allt ska göras på hemmaplan här i Sverige eller om regeringen ska fortsätta att köpa billiga utsläppskrediter av andra länder. Då tycker jag att det är bra att Åsa Romson säger så här: "Regeringens grundläggande princip är att klimatmål ska nås genom inhemska utsläppsminskningar."

Det är jättebra att regeringen har en grundläggande princip om att vi ska göra allt på hemmaplan. Men då vill jag ställa en rak fråga till Åsa Romson: Innebär det att det svenska klimatmålet är 40 procent och att allt ska göras på hemmaplan utan uppköp av internationella krediter?

Sedan vill jag beröra frågan om tekniköverföring. I dag finns det väldigt mycket bra miljöteknik i världen och fantastiskt bra innovationer vad gäller förnybar energi, livsmedel, utsläpp från bilar och så vidare. Men ett stort problem är att mycket av tekniken är låst till ett fåtal företag som har den tekniken för sig själva i form av patent. Ifall andra företag eller andra länder vill använda sig av tekniken måste de oftast betala dyra licenser och royaltyer till dessa företag.

Detta är ett stort hinder för att utvecklingsländerna ska kunna använda den senaste tekniken - inte upprepa våra misstag utan använda den senaste tekniken - och minska utsläppen så mycket som möjligt.

Vad gäller förnybar energi är det nästan 80 procent av världens patent inom det området som innehas av företag i i-länderna. Bara 3 procent av de patenten innehas av Kina, bara som ett konkret exempel. Vad gäller patent på bilområdet för att minska utsläppen innehas ungefär 95 procent av alla patent av företag som kommer från EU, Japan och USA och nästan ingenting alls av företag från utvecklingsländerna.

Här hävdar jag att Åsa Romson har fel, herr talman, när hon säger att frågan om patent inte diskuteras och inte avhandlas på de stora klimattoppmötena. Det gör den visst! Bangladesh, Indien, Bolivia, ja, så gott som alla utvecklingsländer som tillhör gruppen G77 lyfter hela tiden upp den här frågan. De vill ha en reformering av patenträtten och vill att vi ska säkerställa att de kan använda den senaste tekniken utan att betala de dyra licenserna.

Där skulle jag vilja att Sverige driver just den linjen, att Sverige står upp för utvecklingsländerna och inte, som det står i svaret, att man backar upp industriländerna. En konkret fråga till Åsa Romson är ifall ni är beredda att göra det.

Anf. 25 Birger Lahti (V)

Herr talman! Tack, klimat- och miljöministern, för svaren! Och givetvis tack, interpellanten, för en jätteviktig interpellation!

Det är en sak som jag reflekterar över när klimat- och miljöministern svarar på frågan hur man avser att få in kvinnors perspektiv. De drabbas ofta av klimatförändringarna i utvecklingsländerna. Hur ser det ut i de institutioner som vi försöker skapa ramverk för? Försöker vi från Sverige påverka för att få en jämställd representation i de konstellationer där man antar dessa ramverk? Jag tänker på Gröna klimatfonden, som Sverige framgångsrikt har drivit: Hur ser konstellationen ut där? Jag tror att det sitter 15 karlar där, och förhoppningsvis några kvinnor. Man bör även driva den frågan, för vi vet att den har bäring på slutprodukten.

Sedan, herr talman, vill jag ställa frågan till ministern: Vad betyder "grundläggande princip" vad gäller hur vi i Sverige ställer oss? Är vi beredda att tumma på var vi minskar utsläppsrätterna, eller vad menar ministern med "grundläggande princip"? Jag hoppas att vi verkligen gör det vi avser att göra i klimatförhandlingarna.

Vad gäller jämställdheten i övrigt har den betydelse. Jag läste i morse om biståndspengarna, och jag vill ställa frågan om de 500 miljonerna: Är de på årsbasis, så att de inte berör biståndet i övrigt? Det är pengar utanför, som jag har förstått det. Har jag förstått det rätt att det är 500 miljoner på årsbasis?

Anf. 26 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Tack för en väldigt intressant och naturligtvis oerhört aktuell debatt, precis som tidigare!

Klimattoppmötet i Lima startar nästa vecka, och jag kommer att leda Sveriges delegation där under högnivåsegmentet andra veckan. Jag är väldigt glad att Jens Holm tillika andra riksdagsledamöter kommer att finnas med på mötet. Alla som känner till FN-förhandlingar vet att det pågår många parallella diskussioner i många olika rum, och ju fler progressiva svenska klimatmänniskor som finns på plats, desto större blir kraftfullheten. Tack för det!

Också tack, Jens Holm och Vänsterpartiet, för stödet till regeringens budget som ni har varit med och förhandlat fram! Vi ger 4 miljarder extra till reformutrymmet i klimat- och miljöinvesteringar. Där har vi hävstången för att växla upp det svenska klimatarbetet på hemmaplan.

Det är där vi kan skruva upp satsningarna på kollektivtrafik i städerna så att vi kan flytta bilköerna till modern kollektivtrafik. Det är där vi kan skruva upp satsningarna på järnvägsnät och tågtrafik så att tågen går i tid och folk vågar lita på att de kan ta tåget i stället för att vara hänvisade till långa bilresor eller dyra flygresor.

Energieffektiviseringen i våra flerbostadsområden är en oerhört viktig faktor som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet aviserar i budgeten att vi ska ta krafttag med i form av lokala investeringsprogram för klimatinsatser inom kommuner, regioner och landsting. Där vet vi att det finns starkt engagemang och många bra idéer och förslag som kan verkställas om de får den lilla extra medfinansiering som gör att åtgärderna verkligen effektueras så att vi får alla i Sverige att vara med och bidra till att öka klimatarbetet, vilket betyder minskade utsläpp.

Ska vi då diskutera vad detta kommer att leda till fram till 2020, där vi har nästa stora svenska klimatmål? Som jag sade är regeringens grundprincip tydlig: Klimatmål ska nås genom inhemska åtgärder.

Det är också den ordning vi i dag har på EU-nivå, det vill säga att de klimatambitioner man föresätter sig också ska kunna växlas in i reella politiska planer och kunna räknas som måluppfyllelse i det svenska systemet.

Därmed inte sagt att regeringen inte tycker att man också ska göra starka stödåtgärder internationellt. I budgeten som Vänsterpartiet stöder gör vi enorma satsningar på internationell klimatfinansiering, men vi möjliggör också fortsatta sådana satsningar inom ramen för FN:s program för tekniköverföring i det som kallas CDM. Detta är oerhört viktiga kompletterande åtgärder, den sista inte minst för tekniköverföringen som interpellanten Jens Holm är inne på.

Jag delar verkligen Jens Holms engagemang men inte riktigt hans politiska analys. Jag är inte säker på att vi gör FN-systemet en tjänst om vi utan konflikt skulle stödja de utvecklingsländer som driver den agendan i flera olika forum. Jag tror att om man vill få till en ändring i FN-systemet av grundläggande principer för just patenträtten ska man samla de diskussionerna på ett ställe, och man uppnår störst konsensus i FN-systemet om man samlar dem på något annat ställe än inom klimatförhandlingarna.

Precis som jag utförligt redogör för i svaret finns det ett antal olika verktyg som är viktiga i de internationella klimatförhandlingarna och som stöder tekniköverföring i den här kontexten. Det finns mycket sådant, inte minst när det gäller att möjliggöra investeringsklimat i fattiga länder också med klimatfinansiering.

Jag fick en fråga om additionaliteten. Ja, det är tydligt för 2015 att de klimatfinansieringspengar som Sverige indikerar till Gröna fonden är additionella till det som traditionellt räknas inom biståndsramen. Det finns en diskussion om att ändra beräkningarna där, men det får vi återkomma till kommande år.

Anf. 27 Jens Holm (V)

Herr talman! Det finns mycket som är bra med förslaget till budget, och det är därför som vi i Vänsterpartiet avser att rösta för den - eller för ramarna - nästa vecka. Inte minst på miljöområdet finns det stora satsningar.

Vårt klimatmål tar vi inte emellertid inte upp i budgetpropositionen. Det jag hör nu från klimat- och miljöministern, att allt ska göras helt och hållet på hemmaplan, tycker jag låter bra. Vi gör självklart investeringar i andra länder, men det ska göras med nya additionella medel. Säger vi att vi ska minska utsläppen med en procentsats, då ska vi också göra vår hemläxa och göra det här i Sverige.

Vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta kämpa för att höja målsättningen för våra klimatmål här i Sverige.

Att föra över teknik är någonting som helt och hållet befinner sig i klimatförhandlingarnas epicentrum. Det står i artikel 4 i klimatkonventionen, tas upp i handlingsplanen från Bali och så vidare. Det är också klart att det ska vara miljöteknik som ska föras över till utvecklingsländerna utan att nya kostnader ska läggas på utvecklingsländerna.

Utvecklingsländerna hävdar då att ett stort problem i dag, ett hinder för tekniköverföringen, är dagens lagstiftning om patent och immaterialrätt. Låt oss ta Indien som exempel. Indien betalade bara i royaltyer och licenser ungefär 300 miljoner US-dollar år 2002. År 2010, ungefär tio år senare, hade den siffran nästan tiodubblats. Man betalar alltså nästan tio gånger så mycket bara i licenser för att få använda olika former av teknik.

Självklart anser jag att vi borde undersöka om vi kan göra på samma sätt som vi har gjort i fråga om livräddande mediciner. Världssamfundet har sagt att när det gäller vissa former av mediciner som räddar liv ska utvecklingsländerna kunna göra kopior av de medicinerna. Man ska inte fastna i att man måste betala en massa dyra licenser eller i rättstvister om huruvida man får använda en medicin eller inte.

Att bekämpa klimatförändringen handlar också om att rädda liv. Precis så argumenterar utvecklingsländerna, och de tror inte att frågan blir bättre av att man tar upp den inom Världshandelsorganisationen. Där kan man självklart också diskutera patent, men inom Världshandelsorganisationen har man ett främsta fokus, och det är så mycket handel som möjligt.

Därför skulle jag vilja fråga klimat- och miljöministern: Anser inte Åsa Romson att patent och dagens regim i fråga om immaterialrätt kan vara ett hinder för tekniköverföringen på det sätt som utvecklingsländerna brukar argumentera? Menar inte Åsa Romson att det kan vara en god idé att lyfta fram frågan om immaterialrätt och tekniköverföring även inom klimatförhandlingarnas område?

Anf. 28 Birger Lahti (V)

Herr talman! Jag undrar om svaret 500 miljoner till klimatbistånd är på årsbasis och om det är utanför det generella biståndet.

Hur ska Sverige verka för jämställdhetsaspekterna i de institutioner som sätter ramarna för klimatfonder och dylikt? Hur avser man att jobba med de frågorna?

Anf. 29 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Jag tackar som sagt för engagemanget när det gäller de internationella klimatförhandlingarnas olika aspekter. Det är breda förhandlingar med stort utvecklingsperspektiv som går in på många delar.

Hur får vi till en modern utveckling? Hur kan vi från vår del av världen stödja en utveckling i fattiga länder som inte går över cykeln med enormt stora fossila utsläpp? Det är en utvecklingscykel som vi har sett i alltför många av våra länder genom historien och som vi helt enkelt inte har råd med om vi ska säkra ett klimat på jorden med en temperaturökning under två grader för våra barn och barnbarn.

När det gäller klimatmål i Sverige kommer vi säkert att återkomma flera gånger till den viktiga debatten här i kammaren. Jag har i dagsläget inte klart för mig - det vore intressant att få svar på det från Vänsterpartiet och Jens Holm i den sista rundan - hur och med vilka ytterligare klimatinsatser i Sverige som Vänsterpartiet avser att till 2020 uppnå 52 procent minskade utsläpp jämfört med 1990. Jag har ännu inte fått ett underlag på mitt bord som visar hur detta skulle vara möjligt.

Det vi jobbar med i regeringen nu är att analysera var vi står i dag med det som redan är infört. Jag vet att båda partierna i regeringen och Vänsterpartiet här i kammaren under de senaste åren har varit frustrerade över att det inte genomförts fler reformer av klimatpolitiken i Sverige.

Nu initierar vi ett antal förslag - jag nämnde dem tidigare - i 2015 års budget, som vi hoppas går igenom här i kammaren, för att kraftfullt öka den ambitionen så att vi kan komma längre med att uppnå 2020-målen. Men vi behöver också få ett underlag där vi ser hur dessa insatser kan bedömas i hur mycket utsläppsminskningar som sker. Kan man där se att detta kommer att klaras till 52 procent under 1990 års nivåer? Det skulle glädja mig, men jag är tyvärr lite skeptisk till att vi har de åtgärderna på plats 2020 med tanke på att det är så pass nära inpå hörnet. Återkom gärna från Vänsterpartiets sida med planen på vilka åtgärder som kan uppnå detta!

Det är inte en svartvit situation när det gäller patentens inverkan på klimatregimen. Självklart är tekniköverföring oerhört viktig. Patenträttigheterna har i väldigt olika grad en avgörande inverkan på att teknikspridningen sker.

I väldigt mycket av det som är kärnområden i klimatpolitiken är inte patenträttigheterna det huvudsakliga skälet till att det inte sker en ökad teknikspridning, utan det handlar om insatser för att efterfråga tekniken i grunden. Där finns det många initiativ, både internationellt inom ramen för klimatförhandlingarna och bilateralt från Sverige för att öka spridningen av klimatvänlig teknik till andra länder. Jag är mån om att vi kan utveckla detta vidare. Det finns spännande diskussioner om hur man på ett bra sätt ska kunna använda den gröna klimatfondens utväxlade pengar och om hur vi bilateralt från Sveriges sida ska kunna öka teknikspridningen.

Jag är lite rädd för ett ensidigt fokus på just patenträtterna. Då finns det en risk för att man hamnar i ett skyttegravskrig i en ganska ideologisk debatt, som jag ändå uppfattar att detta med patenträttigheterna handlar om. Det är naturligtvis inte helt svartvitt: Utan patent får ny kunskap ingen offentlighet. Utan patent vet vi inte vilka innovationer vi har i samhället - man anger inget skyddsår, och det blir därmed inget som kräver publicering. Mot detta kan man naturligtvis invända att mycket långa skyddsperioder riskerar att få mycket negativa följder, precis som på läkemedelssidan. Där har man haft viktiga diskussioner inom Världshandelsorganisationen som åtminstone till viss del löste den tvisten. Där håller jag med Jens Holm.

Anf. 30 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag skulle vilja berätta en anekdot för klimat- och miljöministern och hela kammaren. För två år sedan var jag på klimattoppmötet i Doha i Qatar. Där träffade jag en kvinna som kom från Filippinerna. Bara veckan innan hade Filippinerna drabbats av en av decenniets värsta jordbävningar, där över 1 000 människor hade dött och över 100 000 blivit hemlösa.

Jag frågade henne: Ni är ändå ett relativt jordbävningsdrabbat land. Har ni inte möjlighet att varsko befolkningen och förutse sådana här saker?

Hon svarade att det finns väldigt avancerade program för att modellera och förutsäga jordbävningar, men de har inte tillgång till dem, för programmen är låsta, och de kan inte betala för dem.

Detta är ett exempel på att dagens regim när det gäller immaterialrätt står i vägen för en effektiv överföring av den bästa och nyaste gröna tekniken till utvecklingsländerna.

Annars håller jag med Åsa Romson om att patent kan vara viktigt, men frågan är hur vi använder dem och vem som ska betala licenserna. Ska alla betala lika mycket, eller kan vi göra undantag för just utvecklingsländerna för vissa utvalda tekniker som vi vet att de efterfrågar och som vi vet att syd har problem att få del av? Sådana saker skulle jag önska att den svenska regeringen tog upp.

Jag kan berätta att den tidigare borgerliga regeringen inte gjorde detta, men jag hoppas att ni i den nya regeringen kan ta upp dessa frågor. Det skulle bli väldigt uppskattat av utvecklingsländerna, för de har tyvärr få allierade bland industriländerna i frågan om tekniköverföring.

När det gäller Vänsterpartiets målsättningar om att minska utsläppen ska jag säga att jag vet att de är ambitiösa. För ett par veckor sedan lade vi fram vår motion, som heter Klimaträttvisa, där vi tar fram en del av våra konkreta förslag för att kraftigt minska utsläppen.

Anf. 31 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

Herr talman! Tack, Jens Holm, för en intressant debatt!

Du tar i din interpellation upp ett antal frågor, men här i debatten har du fokuserat på detta med tekniköverföring. Jag hör vad du säger och är medveten om att det kan finnas sådana situationer som du beskriver i de exempel du ger. Beroende på hur utvecklingsländerna ser på saken kommer man naturligtvis också inom ramen för de här förhandlingarna att behöva gräva mer just i det som handlar om tekniköverföring och hur vi effektivt säkrar möjligheter för de fattigaste länderna att delta i de internationella klimatförhandlingarna och därmed också känna att de får ut något av reellt värde för sina befolkningar. De exempel du nämner är ju högst reella.

Vi märker att klimatfrågorna i den internationella kontexten ofta är en säkerhetsfråga i stort. Klimatdebatten i dag kan inte reduceras till en debatt om specifika utsläppsminskningar här och där, utan det måste också ses i detta globala forum. Därför är jag väldigt glad över att vi nu har ett fortsatt starkt engagemang inte bara från den här kammaren inför de internationella förhandlingarna i Lima, som i sig är ett viktigt möte, och den globala konferensen i Paris nästa år, utan också från det svenska civilsamhället, näringslivsaktörer, pensionsfonder och investerare. Det är också flera som kommer att vara på plats där.

Med detta vill jag tacka för debatten. Jag är glad att återse flera av er också på mötet i Lima.

Överläggningen var härmed avslutad.