Kvotering till bolagsstyrelser
Interpellation 2009/10:19 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-09-29
- Anmäld
- 2009-09-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-10-12
- Sista svarsdatum
- 2009-10-13
- Besvarad
- 2009-10-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2009/10:19 Kvotering till bolagsstyrelser
av Carina Adolfsson Elgestam (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en viktig samhällsfråga som borde stå högt på dagordningen för den svenska regeringen år 2009. Ett av flera eftersatta områden är kvinnors representation i svenska börsbolags styrelser. Endast ett av tio börsföretag har en jämn könsfördelning i styrelsen, enligt tidningen Veckans Affärer. I mer än vart femte bolag består styrelserna enbart av män.
Bland samtliga svenska börsföretag är andelen kvinnor i styrelsen under 20 procent. I bara 10 procent är styrelserna jämställda, i bemärkelsen minst 40 procent av vardera könet.
Frågan är inte ny. Möjliga lösningar, till exempel lagstiftning om kvotering liknande den som genomförts i Norge, har förts fram. Men Sveriges nuvarande regering har hittills avvisat denna väg, trots att den bevisligen lett till förändring och förbättring.
Tidigare i år skickade näringsminister Maud Olofsson och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni ett brev till 342 valberedningar för att få veta vad de gjort för att få en jämnare könsfördelning i styrelserna. Så sent som i augusti hade, enligt Svenska Dagbladet, endast 77 svarat.
Jag frågar mig varför ministern fortsätter att motsätta sig lagstiftning om kvotering.
Min fråga till näringsministern blir därför:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att situationen ska förändras?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:19
Webb-tv: Kvotering till bolagsstyrelser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:20 Fredagen den 23 oktoberProtokoll 2009/10:20 7 § Svar på interpellation 2009/10:19 om kvotering till bolagsstyrelser
Protokoll från debatten
Anf. 8 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har mot bakgrund av att andelen kvinnor i svenska börsföretags styrelser är mindre än 20 procent och att endast 10 procent av dessa styrelser är jämställda, i bemärkelsen att andelen av vardera kön är minst 40 procent, frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att situationen ska förändras.
Jag vill börja med den grundläggande politiska utgångspunkten för den här diskussionen. Politiken har sin roll och näringslivet har sin. Ägarna som har ansvar för bolaget måste utan politisk inblandning få tillsätta den styrelse som de vill.
Men det är självklart så att fördelningen av kvinnor och män i bolagsstyrelser och i andra ledande befattningar både i företag och andra organisationer är en mycket angelägen och prioriterad fråga för regeringen. Det finns dock andra vägar att gå än genom kvotering och lagstiftning för att nå förändring.
Det handlar bland annat om att förändra attityder, till exempel att få ägare och arbetsgivare att se att det finns kvinnor som både har kompetens och vilja att åta sig uppdrag i bolagsstyrelser och i ledningsfunktioner. Det borde dessutom ligga i företagens intresse att båda könen är väl representerade i företagsledningar och styrelser.
Det finns många kvalificerade och kompetenta kvinnor som är beredda att ta ansvar och ta på sig styrelseuppdrag om och när man väl anstränger sig för att hitta dem. Det visar resultatet av det målmedvetna och systematiska rekryteringsarbete som har bedrivits till styrelserna i de statligt ägda företagen. I dag är 48 procent av samtliga ledamöter i de helägda företagen kvinnor och 52 procent män. Under den här mandatperioden har vi ökat andelen kvinnor som styrelseordförande från 23 procent till 33 procent. Motsvarande andel kvinnor i börsbolagen är 19 procent för ledamöter respektive 4 procent för ordförande.
Det finns privata ägarföreträdare som hävdar att det inte finns tillräckligt många kvalificerade styrelsekandidater som är kvinnor. Genom vårt rekryteringsarbete till styrelserna i de statligt ägda företagen har vi slagit hål på den myten och agerat förebild för näringslivet. Därigenom har vi synliggjort många kvalificerade och kompetenta kvinnor för styrelseuppdrag och andra ledande befattningar.
Utöver arbetet i de statligt ägda företagen vill jag lyfta fram initiativet Styrelsekraft. Det är ett exklusivt mentorprogram som ger 200 högt kvalificerade kvinnor tillgång till befintliga styrelsenätverk och möjlighet att vidareutveckla sin kompetens inom styrelsearbete. Intresset för att delta i programmet har varit mycket stort - 1 400 kvinnor från hela landet ansökte om att få delta. Det visar att det finns en rad engagerade och kompetenta kvinnor som är beredda att ta på sig styrelseuppdrag i både små och stora bolag. Jag uppmanar därför alla valberedningar i Sverige att använda sig av dessa kvinnor som en resurs.
Ett annat initiativ som kommer att bidra till en positiv utveckling är regeringens satsning på kvinnors företagande med 100 miljoner kronor per år under 2007-2010. Ju fler kvinnor som driver företag och får operativa erfarenheter desto större blir rekryteringsbasen till bolagsstyrelser och företagsledningar.
I den skrivelse som regeringen överlämnade till riksdagen i somras,
En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och näringslivet
, aviseras att regeringen avser att initiera en analys av hur valberedningar agerar för att främja en jämn könsfördelning i börsföretag.
Anf. 9 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Jag tackar Maud Olofsson för svaret och för tydligheten i att ministern inte är beredd att kvotera för att fler kvinnor ska komma in i bolagsstyrelser. Det är ganska märkligt utifrån det delvis stora tryck som i dag finns från samhället, framför allt från kvinnorna. Jag vet inte vem ministern företräder med tanke på hur det ser ut i Sverige. Som folkvald tycker jag att det är mycket viktigt att lyssna på medborgarna. Just nu är det ett oerhört tryck i denna fråga, som faktiskt handlar om makt och inflytande. Varför ska då inte halva befolkningen, det vill säga kvinnorna, ha möjlighet att vara med och påverka i styrelserummen vad gäller näringslivet? Det är något förvånande.
De argument som ständigt återkommer, varje gång man talar om kvinnor, är att det inte finns tillräckligt många som är kvalificerade, att man inte har hittat rätt personer. Det är lite besynnerligt, för de argumenten återkommer alltid när det handlar om kvinnor men ytterst sällan när det handlar om män. Man kan inte låta bli att tycka att det finns ett mönster i att kvinnor blir diskriminerade. Trots att kvinnor har minst lika hög kompetens blir de alltid ifrågasatta. För det mesta ska de göra ett dubbelt så bra arbete som männen för att komma i fråga.
Nu kan vi se att det blir färre kvinnor som har ledande positioner inom näringslivet, vilket är en oroväckande utveckling. Därför är det lite märkligt att ministern inte tar till sig det skeendet.
Jag tror att många kvinnor runt om i Sverige i ledande positioner kände: O, nu får vi en näringsminister som är kvinna! Då kanske vi blir sedda och hörda och våra intressen blir bättre tillvaratagna! Men så upplever jag inte att det är.
Man kan, inte minst om man följer mediedebatten, märka att fler och fler kvinnor i ledande ställning som tidigare har varit lite tveksamma till kvotering nu säger att det inte finns någon annan väg. I Norge, som 2004 fattade beslut om att införa kvotering, har andelen kvinnor i bolagsstyrelserna på fyra år kommit upp till 40 procent. Det visar väl ändå att om man fattar beslut och pekar med hela handen kan man uppnå resultat. I det här fallet skulle detta göra att vi får större och bättre inflytande för hela befolkningen. De forskningsresultat som man nu kan ta del av från den norska sidan visar att utbildningsnivån har höjts. Då känns det lite märkligt att inte vår svenska näringsminister lyssnar och tar till sig av detta och tycker att vi ska gå samma väg i Sverige.
Anf. 10 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det råder ingen tvekan om att det är en tillgång för alla bolagsstyrelser att ha mångfald. I det här fallet diskuterar vi kön. Jag tycker det av tillväxtskäl, inte främst av jämställdhetsskäl. Jag tror - och det finns forskning som visar det - att om man har mångfald i våra styrelser med både kvinnor och män har man också en bättre tillväxt.
Det är det som är själva poängen. Om man gör det här till en jämställdhetsfråga blir det ett problem. Det blir ett problem för dem som ska rekrytera, det blir ett problem i samhällsdebatten och så vidare. Gör man det här till en ekonomisk fråga, nämligen att det handlar om ekonomisk tillväxt och jobbtillväxt, då blir kvinnorna en tillgång i diskussionen. Det är därför som jag diskuterar det här utifrån ekonomiska förutsättningar och grunder.
Det är också en principiell fråga. Vem bestämmer över vad? Jag har i många andra frågor hävdat att man ska skilja på staten och kapitalet. Tidigare hade vi en otroligt tydlig sammanblandning mellan socialdemokratiska regeringar och kapitalet. Det har jag försökt skilja på. Jag har gjort det i fordonsindustrin, och jag gör det i den här frågan. Jag menar att det är aktieägarna som är ansvariga för vilka styrelser man ska ha, precis som det är medlemmarna i idrottsföreningen som bestämmer hur idrottsföreningens styrelse ska vara och partimedlemmarna i våra partier som bestämmer hur deras styrelser ska se ut.
Om vi säger att regeringen och riksdagen borde gå in och bestämma just i bolagsstyrelserna för att vi tycker att det är särskilt viktigt, vad är då nästa steg? Ska vi gå in i idrottsföreningar också? Ska vi gå in i politiska partier och säga att de borde ha jämställda styrelser? Jag ser egentligen ingen principiell skillnad om politiken skulle lägga sig i det också.
Vi har insett att våra kunder, det vill säga medborgarna, tycker att vi ska ha jämställda styrelser. De tycker att vi ska ha varannan damernas och alla de här sakerna. Vi har fattat hur det ser ut. Där tycker jag att bristen hos näringslivet finns.
Om vi ska kunna få styrelseledamöter, då måste vi också se till att fler kvinnor startar och driver företag. Mitt ambassadörsprogram för att lyfta fram kvinnors företagande har varit avgörande viktigt för att fler blir förebilder och tar ledande funktioner. Det här vill Socialdemokraterna ta bort. Av någon outgrundlig anledning som jag inte har förstått över huvud taget tycker man att vi inte ska ha de här ambassadörerna. Men det är ett otroligt viktigt steg för att lyfta kvinnors företagande.
Jag vill också lyfta fram att när jag tog över regeringsmakten hade vi inte någon hemskt hög andel kvinnor i de statliga bolagsstyrelserna heller. Men jag har medvetet jobbat för att få in kvinnor, för att kunna visa de privata börsbolagen och de privata företagen att det finns kvinnor och att det är möjligt att rekrytera dem bara man gör det på ett medvetet sätt. Jag försöker med projektet Styrelsekraft, där vi nu har 200 kvinnor som utbildar sig och ingår i mentorprogrammet, lyfta fram kvinnor som kompetenta duktiga styrelseledamöter och ordförande.
Jämförelsen mellan de siffror som var under den socialdemokratiska regeringen och dem som är nu kan man se att vi har uppnått någonting som ni aldrig lyckades med när ni satt i regeringsställning. Det visar bara att det är medvetna ministrar. Det är när man medvetet jobbar med de här frågorna som man också kan påverka. Därför är jag väldigt glad över att resultatet är som det är när det gäller de stora statliga bolagen just nu.
Vi hade 200 platser i Styrelsekraft. Det var 1 400 kvinnor som sökte. Det är klart att det finns ett jätteintresse bland kvinnor för att ta på sig de här uppdragen. Jag tror att det kommer att bli allt svårare för de privata börsbolagen att fortsätta att hävda att de inte ska ha kvinnor i styrelsen. Men det är i första hand aktieägarna som har det uppdraget.
Anf. 11 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Jag kan inte låta bli att känna när jag har lyssnat på Maud Olofssons anföranden att det inte är lätt att vara ödmjuk för en som är felfri som jag.
Arbetet med att öka andelen kvinnor i statliga styrelser påbörjades långt innan Maud Olofsson var näringsminister. Man hade kommit en bit på väg. Vi hade satt upp mål från riksdagen om att andelen kvinnor skulle ökas. Det arbetet var redan påbörjat. Det är jättebra att det har fortsatt och att vi i statliga styrelser utifrån ägardirektiv har blivit betydligt bättre och ökat andelen kvinnor.
Men det vi nu önskar är att näringsministern pekar med hela handen, inte gör en önskelista. En önskelista och uppmaningar till näringslivet får inte den effekten. Det är ändå så att de faktiska siffrorna visar att andelen kvinnor inom ledande positioner i bolagsstyrelser under det senaste året har minskat med 2 procentenheter. Det har gått från 27 till 25 procent, och det är fakta. Det visar att det förträffliga arbete med att få fler kvinnor i bolagsstyrelser som ministern talar om här i kammaren inte har gett någon verkan.
Jag kan inte låta bli att fundera över vilken signal och attityd det finns i att ministern skickade ut 342 brev och fick 77 svar. Det säger en del om attityderna ute i samhället hos dem som sitter och tar emot breven. Förmodligen är många av dem män. De tycker inte att denna fråga är så viktig. Men det tycker kvinnorna, utifrån att de har kompetens och kunskap. Då måste de få sitta med där besluten fattas och ha samma möjligheter och samma rätt.
Maud Olofsson säger att det inte får göras till en jämställdhetsfråga. Jag skulle vilja påstå att detta inte är någon höger-vänster-fråga. Det här är en fråga om jämlikhet och jämställdhet. Alla i samhället ska få samma möjlighet och samma rätt utifrån den kunskap och kompetens som man har förskaffat sig och bli bedömda inte på grund av kön utan för den kunskap man har.
Det Maud Olofsson på ett eller annat sätt ger signaler om här i kammaren är att hon inte har den värderingen. Näringslivet ska bestämma självt, och politiken ska inte lägga sig i. Tänk att jag är ganska glad ibland att politiken lägger sig i och styr upp vissa saker som handlar om makt och inflytande! Samhället och näringslivet ska gå hand i hand för att på det sättet bygga ett samhälle där alla kan känna delaktighet. Att det ska vara aktiemarknaden och aktieägarna som bestämmer är väldigt lätt att säga.
Konsekvenserna som vi ser i samhället just nu med den globala ekonomiska krisen säger en del om hur det blir när aktieägarna får bestämma fullt ut. Det är just detta som vi vill sätta fingret på. Om vi får en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i bolagsstyrelserna kanske det är så att vi kan få se ett helt annorlunda samhällsbygge utifrån de ekonomiska intressen som finns i en företagsledning.
Anf. 12 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag begärde ordet för att det här sades att detta var en fråga som enbart kvinnor är intresserade av. Det är faktiskt så att vi är rätt många män som är intresserade av frågan. Vi har blivit alltmer irriterade över den bristande förändring i sammansättningen av styrelser som vi har kunnat se.
De ekonomiska argumenten står bra för sig själva, som Maud Olofsson sade. Det ger en ökad mångfald i styrelserna och fler perspektiv. Så sent som för några veckor sedan kom det en undersökning från USA som visar att hedgefonder där kvinnor har ett avgörande inflytande har större framgång och större avkastning än andra hedgefonder. Det beror bland annat på att kvinnor inte är riktigt lika riskbenägna som män.
Jag tycker att det arbete som Maud Olofsson och Nyamko Sabuni gör tillsammans, till exempel ambassadörsprojektet, är alldeles utmärkt. Det har kommit allt fler både kvinnor och män i näringslivet som säger att det har gått för långsamt och att vi nu inte kan vänta längre. Rune Brandinger från Styrelseakademin säger i en artikel att han är för en tidsbegränsad könskvotering.
Jag säger inte så mycket till Maud Olofsson som till de valberedningar som finns i landet att de inte ska tro att politiker kan hålla emot hur länge som helst. Jag tror att det kommer en lagstiftning. I mitt eget parti, Folkpartiet, är det väldigt många starka kvinnor som är helt emot könskvotering. Men så småningom blir trycket för högt om gerontokrater i näringslivet inte fattar vad det är de håller på med när de begränsar perspektivet och inte tar sig själva i kragen. Om de inte själva har några nätverk som det finns starka kvinnor i får de väl skaffa sig det och se till att använda sig av andra människor som kan rekommendera dem starka kvinnor som kan sitta i styrelser.
Jag är i varje fall 63 år och har till och med arbetat i näringslivet. Jag tror att många av dessa gerontokrater är rädda för starka kvinnor. Det är därför de inte vill ha dem i styrelserna. Nu får det bli slut på det. Nu måste de släppa fram kvinnor, inte bara som en jämställdhetsfråga utan därför att det är ekonomiskt lönsamt.
Det är ekonomiskt förmånligt. Det är inte så att man varje år kan säga att avkastningen blir x eller y procent högre. Men jag är övertygad om att det blir en större stabilitet och en bättre personalpolitik om man har en större mångfald i styrelserna. Det är en mångfald som också finns bland de anställda. Det är väldigt få av företagen som är så enkönade som de styrelser som styr dem.
Fru talman! Det är kanske något år längre som vi kan hålla emot. Jag ser till mitt eget parti. Sedan kommer lagstiftningen. Det beklagar jag i så fall djupt. Men avgörandet ligger inte så mycket hos Maud Olofsson eller i riksdagen utan i avgörande grad hos gerontokrater i näringslivet. De måste ta sitt ansvar.
Anf. 13 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Först och främst måste kritiken mot både valberedningarna och de privata bolagsstyrelserna vara jättestark. Jag förstår inte om man har bolag som ska sälja varor och tjänster på en marknad som består av både kvinnor och män att man inte vill läsa av den marknaden.
Det är därför jag använder de ekonomiska argumenten. Då blir kvinnor en tillgång. Det är precis som jag sagt tidigare. Det finns forskning som visar att det är ekonomiskt fördelaktigt att ha styrelser som består av både kvinnor och män.
Jag möter många styrelseledamöter som efter att kvinnor har kommit in i styrelser säger: Det blev en helt annan diskussion. Det är väl självklart. Det blir enfaldigt om vi bara har styrelser som består av ledamöter av ett kön eller människor med en sorts erfarenhet.
Jag är otroligt fundersam över varför det är så svårt. Jag tror att en av förklaringarna är att män rekryterar män. Det finns en särskild rekryteringsbas. Det har jag sett när jag har rekryterat till de statliga bolagen.
Man måste anstränga sig lite extra för att komma in i de nätverk där kompetenta kvinnor finns, och man måste söka mycket bredare än i den mer traditionella delen. Det har jag gjort när jag har rekryterat kvinnor till de statliga bolagen.
Carina Adolfsson Elgestam säger att jag är självgod. Jag kan inte behöva ducka för att jag har gjort bra saker. Jag kan inte behöva be om ursäkt för att jag ökat antalet kvinnliga styrelseordföranden från 23 till 33 procent och att vi nu har hälften män och hälften kvinnor i styrelserna. Jag är rätt stolt över det. Jag kan bara beklaga att Socialdemokraterna inte lyckades med det.
Den principiella frågan är: Vad ska politiken lägga sig i? Jag har inte fått svar från Carina Adolfsson Elgestam. Vad är det för skillnad mellan bolagsstyrelser och idrottsföreningar? Tänker sig Socialdemokraterna också ha en lagstiftning när det gäller idrottsrörelsen, kyrkan och politiska partier? Var går gränsen någonstans? Jag vill ha svar på det.
Den andra delen handlar om hur vi ska få fler kvinnor att få den här erfarenheten. Socialdemokraterna har i sin budgetmotion tagit bort pengarna till de 880 ambassadörerna. Jag vill ha svar på varför.
Om vi ska få fram kvinnor som är beredda att ta på sig dessa uppdrag måste det finnas program av olika slag som gör det möjligt. Det är för mig helt obegripligt varför man tar bort pengar till ambassadörerna.
Jag kan inte undgå att lyssna till diskussionen om jämställdhet och jämlikhet. Det är rätt provocerande att vi har väldigt många områden där vi som politiker kan påverka för att öka jämställdheten. Det gäller skattepolitiken, att öppna den offentliga sektorn, fler kvinnor som företagare och hushållsnära tjänster.
Allt detta är reformer för att stärka jämställdheten och kvinnors möjligheter att ha samma frihet som män. Där vill Socialdemokraterna inte göra någonting. De vill hellre höja skatterna för kvinnor som är låginkomsttagare, ta bort reformen om hushållsnära tjänster, stänga den offentliga sektorn och ta bort resurserna för att stödja kvinnors företagande. I stället vill man ha lagstiftning på ett område som man inte förfogar över.
Det framstår som mycket underligt att precis på det område där ni egentligen inte har någon makt vill ni förändra. Men på de områden där ni kan öka jämställdheten och öka kvinnors frihet är ni inte beredda att göra någonting. Frågan hänger i luften. Varför gör ni den prioriteringen?
Anf. 14 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Blanda nu inte bort korten, Maud Olofsson, genom att försöka spela in alla möjliga saker med allt från budget till idrottsföreningar och kyrkan. Det är inte vad det handlar om. Det är bara ett sätt från Maud Olofsson att blanda bort korten. Hon egentligen inte har några bra svar på frågorna.
Du kan inte på några villkors vis tänka dig att införa en kvotering. Jag delar den uppfattning som Carl B Hamilton tidigare redogjorde för. Jag tror trycket kommer att vara så oerhört högt att det inte kommer att finnas något alternativ. Vi känner hur trycket ökar i samhället just nu.
Om man tittar på de 500 bolagen i Norden som har den högsta omsättningen hade den norska företagen förra året totalt 31,3 procent kvinnor i styrelserna medan man i de svenska bolagen hade 21,9 procent.
Det säger ändå lite grann utifrån det beslut man fattade i Norge år 2004 om en kvotering till bolagsstyrelserna. År 2004 hade man 7 procent kvinnor, och i dag är man uppe i över 40 procent. Det talar sitt tydliga språk. Det finns forskning som visar på att det har varit gynnsamt ekonomiskt och att man har höjt kunskapen i respektive styrelse.
När vi vinner valet år 2010 kommer vi att införa en lag om könskvotering i de stora bolagens styrelser för att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjligheter. Detta är inte en höger- eller vänsterfråga, Maud Olofsson.
Det är fråga om att vi ska leva i ett jämlikt och jämställt samhälle där kvinnor får samma förutsättningar som män utifrån den kunskap, kompetens och utbildning de skaffat sig. De ska inte bli ratade utifrån kön såsom vi ser i dag. Tack för debatten!
Anf. 15 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Om olyckan skulle vara framme och Socialdemokraterna och vänstertrojkan skulle vinna valet blir min fråga: Tänker ni då införa krav på könskvotering även i fackets styrelser? Ska Byggnadsarbetarförbundets styrelse bestå av minst 40 procent kvinnor?
Vad innebär det? Det innebär att ni tycker att politiker ska lägga sig i fackets styrelser och hur de är sammansatta och valda. Det är implikationen.
Det här är bara ett exempel av många, men det illustrerar den poäng och viktiga observation som Maud Olofsson gör; det är många principiella problem som väcks om det politiska systemet ska lägga sig i vad andra i samhället håller på med när de bildar föreningar, företag, fackföreningar och så vidare.
Jag tror att vi måste fortsätta på vägen att försöka ändra attityderna. Men jag vill samtidigt upprepa det som jag sade tidigare: I slutändan kan resultatet bli att en vänstertrojka vinner ett val och inför könskvoterade styrelser. Det är inte vad jag önskar. Jag önskar att näringslivets valberedningar tar sitt förnuft till fånga och genomför förändringarna på egen hand och på eget initiativ.
Anf. 16 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att ha en principiell debatt när man för den här diskussionen. Jag förstår om Carina Adolfsson Elgestam inte vill ha den. Det handlar nämligen om precis den principiella frågan: Varför går gränsen just vid bolagsstyrelser? Varför omfattar inte detta idrottsrörelsen och, precis som Carl B Hamilton sade, fackföreningsrörelsen? Varför omfattar den inte Svenska kyrkan eller andra kyrkliga organisationer?
Jag tycker att Socialdemokraterna måste svara på den principiella frågan. Jag tror inte att den gränsen kommer att finnas, för ni kommer att vilja ta nästa steg också. Då kan ni lika gärna tala om det för de fackliga organisationerna, för kyrkorna, för idrottsrörelsen och så vidare.
Den andra delen handlar om vad det är man är beredd att göra för att öka jämställdheten i samhället. Det är också en principiell fråga. Varför är ni så intresserade av att diskutera det som ni inte har påverkan på, annat än om ni är aktieägare? Varför vill ni inte diskutera sänkta skatter för låginkomsttagare, som ofta är kvinnor? Varför vill ni inte ha hushållsnära tjänster, som många kvinnor har efterfrågat? Varför vill ni inte att fler kvinnor ska starta och driva företag? Varför vill ni lägga ned ambassadörsprogrammet, som ju leder till att vi får fler kvinnor som styrelseledamöter? Och varför vill ni inte öppna upp den offentliga sektorn? Det är ju det område där ni skulle kunna påverka.
Det beror på att ni inte tycker att kvinnors frihet är så viktig. Det är bara därför. Ni tycker att politiken ska styra och ställa. Ni tycker inte att det är så viktigt att kvinnor ska kunna leva på sin egen lön, välja fler yrken och ha fler möjligheter i yrkeslivet. Men det är bra att det blir tydligt i debatten att det är på det sättet.
Jag håller däremot med Carina Adolfsson Elgestam om att det är viktigt med tydliga signaler till bolagsstyrelserna om att det här inte är okej. Jag har inga aktier, men den dag jag kan köpa aktier kommer jag inte som aktieägare att välja den typen av styrelse eftersom jag tycker att detta är enfaldigt.
Den tydliga signalen till både valberedningar och styrelser är: Om ni inte ser att det finns kvinnor har ni missat någonting mycket viktigt. Om ni vill ha ökad tillväxt och jobbskapande ska ni också se till att ni får fler kvinnor i styrelsen! Det är klart att jag också fortsatt kommer att jobba för detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.