Fördelningspolitiska konsekvenser
Interpellation 2006/07:71 av Bjurling, Laila (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-11-15
- Anmäld
- 2006-11-16
- Besvarad
- 2006-11-23
- Sista svarsdatum
- 2006-11-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 november
Interpellation
2006/07:71 Fördelningspolitiska konsekvenser
av Laila Bjurling (s)
till finansminister Anders Borg (m)
De av regeringen föreslagna ändringarna i skattelagstiftningen uppvisar stora beredningsmässiga brister. Om det så kallade jobbskatteavdraget (avsnitt 5.2.1 i budgetpropositionen) skriver Lagrådet i protokoll den 2 november 2006 bland annat att ”det trots den knapphet på tid som rått borde ha varit möjligt att något bredda remissförfarandet och i alla fall i någon form dokumentera den mycket begränsade beredning som skett samt redovisa en något utförligare konsekvensanalys som närmare belyste sambandet mellan de olika ändringsförslagen”.
Jag är oroad över de samlade fördelningspolitiska konsekvenserna som kraftigt kommer att försvåra situationen för dem i så kallat utanförskap (för att använda regeringens egen terminologi), för människor med låga löner och obefintlig förmögenhet och för dem som lider av ohälsa och därför är sjukskrivna eller uppbär sjukersättning. Jag kan också konstatera att regeringens budgetförslag också främst tar sin utgångspunkt i (rikare) mäns intressen.
Kommunerna kommer att få högre kostnader genom att de får ta ansvaret för enskilda människors försörjning när a-kassa och sjukpenning försämras.
Mina frågor till statsrådet blir därför:
1. Hur avser statsrådet att agera för att ge riksdagen ett bättre beslutsunderlag om budgetförslagens samlade ekonomiska konsekvenser för låginkomsttagare utan förmögenhet och för människor som är arbetslösa, sjukskrivna eller som uppbär sjukersättning?
2. Hur avser statsrådet att agera för att kompensera kommunerna för de kraftigt ökande försörjningsstödskostnaderna (socialbidrag) som beräknas uppstå som en konsekvens av inte minst försämringarna i a-kassan?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:71
Webb-tv: Fördelningspolitiska konsekvenser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:26 Torsdagen den 23 novemberProtokoll 2006/07:26 12 § Svar på interpellation 2006/07:71 om fördelningspolitiska konsekvenser
Protokoll från debatten
Anf. 125 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag tycker att det är intressant att följa diskussionen med finansministern. I det svar som har lämnats, framför allt i det andra inlägget, tog finansministern upp frågeställningarna kring Lagrådets kritik, att vi hetsar upp oss på att Lagrådet tycker att den här propositionen är dåligt utformad, att beredningstid inte har givits etcetera och menar att det är vår huvudsakliga kritik. Nja, Lagrådet är en form av garant för att olika lagförslag som lämnas till riksdagen ska vara väl beredda. De ska vara utredda ordentligt, man ska se vilka olika konsekvenser lagförslagen får och vad de får för betydelse för människor i samhället. Det är det som är bakgrunden till Lagrådets kritik. Det är inte det i sig att vi tycker att det är viktigt att lagförslaget ska gå till Lagrådet. Det är vad Lagrådet säger som vi tycker utgör den viktiga kritiken. Förslagen i sig är inte tillräckligt beredda.
I budgetpropositionen står det att de här frågorna under hand har diskuterats med Skatteverket. När vi i skatteutskottet träffade Skatteverket redovisade de att de bara har lämnat tekniska synpunkter på lagförslagen. De var missnöjda över att de inte haft möjligheter att titta på de olika förslagens konsekvenser.
Det är egentligen det som det handlar om. Jag tycker att man kommer tillbaka till varför ni hade så bråttom. Det var väl ändå så i de borgerliga valmanifesten att ni inte ville redovisa politikens negativa sidor, utan i valrörelsen ville ni redovisa en glättad bild av den politik som ni tänker föra. Då handlar det om att så snabbt som möjligt genomföra den politiken så att man inte får en debatt om konsekvenserna.
Men där har ni misstagit er lite grann. Från Socialdemokraternas sida och även från många andra håll granskar vi naturligtvis era förslag och för en politisk debatt om dem i sak och inte bara i form. Även om den här diskussionen mer handlar om formfrågan så är själva sakfrågan oerhört väsentlig.
Man ska komma ihåg att de två skatteförslag som finns med i den här interpellationsdebatten handlar om att man slutar att dra in pengar - ungefär 30 miljarder kronor. Det är en ganska stor del av budgeten, och ingen liten justering som ni föreslår med så här enkla utgångspunkter. Det är lite allvarligt, och det oroar oss för framtiden att ni på det här sättet vill driva igenom viktiga politiska krav utan att utreda dem ordentligt. Det förskräcker lite grann för framtiden. Kommer det att fortsätta på det här viset så kommer det att bli oerhört bekymmersamt, framför allt när man inte ens bemödar sig om att lägga fram särskilda propositioner. Det är det det handlar om. Om ni hade lagt fram en särskild proposition så hade riksdagen haft möjlighet att bereda frågan på ett annat sätt än att baka in många olika skatteförslag i budgetpropositionen.
Detta är min fråga nu: Hur kommer regeringen att göra i samband med vårpropositionen? Där har ni ändå god tid på er. Kommer vi att även i vårpropositionen se att ni bakar in viktiga skattepolitiska frågor? Eller kommer regeringen att lägga fram skattepolitiska förslag i särskilda propositioner?
Anf. 126 Laila Bjurling (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Fredrik Olovsson för att han har ställt denna intressanta interpellation så att den kommer upp här i riksdagen och kan belysas från olika håll.
Jag tackar också finansministern för svaret, och jag tycker att den sista avdelningen är särskilt viktig. Där säger han att det som har inträffat nu kanske borde göras till föremål inte bara för kritik utan för åtgärd, nämligen att man låter den sittande Grundlagsutredningen titta på det. Varje regering som kommer att tillträda under de kommande åren får samma problem om man inte gör någonting åt det. Detta tycker jag alltså är det som är mycket positivt i svaret.
Samtidigt, herr talman, är naturligtvis den absolut största nyheten för mig och för övriga ledamöter som har suttit i skatteutskottet och numera även i finansutskottet att Socialdemokraterna helt plötsligt fäster sådant enormt intresse vid vad Lagrådet säger. Precis som finansministern har sagt har det vid en lång rad tillfällen förekommit i skatteutskottet - jag har ju särskild överblick över det - att man har haft en beredning och att Lagrådet har haft olika invändningar. Det har också varit så att Lagrådet av någon anledning inte har tillfrågats eller haft avvikande synpunkter. Mig veterligen har det aldrig föranlett i alla fall minoriteten i skatteutskottet att ta till den typ av brösttoner som jag nu hör från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och även det frånvarande Miljöpartiet.
Jag tycker, herr talman, att det är bra att Lagrådet nu får betydelse för den kongruens och den konsekvens i lagstiftningen som behövs. Det är någonting som jag tycker att framtida riksdagsledamöter ska minnas av den här debatten. Det finns också en lång rad andra tillfällen då man inte direkt bryr sig om Lagrådet. Utan att höra efter med Lagrådet säger man bara: Nej, det där är ingenting som Lagrådet över huvud taget ska yttra sig om! Det är också någonting som egentligen inte kommer upp i debatten.
En annan bristande beredning, där Lagrådet inte alls var inblandat, hade vi ganska nyligen. Det gällde höjningen av fribeloppet när det gäller kottar och bär och så vidare. Det var så sent som den 31 maj, när förslag väcktes om ett utskottsinitiativ. Det var totalt omöjligt berett av den dåvarande majoriteten. Icke desto mindre, herr talman, noterar jag att det finns ett exakt motsvarande motionsyrkande från herr Persson i Stjärnhov om den här saken som numera också är delvis bifallet av skatteutskottet. Det kommer även i finansutskottet.
Tidsaspekten är otroligt viktig i sammanhanget. Jag har full förståelse för att finansministern och en eventuellt kommande regering som sitter i samma situation och bara har tio dagar på sig, om man inte gör någonting, kommer att hamna i en del problem. Därför är det allra viktigaste som ett resultat av Fredrik Olovssons utmärkta interpellation att man ser till att det blir en annan ordning framöver. Det kan man antingen göra genom att flytta valdagen eller genom att se till att vi får en annan budgetlag, så att det hela kan läggas fram och träda i kraft senare. Det finns en lång rad olika alternativ.
Men det viktigaste, och den största nyheten, är att Socialdemokraterna glädjande nog framöver kommer att fästa enorm vikt vid vad Lagrådet tänker och tycker. Det är en intressant nyhet.
Anf. 127 Marie Engström (V)
Herr talman! Det här är en viktig och intressant debatt. Demokrati bygger på att man har allmänna val, att väljarna får uttala sitt stöd för olika partier och olika inriktningar och att man får till stånd en politik som baseras på väljarnas vilja. Vi ser i Sverige att vi har uppenbara problem med vitaliteten i vår demokrati. Politikerföraktet sprider sig och misstroendet för ledande institutioner är tydligt, vilket bland annat beror på att man har en ibland lite märklig syn på vad som är kärnan i demokratin från delar av vårt politiska liv.
Det är klart att vi kan diskutera detta, säger Fredrik Olovsson. Det är klart att vi kan göra det. Men kärnfrågan är: Ska en ny regering kunna genomföra sina förändringar efter det att den har fått stöd från väljarna? Det kanske inte är något viktigt eller väsentligt, men kanske något som vi i marginalen kan diskutera lite grann.
Man visste ju detta. Experterna påtalade att det fanns en risk för att en ny regering bara skulle kunna föra in något eller några av sina förslag. Detta gjordes från tjänstemän på departementen och från externa experter. Det påtalades också i utskottet. Man valde att ignorera problemet.
Jag tycker att det skulle vara bra om vi fick till stånd en förändring här. Det är självklart att vi ska ha väl fungerande maktskiften i Sverige. När det gäller överlämningen från den socialdemokratiska regeringen har jag ingenting att invända. Den sköttes på ett alldeles utmärkt sätt. Så har det också varit tidigare, och så ska det vara i framtiden. Men det måste också vara så att vi har en lagstiftning, en riksdagsordning, grundlagar och arbetssätt som gör att vi smidigt kan uppnå det som är kärnan i demokratin, nämligen att allmänna val får genomslag i politiken.
Jag ser det som ett löfte och ett besked från Socialdemokraterna att man nu i Grundlagsutredningen och i andra sammanhang kommer att arbeta för att vi får en förändring av ordningen. Erkänner man att man gjorde fel, att det var ett allvarligt misstag och ett demokratiskt problem, som man naturligtvis beklagar från den socialdemokratiska sidan? Man gjorde inte ordningen rätt från början; det är naturligtvis välkommet om det är ett sådant besked som vi får från Socialdemokraterna. Jag tvivlar dock innan jag har sett det.
När det gäller likformigheten och Marie Engströms viktiga frågor så är min syn att likformighet
är
viktigt. Det är viktigt för effektiviteten i skattesystemen. Men det finns andra saker som också är viktiga, till exempel sysselsättningen, jobben och arbetslösheten. Det är viktiga saker för den här regeringen, för vi har ett mycket stort utanförskap i Sverige. En av orsakerna till det är att vi har skattat sönder sektorer. Jag såg att man i McKinseyrapporten hade räknat med att vi i servicesektorn har tappat runt strax under 600 000 jobb, bland annat till följd av de mycket stora skattekilarna.
En alltför långt driven likformighet i skattesystemet ställer till problem. Det finns näringar som kan bära höga skatter. Jag är inte speciellt orolig för att tung industri inte ska klara av att hantera våra arbetsgivaravgifter eller våra inkomstskatter, men jag är djupt oroad för om servicenäringarna klarar av det. Jag är också djupt oroad för att det leder till en alldeles för låg sysselsättning när man har de här höga skatterna.
Jag kan notera att SE-banken i går eller i förrgår presenterade en prognos där man gör bedömningen att vi under de kommande tre åren kommer att ha 230 000 i ökad sysselsättning. Den sysselsättningen uppstår bland annat därför att vi minskar likformigheten i vissa delar av skattesystemet. Jobben, sysselsättningen, arbetslösheten och utanförskapet är de överordnade frågorna.
Jag måste också passa på att tacka Lars Johansson och Fredrik Olovsson för att vi har fått den här debatten. Jag är övertygad om att ett viktigt skäl till att vi inte kommer att få ett maktskifte 2010 är att socialdemokratin så tydligt uppvisar att man sitter fast i sin maktfullkomliga syn på hur Sverige ska styras. Det är inget problem att vi får en borgerlig regering som har uppenbara svårigheter och endast med heroiska insatser kan få genomslag för sin politik. Det är precis därför väljarna kommer att fortsätta rösta på en fortsatt alliansregering; de vill ha ett annorlunda samhällsklimat.
Anf. 128 Anders Borg (M)
Herr talman! Det återstår att se om väljarna tycker att finansministerns insatser är så heroiska när mandatperioden lider mot sitt slut. Vi får väl ta den diskussionen då.
Det är uppenbart att när det gäller att sänka skatter får grundlagen och andra bestämmelser inte stå i vägen. Det är oerhört viktigt. Man kan ju vara självkritisk och säga att när vi socialdemokrater tog bort arvs- och gåvoskatten och fick kritik från Lagrådet, fick vi inte någon kritik från de borgerliga. Då borde det tvärtom ha gått ännu fortare. När det gäller att sänka skatter är det alltid bråttom.
Lagrådets kritik mot regeringen är väldigt tuff. På Skatteverket är man djupt bekymrad över den situation som man har hamnat i. Man kommer att få använda mer resurser till krånglig byråkrati i stället för till skattekontroll. Finansministern skyller så långt möjligt ifrån sig på systemet, som naturligtvis också är socialdemokratins fel.
Jag tycker att det skulle vara bra om vi kunde få några svar på de frågor som jag ställde om framtiden. Varför får vi inte några särpropositioner på så viktiga och tekniskt besvärliga områden så att vi också får en ordentlig debatt här i kammaren om dem? Nu får vi ta dem interpellationsvägen i stället. Jag tycker att regeringen borde ta det ansvaret. Varför kommer allt direkt i budgetpropositionen utan remissbehandling? Det hade faktiskt, som Lagrådet också påpekar, inte behövt vara riktigt så dåligt. Finansministern har själv valt att det skulle bli som det nu är, och för det anser han sig heller inte behöva ta något ansvar. Jag har en annan uppfattning i den frågan.
Anf. 129 Laila Bjurling (S)
Herr talman! Finansministern har ytterligare ett inlägg kvar. Då kanske jag får svar på frågan om det i vårpropositionen kommer att läggas in ytterligare skatteförslag eller om vi kommer att få särskilda skattepropositioner så att vi i kammaren och utskotten får möjlighet att behandla frågorna på det sätt som är den normala ordningen. Då kan man i alla fall inte tala om att det är bråttom. Då är det gott om tid att förbereda sina förslag.
Jag noterar också att på ett område har regeringen kommit med en särproposition, och det gäller krediteringen på skattekonto av stimulans till arbetsgivare för de så kallade nystartsjobben. Där har vi fått en särproposition. Ni ansåg tydligen att i den frågan kunde man lägga fram en särskild proposition som gör att skatteutskottet och riksdagen kan behandla det som en särskild fråga. Den har också betydelse för budgeten, eftersom det här kostar pengar.
Tyvärr måste jag säga att den här propositionen som jag har i min hand inte heller innehåller några större konsekvensanalyser. Det är väldigt sparsamt även på det området, trots att det har gått sex veckor från det att ni vann valet tills ni lade fram propositionen. Det borde ha funnits utrymme för att presentera bakgrund och mer vilka konsekvenser detta får på arbetsmarknaden än vad som har varit fallet. Det är ändå ett försök. Det kan jag erkänna, men jag tycker att ni borde kunna mer. Jag hoppas verkligen att finansministern lägger mer kraft och tid på att utreda och redovisa konsekvenser av sina olika skatteförslag i framtiden.
Jag är inte särskilt orolig för egen del för valet 2010, men tiden medger inte att ta upp en större diskussion om det nu. Jag tror att vi får återkomma till det senare. Jag är glad om vi till att börja med kan få förslag från regeringen som är ordentligt utredda. Det är ett bra stycke på väg för en bra politisk debatt.
Anf. 136 Marie Engström (V)
Fru talman! Varför började Sverige slitas sönder; varför fick vi massarbetslöshet, undrade finansministern. Jag behöver väl inte påminna om vad vi socialdemokrater fick ta över efter den förra borgerliga regeringen. Därmed kanske vi kan avsluta den debatten.
Självklart är det bättre för alla människor att få vara friska och jobba än att vara sjuka eller arbetslösa. Det råder det inga som helst delade meningar om. Det hjälper dock inte den som är sjuk eller arbetslös. Vi är helt överens om att människor ska hjälpas och stöttas tillbaka till arbetslivet. Vi socialdemokrater vill till och med förbättra det borgerliga förslaget om nystartsjobb.
För att människor ska känna trygghet och våga pröva något nytt behövs emellertid bra inkomstrelaterade försäkringar, och det är där den borgerliga fördelningspolitiken spricker. Sänkta nivåer i socialförsäkringarna gör väl ändå inte att arbetsgivarna blir mer intresserade av att anställa Margareta som varit arbetslös i flera år. Det enda som händer är att Margareta får se sin tillvaro försämras rejält redan i januari nästa år. I stället för 80 % av den tidigare inkomsten får hon 65 %. Det handlar om över 2 000 kr i månaden för en lågavlönad kvinna.
Vi socialdemokrater vill minska skillnaderna mellan den som arbetar och den som är arbetslös eller sjuk genom att flera får 80 % i ersättning. Den borgerliga politiken innebär att klyftorna blir större genom sänkta ersättningar och genom högre skatt för den arbetslöse jämfört med den som har ett jobb.
Tror finansministern verkligen att det blir flera jobb på det sättet? Tror finansministern att det blir flera jobb genom att mer än var tredje TCO-medlem får sin disponibla inkomst halverad efter 300 dagars arbetslöshet? Tror finansministern att det blir flera jobb när en genomsnittlig TCO-medlem förlorar 80 000 kr om året på att vara arbetslös?
Inte heller tycks finansministern vara särskilt bekymrad för att kommunernas utgifter för försörjningsstödet ska öka. I propositionen om arbetslöshetsförsäkringen skriver regeringen att vissa av förslagen kan ha påverkan på kommunernas utgifter för försörjningsstödet men att det inte går att närmare bedöma. Dessutom skriver regeringen att även om det skulle innebära ökade kostnader för kommunsektorn är den kommunala finansieringsprincipen inte tillämpbar.
Jag kan berätta för finansministern att Gävle räknar med att utgifterna för socialbidrag, försörjningsstödet, kommer att öka med 15 miljoner kronor. Och i lilla Härryda räknar man med 4 miljoner i ökade utgifter. Det är säkert så små belopp att finansministern inte bryr sig, men i kommunerna betyder det att något annat viktigt får stå tillbaka. Menar finansministern att kommunerna inte ska få kompensation för detta?
Anf. 138 Anders Borg (M)
Fru talman! Det finns en likhet mellan oss som deltar i den här debatten, och det är att vi vill ha ett samhälle som präglas av att alla människor är delaktiga och att välfärdsresurserna är tillgängliga för alla. Men det finns också en avgörande skillnad, och det är att vi nu fått en regering och en majoritet i Sveriges riksdag som är beredda att göra något åt utanförskapet, som anser att arbetslöshet inte bara är något man håller tal om i tv vart fjärde år när det är val utan något som man i arbetet i regering och riksdag varje dag ska göra något åt. Det är en avgörande skillnad, och jag tror att det kommer att vara den skiljelinje vi ser i svensk politik. Det är den grundläggande skillnaden i hur man förstår ekonomi och samhällsliv.
Vi har i Sverige byggt upp ett system som bidragit till massarbetslöshet. Det framgår entydigt av de undersökningar som gjorts av olika forskare. Det har handlat om att man haft så höga skatter att det inte lönat sig att arbeta. Det har handlat om att man haft så höga skatter att det slagit ut jobb. Det har handlat om att man haft så höga ersättningsnivåer i olika inkomsttrygghetsförsäkringar att människor fastnat i bidragsberoende. Det har handlat om att man byggt upp fattigdomsfällor, inte minst för ensamstående kvinnor.
Man har lagt marginaleffekt på marginaleffekt och skapat tröskeleffekter som gör att huvuddelen av dem som är sjukskrivna eller arbetslösa har mycket liten nytta av att återgå i arbete. Det är system som långsiktigt låser fast människor i utanförskap. Det är system som gör att de inkomster människor har under sina inkomstkarriärer blir väsentligt lägre. Det är system som underminerar tryggheten i samhället eftersom system som innebär att man inte har arbetskamrater, inte har någonstans att gå när andra går till jobbet, är otrygga system. Den stora skiljelinjen mellan oss går alltså i synen på arbetslinjen. Vi anser att människor i huvudsak ska kunna leva på sin lön medan socialdemokratin övergivit arbetslinjen.
Det var mycket intressanta besked vi fick om kommunernas finanser och om Gävle. Det skulle innebära att Gävle svarar för en tredjedel av kostnaderna av förändringarna för hela riket. De beräkningar vi har tyder nämligen på att kommunernas finanser påverkas med mellan 30 och 50 miljoner av förändringarna, och om kostnaderna i Gävle då ligger på 15 betyder det att någonstans mellan hälften och en tredjedel av kostnaderna drabbar just Gävle. Jag är kanske något osäker på om det är en riktig bedömning.
Men varför är då inte finansieringsprincipen tillämplig? Det handlar naturligtvis om att en politik som enligt SE-bankens ekonomer bidrar till att skapa 260 000 jobb också skapar en väldig massa skatteintäkter för kommunerna. Den bidrar till att människor lämnar utanförskap och bidragsberoende och kommer tillbaka i arbete. Jobben kommer, sysselsättningen stiger och arbetslösheten minskar. Då kan vi inte börja dra in pengarna från kommunerna för att på något sätt tillämpa finansieringsprincipen.
Själva idén med den här politiken är ju att när flera kommer i arbete ska det finnas mer att dela på. Då ska det strömma in pengar i kommunernas skattekistor, vilket gör att vi har råd med flera anställda i barnomsorgen, att de gamla i äldreomsorgen kan få en tryggare och bättre omvårdnad och att sjukvårdens personal inte behöver slita sönder sig. Det är ju själva idén med en politik som bygger på arbete och är till för att bekämpa arbetslöshet.
Marie Engström frågar vilka åtgärder vi föreslår. Jag skulle gärna utveckla det både länge och väl, men i korthet handlar det om att det ska löna sig att arbeta. Det handlar både om att sänka skatterna och om att strama upp olika ersättningssystem. Det handlar om att det ska bli enklare för företagen att anställa, och jag är övertygad om att vi kommer att klara av att sänka arbetsgivaravgifterna på en rad områden i god tid för att det ska ha stor effekt på sysselsättningen. Det handlar också om att vi måste ompröva synen på företagande så att flera människor vill driva företag och låta dessa växa.
Kärnan i detta är att vi om fyra år, om åtta år, när vi utvärderar en borgerlig regeringspolitik, ska kunna se att inkomstskillnaderna minskat, att arbetslösheten minskat och att sysselsättningen ökat. Det är målet och syftet med övningen. Och det har vi bråttom med att uppnå.
Anf. 139 Laila Bjurling (S)
Fru talman! Vi har hört finansministerns recept för flera jobb. Det är tydligen så att finansministern tror på detta. Det är försämrad a-kassa med högre egenavgifter, försämrad sjukförsäkring, försämrad föräldraförsäkring, försämrad förtidspension, dyrare trafikförsäkring, höjda hyror och stopp för byggandet av nya hyreslägenheter. Det är bara försämringar. Så ser den borgerliga regeringens försämringar ut.
Vad erbjuder ni i stället?
Det är några hundralappar i sänkt skatt för dem som har jobb och kanske möjlighet för de arbetslösa att få jobb i ett skattesubventionerat städföretag. Till det säger vi socialdemokrater nej. Sverige ska inte konkurrera med låga löner och skattesubventionerade hushållstjänster. Vi ska konkurrera med hög kompetens och bra arbetsvillkor. Med den grund som är lagd under den socialdemokratiska regeringens sista år ser vi hur jobben kommer i rasande rask takt. Det beror inte på de borgerligas insatser de här veckorna, utan det är en produkt av den socialdemokratiska regeringen. Det kommer nog att fortsätta ett tag till om inte den borgerliga regeringen lyckas köra allt i botten.
Jag tackar för den här debatten.
Anf. 140 Lars Johansson (S)
Fru talman! Finansministern gör ett ganska hårt utfall mot den socialdemokratiska sysselsättningspolitiken. Det är därför jag begär ordet igen. Jag tycker att det är en felaktig bild som skapas. Den retorik som finansministern står för stämmer ju inte överens med den verklighet vi har. Vi vet att med den förda politiken har sysselsättningen, precis som Laila Bjurling nyss sade, ökat högst avsevärt, inte minst i år. Det är utan att de förslag till försämringar som den borgerliga regeringen och finansministern har signerat har kommit.
Det är med den tidigare politiken som sysselsättningen har ökat. Vad som kommer att hända nästa år står att läsa i den borgerliga regeringens budgetproposition. Där säger ni själva att arbetslösheten ska öka med 60 000-65 000 personer eftersom ni drar in de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Då ökar arbetslösheten, enligt era egna bedömningar.
Det är en skillnad mellan det socialdemokratiska alternativet och den borgerliga regeringens alternativ med hela 1,3 procentenheter när det gäller arbetslösheten.
Det stämmer inte med retoriken; det stämmer inte med verkligheten.
Anders Borg säger att det har blivit mer av inkomstskillnader, mer av skillnader i förmögenhetstillväxt mellan människor i landet. Inkomstskillnaderna har alltså ökat, säger finansministern. Varför för ni då en politik som gör att de ökar ytterligare?
Vi är inte nöjda med resultaten av den politik som har förts. Vi är beredda att vidta åtgärder för att minska inkomstskillnaderna, minska förmögenhetsskillnaderna och skapa förutsättningar för människor med låga inkomster att få mer kvar efter det att de betalat sin skatt och sina övriga kostnader.
Med den politik ni presenterar ökar kostnaderna för människor som inte har några tillgångar. Om de till exempel måste hyra en ny bostad kommer de i fortsättningen att få högre hyror med den politik ni företräder eftersom ni drar in även de statsbidragen och räntebidragen. Den senaste informationen avseende hur det påverkar bostadsproduktionen i landet kan väl knappast ha undgått finansministern. Det talas om ca 6 000 lägenheter bara inom de allmännyttiga bostadsföretagen.
Om det blir färre bostäder blir det sämre ekonomisk utveckling. Det blir mindre för handeln att göra. Det är färre lägenheter som ska ha nya gardiner och nya möbler. Då är risken att man kommer in i en nedåtgående spiral. Då har politiken misslyckats även på det området.
Regeringens politik har väldigt stora brister.
Det är framför allt trist att man för en debatt som skapar intrycket att man vill föra en socialdemokratisk utjämningspolitik, när man i praktiken presenterar en politik som ökar inkomstskillnaderna och ökar arbetslösheten.
Anf. 141 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag kan lova Lars Johansson att vi aldrig kommer att föra en socialdemokratisk utjämningspolitik. Vi är inte nöjda med massarbetslöshet. Vi är inte nöjda med att en till en och en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Vi är inte nöjda med att arbetslösheten i Danmark och Norge är ungefär hälften så hög som i Sverige. Vi är inte nöjda med att Sverige är ett av de länder där ungdomsarbetslösheten de senaste åren har klättrat i rekordtakt. Vi har tagit oss nästan till toppen av ligan.
Jag är förvånad över hur Socialdemokraterna angriper förslagen. Det fanns en tid när socialdemokratiska regeringar kunde styra över ett land med låg arbetslöshet. Då låg arbetslösheten på 1 %, 2 % eller 3 %. Det var tider då man hade väsentligt stramare ersättningssystem. Det var tider när inkomstskatterna var bland de lägre bland industriländerna. Det var tider när vi hade en väl fungerande arbetsmarknad. Så var det på 50- och 60-talet och en bra bit in på 70-talet, innan vi konsekvent började bygga upp system som ledde till det som nu kallas utjämningspolitik men som i praktiken är det som har lett fram till ett tvåtredjedelssamhälle där nästan en tredjedel eller en fjärdedel av dem som är i arbetsför ålder ställs utanför arbetsmarknaden.
Det är det som är klyftpolitiken. Det som är problemet med den socialdemokratiska jobbpolitiken är att man inte förstår att det är jobben som skapar sammanhållningen och att man inte förstår att det är arbetslösheten som är kärnan i varför det uppstår klyftor mellan människor.
Lars Johansson säger att jag riktar ganska hård kritik mot den socialdemokratiska jobbpolitiken. Jag ber om ursäkt om jag har gett ett sådant intryck. Jag vill rikta mycket hård kritik mot den socialdemokratiska jobbpolitiken. Det finns ingen ursäkt för en regering som lämnar efter sig massarbetslöshet och ett utanförskap för över en miljon människor. Den viktigaste uppgiften för en regering är att se till att människor har ett arbete. Det är där den socialdemokratiska regeringen har misslyckats. Det som den här debatten i grunden handlar om är att vi har bytt regering för att återupprätta full sysselsättning.
Anf. 142 Lars Johansson (S)
Fru talman! Den socialdemokratiska politiken har inte misslyckats. Vi är inte, som vi brukar säga, nöjda med den politik som har förts. Vi vill fortsätta att föra en politik för full sysselsättning.
Det är fel, som finansministern säger, att vi jämfört med andra länder har haft en sämre utveckling och att vi har massarbetslöshet. Jämfört med alla andra länder i Europa har Sverige den högsta sysselsättningen. Dessutom har vi hög sysselsättning bland de äldre. Vi är bland de bästa i Europa. Trots det är vi naturligtvis inte nöjda. Vi ser framför oss att ekonomin måste växa i Sverige, men vi måste växa inom de nya näringarna och utveckla de nya näringarna.
Inte heller här stämmer retoriken med verkligheten för finansministern. Vad har ni gjort i budgetpropositionen? Jo, ni tar bort resurserna till Vinnovas program för att forska och växa för de små företagen. I andra sammanhang säger ni att det ska vara framtiden för Sverige att de små företagen ska växa och att vi ska kunna skapa ny sysselsättning där. Där minskar ni på statens engagemang och intresse.
Ett annat område som ni inte har kunnat ge besked om är branschprogrammen. De sex olika branschprogrammen har de borgerliga partierna här i kammaren tidigare sagt nej till, med undantag för Centern som sade att man kanske kunde gå med på det lite grann.
Nu har regeringen inte gett några besked om hur de olika industriprogrammen ska kunna utvecklas inom de framtida näringarna i Sverige. Ni ger inga besked. Det är oerhört allvarligt. Det medför en risk för att sysselsättningen inom fordonsindustrin, träindustrin, metallindustrin, inom IT-industrin, inom medicinteknisk industri och så vidare kommer att gå ned därför att man är oroad för att den nuvarande regeringen inte är beredd att fortsätta de satsningar som den socialdemokratiska regeringen hade påbörjat för drygt ett år sedan.
Det är det politiken handlar om. Den förda sysselsättningspolitiken ska satsa på framtiden för de framtida jobben.
Anf. 143 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt mig konstatera att vi har två tydliga synsätt på Sverige. Lars Johansson säger att sysselsättningen nu kommer att gå ned. Jag är övertygad om att sysselsättningen kommer att öka. Här kan vi om ett, två eller tre år jämföra och se vem som har rätt. Har sysselsättningen gått ned eller har den ökat?
Jag är övertygad om att vi föreslår en lång rad åtgärder som ökar sysselsättningen. När det lönar sig bättre att arbeta, blir billigare att anställda och blir mer lönsamt att driva företag kommer jobben. Det kan man titta på i andra länder.
OECD har utvärderat den jobbstrategi man lade fram år 1993. Man kan se att en lång rad länder har lyckats pressa ned arbetslösheten - jämviktsarbetslösheten och den långsiktiga arbetslösheten - och öka sysselsättningen. I många fall har man också minskat klyftorna. Det land som lyckats bäst med klyftorna är naturligtvis Irland, där det har varit en väldigt kraftig minskning av de ekonomiska inkomstskillnaderna.
Det är länder som i dag också har lägre arbetslöshet om man mäter med internationellt jämförbara mått. Vi har Danmark, Norge, England, Irland, USA, Nya Zeeland, Holland, små öppna ekonomier, Österrike och Australien. Man kan fortsätta länge med att räkna upp dem. Det är i dag många länder som har lägre arbetslöshet än Sverige.
Det beror på att de just har fört en politik för det. Det har de inte gjort i detalj och i varje enskildhet, för det finns inga modeller man kan tillämpa. Men det finns erfarenheter man kan lära av. Målet måste vara att göra allt man kan på varje område man kan hitta för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Det är vår viktigaste uppgift. Det är därför det är mycket bra att vi får dessa debatter. Men här ser man också skillnaderna. Det handlar inte om branschprogram, Vinnova och den ena och den andra åtgärden. Det handlar om att återupprätta en politik som bygger på arbetslinjen. Det ska alltid löna sig att arbeta och vara enklare att anställa. Det är kärnan i det alternativ vi erbjuder Sverige.
Om något år eller två kan vi jämföra. Har sysselsättningen ökat, eller kommer den att minska som Lars Johansson tror? Svaret vet vi så småningom. Det kommer att vara grunden för nästa valrörelse. Tack för denna diskussion!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.