Reformerat regelverk för strandskydd

Skriftlig fråga 2022/23:138 av Stina Larsson (C)

till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)

Under den förra mandatperioden tillsattes och genomfördes en utredning om ett reformerat strandskydd (SOU 202: 78). Utredningens förslag utmynnade i en proposition vars förslag hade inneburit de mest långtgående förenklingarna sedan strandskyddet infördes 1975 och en av de viktigaste reformerna för landsbygden som någonsin genomförts. Genom ett i grunden förändrat regelverk för strandskydd ökar det lokala inflytandet och det blir betydligt enklare för människor att bo på gles- och landsbygd. Att få bygga ett hus eller utveckla en näringsverksamhet nära en sjö eller ett vattendrag är en fråga om rättvisa, en rättighet som tas för givet i storstäderna.

Den proposition som lades fram hade kunnat göra skillnad för människor på landsbygden redan förra sommaren när de nya reglerna skulle ha trätt i kraft. I stället för verkliga förändringar ser det av allt att döma ut att bli fler år av väntan och osäkerhet för alla dem som lever på den svenska landsbygden. Att så blev fallet beror på att regeringspartierna – som utger sig för att värna om landsbygdens intressen – valde att stoppa reformen som en del av ett politiskt spel.

I sina motiveringar angav regeringspartierna att de skulle leverera en ny och bättre strandskyddsreform efter det gångna valet, men än så länge finns inga som helst antydningar till detta. Det är inte förvånande då samma partier inte lämnade något konkret förslag om hur strandskyddet kan reformeras på riksdagens bord under hela förra mandatperioden. Det anfördes att reformen skulle innebära alldeles för kraftiga skärpningar i delar av landet men då bortser man från det faktum att det hade räckt med att lättnadsförslagen hade röstats igenom för att verkliga förändringar skulle ha kunnat ske på kort sikt. Att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag, vid anlagda vatten och våtmarker samt i syfte att vidta klimatanpassningsåtgärder är exempel på sådant som kan genomföras i närtid i väntan på en mer genomgripande reform.

I Tidöavtalet och i regeringsförklaringen blev landsbygden styvmoderligt behandlad och ordet strandskydd nämndes inte över huvud taget. Detta står i skarp kontrast till de utfästelser som gjordes inför riksdagsvalet och till de löften om ett förbättrat och reformerat strandskydd som gavs till lands- och glesbygdsbor.

Min fråga till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari är därför: 

Avser ministern och regeringen, och i så fall när, att lägga fram förslag om ett nytt och reformerat regelverk för strandskydd som gynnar människor på gles- och landsbygden?