Tillståndsplikten för kamerabevakning
Skriftlig fråga 2020/21:601 av Louise Meijer (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-11-19
- Överlämnad
- 2020-11-20
- Anmäld
- 2020-11-24
- Svarsdatum
- 2020-12-02
- Sista svarsdatum
- 2020-12-02
- Besvarad
- 2020-12-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Regeringen har själv beskrivit att kamerabevakning inte bara är effektiv i brottsutredande syfte, utan den kan också ha förebyggande effekter på till exempel narkotikabrottsligheten vid allmänna platser som torg och parker. Kamerabevakning kan också leda till ökad trygghet och få fler människor att vistas på offentliga platser.
Moderaterna vill öka möjligheterna till kamerabevakning i kommuner och regioner genom slopad tillståndsplikt för dessa aktörer att sätta upp kameror. Den slopade tillståndsplikten för kamerabevakning för bland annat polisen, som trädde i kraft i år, är välkommen men inte tillräcklig.
Med anledning av detta önskar jag fråga justitite- och migrationsminister Morgan Johansson:
Är ministern beredd att slopa tillståndsplikten för kamerabevakning för kommuner och regioner?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:601 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Svar på frågorna 2020/21:550 av Mats Sander (M) Kameraövervakning och brottslingars integritet samt 2020/21:600 och 2020/21:601 av Louise Meijer (M) Kameratillstånd på allmän plats och Tillståndsplikten för kamerabevakning
Mats Sander har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att förändra lagstiftningen om kamerabevakning så att den bättre förebygger brott och skapar större trygghet. Louise Meijer har frågat mig om jag avser att förenkla förfarandet för kameratillstånd på allmän plats och i så fall hur samt om jag är beredd att slopa tillståndsplikten för kamerabevakning för kommuner och regioner.
Kamerabevakning kan både stärka möjligheterna att bekämpa och lagföra brott och bidra till ökad trygghet i samhället. Regeringen har därför under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder för att förenkla användningen av kamerabevakning.
2018 trädde den nya kamerabevakningslagen i kraft. Genom den slopades den generella tillståndsplikten för kamerabevakning, vilket innebär att de flesta privata aktörer nu kan sätta upp kameror utan att behöva ansöka om tillstånd från Datainspektionen. Lagen har också gjort det lättare för t.ex. kommuner och regioner att få tillstånd till kamerabevakning på platser som är utsatta för brott eller ordningsstörningar. Det krävs t.ex. inte längre att sökanden kan presentera omfattande underlag och statistik över brottsligheten för att kunna få ett tillstånd.
Regeringen har därefter fortsatt arbetet med att förbättra möjligheterna för kamerabevakning. Genom en lagändring den 1 januari i år togs tillståndskravet bort helt och hållet för Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kustbevakningen och Tullverket. Dessa myndigheter får nu själva bedöma när det är motiverat att sätta upp kameror på gator och torg. Polismyndigheten har i dag kameror uppsatta i bl.a. Husby, Rinkeby, Tensta, Rosengård, Bergsjön, Hammarkullen och Biskopsgården. Det senaste året har över 100 nya kameror kommit på plats runtom i landet och nästa år planerar myndigheten för ytterligare 150 kameror. Den 1 augusti i år togs tillståndskravet bort även för kamerabevakning i kollektivtrafiken, på flygplatser och i apotek.
Datainspektionen har fått utökade resurser för sina uppgifter på kamerabevakningsområdet, vilket gör att det i dag går snabbare att få en ansökan om kameratillstånd prövad.
Regeringen har alltså vidtagit omfattande åtgärder för att förenkla och förbättra möjligheterna att använda kamerabevakning i samhället. Flera av dessa åtgärder har kommit på plats i år. Kamerabevakning är en prioriterad fråga för regeringen och vi följer utvecklingen på det här området noga.
Stockholm den 2 december 2020
Morgan Johansson
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.