Till innehåll på sidan

Byggnation i kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöer

Skriftlig fråga 2020/21:3048 av Jonas Andersson i Linghem (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2021-05-28
Överlämnad
2021-05-31
Anmäld
2021-06-01
Svarsdatum
2021-06-09
Sista svarsdatum
2021-06-09
Besvarad
2021-06-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Märta Stenevi (MP)

 

Att stor hänsyn tas till omgivningarna vid byggnation i kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöer bör vara en självklarhet rent generellt i Sverige. I synnerhet när det rör sig om miljöer som har särskilt omfattande skydd i lagar och förordningar ställer det stora krav på att respektera och harmonisera med omgivningarna.

Djurgården i Stockholm har miljöer med stora kulturhistoriska värden, och platsen har sedan senmedeltiden varit kunglig mark. På Djurgården återfinns en rad historiska byggnader och monument, museer, gallerier, grönområden, nöjesparken Gröna Lund, friluftsmuseet Skansen och så vidare.

Som del av Kungliga nationalstadsparken skyddas Djurgården av omfattande restriktioner gällande byggnation och exploatering. Förutom att området är särskilt skyddat i miljöbalken som del av nationalstadsparken sedan 1995 gäller det att uppfylla krav i plan- och bygglagen. Dessutom finns utvalda områden på Djurgården som skyddas i form av att de är statliga byggnadsminnen och del av riksintressen.

Trots det skydd som Djurgården åtnjuter har byggnation tillåtits som avviker kraftigt från omgivningarna i de kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöerna, vilket har vållat stor debatt och kontrovers. Ett exempel på detta, som har fått stort medialt utrymme och som har kritiserats mycket hårt, är tillbyggnaden till Liljevalchs konsthall. Den välkända konsthallen invigdes under 1910-talet men har nu fått ett slags tillbyggnad som många kritiker jämför med en betongkloss, en cementbunker och dylikt. Det är mycket tydligt att byggnaden inte harmonierar med omgivningarna, utan snarare sticker ut kraftigt i förhållande till dessa.

Kritiker av tillbyggnaden frågar sig hur den har kunnat uppföras i ett område med så höga kulturhistoriska värden, trots det starka skydd som området har. Kritiken har varit omfattande och har inte bara kommit från politiskt håll, utan också från olika välkända kulturpersonligheter, samhällsdebattörer etcetera. Rörelsen Arkitekturupproret har efter en omröstning i år utsett tillbyggnaden till Liljevalchs konsthall till Sveriges fulaste nyproduktion.

Förutom tillbyggnaden till Liljevalchs konsthall finns också en rad andra byggplaner på Djurgården som har väckt oro om möjligheten att bevara områdets karaktär inför framtiden. Frågan om byggnation på Djurgården är inte bara relevant för området och nationalstadsparken i sig utan också för hur vi värnar kulturhistoriska värden i allmänhet över Sverige när det byggs.


Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:


Vilka initiativ tar statsrådet för att säkerställa att byggnation sker med respekt och harmoni gentemot omgivningarna i kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöer som skyddas särskilt i lag, såsom i det aktuella fallet?

Svar på skriftlig fråga 2020/21:3048 besvarad av Statsrådet Märta Stenevi (MP)

Fi2021/02191 Finansdepartementet Jämställdhets- och bostadsministern samt ministern med ansvar för stadsutveckling och arbetet mot segregation och diskriminering

Svar på fråga 2020/21:3048 av Jonas Andersson i Linghem (SD) Byggnation i kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöer

Jonas Andersson i Linghem har frågat mig vilka initiativ jag tar för att säkerställa att byggnation sker med respekt och harmoni gentemot omgivningarna i kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöer som skyddas särskilt i lag.

Värnandet och förvaltningen av kulturmiljövärden har stor betydelse för att uppnå hållbara och attraktiva livsmiljöer. Som Jonas Andersson påtalar finns ett omfattande regelverk för att säkerställa att särskilt värdefulla miljöer skyddas mot åtgärder som kan medföra skada på dessa värden. Varsamhets- och skyddsbestämmelser för värdefulla natur- och kulturmiljöer finns bl.a. i plan- och bygglagen, miljöbalken och kulturmiljölagen.

Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Hur ny bebyggelse anpassas till befintlig miljö är ofta en fråga för kommunen inom ramen för det kommunala självstyret. I samhällsplaneringen tillämpas de regelverk som finns. Gestaltningsuppgiften handlar både om hur den framtida bebyggelsen ska placeras och utformas och hur den befintliga natur- och bebyggelsemiljön, och de värden som finns på platsen, ska skyddas och utvecklas. För ett framgångsrikt arbete med att bevara och utveckla kulturmiljövärden är det viktigt att kommunerna har tillgång till både antikvarisk kompetens och aktuella kunskapsunderlag om kulturmiljön.

Genom politiken för gestaltad livsmiljö (prop. 2017/18:110), betonas vikten av att främja omsorgsfull gestaltning av nya byggnader och platser samt värna befintliga värden i den byggda miljön. Som ett led i genomförandet av politiken för gestaltad livsmiljö gav regeringen Riksantikvarieämbetet i uppdrag att samla och redovisa kunskap om hur kulturhistoriska värden kan integreras och tas tillvara i plan- och byggprocesser. Riksantikvarieämbetet har även tidigare arbetat med att vägleda kommuner i samarbete med Boverket och andra myndigheter. Tio statliga myndigheter, vars verksamheter har stor påverkan på kulturmiljön, har också haft i uppdrag att utarbeta interna vägledande strategier för kulturmiljöfrågor.

Sammanfattningsvis ger politiken och regelverket förutsättningar för att integrera och ta tillvara kulturvärden. Utmaningarna ligger i implementeringen av politik, nationella mål och i tillämpningen av de lagregler som ska skydda kulturmiljön.

Stockholm den 9 juni 2021

Märta Stenevi

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.