Påföljder vid ungdomsbrott
Skriftlig fråga 2019/20:704 av Ellen Juntti (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2019-12-19
- Överlämnad
- 2019-12-20
- Sista svarsdatum
- 2020-01-03
- Anmäld
- 2020-01-14
- Svarsdatum
- 2020-01-14
- Besvarad
- 2020-01-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Unga brottslingar begår allt grövre och grövre brott. De begår mord, mordförsök, våldtäkter, grova rån med mera. Personrånen har ökat lavinartat, och det är ofta unga män i grupp som rånar barn och andra ungdomar. I många fall räcker det inte för gärningsmännen att bara råna offret på pengar, utan offret utsätts även för grovt våld och stor förnedring.
Ofta används kniv vid personrånen där det på senare tid rapporterats om grovt våld i samband med rånen. Våldet är hänsynslöst och kan innebära stort lidande för offret under lång tid framöver.
Dessa rånare måste stoppas. Vid tidigare kontakt med justitieminister Morgan Johansson har han informerat om att reaktionen mot dessa unga gärningsmän måste vara snabb och få tydliga och konsekventa påföljder. Redan 2015 tillkännagav riksdagen att regeringen skulle återkomma med en ny påföljd för ungdomar mellan 15 och 17 år: helgavskiljning/ungdomsövervakning.
Trots att det har gått över fyra år sedan tillkännagivandet har regeringen inte presenterat något förslag gällande detta.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Anser ministern att hanteringen av tillkännagivandet är tillräckligt skyndsamt då det gått över fyra år sedan tillkännagivandet och ministern ännu inte har presenterat något lagförslag gällande ungdomsövervakning?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:704 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Ju2019/
0
4303
/
POL
Justitiedepartementet
Justitie- och migrationsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:704 av Ellen Juntti (M) Påföljder vid ungdomsbrott
Ellen Juntti har frågat mig om jag anser att hanteringen av tillkännagivandet om ungdomspåföljden helgavskiljning med fotboja är tillräckligt skyndsam då det gått över fyra år sedan tillkännagivandet och jag ännu inte har presenterat något lagförslag gällande ungdomsövervakning.
Det är viktigt med tidiga insatser för barn och unga som riskerar att hamna i kriminalitet. Det är också viktigt att vi har tydliga och konsekventa ungdomspåföljder som kan bidra till att förebygga och hindra att unga fortsätter begå brott. Regeringen har nyligen presenterat ett 34-punktsprogram mot gängkriminalitet som bl.a. innehåller flera åtgärder som riktas helt eller delvis mot unga lagöverträdare.
Som Ellen Juntti känner till föreslog Påföljdsutredningen redan 2012 bl.a. en ny ungdomspåföljd, ungdomsövervakning. Ungdomsövervakning föreslås innefatta tydliga inskränkningar i den unges rörelsefrihet, som utgångspunkt i form av så kallad helghemarrest. Inskränkningarna ska kunna kontrolleras med elektroniska hjälpmedel. Genom förslaget ges domstolen möjlighet att vid allvarlig brottslighet och återfallssituationer välja ett påföljdsalternativ som är lämpligt och trovärdigt både i fråga om innehåll och ingripandegrad.
Den borgerliga regeringen vidtog dessvärre inga åtgärder för att gå vidare med förslagen. Sedan utredningens ställningstaganden gjordes har vissa av förutsättningarna för dessa förändrats. Jag gav därför en utredare i uppdrag att överväga och komplettera Påföljdsutredningens förslag om unga lagöverträdare. Utredaren redovisade sitt uppdrag i promemorian Nya ungdomspåföljder (Ds 2017:25).
Ett utkast till lagrådsremiss med förslag om att införa den nya påföljden ungdomsövervakning har remitterats och bereds. Införandet av påföljden är en del av 34-punktsprogrammet. Regeringen avser att lägga fram förslag inom kort.
Stockholm den 14 januari 2020
Morgan Johansson
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.