Investeringsstöd till särskilda boenden för äldre

Skriftlig fråga 2019/20:672 av Ann-Christine From Utterstedt (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Efter riksdagens beslut om vårändringsbudgeten för 2019 har anslaget till investeringsstöd för äldrebostäder utökats med 300 miljoner kronor.

Riksrevisionen har i sin rapport om investeringsstödet till särskilda boenden för äldre (skr. 2018/19:3) undersökt om investeringsstödet är utformat på ett ändamålsenligt sätt, det vill säga om det stimulerat byggande av fler platser i särskilt boende för äldre och lett till att antalet platser totalt sett blivit större.

I rapporten anser Riksrevisionen att investeringsstödet lyfts in i en kontext där det inte fullt ut passar in. Skälet till detta är att ett särskilt boende inte enbart är ett boende utan även ett sätt att organisera vård och omsorg för äldre.

Riksrevisionen konstaterar att det inte går att fastställa nettotillgången på platser under tiden som stödet funnits, eftersom ingen vet hur många platser som samtidigt avvecklats. Det går inte heller att veta hur många av de platser i särskilt boende som byggts under stödperioden som skulle ha byggts även utan investeringsstöd.

Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att utvecklingen av behov och tillgång till särskilt boende behöver följas upp och att det kan finnas behov av att analysera om det finns alternativa lösningar för att stimulera byggande av fler platser i särskilt boende.

I 2020 års budget minskas visserligen investeringsstödet med 200 miljoner kronor till 500 miljoner kronor. Det betyder att regeringen, trots att Riksrevisionens rapport visar att investeringsstödet inte kan kopplas samman med att fler särskilda bostäder byggts, väljer att fortsätta med ett sådant riktat statsbidrag.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Varför fortsätter ministern och regeringen att rikta statsbidrag till detta när Riksrevisionens rapport inte kan visa att fler särskilda boenden byggts med hjälp av investeringsstödet?