Våld mot äldre

Skriftlig fråga 2019/20:550 av Ann-Christine From Utterstedt (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

De senaste årtiondena har äldre människors situation kommit att uppmärksammas alltmer. År 1991 antog FN:s generalförsamling en resolution som konkretiserade äldre personers rättigheter. Våld mot äldre är aldrig acceptabelt och måste tas på största allvar. I flera studier ser man att förövarna är en partner, vuxna barn (inklusive ingifta), släktingar, medicinsk personal men även till exempel grannar. Forskning visar också att äldre underrapporterar sin våldsutsatthet, vilket gör att det kan vara svårupptäckt.

Ekonomiska faktorer kan försvåra uppbrottet från en relation med en våldsutövande partner. Det kan också finnas försvårande omständigheter, till exempel att man är beroende av förövaren för till exempel vård. I en del fall kan förövaren tvärtom vara den som är beroende av omvårdnad och även detta kan försvåra för de utsatta att bryta upp från relationen, enligt forskning från Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) 2018.

I Sverige har det uppmärksammats att det finns en bristande kunskap om våld i nära relationer inom äldreomsorgen. När studier kring våld i nära relationer genomförs i kommuner ingår sällan äldreomsorgen. Ett stort behov av forskning om våld mot äldre kvinnor finns menar NCK, speciellt forskning om våld mot äldre kvinnor som lever i samkönade relationer eller som har utländsk bakgrund.

Våld mot äldre kan förebyggas genom en rad olika åtgärder. Ett sätt är att ge information till äldre personer om deras rätt till olika former av stöd och hjälp. Ett annat sätt är att öka kunskapen om våldsbrott mot äldre genom riktade utbildningar i ämnet.

Tyvärr inträffar det att personal utövar olika typer av våld mot äldre människor som befinner sig i en utsatt situation. Det är viktigt att utöka kraven på kontroll genom utdrag ur belastningsregistret, så att den sker kontinuerligt och omfattar anställda, praktiserande och studerande inom äldreomsorgen, för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra att personer dömda för våldsbrott arbetar inom äldreomsorgen.

Studier visar att äldre oftare bär på en oro för att utsättas för brott. Detta är allvarligt eftersom känslan av otrygghet kan ha stor inverkan på hur de upplever och lever sin vardag. Känslan av otrygghet kan leda till begränsningar, exempelvis att den äldre undviker att vistas utomhus och kan därför medvetet undvika vissa situationer, vilket kan leda till sämre livskvalitet enligt Socialstyrelsens lägesrapport från 2019. Det bör tas fram en nationell strategi för att i högre grad öka tryggheten samt förebygga, upptäcka och hantera våld mot äldre.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Hur avser ministern att hantera problemen kring våld mot äldre så att detta minskar?