Regeringen och arbetet för en stark havsrätt

Skriftlig fråga 2019/20:427 av Elin Segerlind (V)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Inom FN förhandlas nu ett globalt avtal som ska skydda internationellt vatten från överexploatering och därmed stärka dagens bristande regelverk. Avtalet förväntas vara klart under 2020 och kommer att vara ett tillägg till havsrättskonventionen (Unclos). Trots att förhandlingarna inom FN för närvarande är inne på den tredje förhandlingsrundan av fyra och att utformningen av regeltext närmar sig är det väldigt tyst från den svenska regeringen gällande Sveriges hållning.

I februari 2018 föredrog dåvarande utrikesministern för utrikesutskottet Sveriges ståndpunkt i de inledande förhandlingarna. Regeringen lämnade då ifrån sig en del av förhandlingsmakten till EU i stället för att Sverige självt ska vara en stark röst för klimatet och den biologiska mångfalden kopplat till våra hav.

I svepande ordalag presenterade regeringen vidare sin ståndpunkt som baseras på kommissionens, som föreslår ett nytt instrument som reglerar samtliga aspekter men samtidigt inte inverkar på eller förändrar existerande instrument. Här blir det problematiskt eftersom ett av de största problemen i dag är den fragmenterade regleringen av våra världshav, som hindrar oss från att fatta effektiva beslut för stärkt skydd av våra hav. Den marina biosfären visar en starkt negativ utveckling och en accelererande utarmning av den biologiska mångfalden på grund av en rad mänskliga aktiviteter. Ett viktigt verktyg för att motverka den negativa trenden är att skapa ett ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk av marina skyddade områden. Trots att detta mål inkluderats i ett flertal internationella organ har man misslyckats med att etablera ett sådant nätverk. Världens hav består av 60 procent internationellt vatten, men bara runt 1 procent har fått skydd. Detta beror till stor del på den fragmenterade förvaltningen, uppdelad i sektorer som inte behöver ta hänsyn till varandra. Inte ens havsmiljöorganisationen Ospar har lyckats. Av 448 skyddade områden som skapats av Ospar ligger bara 7 på internationellt vatten.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Avser regeringen att vara en aktiv part i FN-förhandlingarna med att ta fram ett regelverk för att skydda våra internationella vatten?