San Remoavtalets folkrättsliga giltighet

Skriftlig fråga 2019/20:1843 av Björn Söder (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-07-21
Överlämnad
2020-07-22
Besvarad
2020-08-05
Sista svarsdatum
2020-08-05
Svarsdatum
2020-08-05
Anmäld
2020-08-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Undertecknad ställde tidigare en fråga (2019/20:1739) till utrikesministern om på vad hon, mot bakgrund av San Remoavtalet och det folkrättsliga beslut som då fattades, baserar sina uttalanden om att Israels förestående annektering av Västbanken är ett brott mot folkrätten?

Utrikesministern inkom den 20 juli med ett svar. Svaret lämnar dock mycket övrigt att önska. Utrikesministern hänvisar till vad EU:s höge representant för utrikes-och säkerhetsfrågor, den spanske socialisten Josep Borrell, ”ett otal gånger klargjort”, det vill säga personligen anser och tycker i frågan. Har inte utrikesministern egna åsikter och egen politik? Är det den svenska regeringens hållning att man numera överlåter till utländska politiker att besluta om vad den svenska regeringen tycker?

Vidare menar utrikesministern att förbudet mot att förvärva del av en annan stats territorium med våld har stöd i FN-stadgans regler. Det stämmer förvisso men saknar dock relevans för min fråga. Sedan Israel 1967 i sexdagarskriget befriade Västbanken från jordansk ockupation tillhör inte området någon annan stat.

Samarien och Judéen är inte heller ockuperad mark – ett begrepp som utrikesministern frekvent använder sig av – eftersom det till dags datum är en del av Israel, i enlighet med San Remoavtalet. När Israel erövrade Västbanken och östra Jerusalem i försvarskriget 1967 tog de således tillbaka sina egna internationellt erkända landområden.

Jag vill påminna utrikesministern om att även om FN:s generalförsamling antog resolution 181(II) och judarna accepterade delningsförslaget så vägrade arabstaterna och de palestinska araberna att acceptera det. Vill man se resolutionen som ett avtalsförslag så sa den ena sidan nej, varför inget avtal slöts. Därmed förlorade hela planen rättsligt värde. När FN-förslaget föll är det folkrättsligt och enligt FN:s stadgar det gamla avtalet man faller tillbaka på, det vill säga San Remoavtalet.

Jag noterar att utrikesministern egentligen inte över huvud taget besvarar min fråga, som ställs mot bakgrund av San Remoavtalet. Om det beror på att  utrikesministern inte känner till avtalet så redogjorde jag för det i min fråga, och ministern har också haft möjlighet att sätta sig in i vad avtalet innebär.

Är det så att Sveriges utrikesminister huvudsakligen baserar sina påståenden om att Israel bryter mot folkrätten utifrån vad en utländsk socialistkollega från Spanien anser i frågan? Om inte önskar jag att utrikesministern klargör detta.

Att bara hänvisa till FN duger inte heller då FN:s förslag aldrig accepterats av alla parter och inte genomförts. Därmed är de heller inte gällande.

Jag skulle vilja ha ett klargörande från utrikesministern om vad hon anser om San Remoavtalets giltighet.

Av denna anledning vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Vad anser ministern om den folkrättsliga giltigheten hos San Remoavtalet, som de allierade segermakterna efter första världskriget antog i San Remo den 19–26 april 1920?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:1843 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2019/20:1843 av Björn Söder (SD)
San Remoavtalets folkrättsliga giltighet

Björn Söder har frågat mig vad jag anser om den folkrättsliga giltigheten hos San Remoavtalet, som de allierade segermakterna efter första världskriget antog i San Remo den 19–26 april 1920.

Det folkrättsliga regelverket har växt fram under lång tid. Fredskonferensen i San Remo var en viktig del av freden efter första världskriget. Sedan dess har folkrätten utvecklats och reglerna preciserats och blivit mer omfattande.

Utvecklingen av det folkrättsliga regelverket kommer till uttryck i t.ex. resolutionerna från FN:s säkerhetsråd. Den svenska linjen, att Västbanken, inklusive östra Jerusalem, och Gaza är ockuperat av Israel sedan sexdagarskriget 1967, understöds av en rad resolutioner från FN:s säkerhetsråd (senast resolution 2334 från 2016) och generalförsamling, beslut från Internationella domstolen (ICJ) och uttalanden från Internationella rödakorskommittén (ICRC). FN:s säkerhetsrådsresolution 242 (1967) fastställde redan 1967 att Israel måste dra sig tillbaka från ”territories occupied in the recent conflict”. ICJ har i ett rådgivande yttrande från juli 2004 tydliggjort att Israel är bundet av Genèvekonventionens ockupationsregler i områden ockuperade av Israel efter sexdagarskriget 1967 oavsett områdenas tidigare status.

Förbudet mot att förvärva del av en annan stats territorium med våld har stöd i FN-stadgans regler. FN är tydlig med att en annektering av ockuperat område saknar rättslig effekt. Regeringen står bakom FN. EU, inklusive Sverige, är i sin tur tydlig med att inga andra gränser än vad parterna kommer överens om kommer att erkännas, som även nämndes i svaret på fråga 2019/20:1739.

Stockholm den 5 augusti 2020

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.