Sjukpenning för svårt sjuka

Skriftlig fråga 2017/18:453 av Hans Hoff (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-12-11
Överlämnad
2017-12-12
Anmäld
2017-12-13
Svarsdatum
2017-12-27
Sista svarsdatum
2017-12-27
Besvarad
2017-12-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

 

Försäkringskassans verksamhet ska vara effektiv och rättssäker samt präglas av en god service och hög tillgänglighet. Den enskilde ska få rätt ersättning i tid och relevant stöd. Så står det i regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan.

I februari 2016 togs den omstridda tidsgränsen för sjukskrivningar bort. Den så kallade bortre parentesen hade den borgerliga regeringen infört 2008, och den innebar att ersättningen från Försäkringskassan drogs in efter 2,5 år. Det var en stor lättnad för många när den bortre parentesen i sjukförsäkringen avskaffades.

Då känns det märkligt att få veta att Försäkringskassan i praktiken återinfört en ny bortre parantes i sjukförsäkringen. Tusentals sjuka människor har under det senaste året fått beskedet från Försäkringskassan att deras ersättning dras in efter sex månader och att de måste vända sig till Arbetsförmedlingen för att söka ett annat arbete. Det får katastrofala konsekvenser för individen när den sjukskrivne måste säga upp sig från sitt arbete och skriva in sig på Arbetsförmedlingen som arbetssökande. I många fall är personen svårt sjuk och kan förstås inte ta ett nytt jobb. Personen har då alltså inte längre rätt till ersättning från sjukförsäkringen eller från a-kassan. Då återstår enbart försörjningsstöd.

Denna nya parentes består i praktiken av att Försäkringskassan tillämpar något som kallas "normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden". Det innebär att rätten till sjukpenning efter dag 180 ska prövas mot arbetsförmågan gentemot ”normalt förekommande arbete”. Om den enskilde anses kunna utföra ett sådant arbete föreligger normalt ingen rätt till sjukpenning. Begreppet ”normalt förekommande arbete” återinfördes av den dåvarande regeringen den 1 juli 2012 efter upprepade krav från riksdagen. Försäkringskassan tillämpar dock inte detta begrepp så som riksdagen avsett.

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande från 2008 klarlagt att för att ett arbete ska betraktas som normalt förekommande ska det röra sig om ett vanligt arbete på arbetsmarknaden, den försäkrades arbetsförmåga ska kunna tas till vara i full eller närmast full omfattning, arbetet ska innebära krav på normal prestation och arbetet ska inte kräva någon anpassning, annat än möjligtvis i ringa omfattning.

Försäkringskassan har dock underlåtit att följa Högsta förvaltningsdomstolens dom och riksdagens vilja.

Försäkringskassan hänvisar i stället regelmässigt till arbeten som är fysiskt lätta, icke rörliga och som inte innebär stress – i praktiken alltså jobb som inte finns.

Försäkringskassan tillämpar inte den rättspraxis som Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast utan hittar själva på jobb som inte finns på arbetsmarknaden.

Det är allvarligt att inte Försäkringskassan tillämpar fastställda domar på detta område, då man är oerhört tydlig med att de domar som avkunnats vad gäller LSS och andra domar ska tillämpas så skyndsamt som möjligt av en myndighet.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

 

På vilket sätt avser ministern att agera så att inte Försäkringskassan godtyckligt kan dra in sjukpenningen för svårt sjuka människor?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:453 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)



S2017/07210/SF

Socialdepartementet

Social

ministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:453 av Hans Hoff (S) Sjukpenning för svårt sjuka

Hans Hoff har frågat mig på vilket sätt jag avser att agera så att Försäkringskassan inte godtyckligt kan dra in sjukpenningen för svårt sjuka människor.

Vid bedömning av arbetsförmågans nedsättning ska bedömningen göras enligt den s.k. rehabiliteringskedjan. Av 27 kap. 48 § socialförsäkringsbalken framgår att från och med den tidpunkt då den försäkrades arbetsförmåga har varit nedsatt i 180 dagar ska det bedömas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen ska dock inte göras på detta sätt om det finns särskilda skäl som talar emot eller om det kan anses som oskäligt.

Den dom som Hans Hoff refererar till finns intagen i Försäkringskassans vägledning Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning (2015:1).

Försäkringskassan, liksom andra myndigheter har att följa den lagstiftning som gäller och rådande rättspraxis. I den mån Försäkringskassans beslut avviker från denna är det en uppgift för förvaltningsdomstolarna att, efter överklagande, ändra Försäkringskassans beslut.

Stockholm den 20 december 2017

Annika Strandhäll

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.