Myndigheters tillämpning av skyddsjakt

Skriftlig fråga 2017/18:444 av Daniel Bäckström (C)

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Nyligen beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län om skyddsjakt på en sändarförsedd vargtik som den senaste tiden rört sig på Södertörn. Beslutet motiverades med att vargen ändrat beteende samt att boende i området känner oro över dess närvaro, något som ledde till att länsstyrelsen bedömde att det fanns tillräckliga skäl för att besluta om skyddsjakt. Skyddsjakten inleddes den 6 december och kan pågå till och med den 28 februari 2018.

I andra områden där koncentrationen av varg är mycket större än på Södertörn begränsas dock möjligheterna till skyddsjakt på flera sätt. Bland annat är de tilldelade jakttiderna ofta betydligt kortare, trots att det i större utsträckning sker angrepp på tamboskap och hundar eller att vargar vistas i tätorter och städer. Det är uppenbart att myndigheter tolkar regelverket för skyddsjakt mycket olika och att de enstaka vargarna i Stockholmsområdet allt oftare blir föremål för skyddsjakt. Detta skapar ojämlika regionala förutsättningar. Det är även tveksamt om denna praxis stämmer överens med de beslut som riksdagen fattat bland annat om att minska det samlade rovdjurstrycket i de delar av landet där det är som störst men också i områden där de socioekonomiska effekterna är som störst. 

Min fråga till statsrådet Sven-Erik Bucht är därför:

Anser ministern att tillämpningen och tolkningen av skyddsjakten bör ses över för att säkerställa att reglerna implementeras på liknande sätt runt om i Sverige?