Bortprioritering av stödet till arbetet mot hiv och andra smittsamma sjukdomar

Skriftlig fråga 2016/17:551 av Jenny Petersson (M)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Den 1 december var det den internationella aidsdagen (World AIDS Day), som uppmärksammades för första gången den 1 december 1988. Det är en dag som initierades av FN för att uppmärksamma den globala hivepidemin och offren den skördat. 

Tyvärr har regeringen valt att halvera det statliga stödet till arbetet mot hiv och andra smittsamma sjukdomar nästa år. Det är en direkt oansvarig bortprioritering och nedskärning att, som regeringen och statsrådet Gabriel Wikström, göra en halvering av det befintliga stödet innan man gjort en risk- och konsekvensanalys för att säkerställa att smittskyddsarbetet inte påverkas av detta oväntade besked. 

Med denna prioritering skickas notan till kommuner och landsting/regioner, som får stå för det förebyggande arbetets kostnader. Lokala och regionala hiv- och patientorganisationer som arbetar med dessa frågor påverkas. Nedprioriteringen kommer att innebära besparingar på väldigt många enheter som arbetar med stöd till personer med hiv och med informationsinsatser i landet för att man ska kunna upprätthålla smittskyddet. Omställningen skapar ett oförberett hårt tryck på kommuner och landsting, vilket kraftigt försvårar möjligheten att bedriva effektiv hivprevention. 

Halveringen av det statliga stödet har därtill skett helt utan att dialog förts med vare sig Folkhälsomyndigheten eller de olika hiv- och patientorganisationerna. Det är mycket anmärkningsvärt att Folkhälsomyndigheten, den myndighet som hanterar dessa frågor och vars verksamhets villkor till stor del dikteras av anslag, inte visste om att anslaget skulle halveras. Ansökningstiden för nästa år hade gått ut, och det finns ett flertal anslagsansökningar som Folkhälsomyndigheten inte vet hur den ska hantera. 

Innan ett så omfattande beslut som en halvering av ett viktigt stödanslag fattas borde regeringen rimligen kunna säkerställa att kommuner och landsting kommer att ha möjlighet att prioritera och ta ansvar för det viktiga arbete som tidigare pågått och att regionala och lokala hiv- och patientorganisationer som kompletterar kommuner och landsting kan fortsätta med sitt arbete. 

I dag lever runt 7 000 personer med hiv i Sverige. Under 2015 rapporterades 450 fall av hivinfektion i Sverige, och under den senaste femårsperioden har i medeltal 455 nya fall rapporterats varje år. För att få ihop statsbudgeten sparar finansministern än en gång på de mest utsatta, vilket är mycket olyckligt och riskerar att få stora konsekvenser för den målgrupp det berör. 

Den oro som jag har och som råder inom hiv- och patientorganisationer är resultatet av den osäkerhet som finns kring vilka konsekvenser halveringen av det statliga hiv-/STI-anslaget kommer att få. 

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:

Vad avser statsrådet och regeringen att göra för att följa upp konsekvenserna av regeringens halvering av detta statliga stöd?