Saudiarabiens plats i FN:s kvinnokommission
Skriftlig fråga 2016/17:1284 av Elisabeth Svantesson (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-04-25
- Överlämnad
- 2017-04-26
- Anmäld
- 2017-04-27
- Svarsdatum
- 2017-05-03
- Sista svarsdatum
- 2017-05-03
- Besvarad
- 2017-05-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Saudiarabien, ett land som förtrycker kvinnor, ska nu vara med och utveckla FN:s arbete för jämställdhet. I Saudiarabien får kvinnor varken köra bil, öppna bankkonton eller klä sig som de vill.
FN:s kvinnokommission CSW sätter målen för FN:s jämställdhetsarbete och ser till att medlemsländerna lever upp till dem. Från och med 2018 ska Saudiarabien sitta med och fatta dessa beslut. Detta skickar helt fel signaler, inte minst till kvinnorna i Saudiarabien. 47 av 54 medlemsstater som röstade ska ha samtyckt till Saudiarabiens deltagande i kvinnokommissionen när frågan var uppe i FN:s ekonomiska och sociala råd, där Sverige sitter med. Hur Sverige röstat är oklart.
Jag noterar att statsrådet Åsa Regnér i sina kommentarer kring detta inte tar avstånd från Saudiarabiens inflytande över jämställdhetsarbetet inom FN. ”Val till kvinnokommissionen görs i de regionala grupper som varje medlemsstat tillhör”, säger statsrådet i en skriftlig kommentar, samtidigt som hon också säger att Sverige står bakom kommissionens arbete och välkomnar en dialog med Saudiarabien i jämställdhetsfrågor.
Med anledning av ovanstående är min fråga till statsrådet Åsa Regnér:
På vilket sätt anser statsrådet att ett land som förtrycker kvinnor kan bidra konstruktivt när det gäller att utveckla jämställdhetsarbetet inom FN, och vilka dialoger avser regeringen att föra med Saudiarabien när det gäller jämställdhet?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:1284 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)
PAGE
2
Utrikesdepartementet |
Utrikesministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:1283 av Christian Holm Barenfeld (M) Regeringens syn på Saudiarabiens jämställdhetspolitik, fråga 2016/17:1284 av Elisabeth Svantesson (M) Saudiarabiens plats i FN:s kvinnokommission, fråga 2016/17:1300 av Tina Ghasemi (M) Saudiarabien i FN:s kvinnokommission samt fråga 2016/17:1301 av Jenny Petersson (M) Saudiarabien i FN:s kvinnokommission och 2016/17:1313 av Jenny Petersson (M) FN:s kvinnokommission
Christian Holm Barenfeld har frågat statsrådet Regnér om den svenska regeringens position vid den omröstning där Saudiarabien valdes in i FN:s kvinnokommission. Elisabeth Svantesson har frågat statsrådet Regnér på vilket sätt ett land som förtrycker kvinnor kan bidra till att utveckla jämställdhetsarbetet inom FN och vilka dialoger regeringen avser föra med Saudiarabien när det gäller jämställdhet. Jenny Petersson har frågat statsrådet Regnér om vilka krav som bör ställas på de länder som ingår i FN:s kvinnokommission när det kommer till ländernas jämställdhetsarbete. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna.
Tina Ghasemi har frågat mig om jag och regeringen är för eller emot Saudiarabiens medverkan i FN:s kvinnokommission. Jenny Petersson har också frågat mig hur Sverige röstade i den slutna omröstningen.
Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.
Låt oss börja med att konstatera att FN och dess organ tillhör medlemsstaterna, oavsett hur dessa länder styrs eller beaktar mänskliga rättigheter.
FN:s kvinnokommission är en funktionell kommitté under FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC). Kvinnokommissionen rapporterar till ECOSOC om hur man ska främja kvinnors politiska, ekonomiska, sociala rättigheter och inom utbildning. Kommissionen ska utfärda rekommendationer när det gäller problem som behöver omedelbar uppmärksamhet inom områden som berör kvinnors rättigheter. Den ska vidare bland annat överse genomförandet av Platform for Action of the Fourth World Conference on Women (Kvinnokonferensen i Peking).
Medlemmar i kvinnokommissionen för 2017 är: Burkino Faso, Demokratiska republiken Kongo, Egypten, Ekvatorial Guinea, Eritrea, Ghana, Kenya, Lesotho, Liberia, Malawi, Nigeria, Uganda, Tanzania, Bangladesh, Indien, Iran, Japan, Kazakstan, Kuwait, Mongoliet, Pakistan, Qatar, Sydkorea, Tajikistan, Albanien, Vitryssland, Bosnien Herzegovina, Ryssland, Brasilien, Colombia, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Guyana, Paraguay, Trinidad och Tobago, Uruguay, Belgien, Israel, Tyskland, Lichtenstein, Norge, Spanien, Schweiz och Storbritannien.
I Kvinnokommissionens förhandlingsarbete kan samtliga FN:s medlemsstater delta, vare sig de är medlemmar i kommissionen eller ej. Förhandlingsarbetet sker i politiska och regionala grupperingar, inte av kommissionens medlemmar. EU förhandlar för EU:s medlemsstaters räkning även om inte alla EU-länder är medlemmar av kommissionen. Vid varje sammanträde antas s.k. överenskomna slutsatser (Agreed Conclusions). Dessa slutsatser antas med konsensus av kommissionen och lämnas sedan över till ECOSOC. Slutsatserna är tänkta att vara normgivande för det internationella jämställdhetsarbetet. De är inte bindande och de har inte karaktären av åtgärdsplaner som ska genomföras.
Givet hur arbetet bedrivs är det hur aktivt ett land är som avgör dess inflytande i de frågor kommissionen hanterar, snarare än medlemskapet. Det centrala är därför att förhålla sig till hur man ska motverka det inflytande i kommissionens arbete som ett antal auktoritära och värdekonservativa delegationer har. De värdekonservativa strömningarna och delegationerna finns i samtliga regionala grupper, även EU. Det finns således flera delegationer som aktivt verkar för värdekonservativa övertygelser, inte minst när det gäller kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter.
Det går att uppnå goda jämställdhetspolitiska resultat i FN-förhandlingar där hela FN:s medlemskrets deltar, vare sig det är i Kvinnokommissionen eller andra organ. Trots att de värdekonservativa delegationerna gjorde gemensam sak i förhandlingarna om Agenda 2030 lyckades Sverige tillsammans med likasinnade få igenom starka jämställdhetspolitiska skrivningar, inklusive om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
ECOSOC har 54 medlemmar som fördelas på geografiska grupper enligt generalförsamlingsresolution 2847. Samma princip gäller för kvinnokommissionen där de regionala grupperna nominerar sina kandidater.
Medlemskap i ECOSOC medför rösträtt i val till underkommittéer som lyder under ECOSOC, inklusive Kvinnokommissionen. Sverige är medlem i ECOSOC 2013-2019. Under denna tid har ett antal länder vars jämställdhetspolitik denna regering inte ställer sig bakom blivit invalda i kommissionen. Några sådana exempel är Iran (2014), Qatar (2015) och Ryssland (2015).
Val till ECOSOC:s underorgan vilar på en mellan regioner överenskommen fördelning för att tillförsäkra alla regioner platser i olika kommissioner. Det finns inga särskilda kriterier för medlemskap i de funktionella kommittéerna, inbegripet Kvinnokommissionen.
I de fall det finns enighet i de olika regionala grupperna med lika många kandidater som det finns platser (s.k. clean slate) är det brukligt att dessa förslag accepteras och antas i ECOSOC genom acklamation. Att utmana ”clean slate” i en annan regional grupp kan resultera i att andra länder agerar på samma sätt i val där Sverige har intresse av att bli invalt.
Sverige kommenterar inte hur vi röstar i det fall en sluten omröstning förekommer. Det skulle kunna skada Sveriges roll i det aktuella forumet liksom Sveriges bilaterala relationer med landet eller länderna ifråga. Rösthemligheten innebär också ett skydd för länder som skulle kunna utsättas för påtryckningar på grund av hur de röstat.
Regeringen ser mycket allvarligt på situationen för kvinnors rättigheter i Saudiarabien, vilket också framgår av den rapport om mänskliga rättigheter i Saudiarabien som publicerades den 26 april 2017. Regeringen kommer att fortsätta att verka kraftfullt inom ramen för den feministiska utrikespolitiken och bidra till att konkret förbättra kvinnors och flickors situation världen över.
Stockholm den 3 maj 2017
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.