Strategi för en konkurrenskraftig försvarsindustri

Fakta-pm om EU-förslag 2007/08:FPM124 : KOM(2007)764 slutlig

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2007/08:FPM124

Strategi för en konkurrenskraftig försvarsindustri

Försvarsdepartementet

2008-07-03

Dokumentbeteckning

KOM(2007)764 slutlig

A Strategy for a Stronger and more Competetive European Defence Industry

FaktaPM 2007/08:FPM70

FaktaPM 2007/08:FPM71

Sammanfattning

Den 5 december 2007 presenterade kommissionen ett paket med åtgärder inom försvarsområdet bestående av en strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri samt två förslag till direktiv; ett om offentlig upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet och ett om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen.

De åtgärder som presenteras i strategin syftar bl.a. till att bidra till ökad konkurrenskraft för Europas försvarsindustrier och därmed bidra till bättre innovationskraft, framväxten av starkare företag och nya högkvalitativa arbetstillfällen. Kommissionen konstaterar att det finns ett antal faktorer, framför allt icke fullt ut fungerande politiska och legala ramverk, som bidrar till att den europeiska försvarsindustrin inte utvecklats på ett önskvärt sätt. Framför allt framhålls att länder med försvarsindustriell förmåga i mycket stor utsträckning tenderar att styra investeringar för utveckling och upphandling till inhemsk industri och att medlemsstaterna utnyttjar möjligheterna till undantag från normala upphandlingsregler genom artikel 296 i fördraget allt för extensivt.

Två centrala åtgärder, utöver direktiven, är att verka för ett avskaffande av s.k. kompensationsåtaganden och att medlemsstaternas utnyttjande av artikel 296 minskar parallellt med att ett s.k. ”level playing field” med lika behandlig och lika förutsättningar skapas.

Regeringen stöder initiativen att verka för en mer öppen och konkurrensutsatt europeisk försvarsmaterielmarknad.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

I mars 2003 lade kommissionen fram meddelandet Europeiskt försvar – industri- och marknadsfrågor, På väg mot en EU-politik för försvarsutrustning (KOM[2003] 113 slutlig). I meddelandet föreslogs en rad åtgärder, bl.a. en harmonisering av reglerna om upphandling av försvarsutrustning.

I september 2004 presenterade kommissionen en grönbok om försvarsupphandling (KOM[2004] 608 slutlig). Genom grönboken avsåg kommissionen att bidra till en stegvis uppbyggnad av en europeisk marknad för försvarsmateriel. Kommissionen föreslog bl.a. att EU:s rättsliga ramverk skulle kompletteras med ett nytt instrument för försvarsupphandlingar. Se faktapromemoria 2004/05:FPM17.

I december 2006 beslutade kommissionen ett tolkningsmeddelande om tillämpningen av artikel 296 i fördraget på området för försvarsupphandlingar (KOM[2006] 779 slutlig).

Den 5 december 2007 beslutade kommissionen om ett försvarspaket som består av ett meddelande i form av den strategi som behandlas i denna PM samt två förslag till direktiv. Det ena direktivet behandlar offentlig upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet och har redovisats i PM 2007/08:FPM70. Det andra direktivet behandlar överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen och har redovisats i PM 2007/08:FPM71. De två direktivförslagen behandlas i två olika rådsarbetsgrupper (rådsarbetsgruppen för offentlig upphandling och rådsarbetsgruppen för inre marknadsfrågor). Kommissionens meddelande har hittills hanterats i rådsarbetsgruppen för konkurrens och tillväxt och behandlades som en av flera frågor vid konkurrenskraftsrådet den 29-30 maj 2008.

1.2Förslagets innehåll

Kommissionen redogör i meddelandet för sin syn på den europeiska försvarsindustrimarknaden och hur den bör utvecklas. Enligt kommissionen är en stark teknologisk och försvarsindustriell bas i Europa en fundamental del av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Försvarssektorn beskrivs som teknologiintensiv och den forskning och utveckling som sker inom sektorn bidrar till utvecklingen inom andra samhällssektorer och därigenom till tillväxt i ekonomin som helhet. Samtidigt konstateras att den försvarsindustriella sektorn står inför stora utmaningar. De nationella försvarsbudgetarna har minskat sedan kalla krigets slut och kommissionen konstaterar att det är osannolikt att de sammanlagda försvarsutgifterna i Europa kommer att öka. Samtidigt ökar kostnaderna för militär materiel och omstruktureringarna av Europas militära styrkor ökar kraven på kostnadseffektivitet. Ytterligare en för sektorn negativ utveckling som lyfts fram av kommissionen är att investeringar i forskning, teknologiutveckling och materiel är på en lägre nivå i Europa än i USA.

Enligt kommissionen finns det antal faktorer, framför allt icke fullt ut fungerande politiska och legala ramverk, som bidrar till att den europeiska försvarsindustrin inte utvecklas på ett önskvärt sätt.

Kommissionen konstaterar att länder med försvarsindustriell förmåga i mycket stor utsträckning tenderar att styra investeringar för utveckling och upphandling till inhemsk industri och att medlemsstaterna utnyttjar möjligheterna till undantag från normala upphandlingsregler genom artikel 296 i fördraget allt för extensivt. Nationella regler för transferering av krigsmateriel/försvarsmateriel leder till oönskad byråkrati och ökade kostnader som försvårar för mindre företag att konkurrera på lika villkor. Nationell lagstiftning om kontroll över strategiska försvarstillgångar tar inte hänsyn till den europeiska dimensionen. Nationella krav och användandet av egna standarder minskar möjligheten till samarbete. Krav på industriella kompensationsåtaganden (off-set) kan bidra till att upphandlande stater mer ser till den erbjudna kompensationen än konkurrenskraften i produkten. Allt detta bidrar enligt kommissionen till en fragmenterad europeisk försvarsmarknad och att det på sikt inte är möjligt att upprätthålla en livskraftig europeisk försvarsindustriell bas utan att vidta åtgärder.

I ett led att åtgärda de identifierade problemen föreslår kommissionen de två nya direktiven omfattande överföring av försvarsmateriel inom EU samt former för offentlig upphandling inom områdena försvar och säkerhet (se särskilda faktapromemorior). Utöver dessa två direktiv lyfter kommissionen i meddelandet fram flera åtgärder för att minska andra hinder för en gemensam försvarsindustrimarknad.

Två centrala åtgärder är att verka för marknadsvillkor och en europeisk försvarsindustriell struktur där kompensationsåtaganden inte längre kommer att användas samt att medlemsstaternas utnyttjande av artikel 296 i fördraget minskar parallellt med att ett s.k. ”level playing field” med lika behandlig och förutsättningar skapas där det bl.a. är viktigt att statligt stöd till försvarsindustrier görs transparent för att skapa ömsesidigt förtroende.

Kommissionen uppmanar vidare medlemsstaterna att använda sig av de riktlinjer för standarder inom försvarsområdet som kommissionen har tagit fram och aviserar att den under 2008 avser utreda hur kontroll över strategiska försvarstillgångar kan göras och samtidigt säkra konkurrens inom Europa.

Enligt kommissionen måste medlemsstaterna ta ansvar för att gemensamt bidra med de industriella och teknologiska verktyg som den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken behöver. Militär förmåga är ett ansvar för de enskilda medlemsstaterna men för att nå de mest kostnadseffektiva lösningarna måste medlemsstaterna möjliggöra gemensamt utnyttjande och gemensam finansiering av civila och militära program.

Ett permanent utbyte av idéer avseende försvarsplanering och investeringar krävs, menar kommissionen. Det innebär att medlemsstaterna måste tillåta ökad transparens mellan sig och tillåta tillskapandet av ”centers of excellence” genom att fokusera på färre aktiviteter än i dag.

Vad avser forskning lägger Europa, enligt kommissionen, mindre än fem procent av sina militära utgifter på forskning och utveckling. En ökning av denna andel skulle öka konkurrenskraften genom att öka innovationsförmågan i Europas försvarsindustri. Förutom detta skäl finns det politiska , industriella och vetenskapliga skäl för att finna sätt att samordna forsknings- och utvecklingstillgångar. För att undvika dupliceringar är det även viktigt att identifiera synergier mellan civila och militära forsknings- och utvecklingsprogram, till exempel mellan de säkerhetsforskningsprogram inom ramen för sjunde ramprogrammet och försvarsforskningen som EDA initierat och koordinerar.

Sammantaget anser kommissionen att de presenterade åtgärderna kommer att bidra till ökad konkurrenskraft för Europas försvarsindustrier, genom att ökande samarbete, ökade specialiseringar och bättre innovationskraft. Mer konkurrens kommer att leda till framväxten av starkare företag och skapa nya högkvalitativa arbetstillfällen.

En stark, konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri borde också kunna ta tillvara affärsmöjligheter utanför gemenskapen. För att möjliggöra att europeiska företag kan konkurrera på den amerikanska markanden krävs att europeiska företag har samma förmåga till innovationer och kvalitet som den amerikanska försvarsindustrin.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Kommissionens meddelande innehåller inga förslag som påverkar gällande svenska regler.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Kommissionens meddelande innehåller inga förslag som i detta läge har budgetära konsekvenser.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen stöder initiativen att verka för en mer öppen och konkurrensutsatt europeisk försvarsmaterielmarknad. Både den svenska staten som köpare av försvarsmateriel och den högt kvalificerade i Sverige verksamma försvarsindustrin har mycket att vinna på en öppnare och effektivare marknadsstruktur. Det är av stor vikt att EU-länderna gemensamt verkar för en effektivisering av denna marknad. För att en konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri ska utvecklas och bibehållas är det av central betydelse att åtgärder vidtas för att skapa likartade marknadsvillkor och en sund konkurrens inom området.

Det är dock viktigt att det även fortsättningsvis finns möjlighet att tillgodose nationella säkerhetsintressen när villkoren för att tillämpa undantagsbestämmelserna i fördraget är uppfyllda. Vad gäller industriella kompensationsåtaganden återstår ännu mycket arbete med att i ett första steg försöka harmonisera olika länder tillämpning av sådana. Först när detta är gjort och implementerat kan det vara en framkomlig väg att inleda diskussioner om att helt avstå från kompensationsåtaganden.

För regeringen är det av vitalt intresse att arbetet med att utveckla och förbättra den europeiska försvarsmaterielmarknaden sker parallellt med bibehållna möjligheter att upprätthålla och utveckla relationer med tredje land, framföra allt med USA, där Sverige sedan länge har etablerade och djupa samarbeten.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Inom rådsarbetsgruppen för konkurrens och tillväxt har ett fåtal länder föreslagit skrivningar som uttryckligen anger att tillämpning av industriella kompensationsåtaganden skall avskaffas.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Ingen av institutionerna har ännu deklarerat någon ståndpunkt rörande strategin.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Meddelandet har i detta läge inte varit föremål för remissbehandling.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

-

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

-

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Det är i nuläget inte fastställt om och i vilken form meddelandet kommer att hanteras fortsättningsvis.

4.2Fackuttryck/termer

Level playing field: Begreppet avser tillskapandet av lika behandling, villkor och möjligheter för medlemsländerna vad avser marknadstillträde, anbudsförfaranden m.m.

Industriella kompensationsåtaganden: Den säljande parten förbinder sig att investera för en viss summa/del av kontraktets värde i köparlandet.