Förordning om fiskemöjligheter i Västerhavet 2018

Fakta-PM om EU-förslag 2017/18:FPM25 KOM (2017) 645

KOM (2017) 645

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2017/18:FPM25

Förordning om fiskemöjligheter i 2017/18:FPM25
Västerhavet 2018  
Näringsdepartementet  
2017-12-04  

Dokumentbeteckning

KOM (2017) 645

Förslag till rådets förordning om fastställande för 2018 av fiskemöjligheterna för vissa fiskebestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten.

Sammanfattning

Förslaget till förordning täcker dels de bestånd i EU:s vatten i Atlanten, Nordsjön och Medelhavet för vilka unionen autonomt fattar beslut om nyttjandenivåer och dels fiskemöjligheter i vatten utanför EU som omfattas av regionala fiskeriorganisationer eller som förhandlas fram i samråd med tredjeländer. Förslaget som presenterades den 7 november 2017 innehåller främst de fiskemöjligheter för vilka EU fattar beslut om autonomt. Av de autonoma fiskemöjligheterna som omfattas av landingsskyldigheten saknas ännu uppdaterade siffror om kvotanpassningar i avvaktan på vetenskaplig rådgiving från den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiske (STECF). Ett flertal av de fiskemöjligheter som förhandlas med tredjeländer saknas också. Förslaget kommer således att kompletteras allt eftersom förhandlingar med tredjeländer och regionala fiskeriorganisationer är klara samt när STECF inkommit med sin rådgivning. Förslaget innebär också att ål läggs till listan över förbjudna arter i artikel 12.

Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den reformerade gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. När det gäller fiskemöjligheter anser regeringen således att det är angeläget att nå målen om beståndsstorlek över den nivå som kan ge maximalt hållbar avkastning, att reformens mål om landningsskyldighet

möjliggörs, att den vetenskapliga rådgivningen och försiktighetsansatsen utgör grunden för besluten.

1 Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Begränsningar av fångst och fiskeansträngning fastställs årligen genom olika förordningar för Östersjön, för Svarta havet, för djuphavsarter (vartannat år) och för Västerhavet. Vid jordbruks- och fiskerådet i december beslutas som regel totalt tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter för nästkommande år för bestånden i Västerhavet. Förordningen täcker dels de bestånd i Atlanten och Nordsjön, för vilka unionen autonomt fattar beslut om nyttjandenivåerna, och dels fiskemöjligheter som härrör från regionala fiskeriförvaltningsorganisationer (RFMO) eller som förhandlas fram i samråd med tredjeländer. Eftersom många fiskemöjligheter delas med länder som inte är medlemmar i EU föregås beslutet av ett omfattande förhandlingsarbete med olika tredjeländer, bl.a. Norge, Färöarna, Island, Grönland och Ryssland. Unionen har också fiskemöjligheter genom hållbara bilaterala avtal eller hållbara fiskepartnerskapsavtal (SFPA) med olika tredjeländer samt på internationellt vatten genom olika regionala fiskeriförvaltningsorganisationer (RFMO). Resultaten från dessa förhandlingar förs gradvis in i förslaget till förordning från kommissionen som rådet i regel beslutar om i december.

1.2Förslagets innehåll

Förslaget följer generellt de principer som kommissionen presenterat i sitt årliga meddelande om fiskemöjligheter för nästkommande år (KOM(2017) 368 final.

Förbjudna arter

I förslagets artikel 12 listas ett antal arter som är förbjudna att fiska efter, behålla ombord, omlasta eller landa. Om någon av arterna fångas oavsiktligt ska de omedelbart återutsättas utan att komma till skada. I år har kommissionen bl.a. lagt till ål på listan med innebörden att det blir förbjudet att fiska efter, behålla ombord, omlasta eller landa ål över 12 cm i Östersjön samt i alla EU:s ICES-områden.

Bestånd med vetenskaplig rådgivning för MSY

Förslagen följer vetenskaplig rådgivning om värden för maximal hållbar avkastning för EU- bestånd där det finns sådan rådgivning. För att MSY ska kunna uppnås senast till 2020 har kommissionen generellt föreslagit att fiskemöjlighetersätts på MSY-nivåer redan 2018. I de fall fleråriga förvaltningsplaner finns som är förenliga med MSY-målen har kommissionen föreslagit fiskemöjligheter i linje med dessa. För bestånd som

delas med tredje länder ska kommissionen försöka uppnå överenskommelser med dessa länder samt i regionala fiskeriorganisationer som är förenliga med målen i den gemensamma fiskeripolitiken. Överenskommelser om ett flertal

av dessa fiskemöjligheter saknas än så länge i förslaget.
Bestånd för vilka det finns trendbaserad rådgivning

För bestånd där det inte finns vetenskapliga råd om MSY men där det finns förhållandevis god data baserat på landningsstatistik och ombordprovtagning föreslår kommissionen TAC- nivåer baserade på bästa tillgängliga

vetenskapliga rådgivning, generellt ICES rådgivning.
Bestånd som saknar analytisk rådgivning där fångsterna är stabila

För bestånd som saknar data men som bedöms vara stabila har rådet och kommissionen enats om bibehållna fiskenivåer oförändrade så länge det inte finns vetenskapliga indikationer som talar för en anpassning. I allmänhet gäller detta bifångster och arter med låga fångstnivåer eller lågt ekonomiskt värde. För ett antal av dessa har kommissionen i sitt förslag anpassat fiskemöjligheterna med ökningar eller minskningar grundat på ny

vetenskaplig   rådgivning om trender.
Bestånd som saknar biologisk rådgivning
I avsaknad av biologisk rådgivning har kommissinen tillämpat
försiktighetsansatsen i enlighet med artikel 2.2 i den gemensamma

fiskeripolitiken när de föreslagit fiskemöjligheter. I flera fall förslår kommissionen minskningar med 20% eller oförändrade TAC:er för dessa bestånd.

TAC:er som omfattas av landningsskyldigheten

För fiskemöjligheter som omfattas av landningsskyldigheten ska TAC anpassas till fångster snarare än landningar genom en fall till fall bedömning. Behovet av anpassningar kommer att bedömas utifrån vetenskaplig rådgivning. Enligt kommissionen ska anpassningarna vara förenliga med MSY-målet och inte leda till ökad fiskeridödlighet. TAC:er som delas med tredje länder, som t.ex. Norge, blir föremål för förhandlingar om TAC- anpassningar för de bestånd som ingår i landningsskyldigheten. ICES rådgivning anger de totala fångsterna per art. medan STECF tar fram utkastdata för de fisken som omfattas av landningsskyldigheten per förvaltningsområde. Kommissionen har ännu inte inkorporerat förslagen till kvotanpassningar i sitt förslag i avvaktan på STECF:s uppdaterade fångstdata.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Den föreslagna rådsförordningen är direkt tillämplig och medför inte något behov av ändringar i den svenska fiskelagstiftningen.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Förslaget har inga budgetära konsekvenser för statsbudgeten. Förslaget bedöms inte heller påverka Europeiska unionens budget.

2 Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den reformerade gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. När det gäller fiskemöjligheter anser regeringen således att det är angeläget att nå målen om maximalt hållbart avkastning, att reformens mål om landningsskyldighet möjliggörs och att den vetenskapliga rådgivningen utgör grunden för besluten. För att uppnå detta anser regeringen att förvaltningsplaner och förvaltningsstrategier är viktiga verktyg och att det är viktigt att fortsätta arbetet med att se över de planer och strategier som är inaktuella.

När det gäller ål anser regeringen att situationen för den europeiska ålen är ytterst alarmerande och har varit det i många år. Regeringen delar därför kommissionens inställning att åtgärder behöver vidtas i närtid för att rädda arten, och därmed också ålfisket på längre sikt. Mot denna bakgrund anser regeringen att ett generellt ålförbud bör införas i alla EU:s vatten 2018. Regeringen anser även att det är ytterst viktigt att kommissionen skyndsamt vidtar långsiktiga åtgärder genom skärpning av den befintliga EU- ålförordningen samt särskilt prioriterar uppföljning och efterlevnad av de nationella ålförvaltningsplanerna.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaterna har lämnat preliminära synpunkter på förslaget i rådets förberedande organ. . Flera medlemsstater har understrukit vikten av att respektera den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer, och särskilt vikten av att socio-ekonomiska effekter beaktas. Vissa medlemsstater uttryckt önskemål om en gradvis anpassning av fiskemöjligheter till MSY- målet i den gemensamma fiskeripolitiken senast år 2020.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Institutionerna har inte yttrat sig.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget har inte remitterats.

3 Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kommissionen anger att förslaget omfattas av unionens exklusiva befogenhet i enlighet med artikel 3.1 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig. Kommissionen anger vidare att förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Regeringen delar kommissionens bedömning.

4 Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Kommissionens förslag till förordning publicerades den 7 november 2017 Förslaget kommer att diskuteras i rådets förberedande organ under november och december 2017 med målsättningen att rådet ska nå en politisk överenskommelse vid Jordbruks- och fiskerådet den 11 december 2017.

4.2Fackuttryck / termer

TAC: Total Allowable Catch; Maximal tillåten fångst

Kvot: Kvoten är den del av TAC som en medlemsstat tilldelats enligt en fast fördelningsnyckel

ICES: Internationella havsforskningsrådet som årligen ger rekommendationer på biologisk grund för hur mycket fisk som ska fiskas för att bestånden snarast ska nå en hållbar nivå. ICES gör generellt inga förvaltningsmässiga överväganden om inte en förvaltningsplan föreligger.

STECF: Den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitteen för fiske.

Landningsskyldighet: Även kallat utkastförbud som enligt den gemensamma fiskeripolitiken ska införas gradvis mellan 2015-2019 och som innebär att fångster ska föras i land.

Fiskeridödlighet (F): Den mängd fisk som dör per år på grund av fiske som förutom landningar omfattar fångster som kastas överbord, och orapporterat fiske.

Fiskeansträngning: Kallas även effort eller dagar till havs. Båtens storlek gånger fisketiden.

MSY: ”Maximum sustainable yield” eller maximalt hållbar avkastning. En av målsättningarna i den gemensamma fiskeripolitiken är att TAC:er ska fastställas så att nyttjandetakten för maximal hållbar avkastning, där så är möjligt, har uppnåtts så snart som möjligt och senast 2020 för alla arter.